Artilleri & Luftvärn
Lave Malmgren
Överstelöjtnanten Lave Malmgren är tidskriftens biträdande redaktör.
Artilleriets svanesång? Medan jag läser korrektur på Nils-Ove Gustafssons artikel (onsdag den 15 september 2004) når mig skvallret om vilka förband som skall läggas ned enligt den proposition som skall offentliggöras på fredag. Nils-Ove är översvallande i sina lovord över att Försvarsmakten har erbjudit honom denna utbildning i Storbritannien. Han sparar heller inte på superlativen då han beskriver möjligheterna till kompetensutveckling och vidgade vyer i dessa internationella högskolestudier. Kompetensutveckling var det, ja! Till vad då? I denna bitterhetens stund tänker jag att det hade varit bättre att utveckla kompetens i att lägga ned förband och avveckla vårt försvar. De planer som nu lanseras (om massmedia förmedlar den korrekta bilden) har antingen en konspirativ bakgrund: Riket behöver inte längre något artilleri. Vi splitt-
rar det som återstår och kan lugnt invänta att spillrorna sjävdör. Eller så handlar det om en genuin aningslöshet: Ingen i ansvarig ställning tycks ha tagit till sig att förmågan till väpnad strid – försvarets huvuduppgift och dess enda berättigande – kräver tillgång till indirekt eld. Resultatet blir i båda fallen enahanda. Flyttar man utvecklingsenheten till Skövde upprepar man samma fatala misstag som när LvSS fick flytta till Halmstad: Man drabbas av en massiv kompetensförlust till stora kostnader. Bara med den skillnaden att någon artilleriutbildning tydligen inte skall förläggas till Skövde vadan rekryteringsgrunden och därmed möjligheten till återtagning av kompetens är totalt urholkad. Flyttar man så utbildningen till Boden så kan vi säkert räkna med att den överlever 45
