Militärteknisk utbildning – några synpunkter

Bo Demin

Överstelöjtnant Bo Demin är pensionsavgången teknisk stabsofficer.

Militärteknisk utbildning – några synpunkter

Den pågående omstruktureringen av Försvarsmakten (FM) och dess skolsystem påverkar också den fristående Försvarshögskolan (FHS) med dess ambitioner att få akademisk examensrätt. Den tekniska och internationella inriktning som FM nu får gör att den militärtekniska utbildningen blir allt viktigare.

Som f d teknisk stabsofficer (TSO) med utbildning vid förutvarande Artilleriofficersskolan (ArtOS) och Krigshögskolans vapentekniska linje II, känns det angeläget att framföra några synpunkter på dagens och morgondagens militärtekniska utbildning och behovet av tekniskt utbildade officerare vid FM, FHS och FMV.

I Artilleri-Tidskrift 1955 redovisas ”Arméns behov av officerare med högre militärteknisk utbildning” och ”KHS vapentekniska linje”. En av artiklarna avslutas: ”Till slut kommer man alltid fram till två betydelsefulla faktorer, som hela tiden måste vara vägledande för undervisningen: utbildningsmålet och elevens förutsättningar att kunna tillgodogöra sig undervisningen”.

I Kungliga Krigsvetenskapsakademins Handlingar och Tidskrift 2002/4 finns förre institutionschefen vid FHS professor Stefan Axberg inträdesanförande ”Militärteknik – inveckling eller utveckling” och i 2002/6 har brigadgeneral Christer Lidström redovisat sina synpunkter i ”Teknikutbildning för att fylla Försvarsmaktens och övriga stödmyndigheters framtida behov”.

Dessa artiklar bildar tillsammans med mina egna erfarenheter utgångspunkt för nedanstående synpunkter.

Vilka behöver militärteknisk utbildning?

Med hänsyn till den tekniska utvecklingen av FM behöver all militär personal någon grad av teknikutbildning. Därför måste utbildningen samordnas med lämpliga steg mellan MHS (YOP, TaP, SP), FHS liksom även med funktionsutbildningen vid resp stridsskola och med Arméns tekniska skola (ATS).

Här aktualiseras även kravet på grundkunskaper. Förr skulle en officersaspirant vid artilleriet ha godkända studentbetyg i matematik, specialmatematik, fysik och kemi. Motsvarande krav bör även ställas idag –förkunskapskrav inför varje nytt skolsteg i skolsystemet.

Liksom vid 1955 års utredning bör man kartlägga behovet av högre militärteknisk kompetens vid staber och ”stödorganisationer” (FMV m fl) och för lärarbefattningar vid FM skolor och FHS. Då uppkommer frågan om denna kompetens skulle kunna säkerställas med t ex (armé-, marin- och flyg-)ingenjörer. Men som jag ser det krävs det officerare med teknisk utbildning.

På grund av brist på sådan personal för man nu fram förslag om att snabbutbilda ingenjörer till officerare. En gedigen trupperfarenhet är dock att föredra då man skall forma ett nytt materielsystem eller på andra sätt ställa materielinriktade uppdrag t ex i HKV eller vara lärare vid skolor. I detta sammanhang vill jag peka på att tekniska officerare som utbildas vid ATS f n ej har någon utbildning i explosivämnen och ammunition, men sätts som chefer i FMLOG (Försvarsmakten Logistik) – att jämföras med våra tidigare tygofficerare och deras kompetens.

Under en kort tid hade man en personalkår (TSO) som säkerställde denna kompetens vid stödmyndigheterna men som också utgjorde rekryteringsgrund för övriga högre befattningar. Detta säkerställde en hög militärteknisk kunskap i chefsskiktet. Inom armén är det f n svårt att tillgodose detta behov vid t ex FMV.

Det måste utredas hur den militärtekniska kompetensen skall säkerställas vid FM, FMV och FHS, vilka personalkategorier som erfordras och vilken utbildning detta ställer krav på.

Samordning av utbildningar

I det sammanhanget bör man granska vilka möjligheter som finns att samordna utbildningen internationellt och med motsvarande civil utbildning som inom landet. Att FHS läggs intill KTH bäddar ju för en samordning.

Då är man inne på f d FHS Fack utbildning som nu skall omorganiseras. Här skulle ett stort kursutbud kunna ges; till viss del kanske i form av distansutbildning (exvis miljötålighet vid Borås Högskola, livslängdsarbete och energetiska material i Karlskoga osv).

I gällande samarbetsavtal mellan FM och FMV skall det årligen göras en kompetensanalys. Under åren som gått har FMV

inriktat sin kompetens mot systemområdena 0 – 31 och därmed efter hand tappat bort kompetens inom de lägre systemområdena. Den nya inriktningen gör att en ny del av försvarsindustrin är underleverantörsindustri, som arbetar inom dessa områden, varför FMV också måste besitta kompetens för att dels kunna ställa rätta uppdrag, dels kunna stötta denna industri.

Årligen skall det också föras en kompetensdiskussion mellan FMV och försvarsindustrin. Där bör dessa utbildningskrav bättre kunna belysas.

Internutbildning inom FMV

Vid FMV fanns förr en central utbildningsorganisation, som samordnade utbildningen inom verket. Denna bör återuppstå. Vidare fanns det ett samarbetsavtal mellan FMV och dåvarande MHS, där FMV ställde krav på FHS utbildning och samtidigt ställde viss lärarkraft till förfogande. En sådan idé bör prövas även idag bl a för att bättre reglera f d FHS Fack nya organisation.

Internationaliseringens krav

Avslutningsvis vill jag peka på några kompetenskrav som uppstår med en svensk insatsstyrkas indirekta eld. Utöver med flyg och robotar kan indirekt eld avges med t ex AMOS eller FH 77 BD L 52. För bägge projekten gäller då t ex IMkrav på ammunition (Insensitive Munition/ lågkänslig ammunition), med följdkrav på kunskaper om ammunition, explosivämnen och livslängdsteknik. Men det krävs därutöver kunskaper i standardisering, t ex vilka STANAG:s (Standardization Agreement) som gäller för att vi skall kunna ha gemensam logistik med NATO. •Vilka krav skall ställas på förband som skickas till svåra klimat? •Vilka logistikkrav måste uppfyllas för samtransport med NATO? •Vilka skyddskrav mot yttre verkan som beskjutning och minor bör ställas på projekten? •Vilka precisionsskrav bör man ha på t ex

Excalibur – inmätning, navigeringssystem, skjutmetoder osv – för samverkan med förband från NATO.

Här ser man att det inte bara är frågeställningar inom systemområden 0 – 3 som gäller, men en sådan är vilken produktutvecklingsmodell bör tillämpas.

1 Systemområden:

1 Försvarssystem t ex FV 2000 2 Flerfunktionellt system t ex VISBY 3 Tekniskt materielsystem t ex ARTHUR 4 Delsystem t ex utprovning av Bamse 5 Anskaffning av komponenter mm t ex skjutförsök med STRIX 6-8 Kompetens i t ex systemsäkerhet, miljötålighet, livslängdsarbete Sammanfattning

•Militärteknisk utbildning erfordras i större omfattning. •Utbildningen måste samordnas bättre mellan de olika utbildningsstegen under ett sammanhållet ansvar. •Grundläggande kompetenskrav måste ställas före de olika utbildningsstegen. •Möjligheterna till distansutbildning bör utredas. •En granskning av lämpliga personalkategorier för att tillgodose den högre

militärtekniska kompetensen inom FM med stödmyndigheter bör göras. •Kompetensdiskussionerna mellan FM/

FMV och försvarsindustrin bör föras på den nivån att de verkliga kompetenskraven kommer fram. •Den militärtekniska utbildningen bör i större utsträckning samordnas internationellt, med försvarsindustrin och med civil utbildning. •Interoperativ förmåga måste tillgodoses i utbildningen t ex genom bättre utbildning i standardiseringsfrågor såsom produktutveckling, livslängd, miljötålighet,

IM och logistik. •Bättre samordning av utbildningen krävs inom FMV och mellan FMV och FHS.

För Sveriges jägare sedan 1975. Nu levererar Aimpoint rödpunktsiktet CS till Försvarsmakten.

M00342

www.aimpoint.com • info@aimpoint.se