Personalutbildning i Luftvärnet

Major Mattias Elfström, är stf C LvSS/C TU Lv 2006/07

Personalutbildning i luftvärnet

Luftvärnets Stridsskola (LvSS) leds idag av mj Catarina Niklasson Schöön och är en enhet vid Luftvärnsregementet (Lv 6) med ansvar för att utbilda luftvärnets kadetter vid offi cersprogrammet (OP), vidareutbilda luftvärnets löjtnanter till kaptener på den taktiska utbildningen (TU) samt kompetensutveckla övrig personal, såväl civil som militär, inom luftvärnet på olika kortare kurser. Under det kommande året (2007) kommer en omorganisation av Lv 6 dessutom att innebära att dagens LvSS slås ihop med Lv 6 utvecklingsenhet i syfte att skapa en mer rationell och ändamålsenlig organisation.

I och med införandet av insatsförsvaret står luftvärnets utbildningssystem inför ett antal utmanande förändringar. En sådan förändring är att all utbildning bör bli mer inriktad mot speci ka befattningar, så att den enskildes kompetens för förelagda uppgifter kan säkerställas. En annan är att ett tydligare huvudlärarskap måste införas, så att organisationens kompetens inom ett antal viktiga områden säkerställs på sikt. Dessutom måste ny grundlitteratur tas fram, så att ett vetenskapligt förhållningssätt till utbildning kan säkerställas. Vi måste också ge utbildningen en internationell prägel, så att vår personal blir användbar inom ramen för olika militära samarbeten och vi måste bli bättre på att hitta synergieffekter i en ständigt krympande organisation. Samtidigt som dessa nya utmaningar hanteras måste vi även bibehålla de företeelser som det tidigare LvSS var bra på. Till de senare hör t ex en god pedagogik, ett bra ledarskap, ett gott arbetsklimat och en omtanke om våra traditioner.

Offi cersprogrammet

Den mest påtagliga förändringen för dagens of cersprogram är kanske Försvarshögskolans (FHS) roll som ansvarig för och granskare av programmets kursplaner. Of cersprogrammet bedrivs idag som ett treårigt program där LvSS svarar för de truppslagsspeci ka delarna och Militärhögskolan för övriga delar. För LvSS innebär förhållandet till FHS både möjligheter och begränsningar. På den positiva sidan hittar vi t ex kvalitetssäkring och kontinuitet. Dagens och morgondagens elever på of cersprogrammet kan känna sig säkra på att de får en utbildning som är vetenskapligt underbyggd

och relevant för deras framtida uppgifter i insatsförsvaret. Å andra sidan sitter LvSS i en svår situation där uppgifts- och kravställaren (FHS) inte är samma instans som den som tilldelar resurserna (chefen Luftvärnsregementet, Lv 6). FHS krav på ett akademiskt förhållningssätt innebär även att LvSS måste säkerställa tillgången på kompetenta huvud- och ämneslärare och att dessa måste tillåtas verka över en längre tid än tidigare.

Redan idag står det klart att LvSS personalram är ganska snäv både antalsmässigt, men även avseende olika kompetenser. Extra svårhanterligt kommer personalläget att bli då både yngre- och äldre of cersprogram utbildas vid LvSS samtidigt. Möjligen kommer den stundande sammanslagningen med utvecklingsenheten innebära att rationaliseringsvinster kan göras, särskilt om man t ex organiserar kompetensavdelningar där de tjänstgörande of cerarna sysslar både med utveckling och utbildning.

Taktisk utbildning

Den taktiska utbildningen (TU - vilken motsvarar tidigare års TAP) genomförs från och med i år (2006) som en tredelad kurs där den första delen utgörs av en försvarsmaktsgemensam kurs, den andra delen är uppdelad i tre arenor (mark, sjö och luft) och den sista delen är truppslagsspeci k. På motsvarande sätt som för of cersprogrammet står FHS som ansvarig för kursplanernas kvalitet. För att ta ett första steg mot en mer individualiserad och befattningsinriktad utbildning har årets TU-elever fördelats på både arena-mark- och arena-luft-kurserna. Vidare kommer de under vårens övningsserie i första hand tjänstgöra och övas i de befattningar de avses placeras i insatsorganisationen.

Att låta luftvärnets personal utbildas tillsammans med  ygvapnets, som nu sker på TU:s arena-kurs, är ett nytt och inte helt okontroversiellt grepp som ser ut att få ett positivt utfall. Vinster som görs är t ex en ömsesidig förståelse mellan två system vars uppgifter inte är lösbara utan en hög grad av samordning. Denna samordning måste i framtiden även vara internationellt interoperabel och LvSS har en given roll som utvecklare av, förvaltare för och utbildare avseende kunskaper om luftrumssamordning. Ett utbyte med  ygvapnet på utbildningsområdet bör därför bli ett permanent inslag på framtida program och kurser vid LvSS.

Framtidens taktiska utbildning verkar just nu inriktas mot att, istället för som ovan, genomföras som ett antal fristående kurser där individen samlar på sig utbildningspoäng riktade mot

LvSS har det senaste året genomfört uppskattade utbildningstillfällen för all personal avseende bl a internationella uppdrag och försvarsmaktens insatsorganisering.

en kompetens eller en befattning. Befordran följer då individen nått nödvändig kunskap och placeras på ny befattning. När detta nya kursupplägg kan införas är ännu osäkert.

Kompetensutveckling

LvSS har och kommer att ha en mycket viktig roll som personalutbildare i andra sammanhang än de programbundna utbildningarna. Det senaste året har skolan genomfört uppskattade utbildningstillfällen för all personal avseende bl a internationella uppdrag och försvarsmaktens insatsorganisering. Eftersom all personal, både civil och militär, varit inbjuden att delta i dessa utbildningar har de även bidragit till att stärka sammanhållningen på arbetsplatsen och öka förståelsen för varandras uppgifter. Erfarenheter från dessa utbildningar tyder på att  er kurser bör hållas och att mer tid för kompetensutveckling bör avdelas för alla personalkategorier.

Under senare tid har försvarsmaktens behov av militära specialister visat sig mer och mer. Lösningen på detta har gått under benämningen ”specialistutbildning” och varit avsedd att genomföras vid funktionsskolorna. Just nu förefaller det dock oklart när och vid vilken skola denna utbildning kan komma att genomföras. Ur luftvärnets perspektiv  nns det dock många vinster att göra med en starkt befattningsinriktad utbildning. Många av luftvärnets befattningar på stridsteknisk nivå kräver noggrant utbildad personal som dessutom tränas i sin roll kontinuerligt. Det har tidigare varit svårt att avdela tillräcklig träningstid för anställd personal och att hålla värnpliktig personal ajour med kunskapsutvecklingen. Möjligen kunde vi, under en period på 80-talet med återkommande och regelbunden repetitionsutbildning för vissa speciellt uttagna, tala om en viss professionalism på dessa befattningar. Dagens tekniska system har inte blivit enklare att sköta och kunskaperna som krävs för att verka i framtidens internationella miljö har inte blivit mindre. För LvSS del ligger det största frågetecknet avseende specialistutbildningen i hur tillräckligt många kompetenta lärare skall kunna avdelas då luftvärnet samtidigt kan komma att genomföra värnpliktsutbildning, insats samt dubbla kullar of cersutbildning.

Pedagogik

En av LvSS styrkor har sedan länge varit en god pedagogik baserad på Försvarsmaktens pedagogiska grundsyn. Denna kompetens  nns kvar och utvecklas vid skolan. De nya ledningsförhållandena avseende utbildning kan dock innebära vissa motsatsförhållanden där särskild vikt måste läggas vid att bereda möjligheter för medverkan från elevernas sida vid upplägget och genomförandet av program och kurser.

Sammantaget går Luftvärnets Stridsskola väl rustad mot en spännande och utmanande framtid i en professionell Försvarsmakt med konkreta och viktiga uppgifter.