Reportage
Resandet målar landskapet Det tar Henrik Ranby två timmar att köra från hemmet i Skåne till arbetsplatsen vid institutionen för kulturvård. Under resan kan han alltså njuta av den halländska naturens alla skiftningar från söder till norr. Nu har han skrivit en bok, tjock som en gammaldags telefonkatalog, om hur just resande förändrat vår syn på landskapet. KULTURVÅRD HANDLAR OFTA om fysiska saker, som byggnader eller miljöer som går att hitta på en karta. Men det Henrik Ranbys nya bok handlar om är istället den flyktiga kulturmiljön, hur människor i olika tider betraktat land och stad. – Före industrialismen var landsbygden den plats där de flesta svenskar levde och fick sin försörjning. Allteftersom allt fler flyttade till städerna förändrades synen på landsorten. Från att ha varit ett vardagslandskap blev det ett söndagslandskap för rekreation, natur- och kulturupplevelser, bad och vandringar i skog och mark. Också själva färdmedlet påverkar upplevelsen av naturen, påpekar Henrik Ranby. – Från tågfönstret ser man det passerande landskapet nästan som i en film. På cykel upplever man istället vind och dofter och får dessutom frihet att stanna var man vill. Även bilen innebär stor frihet men hur mycket man uppfattar av trakten beror förstås på hur fort och på vilka vägar man kör. DET ÄR KULLAHALVÖN i nordvästra Skåne som utgör utgångspunkt för Henrik Ranbys bok, inte bara för att det är hans hemtrakt. Kullabygden är mångfacetterad och består av både bruks-, gods- och naturlandskap, men var också ett område som i början av 1900-talet lockade turister, inte enbart svenskar utan även danskar och tyskar. Badorten Mölle frestade exempelvis med nymodigheten gemensamhetsbad för kvinnor och män. – Kullens gamla kulturbygd går också att följa flera hundra år tillbaka, från de medeltida böndernas upptrampade stigar till dagens asfalterade bilvägar. Nya fordon har påverkat byggandet av vägar och till och med hela städer, men också förändrat synen på hur resandet bör gå till, förklarar Henry Ranby.
32
GUJOURNALEN HÖSTEN 2020
– Under medeltiden ansågs det exempelvis omanligt att åka vagn, en riktig karl skulle rida. Under renässansen, när vägarna blev bättre och jämnare, kunde man kosta på sig mer praktfulla vagnar vilket förstås ökade statusen. Kungligheter och adel började färdas med vagn och för många kunde vagnen vara det finaste man hade med sig på en resa, som en sorts rörlig arkitektur eller extra dyrbar klädedräkt. Idag är det snarare sportbilen som ger prestige vilket också märks i populärkulturen; vad vore väl James Bond utan sin läckra bil, gärna utsatt för en halsbrytande biljakt! NÄR JÄRNVÄGEN KOM öppnade den upp världen för fler människor. På 1880-talet byggdes exempelvis Västkustbanan mellan Göteborg och Lund genom ett samarbete mellan ett antal privata bolag. Badorter blev på modet och särskilda badbanor anlades, exempelvis till Särö, Båstad och Torekov. Också natur- och kulturvandringar blev populära. 1885 bildades Svenska turistföreningen som startade vandrarhem och gav ut kartor över sevärdheter, som kyrkor och fornminnen. Att lära känna sitt land blev nästan som en medborgerlig plikt Det viktigaste fordonet för gemene man i början av 1900-talet var dock cykeln, förklarar Henrik Ranby. – Många inser kanske inte hur betydelsefull cykeln var för vanliga människors möjlighet att resa. Cykeln var relativt billig, kunde användas av nästan vem som helst och är ett av få fordon som bär en samtidigt som man också kan bära den själv. Denna, en av mänsklighetens viktigaste uppfinningar, ökade inte minst kvinnornas möjligheter att ta sig fram. Många cyklade långt; jag har exempel på två skånska kvinnor som begav sig ända till Stockholm och en man som cyklade ner till olympiaden i Berlin 1936. Cyklandet påverkade också modet, som en särskild byxkjol för kvinnor och speciella sportbyxor för män. Också bilen hade inverkan på kläderna. – Ett exempel finns i På spaning efter den tid som flytt där Marcel Proust berättar om hur han köper en automobilslöja till sin flickvän. Den knöt kvinnorna för att hålla fast halmhatten men också för att hindra damm och insekter från att flyga i ansiktet när de färdades i öppna bilar. Henrik Ranbys fokusering på Kullabygden har ytter-
