Redaktören har ordet

Redaktören har ordet:

Vilket bolag ryker först?

Tchad, Afghanistan och Kosovo. Tre länder där svenska soldater och officerare just i denna stund agerar i en fredsbevarande eller fredsframtvingande mission. Men, frågan är om det finns pengar till alla internationella operationer? Kanske vore det lägligt för ÖB, Håkan Syrén att ta bladet från munnen och tala om för politikerna att nästa steg är att lägga ned det svenska, territoriella försvaret. Annars finns det inte pengar till det internationella deltagandet.

Någon sådan deklaration kommer jag aldrig att få höra från en sittande ÖB. Det vore i stort att begära det omöjliga av politikerna. Mycket kan man nämligen göra med en politiker, men aldrig se till att de står svarslösa och fångas med byxan eller kjolen nere på hälen, även om jag tror att en sådan konkret deklaration skulle vitalisera hela den svenska försvarsdebatten.

Jag har nu i olika roller, merparten som aktiv dagstidningsjournalist, följt den svenska försvarsdebatten i stort sett kontinuerligt sedan ett par decennier tillbaka och jag måste tyvärr tillstå att jag begriper mindre och mindre vad som sker med det svenska försvaret. Principiellt köper jag argumenten att vi ska gå från ett invasionsförsvar till ett insatsförsvar även om jag också tar del av rapportering om ett allt aggressivare Ryssland. Jag köper också argumenten att vi i Sverige inte kan föda en allt mer kapitalslukande försvarsindustri på egen hand.

Vad jag inte köper är att politikerna ständigt ger försvaret mer uppgifter, talar vitt och brett om att vi i Svedala ska hjälpa till med förband här och var i världen utan att tilldela erforderliga resurser för ändamålet. Det kan inte vara lätt att vara ÖB idag när organisationen kräver ett budskap och resultat, politikerna ett annat.

Dyster prognos för Hägglunds

Jag tror tyvärr att det endast är en tidsfråga innan någon av juvelerna i den svenska försvarsindustrin antingen läggs ned eller bantas rejält. Just nu ser läget värst ut för Bae Systems Hägglunds, vars väl och ve i mångt och mycket står och faller med SEP-programmet. Archerprojektet har fortfarande vissa osäkerheter och vis av erfarenhet vågar jag inte ropa hej förrän utvecklingskontraktet mellan FMV och BAE Systems Bofors är undertecknat och Norge gått med som delfinansiär.

Tyvärr gäller devisen ”den som lever får se” när det gäller utvecklingen och framtiden för svensk försvarsindustri. De tunga aktörerna, Saab, Bae och Kockums med respektive varumärken kämpar idag med näbbar och klor om den ständigt krympande materielbudgeten. Bara några dagar före själva pressläggningen av denna krönika nås jag också av beskedet att min dystra profetia har besannats. Hägglunds varslar ungefär 200 medarbetare om uppsägning på grund av en pågående översyn av kostnader och produktionsprocesser. Var ska det sluta?