Artilleristsudien

Artilleristudien Bo Arvidsson

Överstelöjtnant Bo Arvidsson är ställföreträdande chef för Artilleriutveckningsenheten, tillika studieofficer vid Artilleriregementet

Artilleristudien

MUR/S1 efterföljare1

Fram till 1980-talet hade armén en studieorganisation som fungerade väl. Den var organiserad i förbandsstudiegrupper och funktionsstudiegrupper. Arbetet genomfördes under ledning av Arméstabens taktikoch studieavdelning enligt en långsiktig och samordnad studieplan. Studiearbetet inom artillerifunktionen genomfördes av MUR/ S1 där chefen för AIHS (Artilleri- och ingenjörhögskolan) och sedermera ArtSS var ordförande och en artillerist i Arméstaben var sekreterare. I gruppen ingick en studieofficer från FMV (Försvarets Materielverk) och experter från dåvarande FOA (Försvarets Forskningsanstalt).

Under 1990-talet ersattes denna studieorganisation av tillfälligt sammansatta grupper som genomförde studieuppgifter efter uppkommet studiebehov. Inom artilleriområdet utarbetades en Systemplan B som egentligen inte omsattes i genomförande. Från år 2002, under funktionsföreträdarens ledning, har en ansats gjorts för att återupprätta en fungerande studieorganisation inom artilleriet. Artilleriregementet fick uppgiften att utarbeta underlag inför 2004 års försvarsbeslut och organiserade en studiegrupp med regementschefen som ordförande, ställföreträdande chefen för artilleriutvecklingsenheten som sekreterare och med deltagare från Artilleriregementet, Artilleribataljonen i Boden, Markstridsskolan, Amfibiestridsskolan, Högkvarteret, Försvarets Materielverk och Totalförsvarets Forskningsinstitut. Arbetet genomförs under arbetsnamnet ”Artilleristudien”.

1 MUR S1: Markmålsutredningen, studiegrupp 1. REMO 77BD rekommenderas

Artilleristudiens första uppgift blev att ge underlag för beslut i närtid om hur Försvarsmakten skulle hantera den dramatiska nedgången i artilleriförbandsvolym i tidigare försvarsbeslut.

Ett av problemen härvidlag var hur vi skall säkerställa tillgång till eldrörspjäser till vår

befintliga och tillförda artilleriammunition då våra 77B-pjäser inte längre kan utnyttjas i befintligt skick. Vägvalet var således om renovering och modifiering (REMO) av 77B skall genomföras eller om något av de system som finns på marknaden skall anskaffas.

Fyra handlingsvägar utformades, vart och ett av dessa utgjorde olika kombinationer av demonstratorverksamhet, REMO 77B, anskaffning av eldrörsartilleri, raketartilleri och robotsystem. Handlingsvägarna värderades mot kriterierna: •Bekämpningsförmåga •Rörlighet •Ledning •Uthållighet •Miljö •Teknik •Kompetens Dessa rekommendationer har sedan utnyttjats i FM planering inför försvarsbeslutet 2004. Det enda som inte genomförs redan nu är praktisk demonstratorverksamhet med raketartilleripjäser, men beslutsunderlaget finns och kan utnyttjas om tillfälle ges senare.

Resultatet var följande rekommendationer: 1. Fortsatt demonstratorverksamhet syftande till: •Att bygga upp förmåga avseende raketartillerisystem. •Utökad kompetens inom robotområdet avseende ledning och samverkan inom

FM. •Utveckling av förmågan att leda utskjutningsanordningar och sensorer i ett nätverksbaserat försvar.

2. Genomför REMO 77B under förutsättning att kraven på autonomitet, splitterskydd, automatisk ammunitionshantering och ökad precision kan uppfyllas. 3. Fortsatt studiearbete med fördjupning av möjligheter på längre sikt. Underlagsarbete 2003

Därefter fortsatte artilleristudiegruppen med en ny studieuppgift som innebär att lämna underlag inför nästa försvarsbeslut 2007. Denna studieuppgift är flerårig och skall redovisas år 2005. Studiearbetet under år 2003 utgjordes av underlagsarbete och inleddes med en analys av styrande dokument som doktriner, Arméstudie 2002, Perspektivstudie 7, Markmålsstudien och Sjömålsstudien.

De övergripande krav som Artilleristudien härvid har funnit kan sammanfattas så:

Förmågan att genomföra väpnad strid är dimensionerande för artillerifunktionen. Väpnad strid skall kunna genomföras såväl nationellt som internationellt.

Artillerifunktionen skall kunna bekämpa en motståndares kritiska sårbarheter på hans taktiska, operativa och militärstrategiska djup.

Manöverförbanden skall kunna genomföra indirekt bekämpning.

I internationella insatser skall artilleriförband kunna understödja fredsframtvingande operationer.

De förmågor som artilleriet skall ha är då att:

Kunna bekämpa mål på korta avstånd och på långa avstånd.

Kunna bekämpa punktmål, ytmål och sjömål.

Kunna genomföra anpassade insatser med graderad verkan.

Två viktiga frågeställningar i underlagsarbetet var dels om artilleriförband skall kunna delta i internationella insatser och dels vilka tekniska möjligheter för markmålsbekämpning som kan finnas i tidsperspektivet fram mot år 2025.

Frågeställningen om internationella insatser avhandlades under ett endagsseminarium med föreläsare från HKV, FHS och FOI. Några slutsatser från seminariet:

Beträffande framtida uppgifter och krav: •Enligt perspektivplanering 2003-2004 får

FM en uppgift: att genomföra väpnad strid både nationellt och internationellt. •Väpnad strid skall kunna genomföras i såväl låg- som högkonfliktnivåer. •Vad avser internationella operationer skall

Peace Enforcement vara dimensionerande. •Viktiga förmågor hos ett framtida bekämpningssystem som skall användas internationellt är graderad verkan, ”abort mission” samt begränsade sidoskador, dvs hög precision. Beträffande folkrätten: •Vid alla militära konflikter skall distinktion, proportionalitet och försiktighet gälla. •Om bekämpningssystemet har mycket hög precision kan det användas även vid lägre konfliktnivåer.

Från kriget i Irak: •Koalitionens styrka i Irakkriget var att de kunde genomföra gemensamma operationer, kunde hålla ett högt tempo och att de kunde kombinera insatserna från flera system. •Artilleriet måste kunna följa med i framryckningen.

Från insatser i Bosnien: •I en internationell insats typ Bosnien är artilleriet en viktig komponent. •Övergradsbanor är viktiga. •Artillerilokaliseringsradar var en mycket bra resurs. •Hjulfordon har behov av bra vägar.

Sammanfattande slutsats: Det finns ingenting som talar emot att artilleriförband skall utvecklas mot att kunna utnyttjas i internationella insatser. Vi måste härvid utveckla våra kunskaper och förmågor inom områdena: •Folkrätt och ROE (Rules Of Engagement) •Ledning •Graderad verkan

Tekniska möjligheter för framtida markmålsbekämpning avhandlades under ett tredagarsseminarium med föreläsare från FMV, FOI, MSS och HKV.

Några sammanfattande slutsatser från seminariet: •Elektrotermiska och elektromagnetiska utskjutningsmetoder är knappast realiserbara i fälttillämpningar före år 2025. Detta beror bl a på problem med energilagring vid tillgänglig volym och tillåten vikt. •För god precision krävs flera mätmetoder/ sensorer, men de måste inte nödvändigtvis finnas på samma plattform. Strid i bebyggelse är den svåraste sensormiljön. •En kombination av GPS och tröghetsnavigering ger både bra mätprestanda och god störfasthet. •För att hålla kostnaderna nere kan man ha en enkel sensor på stridsdelen som sedan leds in av t ex en UAV där de kvalificerade sensorerna finns. •Lättare fordon ger vinster både vad avser logistik och rörlighet. Priset är dock ett sämre skydd. •Signaturanpassningstekniken är under kraftfull utveckling och kommer att ge ett bättre skydd. Det finns dock två problem: –Målsökare och sensorer blir allt bättre, den gamla kampen mellan medel och motmedel gäller även inom detta område –Det är svårt att åstadkomma signaturanpassning inom hela våglängds-spektrat, man tvingas välja inom vilka områden man skall ha optimalt skydd. •De flesta varnar- och motverkanssystem (VMS) kräver f n ballistiskt skydd på bäraren vilket påverkar valet av plattform. •Ett väl utbyggt nätverk är i sig självt en form av VMS eftersom vi kan välja att vara utanför portén för fiendens vapen, rörligheten blir alltså ett motmedel. Dessutom fungerar det som ett enkelt IK-system eftersom vi kan se var egna styrkor finns. •Framtida VMS kommer att öka kraven på

attackhastighet, målarea, attackvinkel mm hos ”anfallande” ammunition. •Sensorfusion kan ge ett kvalitativt mervärde i situationer då motparten använder störning.

Genomfört studiearbete under år 2004

Årets studiearbete har hittills omfattat att ta fram de verktyg som skall utnyttjas under studiearbetet, vilka bekämpningssituationer och vapensystem som skall studeras djupare.

De vapensystem som kommer att värderas är markrobot, raketartilleri, 155 mm eldrörsartilleri och 120 mm granatkastare. Ammunitionsalternativen är konventionella splitterstridsdelar, substridsdelar, precisionsammunition samt framtida ammunition med begränsad sidoverkan.

Avsikten är att genomföra värderingsarbetet med hjälp av simuleringsverktyg. Det verktyg som vi avser använda är AVAL. Arbetet har under året påbörjats med provsimuleringar. Dessa provsimuleringar indikerar att AVAL är ett bra värderingshjälpmedel som dock måste kompletteras med bedömningar och andra beräkningar.

Bekämpningssituationerna hämtas från Markmålsstudien och Sjömålsstudien. En första förteckning utgörs av följande situationer: Se tabell sid 16.

Fortsatt studiearbete

Under år 2004 kommer fortsatt studiearbete att inriktas mot sensorfunktionen. De bekämpningssituationer som har valts ut kommer då att utgöra underlag för bedöm-

Typmål Mark/Sjö Karakteristika Beskriver förmåga

Bekämpa stridsvagnar Mark Hårda mål, dels i eldställning Bekämpa stridsvagnar i anslutning till civil bebyg- Bekämpa markmål under rörelse. gelse, dels under framryckning Bekämpa mål i anslutning till bebyggelse. Försvara basområde Mark ”Halvhårda” mål under fram- Bekämpa pansarskyttefordon ryckning mot egna strids- Bekämpa mål nära egna förband ställningar Raketartilleri vid Mark ”Oskyddade” mål som rör sig Bekämpa raketartilleripjäser. oljedepå i anslutning till känslig Bekämpa punktmål. infrastruktur Bekämpa mål nära civil infrastruktur. Bekämpa mål med kort ”stilleståndstid”. Stort fartyg till sjöss Sjö 150 m, stålskrov, 35 knop, Bekämpa för att hejda eller sänka vattentät indelning, skydd av vitala delar. Mindre fartyg i skärgård Sjö 30m, aluminiumskrov, Bekämpa för att hejda eller sänka bensinmotorer, 50 knop, skydd av vitala delar. Kapad oljetanker Sjö Ett fartyg som inte kan bekämpas Bekämpa med mycket hög med konventionella stridsdelar precision och liten sidoverkan

ningar av vilka sensorsystem som kan ge den information som erfordras för att genomföra bekämpningen.

Med avsikt har vi sparat en av de svåraste frågorna till sist och det är hur ledningsfunktionen skall utformas. Anledningen till att denna fråga är svår är de många frågetecknen kring hur ledningen av det nätverksbaserade försvaret i praktiken skall fungera. Vi har hittills sett många övergripande visioner och målbilder men mindre av detaljerade beskrivningar. Vår förhoppning är att den demonstatorverksamhet som skall genomföras i Enköping under våren 2005 skall ge ett användbart underlag.

Studien skall avrapporteras i december år 2005 och skall då innehålla en plan för hur funktionen kan utvecklas och därvid innehålla: •Övergripande krav •Förmågor •Uppbyggnad och utformning av delsystem

–Sensorer –Ledningssystem –Utskjutningsanordningar –Ammunition •System av system

–Kompetens –Organisation –Systemteknik –Metoder

Det finns alltså under ännu en tid möjlighet att påverka resultatet. Utnyttja gärna Artilleri-Tidskrift som ett forum för idéer och förslag. Det går också bra att kontakta studiens sekreterare, helst på adressen bo.arvidsson@mil.se.