Debattinlägg från överstelöjtnant Harry Ollinen:
Vad händer med divisionsartilleriet? I rapporten ”Värnkraft” från Försvarsberedningen poängteras bland annat behovet av mer artilleriförband i form av divisionsartilleri. Rapporten skickades på remiss till Försvarsmakten som i sitt svar räknat ut att pengarna inte räcker till alla förslag som Försvarsberedningen vill genomföra, bland annat på grund av felräkningar och underbudgeterade projekt. En av reduceringarna som Försvarsmakten lagt fram innebär ett framflyttande av divisionsartilleriet till bortom år 2030. Försvarsmaktens prioritering är märklig! Varje utbildad officerare vet artilleriets betydelse vid olika typer av strid eller har vår så kallade Afghanistandoktrin medfört att denna grundläggande förståelse försvunnit helt från arméns taktiska utbildning?
Krävs 2-4 artilleribataljoner
Foto: Hanhwa Systems
För att ett anfall av en mekaniserad bataljon ska lyckas krävs understöd av minst 2-4 artilleribataljoner. Eftersom våra blivande tre brigader knappast kan vara inom samma område klarar de inte av att genomföra anfall på grund av bristande av understöd. Detta är ingen hemlighet i något land, utan elementa inom taktik. I exempelvis Finland som är ett artilleristarkt land är detta en självklarhet. Studerar vi ryska reglementena kräver motsvarande anfall understöd av fem bataljoner i olika kom-
26
binationer av eldrörs- och raketartilleri och med olika typer av ammunition såsom granater med substridsdelar, hårdmålsgranater, mineringsgranater, termobariska samt vanliga spränggranater. Ett exempel på detta var det eldöverfall som ryskt artilleri genomförde på två ukrainska mekaniserade bataljoner sommaren 2014 i Zelenopillya (se “Lessons learned from the Russian-Ukranian War”, Dr Phillip A. Karber). I detta ryska eldöverfall som varade i tre minuter förintades i stort sett två mekaniserade bataljoner.
Elden måste kraftsamlas I en försvarssituation är det viktigt att kunna kraftsamla elden med alla tillgängliga enheter snabbt mot den fiende som söker genombrytning. När man talar om kraftsamling är det inte enbart mot de anfallande mekaniska förbanden utan även mot djupet av fiendens gruppering såsom baser, artillerigrupperingar, logistikförband med mera. Här kommer även de gamla spränggranaterna till sin rätt. Hemligheten är att kunna kraftsamla elden med tillräckligt antal förband. Detta kan inte åstadkommas med enbart brigadartilleri. I Karbers rapport som jag refererar till framgår också den ryska överlägsenheten med drönare inom flera områden men främst som medhjälp i målbestämning mot mål på djupet. Under en sexveckors period genomförde ryskt artilleri 53 eldöverfall mot 40 olika mål, vilket avsevärt decimerade de ukrainska förbandens och inte minst deras stridsmoral. Det är därför svårt att förstå att sådan kunskap som politikerna i Försvarsberedningen besitter försvinner i Försvarsmaktens analys, troligen som ett resultat av oenighet mellan försvarsgrenarna. Låt oss nu hoppas att förnuftet återvänder innan höstens försvarsbeslut klubbas. Vi behöver ett divisionsartilleri! Artilleri & Luftvärn
