Från Tofta skjutfält till Fredrikstens fästning

Överingenjör Svante Ståhl har ett förfl utet som artillerist vid Gotlands artilleriregemente och efter genomgången MHS ATKV som anställd vid AB Bofors. Han har under senare år intresserat sig för Karl XII:s död.

För c:a 40 år sedan stod jag med ett batteri om sex 10,5 cm m/40 på Tofta skjutfält och sköt granatkartescher och kunde se hur otroligt effektiva dessa granater var. Något år senare var jag i Norge och passade då på att besöka Fredrikstens fästning och för mig med Toftaskjutningen i färskt minne var det inget mysterium hur Karl Xll dog där 1718. Även om de norska kartescherna var annorlunda än granatkartescher så var även dessa otroligt effektiva och att sticka upp huvudet ur löpgraven, som kungen gjorde, var helt enkelt livsfarligt.

I en ”gazett”, daterad Stockholm den 10 december 1718 sägs också att kungen dödades av en karteschkula. ”Skottet skedde med en kartesch ur ett annat fort, som låg på sidan därav för sig själv”.

Men redan i januari 1719 började mordryktena komma i svang för att aldrig upphöra. De senaste tio åren är det just mordteorin som har övertaget.

Grenanders utredning

1988 gjorde översten av första graden Gunnar Grenander en ballistisk analys av händelsen. Uppsatsen gav han titeln ”Karl Xll:s död, Ett ögonvittnes berättelse bekräftas”. Hans slutsats var att kungen dödades av en karteschkula av bly avfyrad från Overberget, en skans utanför huvudfästningen och alltså därmed i överensstämmelse med ”gazettens” innehåll. Hans analys var så övertygande att Nationalencyklopedin skriver följande om Karl Xll:s död: ” Grenanders ballistiska undersökning avvisar helt lönnmordsteorien. De seglivade ryktena om att kungen lönnmördades kan numera avvisas.”

Detta skrevs 1993 men stod sig endast ett år!

Uppströms opposition

Redan året därpå kom en avhandlig författad av Rolf Uppström med titeln ”Mysteriet Karl Xll:s död”. Uppström ger Grenanders analys hård kritik. Framförallt påpekar Uppström att karteschkulor av bly bara användes till små kanoner. Om man använde sig av blykulor till större kanoner, som här är akuellt, skulle de mjuka blykulorna klumpa ihop sig vid avfyringen. Den röntgenundersökning, som genomfördes 1917 av kungens skalle visade ej heller spår av bly medan kungens ena fot hade

blyspår. Kungen blev ju skjuten i foten strax innan slaget vid Poltava 1709. Inte heller av denna anledning kunde den dödande kulan ha varit av bly vare sig den kom från en kartesch eller en musköt.

Vem har rätt

Kunde då norrmännen ha kartescher med järnkulor? Jodå! Men inte i den storlek som dödade kungen, alltså 18-20 mm. Så små järnkulor av järn kunde man inte tillverka 1718 enligt Uppström och andra forskare.

Hans slutsats är att den enda återstående möjligheten tycks vara en specialprojektil, alltså en mantlad projektil där kulknappen kan vara ett alternativ. En specialprojektil innebär med nästan 100 procents säkerhet mord, säger Uppström.

Här är alltså problemet i ett nötskal. Forskarna hittar ingen passande  entlig kula och därför har kulknappen, som är en blykula med mässingshölje – alltså en mantlad kula – blivit det enda tänkbara alternativet.

Jag blev litet ny ken. Många soldater dödades samma kväll alldeles i närheten av Karl Xll. Varför blev dessa dödade av kulor från fästningen men inte kungen?

Genom kontakt med en norsk kommendörkapten, som är expert på gamla vapen,  ck jag den sensationella uppgiften att fästningen visst hade karteschkulor av järn i ”rätt” storlek, närmare bestämt 4360 kg smidda järnkulor i storlek 14-20 mm innan belägringen inleddes! För denna forskarbragd  ck han Norsk Militaert Tidskrifts silvermedalj samt en belöning på 12 000:–! Men denna i detta sammanhang väsentliga information förblev obekant i Sverige.

Nästa steg var att ta reda på anslagshastigheten mot kungens huvud för en järnkula med 20 mm diameter och en vikt på 32 gram. Där  ck jag hjälp av en sommargotlänningen från Anga med mycket stort kunnande inom verkansområdet. Han räknade fram anslagshastigheten men hänsyn till skadorna på skallen till mellan 115200 m/s.

Kunde en karteschkula avfyrad från Overberget, belägen 625 m från löpgraven nå kungen med denna hastighet?

Ballistisk expertis från Bofors visade att så var fallet. Anslagshastigheten blev 146 m/s.

Vad säger ”gazetten”?

Ett ögonvittnes berättelse anger att kulan kom från Overberget. Berättelsen innehåller  era mycket intressanta detaljer. * Kungen ”ville taga denna myckna eld och skjutande (från huvudfästningen) i närmare ögnasikte”. Kungen lyfts upp och vänder blicken mot fästningen och får därmed Overberget snett till vänster i ungefär den vinkel, som likbesiktningen 1917 anger att kulan hade vid passage av huvudet. * Först höll den som har lämnat vittnesmålet kungen under fötterna ”men som var gång kanonen lossades från Overberget släppte handen efter, sank hans Maj:t alltid så långt neder att

Min slutsats är att Gazetten av den 10 december 1718, som säger att kungen dödades med en karteschkula som kom ”ur ett annat fort, som låg på sidan för sig själv”, sannolikt är helt korrekt! han var betäckt”. Kan detta vara riktigt? För det första kan man under ”denna myckna skjutande” urskilja en speciell kanon på Overberget? (Overberget hade en 18 punds- och sex 6 pundskanoner.) Ja, till exempel om det var 18 pundaren, som hade ett annat och kraftigare ljud än 6 pundarna. För en krigserfaren of cer, som vi har att göra med här, torde inte detta vara särskilt svårt. Det kan även vara så att man på den plats där kungen befann sig eventuellt kunde uppfatta en bogvågsknall när karteschen lämnar eldröret i överljudsfart. I så fall blir ljudet utomordentligt distinkt och karaktäristiskt och bäst hörs denna bogvågsknall om man, som var fallet här, står i skjutriktningen framför kanonen.

Efter ett tag ”slog kungen hål i wallen mäd sin foth och således gjorde sig fotfäste så högt att han kunde ligga med armarne på wallen”.

* Nästa fråga; Vilken tid för öt mellan det att man uppfattade mynningsknallen och karteschkulorna slog ner vid löpgraven 625 meter längre bort? Svaret är drygt en sekund, vilket bör ge erforderlig tid att göra precis så som vittnet säger, alltså att ge kungen skydd mot karteschkulorna genom att sänka ner honom i löpgraven när mynningsknallen nådde löpgraven. Denna information liksom sannolikheten att vittnet kunde urskilja en särskild kanon på Overberget ger vittnesmålet trovärdighet. * På ytterligare en punkt är berättelsen särskilt intressant och det är att vittnet tydligen så klart uppfattar denna kanon på Overberget att han, förmodligen halvt omedvetet räknar skotten. Han anger sålunda att kungen dödades vid ”4:e skottet” från Overberget.

Peter Englunds dom

Min utredning är publicerad i Karolinska förbundets årsbok 2003, som kom ut försenad i juni 2005. Karl Xll-experten Peter Englund har aldrig trott på det här med kulknappen utan lovat att äta upp sina gamla kalsonger om det skulle visa sig om denna var den dödande kulan! Han har recenserat min utredning i Dagens Nyheter och han säger, uppenbarligen lättad över att slippa tugga i sig sina kalsingar: ”Glöm kulknappen. Karl Xll sköts av  enden, punkt slut!”

Jag vill avsluta med att använda mig, litet modifi erat, av Neil Armstrongs ord vid den första månlandningen: Det är ett långt steg mellan Tofta skjutfält och Fredrikstens fästning men det är ett kort steg mellan karteschskjutning på Fredriksten 1718 och Tofta