och engagerar studenterna. Studenterna skulle inte bli instrumentella som sina lärare eftersom deras lärare inte skulle vara instrumentella. Istället för att begränsa sina insatser till pågående kurs och passa in sina studier i luckorna i sina redan aktivitetsfyllda kalendrar, skulle studenterna förstå att de är en del av ett universitet. Genom att arbeta för att upplösa motsatsförhållandet mellan forskning och utbildning skulle vi påverka våra förutsättningar. Vi skulle inte bara arbeta för att åstadkomma publikationer, utan för att åstadkomma kunskap på universitets vis. – TÄNK OM VI också, på alla nivåer av GU, skulle se det som självklart att agera för verksamheten när den utsätts för angrepp och utmaningar. När enskilda intressenter försvårar vår utbildningsverksamhet skulle vi inte beklagande rycka på axlarna. Istället skulle vi agera när exempelvis en näringsidkare överträder lagregler och olovligen använder vårt material. Vi skulle bry oss om att våra studenter förs på villovägar och att vår verksamhet får ökade kostnader. Vi skulle också veta var vi har fotfästet när de kollektiva intressena blir utmanade av något individuellt. Då skulle vi inte bli oroliga för hur vi framstår som ansvariga individer, utan klara av att vara såpass seriösa att vi inte blandar ihop politik, ledarskap och juridik. Ett universitetsideal är användbart i alla de bedömningar och avvägningar som vi tillsammans måste göra.
Tänk om vi skulle odla ett universitetsideal vid GU! Visst kan vi tänka om? Claes Martinson PROFESSOR I CIVILRÄTT VID JURIDISKA INSTITUTIONEN
I skrivande stund med lön och omkostnader betalade av några andra.
Långsammare tempo och tid för reflektion DEN HÄR SOMMAREN blev annorlunda. Vi
kunde inte resa vart vi ville, vi kunde inte besöka varandra utan att tänka efter hur och var. Jag tillhör dem som brukar resa utomlands och ta alla tillfällen i akt att dansa när sådana ges. Det rimmar inte alls med Folkhälsomyndighetens rekommendationer om att begränsa resandet och att hålla ett avstånd på 1,5 meter. Vad gör man istället? Jag bestämde mig för att cykla, inte bara i närområdet, utan till Falun. Att slutdestinationen blev Falun, eller mer korrekt Sundborn, beror på att en kollega och väninna bor där och jag bjöd in mig. Jag hade ingen aning om hur långt det är till Falun cykelvägen och jag känner inte till svensk geografi eftersom jag nästan alltid rest söderut till värmen så fort jag får tillfälle. Det tog mig precis en vecka att cykla från Alingsås till Sundborn. Första övernattningen blev Falköping, därefter Forsvik (nära Karlsborg), Hammar (nära Askersund), Verkhyttan (nära Fjugesta), Guldsmedshyttan, Smedjebacken och sist Sundborn. Nu vet jag att det är 63 mil mellan Alingsås och Sundborn.
SÅ VACKERT SVERIGE är! Så mycket jag har sett och upplevt under den här turen! Jag har sett många, en gång vackra hus och stugor övergivna i norra Västergötland och Närke. Många sjöar, gånggrifter och rösen jag har passerat, många små städer och byar jag har cyklat igenom. Så många tankar jag haft tid att tänka under alla dessa timmar på cykelsadeln – själv. Många av mina tankar kom att handla om hållbarhet. Jag valde att övernatta på vandrarhem och pensionat; flera av dem hemtrevligt inredda med återanvända möbler. På Forsviks vandrarhem övernattade jag i ett rum inrett som på 1970-talet, i grönt, brunt och orange. I Hammar, på Bastedalens Herrgård, hamnade jag i ett litet rum, i en liten röd stuga. Mycket roligare och mysigare än på Rasta i Falköping. Cykeln som färdmedel har gjort att jag frigjort betydligt mindre koldioxid än en ”vanlig” sommar. Det finns många fina cykelleder; Sverigeleden är en av dem. Den är alltid välskyltad och går på cykelbanor, gamla banvallar, landsvägar och grusvägar. Jag inbillar mig att också jag själv blivit mer hållbar efter att ha fått upp konditionen genom att ha trampat på timmar i sträck. Trots mina mestadels positiva upplevelser hade jag ingen lust att cykla hela vägen hem igen. Jag var lite bekymrad över hur jag
Krönika
skulle kunna få cykeln med på tåget; SJ tar inte cykel och man kan inte längre pollettera den. Däremot erbjuder andra tågoperatörer möjlighet att ta med cykel i mån av plats. Det där med ”i mån av plats” var lite stressande. Skulle det bli konkurrens om cykelplatserna? Min kollega som är van att pendla mellan Falun och Göteborg hjälpte mig att hitta Tågab som vissa dagar i veckan har en direktförbindelse Falun–Göteborg med fyra cykelplatser. Det visade sig att jag var ensam cyklist, betalade jag 568 kr för en plats i första klass och med ett tillägg på 50 kr kom cykeln med och jag kom hem snabbt och bekvämt. På tal om hållbart resande är det lite nostalgiskt att åka med Tågab, de flesta av deras vagnar byggdes på 1960-talet. VAD HAR EGENTLIGEN pandemin fört med sig? Jag tror att fler än jag har ägnat sig åt aktiviteter som tar tid och ger möjlighet till eftertanke och reflektion. Cykling gör det definitivt, men också de timmar det tar att snickra en altan, att rensa ogräs i en köksträdgård, att vandra, fiska eller plocka bär. Har vi fått mer tid för familj och vänner? Har vi lärt känna våra grannar? Har vi upptäckt dem som finns i vår närhet – på gott och ont? Tar vi nu mer hand om de saker vi har sedan tidigare? Jag tror att många har haft mer tid att underhålla, bevara, återanvända och utveckla det som redan finns. Har vi fått en annan uppfattning om distans? Uppskattar vi mer det som finns i vår närhet? Har vi vant oss vid att prata med varandra på ett avstånd av 1,5 meter? Uppfattar vi att en promenad på en mil inte är lika lång som tidigare? Självklart är inte en pandemi något positivt, men något gott kanske ändå har kommit ut ur denna sommar: Ett långsammare tempo som ger tid för reflektion, tid att värdesätta det som finns nära, både geografiskt och mellanmänskligt, men också tid att tänja på sina egna gränser, för mig att cykla 63 mil, för någon annan att lära sig spela munspel. Till och med Zoom kan ha sina fördelar; när mer arbete bedrivs online kan fler flytta till landsbygden och de vackra, övergivna husen kan äntligen få liv på nytt.
Caroline Berggren LEKTOR PÅ INSTITUTIONEN FÖR PEDAGOGIK OCH SPECIALPEDAGOGIK
GUJOURNALEN HÖSTEN 2020
63
