Utveckling av den svenska CAS-förmågan

Utvecklingen av den svenska CAS-förmågan

Defi nitionen av CAS enligt NATO-standard lyder ”Air action with fi xed-or rotary wing against hostile targets which are in close proximity to friendly forces and which require detailed integration of each air mission with the fi re and movement of those forces”. Alltså i korthet; en insats med fl yg mot mål som är nära egna styrkor och kräver detaljerad ledning och integration av den fl ygande insatsen med de egna styrkornas eldgivning och rörelse.

Metoden är ett sätt att genomföra indirekt bekämpning under höga samordningskrav med strids yg. Detta skall inte ses som en ersättning av artilleri och granatkastare utan som ett mycket bra komplement. Den person som leder detta via radiosamband benämns Forward Air Controller (FAC). I Sverige har vi valt att denna person är of cer eftersom utbildningen är relativt dyr och omfattande. Denna FAC är chef för en grupp som tillsammans benämns TACP (Tactical Air Control Party). Gruppen består av 4-6 personer, beroende på organisatorisk tillhörighet. TACPgruppens uppgift är att ge den taktiska chefen stöd i var, när och hur man bäst använder den indirekta bekämpningen, d v s både eldrörsbaserat understöd och  ygunderstöd. Man kan likställa en sådan grupp med en eldledningsgrupp på kompani (kompartgrupp) med kunskap om hur man bäst använder  ygunderstöd. Utrustningen på denna grupp är i grunden en eldledningsgrupps. Till detta läggs bland annat radio 1550 ( ygradio), satellitkommunikation i någon form, kortvågssamband, IR-pekare (infraröd pekpinne för natt CAS), NVG (night vision goggles) och laserbelysare för invisning av laserstyrd ammunition. Gruppen färdas i den fordonstyp som den tillhör organisatoriskt. Det kan vara stridsfordon 90E, Rg 32 (Galten, splitterskyddad), Gelenderwagen, Bandvagn 309 Ledning (splitterskyddad).

Utbildningen av FAC personal är mycket dyr och omfattande. Det tar ungefär 6 månader att utbilda en person som har eldledningskunskaper i grunden till Combat Ready Forward Air Controller (CR1 FAC). Lägg till detta att vi idag inte får utbilda dessa inom landets gränser eftersom det krävs en ”NATO-certi ering” för detta. Personen bör vara lägst löjtnant, helst kapten, eftersom mycket god taktisk och stridsteknisk förståelse krävs.

1 Combat Ready: behörighet att självständigt genomföra CAS. Major Hans P Larsson är ”Development Offi cer Close Air Support” vid Artilleriregementet.

FAC assistent i arbete med radion. Foto: Andreas Karlsson, Försvarets bildbyrå.

Explosiv entré

CAS har gjort en explosionsartad entré i Försvarsmakten. Från det att Artilleriregementet erhöll uppdraget i början av 2003 har efterfrågan på utbildade FAC formligen exploderat inom Försvarsmakten. Alla vill helst ha denna förmåga i sina förband, och det NU! Detta är tyvärr inte möjligt eftersom vi är kraftfullt begränsade av möjligheterna att utbilda nya FAC. När arbetet påbörjades under 2003 var bristen på  ygtid den stora  askhalsen i det dagliga arbetet. Nu är det FAC-personalen som är den stora bristvaran för funktionens utveckling. Det beror främst på att nationer som har haft denna förmåga sedan tidigare har konstaterat att de måste fördubbla antalet FAC inom sina egna organisationer. Detta har i sin tur inneburit att vi på den senare tiden inte har fått tillgång till utbildningsplatser på de få FAC-skolorna som  nns i världen.

På hösten 2005 blev CAS/FAC ett av sex accelerationsspår i Försvarsmakten (FM). Luftstridsskolan (LSS) med stöd av F21  ck ansvaret för luftdelen och Artilleriregementet erhöll ansvaret för markdelen i utvecklingen av CAS-förmågan, i första hand till NBG2 2008-01-01.

Det dagliga arbetet har en stor spridning och berör allt från enstaka delar i satslistor till organisationsfrågor i NBG. Vi har haft bråda dagar det senaste året och saknar de nitivt inte sysselsättning. Vi har trots denna spridning på göromål haft några saker lite högre upp på ”prio-listan”. Dessa har varit utbildning av piloter, miljöprövningar av skjutfält, revidering av ”SäkI  yg-96”, införandet av Radio 1550, missionerandet i största allmänhet om funktionen på förevisningar, fältövningar, militära skolor och kurser, jobbet med NBG organisation och bemanning samt inte minst arbetet med att skapa möjligheter för att kunna utbilda nya FAC. Huvuddelen av ovanstående är grundläggande förutsättningar för att vi skall kunna komma vidare i utvecklingen av denna förmåga. Vägen är en ganska lång och krävande vandring eftersom det ställs relativt höga krav på samordning mellan Flygvapnet och Armén.

Pilotutbildningen

Tanken med utbildningen av piloterna har varit att börja i liten skala på F 21 (CAS-ledande i FV) för att senare låta denna kunskap sprida sig inom pilotkretsarna med några hjälpande och stöttan-

2 Nordic Battle Group.

de insatser från FAC-personal. Detta började på våren 2005 under Flygvapenövningen 05 (FVÖ05) och genomfördes genom att den svenska STANEVAL (Standardisation and evaluation of cer) tillsammans med ett antal erfarna FAC utbildade fem av piloterna på F21 på grunderna i att genomföra CAS. Detta kvalitetssäkrades med ett mycket gott omdöme av JFACTSU3 . JFACTSU är den brittiska skolan som internationellt anses som världsledande i utbildning av FAC. I dagsläget är alla  ygförare på 2. div/F 21, drygt hälften på 1. div/F 21 samt några på 1. div/F 17 grundutbildade i att genomföra CAS-uppdrag, vilket är en av förutsättningarna för att vi skall få handlingsfrihet med så många  ygtimmar som möjligt för träning.

3 Joint Forward Air Control Training and Standards Unit

Miljöprövning

Två andra områden som kan bli stora hinder inom en snar framtid när vi vill börja öva på allvar är tillgången på miljöprövade skjutfält och en säkerhetsinstruktion som möjliggör ett säkert övande på ett praktiskt genomförbart sätt. När det gäller bristen på miljöprövade skjutfält kan man konstatera att vi har två fasta skjutplatser i landet som möjliggör skjutning från  ygplan och att Försvarsmakten är ”i händerna” på de olika Länsstyrelser ute i landet som handlägger dessa miljöprövningar. Här har vi inlett ett arbete med den sammanhållande miljöhandläggaren på HKV och FlygI (Flyginspektionen) för att klargöra förhållandena på ett antal utvalda skjutfält samt behovet av de så kallade ”fasta skjutplatserna” som dagens

Ett led i den nordiska samverkan inom ramen för FAC är utbildningarna i norska Bodö. På bilden arbetar en Forward Air Controller tillsammans med en norsk kollega.

SäkI-Flyg från 96 föreskriver. Tanken med detta arbete har varit att omformulera SäkI så att dagens målchef ersätts av ”skjutledare FAC” med möjlighet att upprätta och  ytta skjutgränser på ett liknande sätt som vi gör med artilleriet för att på så sätt komma ifrån dessa ”fasta skjutplatser”. Detta kan i sin tur förenkla möjligheterna att miljöpröva skjutfälten runt om i landet eftersom man kan sprida belastningen över en större yta över tiden. Detta är som ni förstår ingenting som sker i en handvändning utan det är en lång process och kräver en relativt hög samordning av insatser på olika nivåer.

Utbildning av FAC-personal

Den fråga som vi jobbat allra mest med och den som är absolut viktigast för möjligheten att utveckla denna funktion till en förmåga i FM är utbildningen av nya FAC. Tills idag har vi stått på reservplatser runt om i Europa för att med mycket kort varsel komma in med enstaka elever på de olika utbildningarna. Det är ingen hållbar metod om man vill kunna försörja svenska förband i internationella insatser med FAC-kompetens. För att råda bot på detta arbetar vi på att bli ”självförsörjande” så att vi kan påräkna ett visst  öde av nya FAC. Här har vårt hopp ställts till att få igång ett samarbete med våra norska kollegor. Norrmännen har en egen utbildning som kvalitetssäkrats av JFACTSU. Vi hoppas att kunna ta del av detta genom att bidra med övningsterräng,  ygtid och till en början en mindre del instruktörer. Vi arbetar för att kunna genomföra två kurser per år, en på hösten i Norge (Bodö) och en på våren i Sverige (Boden/Luleå), med 10-12 elever per kurs. Detta skulle ge oss ett  öde på 10-12 nya FAC per år i Sverige vilket är en mycket bra början för vår svenska organisation. Även här återstår mycket arbete men det  nns mycket goda förutsättningar för att lyckas. Den första gemensamma utbildningen bedöms kunna ske tidigt 2008, om allt går väl.

Vad skall göras inom kort?

Förutom det ovan nämnda så arbetar vi bl a med utvecklingen av en CAS-simulator som en del av den nya bekämpningssimulatorn (även känd som E-sim Ny), införskaffning av flera flygradioapparater av typen ra 1550, fordonsmontering av denna radio, krav på och val av fordonsantenner till radion, kravställning på den nya laserbelysaren till EOI4, hantering och koordinering av alla Air Requests och FAC inom landet requests (beställning av  yg och stöd av FAC), stöd till utlandsstyrkan med FAC personal, övningsplanering för CAS-moment på större övningar (FOCUS, Slutövningen 07).

Den närmsta framtiden under 2006 och 2007 kommer i huvudsak handla om att skapa förutsättningar för att CAS-funktionen skall fungera i NBG-organisationen och missionerna i Afghanistan. Detta omfattar förutom utbildning av personal vissa materiel- och metodförsök för TACP-grupperna i NBG och FS14.

Planen just nu är att genomföra en central TACP-skola för de grupper som skall ingå i

4 Eldlednings- och ObservationsInstrument.

NBG tidigt i termin 3, samt en befattningsutbildning av FS 14. Detta är avhängt på ett antal saker, bland annat utbildning av FAC, fordonsinstallation av radio 1550 ( ygradio) i de fordonstyper som skall  nnas i NBG och arbete med att fastställa en metodanvisning för brukandet av CAS inom bataljon. För att kunna ge en bra utbildning till förbanden i termin 3 med materiel som har BOA (beslut om användning) och en metod som är hållbar så kommer Artilleriregementet att genomföra en lokal TACPskola på den be ntliga eldledningsplutonen under termin 2. Här är syftet att kunna prova ny materiel i fält och  nna arbetsmetoder i de aktuella fordonstyperna för att kunna skapa BOA på den nya materielen. Detta hålls ihop i en mindre krets i syfte att spara tid eftersom materielprocessen i detta är mycket tidskritisk. Vi är sent ute redan nu men vi kommer att göra ett försök att hinna i mål före starten av termin 3. När det gäller jobbet med metodanvisningen så  nns det lite större tidsmarginal. I det arbetet kommer alla förband i landet att kunna delta och påverka metoden eftersom att projektet genomförs i en arbetsgrupp med representanter från hela FM.

Under 2006 och 2007 kommer det nya EOI att tillföras organisationen på bredden. I CAS-utvecklingen innebär detta att kunna nyttja instrumentet tillsammans med MilX (ett kartprogram med möjligheter att snabbsända målkoordinater till  ygplanet likt ett DART-meddelande) och införandet av den nya laserbelysaren (som är under tillverkning just nu) och skall ersätta den Robot 17-belysaren vi har just nu.

Vad skall göras på sikt?

Efter utgången av 2007 och efter det att NBG är operativ kommer utvecklingsarbetet med CAS-funktionen att fortsätta med organisation 2011 i sikte. Med detta följer framtagandet av eldledningsplutonerna ”lätt” respektive ”medeltung” på artilleribataljonerna. Plutonerna ingår i ett sensorkompani på artilleribataljonen och skall ha förmågan att leda CAS-företag enligt NATO standard. Planen är att kunna genomföra organisations- och metodförsök på plutonsnivå under 2008 samt kompaninivå under 2009-2010. Internationellt går mycket av utvecklingen mot att kunna genomföra ”digital CAS” och metoder i att använda ”targetingpod” samt framtagandet av ”small diameter bombs”. När det gäller ”digital CAS” handlar

FAC-elev i baksits på norsk F 16.

det om att kunna minimera felkällan att uppfatta målkoordinaterna fel och minimera sändningstiden i en eventuellt telestörd miljö genom att kunna snabbsända hela ”eldsignaleringen” till  ygplanet likt vi gör till artilleripjäserna med DART och radio 180. Här är våra bröder i Norge mycket långt fram i utvecklingen vilket vi har mycket glädje av. Tyvärr har vi en bit en bit kvar tills JAS kan ta emot detta format. Däremot har Flygvapnet tillfört sin ”targeting-pod” till JAS–systemet. Denna apparat är i sig ett mycket stort lyft för metoden och tidseffektiviteten vid genomförande av ”medium level CAS”.

Visioner

Vår vision är att vi år 2011 har cirka fyra Combat Ready TACP/artilleribataljon, beredda att åka ut på”rullande” missioner av typ Afghanistan, Liberia och Kosovo. Två av dessa är av den medeltunga typen (CV 90/SEP motsv), och två av den lätta typen (hjulgående, splitterskyddad). Vi har en Combat Ready TACP per kompani/skvadron som står i beredskap i NBG (mekaniserat, lätt skytte och luftburet) och en FAC-patrull i den jägarpluton som ingår i ISTAR5. Dessutom  nns behovet av två TACP i Am bieförbanden. Om man summerar detta i antal FAC skulle det innebära att vi nått taket som vi klarar av att öva kontinuerligt och därmed hålla i CR-nivå. Eftersom detta är en tjänst som ställer mycket höga krav på färdighet krävs det att individerna får öva kontinuerligt på samma sätt som piloterna övar sig att  yga strids ygplan varje dag. Vi ser därför att de som skall vara CR och stå under en viss beredskap skall ha denna tjänst som

5 ISTAR-konceptet: Intelligence, Surveillance, Target Aquisition and Reconnaisannce (Underrättelse, Övervakning, Målinvisning och Spaning). heltidstjänst och öva tillsammans med Flygvapnet dagligen. För att nå denna volym av FAC-personal och möjligheten att behålla  ödet av utbildad personal skulle vi vilja att Sverige arbetar för att vi etablerar en egen eller gemensam FAC-utbildning med egen NATO-certi ering. För att kunna öva detta på ett effektivt sätt i hela landet ser vi att beställning av  yg och FAC-personal till olika övningstillfällen leds av en central funktion i hela landet. Denna funktion bör  nnas på A 9 för att kunna synkronisera detta med planeringen av övriga bekämpningsövningar. När det gäller piloternas vardag önskar vi att vi kan genomföra CAS-övningar lika regelbundet och naturligt som FV idag övar luftstrid. Den absolut viktigaste visionen är att vi som en liten nation i den stora världen satsar på kvalité före kvantitet. Detta ger trovärdighet till den övriga världen och det skall vara vår nisch i FAC-kretsar.

Sammanfattning av läget

Arbetet med att utveckla funktionen är en mycket omfattande men även stimulerande uppgift. Vårt arbete kommer dock att behöva några viktiga principiella och vägvisande beslut på hög nivå i vår organisation. En bas för dessa beslut kommer att utgöras av en ”funktionsutvecklingsplan” som tydliggör vad vi skall kunna sätta upp i förband om 5 år, 10 år och kanske 15 år samt vilka resurser som kan nyttjas för denna verksamhet. Detta är något som kommer att påbörjas under hösten 2006 i samverkan med LSS (Luftstridsskolan). På kort sikt är dock NBG och FS14 det som är i fokus.