UR LIT TERATUREN
KUJ-visa upptecknad efter Gösta Andersson Nu staten har planera att köpa å rasera vår gamla kära järnväg från Köping å upp hit. Alla gamla stinsar, konduktörerna som finns kvar, Nu får dom sin pension, eller flytta hit och dit. När tåget var i faggorna, då vinka vi mä flaggorna, Å Blixten bromsa te å sa: Vi ä i rättan tid. En kort signal, dä knall å kved på gamla Patrik Reutersvärd. Vi fyller på mä kol och ved, om vi ska få nån spid. Nu Kussak växlat färdigt å Kärnekull fått ledigt Å alla gamla stinsar uniformen å sej dra. När denna visa skrives stationerna ska rivas, Å rälsen den ska hivas opp å allting bli så bra. En liten bit blir ännu kvar: till Krampen Patrik virke drar. Så visslan hörs ännu nån da – vi kanske får den kvar. Omställningen den tar sin tid, då banvakterna kan få frid, Tills lastbilarna sen tar vid å alla laster tar. Nu har vi ingen järnväg å knappast någon landsväg. Nu får vi gå till fots, om vi nu nån gång ska till stan, Om vi ska ner å handla å pengarna förvandla -Åt både sej å andra man hämtar hem ranson. Då knallar vi och sjunger glatt, vi efter vägen rulla hatt. Ibland så hörs små flickors skratt, när som vi drar förbi. Vi knallar på vår lugna ban, de hörs nog att vi vatt te stan. Dä ömmar smått i våra blan av dessa fyra mil.
58
