Reportage
STURLUNGA
en dokumentär om ond bråd död En dokumentär full av mordbränder, släktfejder, svek och bakhåll – så kan man sammanfatta Sturlunga, en samling berättelser från isländskt 1200-tal som nu, efter 800 år, finns översatt till svenska. Översättningen är den första till ett skandinaviskt språk sedan 1904 och innebär en kulturgärning av rang. Det är litteraturvetaren Sten
Kindlundh som står för översättningen av det mäktiga tusen sidiga verket. Han gick dock bort för två år sedan och hann därför aldrig uppleva de färdiga böck-
38
GUJOURNALEN NOVEMBER 2021
erna. Före sin bortgång gav han emellertid tre forskare förtroendet att redigera och färdigställa materialet: Gunnar D. Hansson, Kristinn Jóhannesson och Joakim Lilljegren som samtliga medverkat vid utgivningen av Islänningasagorna för sju år sedan.
Men även om Sturlunga, precis
som Islänningasagorna, är författad på Island under 1200-talet, handlar det om en helt annan sorts litteratur, förklarar Gunnar D. Hansson. – 1200-talet var en förfärlig period av släktfejder då islänningarna höll på att förgöra sig själva. Hur det samtidigt kunde vara en tid då Skandinaviens mäktigaste bidrag till världslitteraturen författades, är en gåta som ingen ännu har hittat ett svar på.
Islänningasagorna beskriver händelser som ägt rum 150 år före nedtecknandet. – Det innebär att författarna kunnat dikta som de velat för att skapa vackra, ridderliga och hjältemodiga berättelser. Sturlunga är annorlunda; den skildrar samtida händelser, som det fanns gott om folk som kom ihåg. Då gick det inte att för effektens skull lägga till eller dra ifrån. Sturlungas beskrivning av 1200-talets förödande släktfejder är därför inte någon skönskrift utan rå dokumentär, full av svek, lögner och dolkstötar i ryggen. I de isländska sagorna är släktband viktiga. Men ännu mer betydelsefullt är att ha järnkoll på alla lojaliteter som människor kan ha åt olika håll, förklarar Joakim Lilljegren.
