Övergradsskjutning med spränggranat m/77

Vid skjutning med övergrader har det visat sig att såväl skottvidd som avdrift blivit betydligt mindre än förväntat i skjutningar med brantare utskjutningsvinklar än ca 50°. Efter närmare studier av beräkningsmetoder (bland annat i samband med tidigare genomförda TTÖuppgifter) har det visat sig att problemet inte enbart kan härröras till själva beräkningsmetoden, utan även till brister i de aerodynamiska data som fi nns för ammunitionen. Fyra koeffi cienter1 saknas för att kunna göra tillfredsställande beräkningar vid framförallt extrema övergrader (upp emot 70° elevation).

För att kunna utveckla skjutningar med MRSI (Multiple Rounds Simultaneous Impact) är det av yttersta vikt att kunna nå tillfredsställande resultat med övergradsskjutningar. Detta föranledde Bofors Defence AB att under hösten 2004 på uppdrag av FMV2 genomföra vindtunnelprov med sgr m/773 syftande till att ta fram de aerodynamiska data som krävs när övergradsskjut-

1 Koef cienter för inducerat luftmotstånd (CD�2), tippdämpmoment (Cmq), magnuskraft (CNp2 Försvarets Materielverk. ) och magnusmoment (Cmp). 3 Spränggranat modell 77. ningar med en brant anfallsvinkel vid bantopp genomförs.

Uppgiften

• Skjut sgr m/77 med högsta laddning och högsta elevation (så hög elevation som möjligt för att få en så stor anfallsvinkel vid bantopp som möjligt), gärna över 70 graders elevation. • Kontrollera detsamma på elevationerna 64, 60, 56, 44 och 40 grader med laddning 4, 6 och 8. • Mät nedslagskoordinater. • Jämför skjutprovsresultaten med banor beräknade i Artgen 1.21.3. Studera härvid skillnader mellan be ntligt aerodynamikunderlag med nya data från vindtunnelprovning. Studera även skillnader mellan MPM (NATO) och sex frihetsgrader (6 D.O.F.). • Ge förslag på fortsatt arbete för att ytterligare förbättra beräkning av övergradsbanor.

Avgränsningar

Skjutningarna genomförs endast med laddningarna 4, 6 och 8 (på grund av begränsningar i skjutning med laddning 9 och sgr m/77) och

Kaptenenerna Marcus Broström och LarsLinus Ekqvist var 2004 – 2005 studerande vid Taktiska Programmet vid Artilleriets Stridsskola och tillhörde då Norrlands Artilleribataljon respektive Jämtlands Fältjägarregemente.

Diagrammen utvisar de i laddning 4 uppmätta nedslagskoordinaternas avvikelser från de beräknade. Origo i diagrammen representerar de i respektive modell bneräknade nedslagen. Skjutriktningen är uppåt sett i diagrammen.

med en pjäs. På grund av begränsade observationsmöjligheter på observationsplats kunde vissa kombinationer ej skjutas.

Genomförande

Då det idag enligt Säkerhetsinstruktionen (SäkI) ej är tillåtet att genomföra skjutning med övergrader i högre elevationer än 60° med högre laddningar än laddning 6 erhölls ett tillfälligt BOA4 för att kunna genomföra skjutningar upp till max elevation (ca 71°) och med sgr m/77. Skjutningarna genomfördes på Älvdalens skjutfält 2005 under vecka 11-12 med stöd av lärare och elever ur TAP och YOP. Pjästypen som användes var FH 77B och skjutförfarandet genomfördes skottvis i serier om fem skott. Weibelradar från FMV genomförde mätningar av utgångshastighet och bana under försöken.

Samtliga genomförda skjutningar beräknades efter skjutningarna om i Artgen 1.21.3 med för skjuttillfället gällande höjdvärden i syfte att ge en rättvis jämförelser av beräkningsmetoder och aerodynamiska data. Härvid genomfördes banberäkningar i 6 D.O.F. med nya aerodynamiska data (NA) och beräkningar i NATO med för sgr m/77 gamla aerodynamiska data (GA). Härvid gavs en tydlig bild av skillnader mellan de faktiska nedslagen och de i respektive beräkningsmetod uträknade nedslagskoordinaterna.

Resultat

Av resultaten i skjutningar med laddning 4 framgår att resultatet är bra i samtliga elevationer med den nya aerodynamiken. Dock så presterar även den gamla aerodynamiken bra resultat i sida och båda metoderna ligger väl inom vad som kan förväntas. Resultaten utvisar också att den faktiska skottvidden som uppstår är något längre än beräknat med den nya aerodynamiken, framförallt vid undergrader. NATO-metoden (GA) tenderar att beräkna en längre skottvidd än den faktiska ju högre elevation som används.

4 Beslut om användande

Skjutningar med laddning 6 med NATO (GA) som beräkningsmodell på elevationer över 60 grader beräknar en större avdrift än vad som faktiskt uppstår. I längd är tendenserna motsvarande utfallet av laddning 4. Med 6 D.O.F. (NA) är resultaten mycket bra i sida oavsett vilka elevationer som beskjutits. Dock kvarstår problemet med en längre skottvidd än beräknat. Detta fenomen har dock eliminerats vid den största elevationen då skottvidden istället är kortare än beräknat.

I beräkningar med NATO-modellen för laddning 8 tenderar beräkningarna i längd återigen att förvänta sig en alldeles för lång skottvidd vid högsta elevation mot vad som faktiskt uppstår. Här uppstår riktigt stora skillnader med nedslag på närmare 500 m kortare än beräknat. I skottvidd är tendensen likartad med 6 D.O.F. (NA) med än något för kort beräknad skottvidd på de lägre elevationerna som minskar ju högre elevationen blir. I sida uppstår de största avvikelserna med NATO (GA) i elevationer mellan 50 och 60 grader. I sida redovisas ett med 6 D.O.F. (NA) i skjutriktningen sett konstant högerläge utifrån de beräknade, med den största avvikelsen uppkommande vid max elevation.

Slutsatser

Beräkningsmetoden 6 D.O.F. med ny aerodynamik presterar överlag väl överrensstämmande resultat i sida (i förhållande till skjutriktningen). Även om avvikelserna är små ligger tyngdpunkten på nedslagen till vänster om det beräknade på huvuddelen laddningar och elevationer. Slutsatsen tyder på att de framtagna koef cienterna för Magnuseffekten är för stora, så länge inte en extrem övergradsskjutning genomförs.

I längd är resultatet vid övergradskjutning mycket bra. Bäst resultat uppvisar skjutningar med laddning 4 där beräkningarna i det närmaste överrensstämmer med nedslagen. Här uppvisar dock den nya aerodynamiken tendenser att vid undergradsskjutningar beräkna för kort skottvidd mot den faktiska, något som

Diagrammen utvisar de i laddning 8 uppmätta nedslagskoordinaternas avvikelser från de beräknade. Origo i diagrammen representerar de i respektive modell beräknade nedslagen. Skjutriktningen är uppåt sett i diagrammen.

kan härröras till en för kraftig koef cient för tippdämpmoment eller för stora koef cienter i inducerat luftmotstånd (CDα2).

Överlag utvisar beräkningarna med NATO (GA) en mindre avdrift än vad metoden beräknar. Nedslagen ligger överlag med tyngdpunkten till vänster i skjutriktningen. Det som förbryllar är att laddning 8 med max elevation är den enda skjutningen med en nedslagstyngdpunkt till höger om det beräknade. Detta är förvånande det rimligtvis borde ha resulterat i ett kraftigt vänsterläge (på grund av att underlag för Magnuseffekten saknas). I längd är resultaten helt enligt förväntat med bra resultat vid undergradsskjutningar men med stora avvikelser vid elevationer större än 60 grader. Detta är logiskt då de gamla aerodynamiska värdena saknar viktiga koef cienter som spelar stor roll för beräkningar av skottvidden vid övergrader (tippdämpmoment- och inducerade luftmotståndskoef cienter).

För Sveriges jägare sedan 1975. Nu levererar Aimpoint rödpunktsiktet CS till Försvarsmakten.

www.aimpoint.com • info@aimpoint.se