Nordic Battlegroup 11 sedd ur effektperspektiv
Force Commander NBG11, brigadgeneral Stefan Andersson. Foto: Jesper Tengroth/Försvarsmakten
Nu är den insatsberedd. Vårt lands andra nordiska stridsgrupp, Nordic Battlegroup 11 (NBG 11). AT:s läsare har tidigare mött chefen för stridsgruppen, brigadgeneral Stefan Andersson i ett porträtt. Här skriver Force Commander Stefan Andersson själv om hur han ser på NBG 11 och uppbyggnaden av förbandet.
När jag på Dackeskolans skolgård, hemma i småländska Tingsryd, valde just mitt brännbollslag så valde jag självklart de som hade det som behövdes i en traditionell brännbollsmatch. Duktiga på slagträet, snabba löpare, duktiga på att plocka lyror och andra egenskaper. Jag valde ett lag som hade stor bredd av egenskaper för att kunna möta alla typer av motståndare – och för att vinna. Sedan den 1 januari och fram till sista juni 2011, står Nordic Battlegroup i beredskap. Styrkan har satts upp av Sverige, Finland, Estland, Irland, Norge och med stöd av Kroatien. Redo att göra en insats var som helst i världen. Vi är som ovan nämnda brännbollslag – flexibelt sammansatta och med en stor bredd av förmågor att erbjuda.
8
I januari 2008 fick jag i uppgift att påbörja arbetet att utveckla en av de snabbinsatsstyrkor som den Europeiska Unionen (EU) är överens om att unionen skall ha. I mars månad beslutade regeringen formellt att jag skulle bli chef för snabbinsatsstyrkan.
Kritiken hörsammades Det fanns många ingångsvärden att utgå ifrån, ett av dessa var erfarenheter från Nordic Battlegroup 08 (NBG 08). Riksrevisionen har i en rapport kritiserat utvecklingen av NBG 08, just denna kritik och alla dess iakttagelser har varit viktiga ingångsvärden vid utvecklingen av Nordic Battlegroup 11 (NBG 11). Ett annat viktigt ingångsvärde var att förband ur insatsorganisationen skulle användas. Vidare skulle utvecklingen ske i linjeorganisationen i syfte att allt som görs, görs i harmoni med Försvarsmaktens övriga och samlade uppgifter. Men hur började det hela? EU insåg under konflikten på Balkan i början av 90-talet, att unionen hade behov av förmåga att hantera kriser av olika slag, och då utan att vara beroende av någon annan. EU insåg, och tog ställning till, att unionen behövde en robust förmåga till krishantering, så även med militära resurser.
Artilleri & Luftvärn
