Artilleri-Tidskrift nr 4 2021

Page 1

Artilleri & Luftvärn Artilleri-Tidskrift nr 4 2021



Artilleri & Luftvärn Tidskrift för artilleri och luftvärn Nr 4 | 2021 | årgång 150 Redaktör och ansvarig utgivare: Stefan Bratt, Lokförargränd 12 775 51 Krylbo, tel 0226-121 09 Mobil: 0703-999 708 E-post: sbratt67@icloud.com Biträdande redaktör: Joakim Lewin Mobil: 070-633 59 18 E-post: joakim.lewin@fmv.se Pernilla Höök Grafisk form Mobil: 0768-41 57 22 E-post: pernilla@whdesign.se

Innehåll Magnus Ståhl Artilleri och luftvärn kommer att vara i fokus för lång tid framöver_________________ 4 Ny era inledd för Luftvärnsregementet____________________________________ 6 Daniel Hellberg Archer sköt skarpt under Bold Quest _____________________________________ 10 Henrik Knape och Mikael Take Archer gjorde ett gott intryck i USA______________________________________ 12 Major Mats Nilsson Framsynta artillerikaptener startade 150-åriga tidskriften_____________________ 14 Harry Ollinen Striderna på Karelska Näset___________________________________________ 16

Redaktionsadress: Postadresseras till redaktören enligt ovan, i ekonomi- och prenumerationsärenden till Artilleri & Luftvärn c/o Artilleri & Luftvärnsklubben Jan Ohlson Villagatan 73 253 54 Mörarp E-post: art-lv@jiro.se Artilleri- och Luftvärnsklubbens medlemmar erhåller tidskriften utan kostnad.

Överste Leif Mårtensson Framtidsdebatt lade grund för Artilleriklubben______________________________ 20 Sverige köper mobil radar_____________________________________________ 24 Stor orderingång för Hägglunds_________________________________________ 26 Hans Allenberg Hög tid att anskaffa nya handeldvapen___________________________________ 30 Välbesökta klubbmöten i Stockholm och Boden ____________________________ 32

Redaktionen tar inget ansvar för insänt men ej beställt och överenskommet material.

Omslagsbild: Överstelöjtnant, 922:a haubitskompaniet efter avslutad slutövning, enligt order”. Kapten Tom Gibson i täten för sitt grundutbildningskompani efter att kompaniet avslutat övningen Vintersol 2021 som också var slutövningen för värnpliktiga under grundutbildningsomgång 2020/2121. Foto: Viktoria Szakacs, Artilleriregementet.

ISSN 004 – 3788

Formgivning: Pernilla Höök, Westberg & Höök Design, www.whdesign.se Tryck: Exakta Print AB. Text och bild där inget annat anges är producerade av redaktionen.

Artilleri & Luftvärn

3


Vice ordförande har ordet - överste Magnus Ståhl

Artilleri och luftvärn kommer att vara i fokus för lång tid framöver När man börjar närma sig årets slut infaller alltid någon form av summering av det gångna året. Utan att försöka ge mig på någon summering av allt som har hänt tänkte jag reflektera kring intresseområdet som Artilleri- och Luftvärnsklubben företräder. Jag och vice ordföranden tillsammans med flera av er medlemmar besökte den stora mässan AUSA i Washington i oktober. När man går runt bland utställarna, lyssnar på någon av en mängd olika föredrag eller pratar med utländska kolleger framträder några saker tydligt.

Ändrat amerikanskt fokus Världen går mot att mer och mer gå ifrån den regelstyrda ordning som har rått under det kalla kriget och tiden därefter. Kina är en mycket tydlig konkurrent till USA om vem som är den ledande stormakten. Något som inneburit att amerikanskt fokus flyttats från Europa och Ryssland till Oceanien och Kina. Vad det konkret innebär för Europa tillsammans med att England har lämnat EU och den senaste tidens flyktings strömmar vid EUs östra gränser återstår att se inför framtiden. I Sverige har vi sedan länge beskrivet ett scenario som går från fred-kris-krig där vi i normaltillståndet befinner oss i fred eller till och med djupaste fred. Såväl USA som senast Frankrikes försvarschef har börjat beskriva enligt följande konkurrens-dispyt-konfrontation. Den beskrivningen gör gällande att normaltillståndet är konkurrens mellan länder– organisationer eller grupperingar inom alla områden som exempelvis ekonomisk, militärt, kulturellt, diplomatiskt för att ta några exempel. Även om denna utveckling kan vi bara spekulera vad det innebär inför framtiden. 4

Långa bekämpningsavstånd Vad det gäller den militära utvecklingen är det en tydlig kursändring från att strida mot insurgenter med eget totalt luftherravälde och informationsöverlägsenhet till att kunna möta en mycket potent och tekniskt likvärdig eller överlägsen motståndare. Med denna något långa inledning framträder såväl förmågan till indirekt bekämpning främst på långa avstånd och förmågan att kunna bekämpa allehanda luftfarkoster i en gemensam sensorkedja som helt avgörande för att kunna möta dagens och morgondagens motståndare. Tyvärr är det en negativ omvärldsutveckling tillsammans med en rasande snabb teknikutveckling som driver att funktionerna som vår klubb företräder förmodligen på mycket lång tidsrymd aldrig har varit så efterfrågade och så i fokus som vi ser idag. Som summering kan man då notera att vikten av en välfungerande klubb med en tidning som stödjer och driver utvecklingen inom dessa funktioner kanske inte heller under sin livstid som trots allt är mer än 150 år någonsin varit så viktig som den kommer att behöva vara den kommande tiden. Jag vill med detta tacka styrelse och redaktionen för ett jättebra jobb under 2021 samt företag och organisationer som genom ert välkomna stöd möjliggör att vi kan ge ut en så bra tidning som vi gör. Jag vill naturligtvis också tacka er medlemmar för ert engagemang i föreningen. God Jul och Gott Nytt år! Artilleri & Luftvärn


PROTECTING SWEDEN

IRIS-T SLS Ground Based Air Defence

www.diehl.com

Artilleri & Luftvärn

5


Första eldenheten av luftvärnssystem 103 överlämnad:

Ny era inledd för Luftvärnsregementet Torsdagen den 18 november blev dagen då det svenska försvaret förseddes med en ny, strategisk förmåga – bekämpning av ballistiska missiler. En dag då en stolt arméchef, generalmajor Karl G Engelbrektson tog emot den första eldenheten av nya luftvärnssystem 103 (Patriot). Talande nog inleddes överlämningsceremonin med överflygning av ett av de vapensystem som Patriotrobotarna har som en uppgift att skydda eller samverka med – en fyrgrupp Jas 39 Gripen från Västgöta Flygflottilj, F7. På plats på teknikövningsfältet förutom landets samlade luftvärnskompetens

6

i form av soldater och officerare från Luftvärnsregementet, kamratföreningar och hedersgäster som tidigare regementschefer var också en av de personer som gått i bräschen för att det nya systemet ska anskaffas, försvarsminister Peter Hultqvist:

Artilleri & Luftvärn


Överste Mikael Beck och regementsförvaltaren Per Ljungnér samt hedersvakten i täten för övriga regementets anställda och värnpliktiga under överlämningsceremonin.

Artilleri & Luftvärn

7


Sex tidigare och en nuvarande regementschef deltog i överlämningen; fr.v Leif Gunnerhell, Göran Lindqvist, Göran Wahlqvist, Stefan Jönsson, Anders Svensson samt Mikael Beck. Mitten: Arméchef Karl Engelbrektson tar emot plaketten som visar att armén och Sverige nu fått den första, operativa eldenheten av luftvärnssystem 103 Patriot. T.h: En blöt med mycket nöjd försvarsminister, Peter Hultqvist applåderade den snabba anskaffningen.

– Detta är naturligtvis en väldigt stor och viktig dag för vårt land och det svenska luftförsvaret. Nu inför vi ett system som med råge kommer att förstärka försvarsförmågan i flera avseenden. Dels får vi en operativ förmåga att verka mot ballistiska robotar men köpet av Patriotsystemet innebär också att vårt stridsflyg ges nya möjligheter att verka.

”Viktig dag för Sverige” – Jag är också både glad och tacksam över att denna upphandling har gått mycket snabbt, är inom angiven budget samtidigt som utbildningsplanen som Försvarsmakten har presenterat också håller, säger försvarsminister Hultqvist. En annan hög dignitär som gick omkring med stort leende denna, vädermässigt mulna och något blöta dag, var arméchefen, generalmajor Karl Engelbrektson. – Denna dag är en stor och viktig dag, inte bara för armén utan för landet Sverige då den totala effekten med tillförseln av Patriotsystemet, konkret påverkar vårt lands försvarsförmåga i en mycket positiv riktning. De områden som vi väljer att skydda med Patriot kommer att utgöra en markant svårighet för en angripare att bemästra. Under den luftförsvarsbubbla som bildas kommer också arméns förband att kunna ges en ökad operativ rörlighet och en mindre sannolikhet att påverkas negativt av långskjutande system, hävdar arméchefen. 8

Det är många personer som har varit inblandade i en av svenska försvarets snabbaste anskaffningsprocesser av ett tekniskt avancerat materielsystem som Patriot är.

Snabba puckar Många av dessa stod denna torsdag och betraktade när FMV:s chef för armémateriel, brigadgeneral Mikael Frisell, överlämnade en plakett som en symbol för materialöverlämningen. – Jag måste medge att jag inte hade en tanke på att jag skulle få vara den regementschef som tog emot luftvärnssystem 103 när jag på FMV de facto var med och bevittnade, i egenskap av ställföreträdande stabschef för arméstaben, påskriften av affären mellan Sverige och USA för kontraktet. Denna leverans har verkligen gått undan, konstaterar chefen för Lv6, överste Mikael Beck efter att gästerna lämnat ceremoniområdet där båda typerna av eldenheter, utgjorde scenens inramning. Den allra senaste versionen av eldenhet med sin förmåga att bekämpa ballistiska robotar kallas Pac-3 och kommer inom Försvarsmakten att gå under benämningen robot 103 B. Roboten som främst är till för att bekämpa olika typer av flygplan heter GEM-T och kommer att ges benämningen robot 103 A. Artilleri & Luftvärn


En fyrgrupp Jas 39 Gripen från Västgöta Flygflottilj inledde överlämningsceremonin med överflygning på låg höjd.

Starkare tillsammans Amerikanska armén som är formell leverantör av Patriotsystemet representerades av chefen för US Armys luftvärnsstyrkor i Europa och de baltiska staterna (10th Army Air and Missile Defence Command, AAMDC), generalmajor Gregory Brady. – Den viktigaste aspekten för vår del är att nu har ytterligare ett land som vi arbetar tillsammans med erhållit Patriotsystemet, vilket innebär att vi kan fortsätta att utveckla vår relation till den svenska armén och Luftvärnsregementet. Detta i sin tur innebär att vi tillsammans blir starkare och kan lösa uppkomna uppgifter tillsammans baserat på fattade politiska beslut. Jag hälsar Sverige varmt välkommen in i Patriotfamiljen, förklarade general Brady. Artilleri & Luftvärn

General Brady konstaterar också att banden mellan Sverige och USA fortsätter att stärkas, vilket bland annat kommer att bli tydligt när fler samövningar genomförs mellan bland annat Lv 6 amerikanska vänförband, 5-7 Air Defense Artillery Battalion baserat i tyska Baumholder: – Jag är övertygad om att vi har mycket att vinna om vi fortsätter att utveckla det utbyte som redan idag sker mellan svenska och mina förband. Enligt min information pågår redan konkret planering av ett antal övningar de kommande åren och dessa ser jag fram emot med stor tillförsikt, deklarerade den amerikanske generalen.

9


Archerpjäsen premiärskjuter med skarp ammunition på amerikansk mark.

Första övningen på amerikansk mark

Archer sköt skarpt under Bold Quest För första gången har en svensk artilleriservis skjutit skarp med en Archerpjäs på amerikansk mark. Denna historiska händelse skedde i samband med att USA genomförde den multinationella övningen Bold Quest. En av de svenska deltagarna var ArtSS skolförvaltare, Daniel Hellberg.

”Den 21 oktober gick startskottet för multinationella övningen Bold Quest 21.2 (BQ 21.2) som i år genomfördes i den amerikanska delstaten Indiana. Bold Quest är en övningsoch försöksverksamhet/experimentplattform där inbjudna nationer tränar i ett gemensamt multinationellt nätverk, Federated Mission Networking (FMN), med övriga partnerländer för att utveckla teknik och metoder och därigenom öka förmågan till ledning av gemensamma operationer. BQ i egenskap av experimentövning har genomförts sedan tidigt 2000-tal och drivs av U.S. Joint Staff. Övningen har växt i omfattning från ett fåtal nationer till att under årets genomförande innehålla deltagande från 16 nationer, då enbart räknat den del av experimentövningen som omfattar indirekt bekämpning (Joint Fires Joint Mission Thread, JFS/JMT). Förutom JFS/JMT deltog svenska officerare bland annat i experimentövningar kopplat till cyber-, coalition intelligence surveillance reconnaisannce- (CISR) eller 10

joint warfighting concept-domänen (JADC2) under BQ. Försvarsmakten har under årets övning deltagit med både personal och materiel i Enköping samt på plats i USA, närmare bestämt Camp Atterbury och vid Muscatatuck Urban Training Center.

Utvecklad interoperabilitet Den övergripande målsättningen för det svenska deltagande i BQ 21.2 är att utveckla teknisk och metodmässig interoperabilitet i syfte att bygga insatsorganisationens förmåga att genomföra gemensamma operationer, enskilt och tillsammans med andra. Ytterligare en delmålsättning är att kunna dra viktiga slutsatser inför fortsatt samarbete inom ”Artillery Systems Cooperation Activities” (ASCA). ASCA är benämningen på det gemensamma gränssnittet för teknik och metod inom indirekt bekämpning mellan nationerna. Artilleri & Luftvärn


Archer som verkansenhet

Ett delmål för Försvarsmakten med Bold Quest är att samöva indirekt bekämpning i en internationell miljö och därmed öka interoperabiliteten och kompetensen hos deltagande personal.

Övade indirekt eld-funktionskedja A 9 och ArtSS är, inom ramen för det svenska deltagandet i BQ, ansvariga för JFS/JFT. Under BQ 21.2 var JFS/JMT uppbyggd i tre delar. Det inledande skedet var en så kallad ”labb-fas” där en framtida systemapplikation ”informationssystem indirekteld” (IS IE) testades som en del i ”ledningssystem mark” (LSS MARK). Detta bygger för att i framtiden kunna vara digitalt interoperabla och delta i internationella insatser eller kunna ge samt ta emot artilleriunderstöd tillsammans med tredje part. Därefter genomfördes nästa skede som var ”sensor to shooter”, där funktionskedjan indirekt eld samövades med övriga funktionskedjor såsom bland annat underrättelser, taktisk datalänk och direkt flygunderstöd eller close air support (CAS). Ett exempel på ett scenario var att annan nations UAV upptäcker ett mål, beslut om bekämpning tas och effektueras med svenskt och/eller annan nations artilleri för att tillsammans bekämpa målet. Den sista delen i BQ 21.2 var att tillsammans med USA genomföra skarp artilleriskjutning, där samtliga deltagande nationer samverkade digitalt likt i labbfasen och genom det gemensamma gränssnittet ASCA möjliggjorde kommunikation genom ländernas olika ledningssystem. Artilleri & Luftvärn

Under årets genomförande har Sverige deltagit med en Archerpjäs som verkanssystem. Tillsammans med delar ur en amerikansk artilleribataljon, 2/150th Field Artillery, har vi möjliggjort för olika sensorplattformar att leda indirekt eld med skarp ammunition. Sammanlagt under övningen avfyrades knappt 250 kompletta skott under loppet av fyra dagar. Archersystemet bevisade än en gång sin goda kapacitet avseende eldhastighet, teknisk tillgänglighet samt verkan i målet, vilket också väckte uppmärksamhet och intresse från amerikanska artillerister. Under övningen genomfördes också en mängd olika demonstrationer samt förevisningar av Archersystemet. Vårt fokus låg i att påvisa möjligheten till ett rörligt uppträdande vilket är en förutsättning på dagens samt morgondagens stridsfält, med tanke på motståndarens sensorutveckling och korta ledtider till artilleribekämpning. Ur ett JFS/JMT perspektiv har genomförandet varit synnerligen lyckat och bäddar för fortsatt arbete och utveckling mot ett helt digitalt interoperabelt ledningssystem och dess framdrivningsplan. Under övningen har FM och ArtSS haft ett mycket bra samt helt nödvändigt stöd från både FMV samt industrin.

Tack vare det gemensamma gränssnittet via Artillery Systems Cooperation Activites (ASCA) kan flera länders pjässystem genomföra gemensamma elduppdrag.

11


Archer gjorde ett gott intryck i USA 2021 blev året när ARCHER tog steget över Atlanten och gjorde ett tydligt intryck. Så kan man beteckna ett betydelsefullt år för den fortsatta utvecklingen av artillerisystemet Archer. BAE:s Henrik Knape och Mikael Take berättar exklusivt för Artilleri och Luftvärn om den senaste tidens arbete med att presentera Archer ”over there” ”Archer med ett team från BAE Systems Bofors med stöd från Försvarsmakten och Försvarets Materielverk deltog under senvåren och sommaren i US Army’s 155 Mobile Howitzer Shoot-Off Evaluation. En utvärdering som skedde på Yuma Proving Ground i delstaten Arizona.

Fyra olika artillerisystem US Army har i ett cirka tre månader långt provprogram utvärderat fyra hjulgående 155 millimeters artillerisystem. Under proven, i upp till 50-gradig värme i öknen, har Archer bland annat skjutit 450 skott amerikansk ammunition. Till största delen med högsta laddning och som flerskottsserier (engelskans burst firing). Nästan all data och resultat från verksamheten omfattas av sekretess, men vi kan ändå konstatera att Archer presterat mycket väl. Exempelvis har Archerpjäsens eldhastighet verifierats genom 12 skotts-salvor automateldgivning med högsta laddning på kortare tid än 90 sekunder. Alla som använt systemet kanske inte förvånas av det, men under förutsättningarna för provning och de säkerhetsbestämmelser som gäller vid denna typ av provverksamhet, är detta helt unikt och inget som gjorts av något annat artillerisystem tidigare på Yuma, enligt vår information. Utvärderingens överordnade syfte var att värdera pjäsens kravuppfyllnad mot US Armys antagna preliminära krav. Provprogrammets omfattning bestod bland annat av kompatibilitetsprov med amerikansk ammunition, såväl granater

12

som drivladdningssystemet MACS, soldatträning med efterföljande handhavandetester inklusive ett ”stridsdygn”, där systemet opererats av amerikanska soldater med simulerade ”torr”-skjutningar men med fysiska omgrupperingar och fysisk ammunitionspåfyllnad (samt plundring). Det ingick även mobilitetstester, integrationsstudier av det amerikanska digitala eldledningssystemet samt utvärdering av underhållsmässighet. Archer har som ingressen antyder gjort starkt intryck. Bland annat kan Archer tack vare sitt helautomatiserade vapensystem fjärrstyras och därmed marknadsfört fördelarna med en automatiserad kanon på många sätt. I kombination med pjäsens snabbhet att gruppera respektive uppbrösta på vardera 20 sekunder, kan Archer genomföra skjut- och omgrupperingscykler om exempelvis åtta skott på en minut, uppbrösta och förflytta sig 500 meter på under två och en halv minut. Detta ger förmåga att överleva motståndarens artilleribekämpning.

AUSA nästa Efter avslutad Shoot-Off transporterades pjäsen till Washington DC för att ställas ut på AUSA den 11-13 oktober. AUSA är US Armys största och viktigaste mässa/symposium. Försvarsmakten stöttade Bofors under AUSA med en pjäsbesättning som på ett mycket professionellt sätt interagerade med alla besökare som hade frågor. Och de var många.

Artilleri & Luftvärn


SMART-L ”We See You”

Artilleri & Luftvärn

13


Framsynta artillerikaptener startade 150-åriga tidskriften Nästa år, 2022, fortsätter jubileumsfirandet för Artilleri- och Luftvärnsklubben. Detta år fyller nämligen den tidskrift som du just nu läser 150 år. En tidskrift som startades av en trio framsynta artillerikaptener. Styrelseledamoten, major Mats Nilsson har besökt Krigsarkivets arkiv. ”När vi har och ska fortsätta uppmärksamma vår ärevördiga klubbs 150-åriga historia, tycker jag också det är värt att sända en tanke till de framsynta grundarna av klubben och artilleritidskriften. I anmälan till Kungl. Majestät och dåvarande artilleriinspektör för att få tillstånd att starta tidskriften angavs i sammandrag: ”Sedan flera år tillbaka har man bland artilleribefälen hört den önskan uttalas att en tidskrift, huvudsakligen avsedd för artilleristiska ämnen, inom vårt land måste utgivas… så att medan tiden räcker till, söka bereda oss för striden, att vi, när ofreden står för dörren ej må finnas oförmögna att värna vårt land”

Framsynta kaptener Vilka var då dessa engagerade och framsynta personer? Grundarna till klubben och även tidskriften är tre framsynta artillerikaptener, som av det som framkommer av deras personporträtt och historieskrivning, hade en vilja och ett engagemang utöver det vanliga. Grundarna beskriver också sina ambitioner med tidskriften på följande sätt: ”Vi gör detta i den förhoppning att vårt arbete skall i väsentlig mån delas av våra yrkesbröder och att det därigenom ska framkomma tankeutbyte som av olika åsikters framläggande härflyter… vi räkna därföre på kamraters kraftiga medverkan, men kan tidskriftens utgivande väcka detta gemensamma arbete till liv tro vi det förnämsta ändamålet med dess tillvaro vara vunnet”. För att på något sätt beskriva dessa personer önskar jag nu ge en liten bild av dessa. Så till de tre huvudpersonerna i denna artikel. 14

Dagobert Weber var underlöjtnant vid Västgöta-Dals regemente och utnämndes 1872 till kapten vid Svea artilleriregemente. Sex år senare inledde han en åttaårig period som lärare vid dåvarande Krigshögskolan och var den person som enligt uppgift svarade för redigering av Artilleritidskrift från bildandet till 1886. Sex år tidigare blev Weber antagen som medlem i Kungliga Krigsvetenskapsakademin. Hugo M A Wennerholm var också en underlöjtnant vid Svea Artilleriregemente. År 1888 utsågs han till löjtnant och under perioden 1888-1896 var han förbandschef vid Vaxholms artillerikår. Han utnämndes efter sin tid i Waxholm till kapten. Friherre Hjalmar Palmstierna (f. 1836) är den av grundartrion som kom att åtnjuta den främsta officerskarriären. Hans militära bana inleddes som underlöjtnant vid Wendes artilleriregemente 1854. Femton år senare blev han adjutant till prins Oscar och 1873 major och chef för artilleristaben. År 1887 utnämndes han till generalmajor och kombinerade sin officersroll med att vara en av ledamöterna av riksdagen under åren 1865-1866, 1888-1890 samt 1900-1909. I riksdagen representerade han riddarskapet och adeln samt var under två regeringsledamot i egenskap av krigsminister. Avslutningsvis vill jag också lyfta fram en annan framstående medlem som skapat historiska minnen samt inte minst är upphovsmannen till den fond som Artilleri- och Luftvärnsklubben under många år kunnat premiera skickliga och intressanta skribenter, major John Lidnér. Artilleri & Luftvärn


Här är den svart på vitt - anmälan från tre framsynta artillerikaptener om att få starta Artilleriklubben och tillhörande Artilleritidskrift. Året var 1871.

Major Mats Nilsson

John Lindnér Major John Lindnér var Artilleritidskriften redaktör under åren 1933-35. Efter sitt redaktörskap tog Lindnér initiativet till att instifta John Lindnérs donationsfond. År 1939 skickade han ett handbrev till dåvarande arméchefen, generallöjtnant Per Sylvan med en önskan om att tidskriften skulle öka de svenska artilleriofficerarnas intresse för artillerivetenskapen. Detta också genom att ge ett stöd till fortsatt författarskap inom denna. Samtidigt skänktes överskottet om 10 000 kronor från artilleritidskriften under perioden 1933-1939. Brevet innehöll också en önskan om att en fond för detta fortsatta arbete skulle inrättas. Artilleri & Luftvärn

General Sylvan ansåg att förslaget med ett forum för debattartiklar och vetenskapligt utbyte var en bra idé. Resten är som man brukar säga historia. Numer utbildas våra officerare med vetenskaplig grund som en huvudingrediens. Med beaktande av det som tidigare anförts i denna artikel anser jag att Artilleri- och Luftvärnsklubben är och har varit i framkant av utveckling av minst våra egna truppslag avseende många olika aspekter. Inte minst som ett forum för debattartiklar, utbyte av tankar och reflektioner samt goda diskussioner. Det ska vi fortsätta att vara i minst 150 år till! 15


Av överstelöjtnant Harry Ollinen

Finsk artilleribrist avgörande för striderna på Karelska Näset När vi läser om vinterkriget förknippar vi ofta dessa skildringar med finska avvärjningstrider i ödemarksterräng med finska förband anfallande från sidan mot ryska kolonner med ryska, omfattande förluster. Men faktum är att huvudanfallet skedde på Karelska näset som frontanfall där den stora ryska överlägsenheten till slut avgjorde kriget till rysk fördel. Denna artikel belyser artilleriets roll eller snarare bristen på finskt artilleri i de avgörande striderna. De finska styrkorna var under hela kriget under fruktansvärt tryck. Avvärjningen lyckades ända till februari 1940 då ryska trupper bröt igenom i Summa och från finska sidan tvingades en ny avvärjningslinje att upprättas. De finska förlusterna var stora, men oerhörda på rysk sida. Skillnaden var dock att Sovjet kunde oavbrutet kasta in nya förband utan hänsyn till förluster. På finska sidan fanns inget mer att ta av. Läget var oerhört kritiskt ända till krigsslutet. Totala kollapsen var bara timmar eller dagar borta. I början av mars redogjorde

ÖB, Gustaf Mannerheim, läget för finska statsledningen. När han fick frågan ”vad tycker marskalken att vi skall göra?” sade han, ”jag har redogjort för det militära läget, ni politiker bestämmer vad vi skall göra”. Ett exempel i Clausewitz anda som förklarar var skiljelinjen mellan politiken och militären går. Efter 105 dagars strider fick Finland till ett fredsavtal den 13:e mars 1940. De finska ställningarna på Karelska näset hade hållit stånd. En bitter fred följde men landet hade överlevt som självständig stat.

Vad gick rätt och vad gick fel?

Det största volymen finska artilleripjäser under finska Vinterkriget bestod av 305 stycken 76 millimeterspjäser av sex olika typer.

16

Efter krigsslutet skedde en analys av kriget från militär synvinkel. Vad gjorde man rätt och vad blev fel? Mycket av de följande är delar av den utvärdering som armékårschefen, generallöjtnant Harald Öhqvist gjorde under fyrtiotalet. Öhqvist var under hela kriget chef för andra Armékåren och för förbanden i tyngdpunktsriktningen, sydost om Viborg. Framförallt behandlades artilleriaspekterna eftersom dessa var helt avgörande. Det finska artilleriet hade följande pjäser under kriget: 305 76-millimeterspjäser av sex olika typer med rekylerande system, skottvidd mellan 7-12 kilometer. Alla sex varianterna hade olika skjuttabeller, funktion och även olika ammunition. (se bild)

Artilleri & Luftvärn


Problem med utbildning och underhåll

En erövrad rysk 15,2 centimeters haubits i tjänst hos det finska kustartilleriet.

Denna samling av olika typer medförde enorma logistiska och praktiska problem både utbildningsmässigt, underhållsmässigt, tekniskt och skjutmässigt. Det konstaterades ironiskt att ”om det finns en kaliber i världen så hittar man den i Finland”! Konsekvenserna medförde att det var mycket svårt att överhuvudtaget koncentrera eld från olika förband. Där det ändå gick var det med bra resultat. Under kriget förlorades totalt 25 pjäser till fienden. Av de trupper som låg närmast fienden fick infanteriet ta stora förluster. De var ständigt utsatta för fiendens artillerield. Den ryska artilleritaktiken byggde på massiv eld under långa tider. Istället för stormeld innan ett anfall malde kanonerna på i timmar. Samordningen med anfallande förband var svagt.

70 122 mm haubits med sex kilometers skottvidd, modell 1909. 11 107 mm kanoner med 13 km skottvidd, modell 1910. 77 orekylerande kanoner och haubitsar mellan 87 mm och 152 mm kaliber med skottvidd mellan sex till nio kilometer.

Pjäser skänktes Dessutom skänktes ett antal pjäser till Finland från bland annat Norge, England och Sverige. Norge skickade 12 76 mm kanoner men dessa hann inte till fronten före krigsslutet. England skänkte 54 kanoner av olika typer men huvuddelen av dessa hann inte fram under kriget. Från Sverige köptes och lånades 100 haubitsar av varierande kaliber. Till detta erövrades 160 pjäser från fienden men huvuddelen sattes in först i fortsättningskriget. Bland annat 152 mm haubits, som sedermera ingick i den finska artilleriarsenalen, ammunition till dessa tillverkades i Finland eftersom Sovjet aldrig erkänt att dessa förlorats och vägrade att sälja denna kaliber med motiveringen att ni har inte denna kaliber. Dessa var i tjänst ända fram till 2000-talet).

Artilleri & Luftvärn

Styrkeförhållanden mellan finska (blå) och ryska (röda symboler) talar sitt tydliga språk.

17


Slaget vid Raatevägen eller Dödens väg i januari 1940, utgjorde en av vinterkrigets hårdaste strider och en del av slaget vid Suomussalmi.

Fördelen var att de ryska pjäserna var moderna och av samma typ så logistiken var enklare jämfört med det finska artilleriet. Harald Öhqvist konstaterar att ”trots den brokiga samlingen av olika system hos oss utgjorde artilleriet det främsta vapnet mot anfallande trupp och stridsvagnar. Koncentrerad artillerield gavs mot anfallande formationer vilket i många fall medförde stopp i anfallet med stora förluster.” Tyvärr var skottvidderna för korta för det finska artilleriet för att kunna genomföra effektiv artilleribekämpning. Ryssarna satte in sina anfall öppet och systematiskt för att inte säga schematiskt utan någon överrumpling vilket i mån av ammunition lätt kunde bekämpas av artillerield. Allt enligt artillerigeneral Vilho Nenonens läror. En tillfångatagen rysk officer uppges ha yttrat: ”Då nu ert artilleri skjuter så fenomenalt bra, att det med de första granaterna nästan alltid träffar målet, varför skjuter det inte mera?”

Ammunitionsbrist Här framgår hela vinterkrigets tragik. Det fanns inte ammunition! De ryska anfallsgrupperingarna och stridsvagns18

svärmarna, vilkas bekämpning hade krävt beskjutning med några hundra granater kunde endast bekämpas med ett tiotal granater. På liknande sätt misslyckades många av motanfallen på grund av bristande understöd. Ammunitionsbrist medförde att rekvisitionerna av granater till divisionerna begränsades till ett minimum för att överhuvudtaget kunna verka mot fienden i försvarsposition. Andra Armékåren rekvirerade varje dag 2000-2500 granater men fick ungefär 500. Vid krigsslutet fanns det enbart 20 000 granater i förråd. Det ryska artilleriet var i förhållande till andra truppslag enormt starkt vilket framgå av den ryska militärledningens uttryck ”Krigets Gud”. Efterkrigstidens analys i Försvarsrådet var att de bittra erfarenheterna från Vinterkriget lärde medlemmarna att till fullo förstå vilken absolut dominerande roll artilleriet spelar i krigföring, främst i nordisk terräng. Man till och med bedömde att hade man haft samma mängd av artilleri som under fortsättningskriget hade Mannerheimlinjen kunnat hållas hela vintern ända till sommaren och de förstärkningar från utlandet som inte hann fram till fronten hade kunnat ge ett annat slutresultat. Artilleri & Luftvärn


One Partner for all Missions One Partner for all Missions

HX2 4x4 som bärare till 120 mm grk MWS120, från Rheinmetall Norway.

HX2 8x8 som bärare till 155 mm ARCHER, från BAE Systems Bofors.

FORCE PROTECTION IS OUR MISSION.

FORCE PROTECTION IS OUR MISSION.

Rheinmetall Defence är en komplett leverantör och levererarDefence system och inom områdena: Rheinmetall är kompetens en komplett leverantör och

levererar system och kompetens inom områdena: ■ Transportfordon ■ ■ ■ ■ ■ ■

Bärgningsfordon Transportfordon ■ Reparations- och underhållsfordon Bärgningsfordon ■ Stridsutrustning Reparationsoch underhållsfordon ■ Artilleri- och granatkastarammunition Stridsutrustning ■ Stridsvagnsammunition ■

Artilleri- och granatkastarammunition Stridsvagnsammunition

■ ■

■ ■

■ ■

Specialammunition Stridsvagnar och stridsfordon Specialammunition Indirekta eldsystem Stridsvagnar och stridsfordon Ledning och samband Indirekta eldsystem Simulering och träningsutrustning Ledning och samband Logistiklösningar

Simulering och träningsutrustning Logistiklösningar

För mer information: www.rheinmetall-defence.com

För mer information: www.rheinmetall-defence.com Artilleri & Luftvärn

19


Av överste Leif Mårtensson, chef för Artillerimuseum

Framtidsdebatt lade grund för Artilleriklubben Få av föreningens medlemmar har undgått faktumet att vår klubb i år fyller ärevördiga 150 år. Men, hur gick det till när klubben startades och varför startade den. Redaktionen har bett Artillerimuséets chef, förre regementschefen för Wendes Artilleriregemente, Leif Mårtensson att gräva lite i museets omfattande arkiv. ”Under 1870-talet startade en livlig debatt om hur artilleriet skulle moderniseras. Allt i tjänst blev föråldrat även om system 1863 var nytt med sin räffling i framladdade eldrör. Främst Tyskland och Ryssland var långt framme med stål som var det som krävdes för att öka prestandan. Mekanismer kunde då införas för bakladdning. Diskussion hade påbörjats även i vårt land. Många ville träffas för att öka engagemanget. Det blev en klubb, Artilleriklubben, som startades 1871 med sex kaptener som grundare.

Museichefen Leif Mårtensson botaniserar i Artillerimuseets omfattande samlingar. 20

Egen tidskrift och museum Medlemmar anmälde sig. Ett viktigt önskemål var att ge ut en skrift. Detta lyckades redan till 1872 med en första årgång av Artilleritidskrift. Det förelåg också ett intresse för att bevara olika befintliga samlingar och samla in till ett museum. Artilleriet var det tekniska truppslag som hade den bredd som krävdes för att få fram tillräckligt med föremål för att starta ett museum. 1878 invigdes Artillerimuseet. Oro spreds bland järnbruken eftersom gjutjärnet inte längre gick att använda. Sverige hade i 250 år varit en av de stora exportörerna av högklassiska gjutjärnseldrör. Exporten var redan på nedåtgående. Framställning av stål var redan på gång i Bofors som inte tidigare tillhört eldrörstillverkarna. Idag, 150 år senare finns såväl klubb som tidskrift kvar. Artillerimuseet döptes 1932 om och blev Armémuseum. I anslutning till en sentida statlig utredning efter alla nedläggningar bildades ett ”Svenskt militärhistoriskt arv.” I Kristianstad tillkom då 2008 med Kulturdepartementets stöd det nya Artillerimuseet, ett museum för Sveriges artilleri. Föremål från hela landet hade samlats på Wendes Artilleriregemente från 1987 inklusive en komplett årgång Artilleritidskrift, som fram till början av 1900-talet innehöll också detaljer med data som var/är värdefulla att ha till hands. Tidskriftens årgångar utgör en del av det omfattande forskningsbibliotek som byggs upp inom ramen för museets nutida verksamhet. Artilleri & Luftvärn


1 watts radio m/1928-29, Krigsmaktens första bärbara,med ramantenn.

Under perioden 1870 till 1900 genomförde många utredningar och försök. Många av dessa redovisades i Artilleritidskrift. Det handlade i grunden om stål och krut. Gjutjärnet måste ersättas med stål och svartkrutet med nitroglycerinbaserade krut som dessutom var rökfria. Industrialiseringen i landet var på uppgång. Av de gamla bruken lyckades Finspång få igång tillverkning av pjäser. I Karlskoga fick Bofors fram det efterlängtade stålet. Det blev dock Krupp i Tyskland som hann före avseende fältartilleri (8,4 cm kanon m/1881, bakladdad men utan dämpning av rekylen) och som också deltog i framtagandet av det nya positionsartilleriet med rörliga eller flyttbara tyngre pjäser för fästningar och kust. En stor andel licenstillverkades i Sverige. Rekyler var fortfarande svåra att bemästra i fält. Lätta pjäser från Palmcrantz kulsprutor upp till kanoner på 57 mm kunde klara detta. Det fanns till och med patronerad ammunition. Torsten Nordenfelts verksamhet i Sverige och England var drivande inom dessa områden som efterhand kunde utnyttjas för nya tyngre pjäser. Krigserfarenheterna från slutet av 1800-talet visade att fältartilleriet måste moderniseras.

Omfattande förnyelse Under perioden 1900-1910 blev allt förnyat avseende fältartilleri. Pjäser av stål, bakladdade, sköldar, kikarsikte, patronerad ammunition och dämpande eldrörsrekyl togs i bruk. Allt måste läras om. Dessutom infördes, efter erfarenheter från krigen i världen, haubitsen åter för fältartilleriet, borta sedan början av 1800-talet. Genom telefonen kunde man övergå till indirekt eld! Armén hade också nya stora fästningar i Boden och Karlsborg/Vaberget att bestycka. Utredningarna redovisades i Artilleritidskrift. År 1910 fanns tre typer införda för fältartilleriet som skulle leva cirka 40 år framåt. Det var 7,5 cm kanon m/02(Krupp), 10,5 cm haubits m/10 (Bofors första egna typ för fältartilleri) och 15 cm haubits m/06(Krupp). Artilleri & Luftvärn

8.4 cm kanon m/1881.De sista pjäserna utgjorde ett antal värnkanonförband ända in i 50-talet.

Första luftvärnskanonen Under första världskriget tillfördes pjäser genom färdiginköp som 21 cm haubits och 12 cm kanon. Vår första luftvärnskanon 7,5 cm m/00-17 infördes. Efter kriget blev det en avsevärd nedrustning fram tills när nästa krig var på gång. Bofors överlevde, även genom kontakter med Krupp. Under trettiotalet tillkom vår första långskjutande kanon, 10,5 cm m/27 (m/34), som dock inte kom att tillverkas i större antal förrän från 1939, samt en 15 cm haubits, där Bofors först gav upp och sålde kontraktet till Österrike för att sedan vid krigsutbrottet återköpa (blev m/39). Världens främsta och mest tillverkade luftvärnskanon, 40 mm automatkanon från Bofors måste också nämnas. 21


10,5 cm haub4140 i moderniserat skick från 1950-talet. Lilla bilden från 1940.

Motorfordon drar tyngre pjäser Under andra världskriget rustades artilleriet upp på många sätt. Ett exempel är fordonstillverkare som Volvo och Scania som möjliggjorde att införa tyngre pjäser. Hästarna ersattes, men de sista fanns delvis kvar nästan till mitten på 1950-talet. Även om mer hölls hemligt av förklarliga skäl så beskrevs i Artilleritidskrift det som var på gång. Luftvärnets inrättande 1942 från artilleriet till eget truppslag ökade intresset. Det var också mycket ny teknik på gång som radiosystem, radar, laser och ammunitionstyper. Efter kriget fortsatte utvecklingen, denna gång utan nedrustning, styrt av ”kalla kriget”. På ammunitionssidan infördes zonröret. Pjäsernas anor var dock från långt före kriget. Nytt måste fram. Ett sätt var att förbättra genom att byta till längre eldrör som på 10,5 cm/40. Redan i början av femtiotalet inleddes utredningar om bandgående kanoner, 22

helst automatiska. Det blev först mot mitten av 1960-talet en serietillverkning av den helautomatiske tunga 15,5 cm bandkanonen. Ett av dessa exemplar finns i museets samling. Viktigt var köpet 1955 av den franska 15,5 cm haubitsen vilket innebar att vi kom in på Natostandard avseende ammunition. Även en museisamling av luftvärn ordnades, idag flyttad till Skedala Hed utanför Halmstad. Under 1970-talet konstruerades vårt helt nya avancerade 77-system i version A och B. De försvann vid nedrustningen och finns enbart kvar på artillerimuseet. Idag finns Archerpjäsen som landets enda eldrörsartilleri med dess nya ammunition och ett nytt divisionsartilleri diskuteras för införande. Något som vi säkerligen kommer att få tal del mera om i kommande nummer av den uppskattade Artilleri- och Luftvärnstidskrift.”

Artilleri & Luftvärn


Artilleri & Luftvärn

23


Unik höghöjdsmast

Sverige köper mobil radar Det svenska luftvärnet kommer att bli den första användaren i världen av en ny, mobil radar, monterad på en cirka 20 meter hög höj- och sänkbar mast. Än så längre råder det mycket hysch-hysch om hur den nya radarn kommer att se ut men nyligen presenterade tillverkaren Saab en första information om på den unika konfigurationen. För en luftvärnare är det allmänt känt att för att få en så bra täckning av radarsvepet som möjligt måste radarantennen kunna operera från en höjd där trädkronor och andra höjder eller byggnader inte utgör mask. Hittills har detta inneburit att grupperingsplatser med fördel valts till högre terräng för att få en så bra täckning som möjligt. Med den nya lösningen, som FMV nu beställt utveckling av, kan antalet möjliga grupperingsområden avsevärt utökas, genom att antennen är monterad på en cirka 20 meter hög mast. Möjligheten att upptäcka lågt och snabbt flygande föremål, till exempel kryssningsrobotar, kommer också att förbättras då dessa robotar inte längre kan operera i samma radarskugga som tidigare. Försvarsmakten har beställt ett antal stationer och dessa ger en bra förmåga i ny luftvärnsbataljon 103/98. Arbetsnamnet är PM 24 och radarn är Giraffe 4A, som tillhör den senaste generationen i Saabs Giraffefamilj. – Denna unika kombination som vi tagit fram, tillsammans med vår finska partner Conlog, med hög mobilitet och en radar på högmast, ökar möjligheten till snabbare upptäckt av snabbt flygande föremål på låg höjd, säger i ett pressmeddelande Markus Borgljung, chef för affärsenheten Radar Solutions inom affärsområdet Surveillance.

24

Ny flygande spaningsradar Samtidigt som arbete pågår med att utveckla den unika markradarlösningen fick FMV för någon månad sedan bemyndigande av regeringen att ersätta dagens två flygande spaningsradar, ASC 890 med nya radarspanings- och ledningsflygplan av typen GlobalEye. Även denna beställning kommer att till stor del landa hos Saabs affärsområde Surveillance. GlobalEye är ett helt nytt flygburet sensorsystem med lång räckvidd, vars huvudssensor är Erieye Extended Range. Bärare är kanadensiska flygplanstillverkaren Bombardiers Global 6000. Global Eye är marknadens enda övervakningssystem som kan sköta övervakning i luften, på marken och till sjöss samtidigt från en och samma plattform. Med en spaningsradar i luften ökar även möjligheten att upptäcka kryssningsrobotar tidigt, vilket också bidrar till ökad uthållighet för luftvärnsförbanden. Även rörliga fordon på marken kan på långa avstånd upptäckas med hjälp av GMTI-radar (ground moving target indication). Global Eye-systemet kan följa mycket svårupptäckta luft- och sjömål, inklusive flygplan med smygteknik, kryssningsrobotar och ubåtsperiskop, även i miljöer med omfattande störningar. För svenskt vidkommande ska också Global Eye användas för att ge stöd till samhället genom koordinering och ledning av räddningsinsatser vid naturkatastrofer eller större olyckor. Artilleri & Luftvärn


Foto: Försvarsmakten Försvarsmakten Foto:

Your Your number number one one choice choice for fortactical tacticalIT IT MilDef MilDef bygger bygger en en säker säkeroch ochdigital digitalframtid framtidtillsammans tillsammansmed medvåra våra soldater soldater och och sjömän. sjömän.Trygg Tryggförsörjning försörjningoch ochsvensk svenskingenjörskonst. ingenjörskonst. Vi Vi bidrar bidrar till till ökad ökad operativ operativeffekt effektoch ochhar harnu nufull fullkapacitet kapaciteti ivår vårnya nya anläggning anläggning och och huvudkontor huvudkontori iHelsingborg. Helsingborg. Besök Besök oss oss på på www.mildef.com www.mildef.com Produkter Produkter –– System System––Tjänster Tjänster Skapar Skapar förmåga! förmåga!

Muskötgatan 6 Gamla Värmdövägen 6 Muskötgatan 6 Gamla Värmdövägen 6 254 66 Helsingborg 131 37 Nacka 254 66 Helsingborg 131 37 Nacka 042-25 00 00 042-25 00 00 042-25 00 00 042-25 00 00 salesse@mildef.com salesse@mildef.com Artilleri & Luftvärn salesse@mildef.com salesse@mildef.com

25


Efter ett tufft läge för Örnsköldsviksbolaget

Stor orderingång för Hägglunds För bara några år sedan var läget allt annat än ljust för stridsfordonstillverkaren Hägglunds i Örnsköldsvik. Flera tunga varsel om uppsägning följde efter varandra. Olyckskorpar pratade till och med om att hela verksamheten var hotad. Idag är läget det omvända. Inom loppet av något år har företagets orderböcker fyllts med beställningar värda 15 miljarder kronor. Det som nu har hänt är att proppen har gått ur för flera ordrar avseende renovering och modifiering av flera länders stridsfordon 90 och bandvagnsprogram. Nederländerna, Schweiz, Finland och nu senast Sverige har beställt omfattande uppgraderingar av CV 90-systemen. Norge har beställt helt nya CV 90. Sverige uppgraderar flottan av bandvagnar till senaste versionen, bandvagn 410. Som pricken över i:et har också ett stort intresse väckts från USA för Hägglunds 26

senaste tillskott till bandvagnsfamiljen, Beowulf. – De nya kontrakten vi har fått avseende uppgraderingar av befintliga fordon och nyproduktion innebär bråda dagar för oss. Vi har redan inlett en omfattande nyrekrytering. Det handlar om en ökning av personalstyrkan med omkring 40 procent de närmaste åren, säger en lättad verkställande direktör för BAE System Hägglunds, Tommy GustafssonRask till Artilleri & Luftvärn. Artilleri & Luftvärn


Bandvagn S10 eller 410 som Försvarsmaktens benämning är håller på att bli en ny storsäljare för BAE Systems Hägglunds. I våras beslutade FMV att anskaffa ytterligare 127 vagnar till Försvarsmaktens växande organisation. Foto: Hägglunds

Holland största kontraktet De största enskilda kontrakten är livstidsförlängningen av schweizarnas 186 CV90 som bland annat utrustas med aktiv dämpning, uppdaterad elektronik och ett 360-graders övervakningssystem samt Nederländernas omfattande uppgradering av 122 av landets 194 CV90 där ett helt nytt torn för plattformen, tillsammans med valet att utrusta fordonen med gummiband istället för stål, rent visuellt är det mest framträdande. Samtidigt sker också mycket kraftiga förbättringar med den elektroniska arkitekturen. Skyddssystemet i de nederländska CV90:orna uppgraderas med ett verkans- och motverkanssystem med bland annat optiska sensorer, radar och avancerade algoritmer som kan upptäcka hot, mäta hastighet och uppskatta träffpunkt. Det är också utrustat med israeliska Elbit Systems Iron Fist, hard kill active protection system, APS, och har ett integrerat pansarvärnsrobotsystem. Artilleri & Luftvärn

För att få plats med de nya systemen har ett nytt torn utvecklats, samtidigt som utformningen optimerats för att väsentligt förbättra ergonomin för besättningen. Bland annat har huvudvapnet flyttats för att ge ökat utrymme för systemen och fordonet bättre balans. Vad gäller den svenska Stridsfordon 90-familjen har renovering och uppgradering av ett antal vagnar pågått under en tid. I augusti 2020 överlämnades till FMV ungefär 100 vagnar av de totalt 288 fordonen som rustas upp enligt grundkontraktet som undertecknades 2016. Uppdraget utförs av BAE Systems Hägglunds och Bofors i det gemensamt ägda bolaget HB Utveckling. Bara för några veckor sedan fick HB Utveckling beställning av ytterligare renovering av 71 90-vagnar av A-version. Modellen som gjordes i slutet av 1990-talet kommer nu att uppgraderas till D-version med leverans under 2023 och 2024. Förändringarna innebär bland annat att nya Led27


Fler granatkastarpansarbandvagnar Försvarsmakten har också fattat beslut om att anskaffa ytterligare 40 granatkastarpansarbandvagn 90 (grkpbv 90). En anskaffning som genomförts i ett mycket högt tempo och vars första beställning slutfördes i juni i år. Seriebeställningen lades så sent som i december 2016. Även Finland investerar för att livstidsförlänga och förmågeöka sin CV90-flotta. Tillsammans med det nya kontraktet på norska vagnar – 12 ingenjörsfordon och 8 multi-bärare med leverans under 2023 – är det tydligt att CV90 som både koncept och produkt är ytterst livskraftiga. – Extra glädjande är det förtroende användarnationerna känner för plattformen och dess utvecklingspotential och som visas tydligt genom dessa uppgraderingskontrakt, konstaterar Tommy Gustafsson-Rask.

Gemensam anskaffning

Nu nyanställer Hägglunds igen efter ett antal mycket magra år. Personalstyrkan i Örnsköldsvik ska under de kommande åren öka med cirka 40 procent.

ningsstödssystem Mark (LSS Mark) installeras, vilket innebär behov av såväl ny radio som hårdvara. Ett antal föråldrade komponenter ska också bytas ut. Mest uppenbart är att stridsfordonets externt monterade kulspruta ersätts från modell 39 till kp 58. Kontraktet är totalt på drygt en halv miljard kronor och ytterligare beställningar är att vänta då ett antal stridsfordon 90 version C ska uppgraderas till E-version enligt besked från Försvarsmakten. 28

Även på bandvagnssidan har Hägglunds rönt framgångar. Under våren 2021 tecknades kontrakt för att producera och leverera ytterligare 127 stycken Bandvagn 410 till svenska försvaret. Kontraktet gäller lednings- och logistikfordon och beställningens värde är strax under två miljarder svenska kronor. Leveranser ska inledas under nästa år och slutföras under 2024. Ett kontrakt, som genomförs parallellt med den planerade internationella samanskaffningen av bandvagnar. Det är Sverige och FMV som utsetts att leda denna anskaffning i tillsammans med Tyskland, Storbritannien och Nederländerna. – Går denna upphandling som planerat handlar det om minst 500 bandvagnar, beroende på vad länderna beslutar, vilket vi naturligtvis ser fram emot med stor spänning och förhoppning, säger Tommy Gustafsson-Rask. Den höga mobilitet som bandvagnarna har är också eftersökt av USA. Det stora landet i väster utvärderar i dessa dagar bandvagnen Beowulf för sitt ”cold weather all-terrain vehicle”program, CATV. Terrängfordonet levererades i våras till det amerikanska försvaret i Alaska för att testköra i arktisk miljö. Proven som påbörjades i somras ska pågå en bit in på våren 2022 för att hinna testas i samtliga årstider. Artilleri & Luftvärn


Mission Critical

Situational awareness software for mission-critical applications. Use real-time analyses to find the most appropriate site for your sensors and effectors covering a specific airspace. Make sure you can get there with our terrain routing capability based on the vehicles’ different parameters.

carmenta.com Artilleri & Luftvärn

29


FMV leder stor internationell upphandling

Hög tid att anskaffa nya handeldvapen Du som någon gång gått i uniform har alltid haft ”gamla Bettan” på högst ett par armlängders avstånd. Ett handeldvapen, som kanske utgör den viktigaste delen av den personliga utrustningen. ”Gamla Bettan” i form av dagens AK 5-system ska nu ersättas med ett nytt handeldvapen. En omfattande upphandling som FMV leder i samarbete med Finland. Hans Allenberg, enhetschef för Soldatburna vapen och utbildningsmateriel vid FMV vet mer. ”Försvarsmaktens bestånd av eldhandvapen är föråldrat, slitet och brister i verkan mot moderna skydd. Flera studier har genomförts för att ersätta såväl eldhandvapen som understödsvapen och i det senaste försvarsbeslutet tilldelades medel för att genomföra detta. Det har resulterat i ett projekt som inletts under året och omfattar inledningsvis anskaffning av följande vapensystem: Prickskyttegevär: Byte från 7,62 till 8,6 mm kaliber för att öka bekämpningsavstånd och få större genomslag. En stor portfölj av avancerade riktmedel och sensorer tillförs vapnet. Skarpskyttegevär: Ett mellanting mellan automatkarbin och prickskyttegevär, för att ge skytteförbanden ökad möjlighet till precisionsbekämpning på längre avstånd. Samma kaliber som automatkarbinen. Enklare riktmedel än prickskyttesystemet. Automatkarbin: Här väntar med stor sannolikhet byte av kaliber. För närvarande pågår studier mot en återgång till 7,62 mm, men även den nya kalibern 6,8 mm studeras. Avgörande för byte av kaliber är att 5,56 inte längre ger tillräckligt genomslag och att utvecklingspotentialen för den ammunitionen är starkt begränsad. Självskyddsvapen. En ny kategori vapen, vars storlek och syfte närmast kan jämföras med AK5 D eller till och med kpist m/45, med andra ord ett vapen för stabsmedlemmar och fordonsbesättningar. Här kommer sannolikt kalibern 5,56 att behållas, då vapnet inte är avsett för bekämpning på längre avstånd. 30

Automatgevär: Även nuvarande automatgevärsgeneration (AG 90) är föråldrad och sliten. Kaliber 12,7 mm behålls, då den är tillräckligt slagkraftig och har utvecklingspotential.

Samma vapenfamilj Målet med den inledda anskaffningsprocessen är att automatkarbin, självskyddsvapen och skarpskyttevapen ska ingå i samma vapenfamilj, vilket ger fördelar för såväl ekonomi och logistik som för utbildning och handhavande. Vad avser automatkarbinen kan den komma att levereras med olika piplängder och tillbehör, beroende på typförband. Exempel på sådana tillbehör kan vara signaturdämpare, benstöd eller riktmedel. Vidare kommer vapnen att vara anpassningsbara för skyttarna, genom att kolvens längd kan förändras, handtag kan flyttas, säkring hanteras från bägge sidor med mera. Vikten kommer vara jämförbar med dagens AK5. Målet för det innevarande år är tekniska prov samt försök med ett mindre antal olika vapen, vilka genomförs i samarbete med Markstridsskolan, MSS. Därefter anskaffas vapen för mer omfattande truppförsök och fastställda vapentyper avses börja inköpas under 2023. På lite längre sikt ska också nya vapensystem anskaffas. Ett sådant är granatvapen då nuvarande granattillsats till AK4 och AK5 börjar bli föråldrad både vad gäller verkan och räckvidd, varför ett nytt system behövs. Hur detta system ska se ut är ännu inte beslutat, det kan bli en tillsats till automatkarbinen, men det kan lika gärna bli ett eget vapen. Artilleri & Luftvärn


Hans Allenberg, Försvarets Materielverk Författaren är sedan hösten 2020 enhetschef för Soldatburna vapen och Utbildningsmateriel vid FMV. Den militära karriären inledde Allenberg vid Södermanlands Regemente (P10) i pansarskyttetjänst, men har även varit lärare vid dåvarande Pansarcentrum och tjänstgjort vid Högkvarterets Armétaktisk stab. Innan nuvarande tjänst på FMV var han Insatsstabens samverkansofficer vid den tyska insatsstaben i Potsdam tillika biträdande försvarsattaché i Berlin.

Ny kulspruta Även nuvarande automatgevärsgeneration (AG 90) är föråldrad och sliten. Kaliber 12,7 mm behålls, då den är tillräckligt slagkraftig och har utvecklingspotential. Kulspruta modell 90 (ksp 90) med sin 5,56-kaliber är också slitna efter många år i tjänst, bland annat i internationella insatser, och i likhet med AK5 är effekten av vapnet begränsad. Ksp 58 är en trotjänare som fortfarande har kraft och genomslag på grund av den större kalibern, men även dessa vapen är gamla och relativt tunga, varför en modern buren kulspruta avses anskaffas, sannolikt i kaliber 7,62. Kulsprutan58 kommer finnas kvar som fordonsmonterat system inom överskådlig framtid. Projektet genomförs i samverkan med Finland, inom ramen för det så kallade FISE-samarbetet. Innebörden är i detta fall att automatkarbin och självskyddsvapen avses köpas tillsammans med Finland, men ytterligare vapen kan tillkomma beroende på vad finska försvarsmakten kommer fram till i sina studier. Samarbetet är ännu i sin linda, under året har ett informationsutbytesavtal och ett tekniskt samarbetsavtal skrivits på. Artilleri & Luftvärn

Noterbart är att den pågående förstärkningen av Försvarsmakten till stor del innebär en förstärkning av armén, inte endast inom materielområdet utan även vad avser förband och förmågor. Verksamhetsområde Armé vid FMV svarar under de kommande åren för ca 35 procent av materielbudgeten, vilket är historiskt hög andel och ställer höga krav på personalen. Det är spännande att få vara en del i processen att åter stärka försvaret av Sverige.”

Kulspruta modell 58 är en av Försvarsmaktens verkliga trotjänare men nu ska den ersättas med en modern, buren kulspruta med största sannoliket i 7,62 mm kaliber. Ksp 58 kommer dock att under överskådlig framtid att kvarstå som fordonsmonterat system. 31


Ett 60-tal artillerister lyssnade intresserat på professor Peter A Mattssons föreläsning om ryska stridskrafters och rysk indirekt eld-förmåga.

Överstelöjnant Stefan Hansson, chef för arméstabens materielsektion berättade engagerat om den omfattande anskaffning som ska genomföras för att stärka den svenska armén.

Välbesökta klubbmöten i Stockholm och Boden Efter nästan två års uppehåll har 150-års jubilerande Artilleri- och Luftvärnsklubben nu återupptagit fysiska klubbmöten. Först ut var Boden den 23 november och två dagar senare genomfördes ett lika välbesökt möte i Stockholm på Tre Vapen. Klubbens platsansvariga i Boden, förvaltaren Daniel Hellberg rapporterar från mötet som samlade nästan 60 deltagare. Inbjuden föreläsare var professor Peter A Mattsson från Försvarshögskolan. ”Ämnet för Peter A Mattssons intressanta föreläsning var ryska stridskrafter i allmänhet och rysk indirekteld-förmåga i synnerhet. Peter A Mattsson verifierade beskrivningen av motståndaren som står i handbok ”Markstrid motståndaren 2021” men utvecklade även beskrivningen till att Ryssland är en ”artilleri-armé” och att artilleriet enligt ryssarna är ”the god of war”. Han verifierade sina slutsatser bland annat via studier av ryska doktriner, artiklar och omvärldsbeskrivningar 32

men även av en inledande analys av Zapad 2021 där Ryssland övade i flera domäner (multi domain) och via avståndslagda minor gjorde motståndaren gripbar för en mycket kraftfull bekämpning. Efter föreläsningen följde en mycket bra frågestund. Åhörarna hade många och bra frågor med både bredd och djup. En mycket kort återkoppling med deltagare och mötets huvudgäst påvisade en stor andel nöjda deltagare som tagit med sig nya kunskaper och lärdomar samt utvecklat sin egen kompetens om motståndaren. Detta gällde inte minst elever ur pågående Officersprogram och Specialistofficersprogram som utbildas på ArtSS.” Artilleri & Luftvärn


Omfattande anskaffningsplan I Stockholm genomfördes tillsammans Granatkastarteknisk Förening och Pansarvärnsklubben ett seminarium med en bred palett föreläsare. I en fullsatt lokal var materielsektionens chef på Arméstaben, överstelöjtnant Stefan Hansson, först ut inför ett 60-tal medlemmar. Han berättade om den omfattande planen för anskaffning av nya materielsystem. Totalt kommer armén att tillföras mer än ett 20-tal nya, renoverade eller uppgraderade system fram till 2032. – Det är en omfattande förnyelse och upprustning av arméns materiel som kommer att genomföras fram till 2032. Idag har vi planer och konkreta beslut för att genomföra över 20 anskaffningar där ett så omfattande projekt som Medelräckviddigt luftvärn (MrLv) räknas som ett projekt och då förstår ni också djupet och omfattningen av materielplanen, förklarade Stefan Hansson.

Ny familj handeldvapen Några andra projekt som står på anskaffningslistan är renovering och modifiering av samtliga stridsvagn 122 och stridsfordon 90, införande av en ny familj eldhandvapen (se annan artikel i denna tidskrift), inköp av ytterligare 24 15,5 centimeters eldrörspjäser, med stor sannolikhet Archer, nya bandvagnar och pansarvärnsrobotsystem för att nämna några exempel. – Lite senare under detta decennium ska också artilleriet få ny hårdmålsammunition samt över tid kommer ny mängd-ammunition i form av bland annat spränggranater att anskaffas. Stefan Hansson berättade också om den stora anskaffningen av nya lastbilar som redan inletts och kommer att genomföras under flera år framöver. Det handlar om hundratals nya lastbilar från tre leverantörer, Volvo, Scania samt MAN. Apropå anskaffningar avslutades seminariet med att major Roland Käll, vid Markstridsskolan i Kvarn, tillika arméns systemföreträdare för pansarvärnssystem, tillsammans med sin kollega, fanjunkaren Nicklas Ståhle berättade om det pågående införandet av en ny version av granatgevär, granatgevär 18, samt de pågående försöksskjutningarna med det nya, fransktillverkade pansarvärnsrobotsystemet, pansarvärnsrobot 58. En mycket talande film från provskjutningar i Älvdalen visade robot 58:s effektivitet som ”stridsvagnsdråpare”. Artilleri & Luftvärn

Major Roland Käll, Försvarsmaktens systemföreträdare för pansarvärnssystem visar Försvarsmaktens nya granatgevär 18 som tillverkas av Saab.

NYHET!

@

På vår nya hemsida www.artlvklubben.se finns nu möjligheten att prenumerera på vårt nyhetsbrev. Gå in och anmäl din e-postadress så får du det allra senaste från Artilleri & Luftvärnsklubben! (Anmälan hittar du längst ner på startsidan)

33


Artilleri- och luftvärnsklubben Inbjudan till årsmöte 2022 Artilleri- och luftvärnsklubben inbjuder medlemmarna till fysiskt årsmöte. Som reservalternativ kommer ett digitalt genomförande av årsmötet att förberedas i det fall läget inte medger att genomföra årsmötet fysiskt. Tid Torsdag 2022-02-17 kl 16.00, samling vid vakten Tre Vapen 15.45.

Adress

Ordförande

Artilleri- och Luftvärnsklubben C/o Jan Ohlsson, Villagatan 73, 253 54 Mörarp

Överste Magnus Ståhl Artilleriregementet Boden 0921-34 80 00

Kontaktperson: Överstelöjtnant Lars Mörrby, Försvarets Materielverk, Stockholm.

lars.morrby@fmv.se

Tel: 08-782 54 11, 070-217 0216

Artilleri-Tidskrift Bankgiro 833-4278

Plats Tre Vapen, Banérgatan 62 Mount Everest, ingång C

Prenumerationspriser

Program 16.00-17.15 17.15-18.30 18.30

Lösnummerpriser Årsmöte Föredrag (innehåll inte klart) Middag, Vingen

Anmälan Senast 2022-02-10 med e-post till lars.morrby@fmv.se alternativt mobiltelefon 070-217 0216. Av anmälan skall framgå om ni deltar på middagen samt fullständigt namn och födelsedata (för inpassering). Kostnad för middagen 150 kr. Mer information kommer att annonseras på www.artlvklubben samt Artilleri- och luftvärnsklubbens facebook-sida i början på januari. Beslut om årsmötet genomförs på plats eller digitalt fattas före 21-02-03.

34

Inom Europa Utom Europa Enkelnummer Dubbel-/Temanummer

300 kr per år 350 kr per år 100 kr 150 kr

© 2021 Artilleri-Tidskrift Utdrag ur tidskriften får göras med angivande av källa. Scanna QR-koden så kommer du till webbsidan där tidigare nummer av Artilleri-Tidskrift finns publicerade i pdf-format. Eller besök www.artlvklubben.se

Har du flyttat eller har ny adress? Du vet väl om att som medlem är det din skyldighet att anmäla ny adress om du vill fortsätta att få tidskriften och vara medlem i föreningen. Mejla eller ta kontakt med antingen sekreteraren (se kontaktuppgifter ovan) alternativt redaktören. Artilleri & Luftvärn


Artilleri & Luftvärn

35


Posttidning B Artilleri-Tidskrift, c/o Stefan Bratt Lokförargränd 12, 775 51 KRYLBO

ARCHER – eldkraft och mobilitet i alla lägen

Utvecklad för Sverige ARCHER utgör nästa generations mobila artillerisystem, utvecklad för komplexa hotbilder. Med eldkraft och mobilitet för att understödja snabbrörliga markförband – i alla lägen. • Helautomatiskt system. Snabb eldgivning med hög precision och komplett skydd för besättningen. • I bruk inom svenska Försvarsmakten. Service- och underhållsorganisation finns etablerad. • Utvärderas av flera exportkunder för framtida användning. BAE Systems Bofors i Karlskoga utvecklar och tillverkar högteknologiska produkter och system. Vi bidrar till en stärkt nationell säkerhet, försvarsförmåga och försörjningskapacitet. baesystems.com


Issuu converts static files into: digital portfolios, online yearbooks, online catalogs, digital photo albums and more. Sign up and create your flipbook.