Artilleriets svanesång?

Lave Malmgren

Överstelöjtnanten Lave Malmgren är tidskriftens biträdande redaktör.

Artilleriets svanesång?

Medan jag läser korrektur på Nils-Ove Gustafssons artikel (onsdag den 15 september 2004) når mig skvallret om vilka förband som skall läggas ned enligt den proposition som skall offentliggöras på fredag. Nils-Ove är översvallande i sina lovord över att Försvarsmakten har erbjudit honom denna utbildning i Storbritannien. Han sparar heller inte på superlativen då han beskriver möjligheterna till kompetensutveckling och vidgade vyer i dessa internationella högskolestudier.

Kompetensutveckling var det, ja! Till vad då? I denna bitterhetens stund tänker jag att det hade varit bättre att utveckla kompetens i att lägga ned förband och avveckla vårt försvar.

De planer som nu lanseras (om massmedia förmedlar den korrekta bilden) har antingen en konspirativ bakgrund: Riket behöver inte längre något artilleri. Vi splittrar det som återstår och kan lugnt invänta att spillrorna sjävdör.

Eller så handlar det om en genuin aningslöshet: Ingen i ansvarig ställning tycks ha tagit till sig att förmågan till väpnad strid –försvarets huvuduppgift och dess enda berättigande – kräver tillgång till indirekt eld.

Resultatet blir i båda fallen enahanda. Flyttar man utvecklingsenheten till Skövde upprepar man samma fatala misstag som när LvSS fick flytta till Halmstad: Man drabbas av en massiv kompetensförlust till stora kostnader. Bara med den skillnaden att någon artilleriutbildning tydligen inte skall förläggas till Skövde vadan rekryteringsgrunden och därmed möjligheten till återtagning av kompetens är totalt urholkad.

Flyttar man så utbildningen till Boden så kan vi säkert räkna med att den överlever

där i någon generation eller så. Med samma system och samma materiel som vi har idag. Någon kompetensutveckling kommer det knappast att handla om. Och vad återstår sedan av Artilleriet?

Konsekvenserna kommer inte bara att drabba Artilleriet. Även vår försvarsindustri kommer att bli lidande. När det inte finns något artilleri i Sverge finns det heller ingen samarbetspartner för svensk försvarsindustri med siktet inställt på moderna artillerisystem såsom intelligent artilleriammunition.

Och när man har slagit sönder artilleriet följer snart alla övriga truppslag och försvarsgrenar efter – förmågan till väpnad strid har ju eliminerats. 200-årsminnet av vårt sista krig kommer vi att fira med att avveckla det försvar som verksamt har bidragit till att hålla oss utanför 1800- och 1900-talets europeiska konflikter.

Av statens kärnuppgifter – rikets inre och yttre säkerhet – återstår så den inre säkerheten. Vår yttre säkerhet skall tydligen andra stå för. Vem?

Och hur vi tar hand om vår inre säkerhet är kanske inte en fråga för denna tidskrifts spalter. Men av aktuella tidningsuppgifter om egyptiska terroristers avhysning skall vi tydligen även i dessa avseenden förlita oss på bistånd från annan makt.

Att Carl von Cardell och hans gelikar, alla de som har satsat sin begåvning och karriär på att slå vakt om rikets yttre säkerhet, nu vänder sig i sina gravar må väl vara hänt. Men må Gud bevara våra barn och barnbarn från att allt för tidigt få vila i sina.

Må våra makthavare ta sitt ansvar och verka för att vi får behålla ett allsidigt försvar, ett försvar med förmågan att föra väpnad strid.

Ett försvar innefattande komponenten Indirekt eld.