Yweski Magazine #8

// Wolfenschiessen // Viterskalet // Gnifetti

MAGAZINE #8 // 2018

// WWW.YWESKI.COM

OMSLAGSBILD // åkare SIMON WALTERSSON foto AXEL ADOLFSSON location GRESSONEY, monterosa ,

italien

yweski magazine #8 2018-03-01 // Karlsborg, Sverige // www.issuu.com/yweskimag redaktionen Yweski Magazine // www.yweski.com // fullsend@yweski.com ansvarig utgivare Axel Adolfsson // axel@tpmedia.se // (+46) 70 515 75 18 grafisk form Gustaf Adolfsson // www.gustafelias.com // awbgustaf@gmail.com annonser Vid intresse av att annonsera i tidningen, skicka oss ett mail. fullsend@yweski.com utgivare Utgiven av Three Piece Media Production. www.threepiece.se // hello@tpmedia.se är ett varumärke skapat av Three Piece Media Production AB // Org.nr 559066-1178 yweski

Allt material i tidningen är skyddat enligt lagen om upphovsrätt. © 2017 Three Piece Media Production AB ISSN 2002-2085

OMSLAGSBILD ÅKARE Niklas Gran FOTO Axel Adolfsson Champoluc // Monterosa // Italien

YWESKI MAGAZINE #1 REVIVAL 2017 Upplaga 1 // 2017-02-17 // Karlsborg, Sverige REDAKTIONEN Yweski Magazine // www.yweski.com // fullsend@yweski.com ANSVARIG UTGIVARE Axel Adolfsson // axel@tpmedia.se // 070 515 75 18 UTGIVEN DIGITALT 2017-02-17 // www.issuu.com/yweskimag ANNONSER Vid intresse av att annonsera i tidningen ber vi er skicka ett mail till redaktionen, så berättar vi mer. fullsend@yweski.com UTGIVARE Utgiven av Three Piece Media Production. www.threepiece.se hello@tpmedia.se

Allt material i tidningen är skyddat enligt lagen om upphovsrätt. © 2017 Three Piece Media Production AB ISSN 2002-2085

MAGAZINE // 3

O M

YW E SKI

plattformen för alla // Konceptet Yweski grundades 2014 för att ge duktiga skidfotografer och skribenter, som ännu var amatörer, en plattform att visa upp sig och sitt material på. Sista september samma år släpptes pilotnumret Yweski #1 digitalt.

Sedan dess har vi utvecklats men mottot då är ännu en ledstjäran för Yweski:

"Vår vision är att Yweski Magazine ska vara en plattform, där vi och andra amatörer ska kunna publicera material.

Gillar du att skriva om dina skidäventyr, tycker om att föreviga dina dagar på berget med foton, eller kanske är du en fena på båda delarna? I så fall ska du inte tveka att höra av dig till oss!" amatörer älskar // En amatör älskar skidor och skidåkning, det ligger i själva ordets ursprung. Det handlar inte om hur bra man är, utan bara om hur stor ens passion är. m.||ig.; best. -en; pl. -er. [af fr. amateur, af lat. amator, nomen agentis af amare, älska] svenska akademiens ordbok, publicerad 1898 amatör

etymologi

4 // YWESKI

R EDA K T I O NEN

www.yweski.com // fullsend@yweski.com // Redaktionen på Yweski Magazine består av det tighta teamet Axel Adolfsson och Victor Daggberg. Tillsammans delar de ett stort intresse för skidåkning, men även att inspirera med livet på berget och i vildmarken. Yweski samlar inspiratörer som vill göra detsamma.

AXEL ADOLFSSON chefredaktör // Skövde

»

«

VICTOR DAGGBERG visionär // Mölltorp

»

GUSTAF ADOLFSSON art director // Skövde

MAGAZINE // 5

INNEHÅLL #8 // GALLERI //

8

resereportage WOLFENSCHIESSEN //

18

emma gunnebrink VITERSKALET //

32

emma lerider harrysson @EMZIEH STORIES //

42

resereportage GNIFETTI //

50

anton matsjons BJÖRKLIDEN //

60

manuskript EISODUS //

70

sofia lewerin VÅGA DRÖMMA STORT//

ovan SNÖMASSOR NÄRA STEINBECK, foto AXEL ADOLFSSON

6 // YWESKI

engelberg

84

medarbetare // tack!

»

EMMA LERIDER HARRYSSON Emma inledde sitt liv som skidåkare i slänten bakom barndomshemmet i Skövde. Ett liv som senare fortsatte 500 meter längre bort i stadens slalombacke. Emmas skidåkande tog henne efter studenten till Alperna innan det var dags att flytta till Sveriges skidhuvudstad, Åre.

ANTON MATSJONS En 24-åring som flyttade från Gävle till Stockholm för att jobba, men tar varje chans han får att fly storstaden.

Under skägget ler han stort när han vistas i naturen.

Han delar med sig av sina upplevelser och bilder under namnet happy bearded man .

»

«

EMMA GUNNEBRINK Emma Gunnebrink är en skidentusiast med rötterna från Tärnaby. Har ett stort intresse för friåkning och stora berg med en stor skidglädje. Snuddade lite på tävlandet inom friåkning tack vare goda vänners uppmuntran. läs mer om emma på sidan 36.

»

SOFIA LEWERIN 21 år och bor sedan lite mer än ett år tillbaka i Whistler, Kanada. Till skillnad från många andra skidåkare är Sofia inte uppvuxen bland bergen utan har spenderat mycket tid på havet. Efter studenten flyttade hon från hemstaden Göteborg till franska Chamonix. Just nu spenderar hon sin tredje vinter bland bergen och älskar det.

MAGAZINE // 7

G A LL E R I

8 // YWESKI

motiv HEMLIGA LIFTEN // foto AXEL ADOLFSSON // location ENGELBERG,

schweiz

MAGAZINE // 9

G A LL E R I

åkare EMMA LERIDER HARRYSSON // foto JOAKIM GRUTE // location ÅRE

10 // YWESKI

Ã¥kare WILLE LINDBERG // foto AXEL ADOLFSSON // location FOLGEFONNA,

norge

MAGAZINE // 11

motiv SVENSKA FJÄLL // foto AXEL ADOLFSSON // location HUNDFJÄLLET, sälen

12 // YWESKI

G A LLER I

Ã¥kare WILLE LINDBERG // foto AXEL ADOLFSSON // location FOLGEFONNA,

norge

MAGAZINE // 13

åkare AXEL ADOLFSSON // foto GUSTAF ADOLFSSON // location TANDÅDALEN,

14 // YWESKI

sälen

G A LLER I

MAGAZINE // 15

Ã¥kare MIKAEL THORNGREN SOLLENBERG // foto AXEL ADOLFSSON // location CHAMPOLUC, 16 // YWESKI

monterosa

G A LLER I

MAGAZINE // 17

F Rร N

OVA N

WOLFENSCHIESSEN OVAN Anja Alme Gardli tar dagens sista boothike ovanfรถr Rotegg, Engelberg.

18 // YWESKI

» MAGAZINE // 19

R E P

/ /

WOL F E N SC HI E SS EN

NEDAN Väskorna lastas av liften sent på kvällen

OVAN I Schweiz får man tydligen äta taco mitt i veckan...!?

VÄNSTER Linn Schmidt visar prov på sin händighet.

20 // YWESKI

»

D

EN LILLA KABINEN, en miniatyr av de stora kabinerna som återfinns på stora skidanläggningar, är överfull innan vi själva kliver in i den. Lotten Rapp, Anja Alme Gardli, Linn Cecilie Mæhlum, Jenni Kaipainen, Linn Schmitter, Sophie Odelberg och så jag ska förutom skidor, väskor, pjäxor och matkassar knö in oss för att få skjuts upp i den kalla och mörka schwiezernatten.

Lotten Rapp är ute i bergen tillsammans med några av sin vänninor, vilka också kan benämnas som världens bästa kvinnliga friåkare, för att spela in ett avsnitt till en webbserie om deras skidåkning. Denna gång besöker de nordiska tjejerna den lokala tjejen Linn Schmitter. Vi är på väg upp till hennes barndomshem, en gård belägen mitt i Schweiz högt uppe bland bergen.

Den knarrar, knakar och immar i

ord // bild AXEL ADOLFSSON

Mörkret är kompakt och lifthuset ödsligt. Vi befinner oss en bit ned i samma dalgång som den schweiziska svenskhålan Engelberg. Inte långt från byn Wolfenschiessen närmare bestämt.

kabinen, men allt känns helt rätt. Jag har minimal koll på vart vi är på väg men jag vet att det här kommer bli bra. Snöflingor stora som en mindre handflata singlar ned utanför fönstret. Pannlampornas sken lyser upp dem och innan vår gemensamma fascination för det frusna vattnet har lagt sig är vi framme.

Linn svingar yxan som hon inte gjort annat. Jag får inombords erkänna att mitt första intryck av henne skjutit bom.

Händigare än den händigaste hantverkaren har den korta, blonda tjejen i en enda stor sekvens fått fyr i kaminen och hjälpt oss andra installera oss inne i huvudbyggnaden.

Jag själv däremot har fullt upp med att hålla koll på hur många minneskort jag har kvar att fylla samt var jag lagt laddaren till min dator.

I köket lagar Lotten och Linn Cecilie taco. Det dröjer inte länge innan vi sitter

›

MAGAZINE // 21

OVAN Linn Cecilie Mæhlum trivs också hon mycket bra i området runt Engelberg och Wolfenschiessen.

22 // YWESKI

R EP

/ /

W O LF ENS CH I ES S EN

» MAGAZINE // 23

OVAN Anja Alme Gardli trivs i området runt Engelberg och Wolfenschiessen.

NÄSTA SIDA Bergsguiden Jan Keller hjälper till under den sista inspelningsdagen.

24 // YWESKI

R EP

/ /

W O LF ENS CH I ES S EN

runt middagsbordet och någon fiskar upp rödvinsboxen. Efter vi ätit upp finns lite tid för att gå igenom stillbildsmaterialet som fotograferats uppe i Engelberg senaste dagarna. Sophie Odleberg, fotografen som ska sy ihop webbserien, strukturerar upp morgondagens filmprogram. Idéer på var vi ska ta oss och vad som ska filmas bollas fram och åter. Vilka stillbilder som faktiskt blev bra och kan publiceras bollas också. Stavar, minspel, ljus och komponering. Allt behöver stämma för att alla ska vara nöjda med sin insats. Via AirDrop kopieras bilder för att hålla flöden aktiva.

"Stavar, minspel, ljus och komponering. Allt behöver stämma för att alla ska vara nöjda med sin insats."

Morgon där på ger vädret en praktisk uppvisning i vad ordet whiteout innebär.

Himlen har samma färg som den snöklädda alpsluttning vi befinner oss på. Kamerorna uppfattar det som att 95% av pixlarna har en identisk färg. Ordet konstrast har för tillfället slutat existera. Men skam den som ger sig.

När dagen är slut har vi lyckats samla ihop bra material.

När eftermiddagen går mot kväll får många av mina frågor sina svar när Linn berättar om stället vi befinner oss på.

Linn förklarar att bönderna i dalgången en gång i tiden hade möjligheten att välja; antingen byggdes en väg upp till gårdarna, eller så byggdes en kabinbana.

Linn, som tillskillnad från övriga i gänget

åker snowboard, jobbar på turistkontoret i Engelberg. När chansen så ges är hon inte sen med att ge sig av uppåt till bergen. Tidigare har hon tävlat som parkåkare med brädan men motivationen tog slut tillsist. Sponsorer som ville att Linn skulle hänga i parken i Laax varje helg blev till sist för mycket. Nu är det splittboard som gäller och åkning bland stora berg har ersatt snowparkerna.

Andra dagen bjuder på aningen bättre väder när vi runt kl 8.30 på morgonen slår upp dörren för att kliva ut i snölandskapet.

Idag har vi ett digert schema. Det mesta flyter enligt förhoppningarna och vi kan bocka av punkt efter punkt på listan. Radiotrafiken är intensiv och det känns plötsligt ganska skönt att det för en gångs skull är åkarna som får

›

MAGAZINE // 25

OVAN Linn Cecilie Mæhlum luftar laggen.

"Morgon där på ger vädret en praktisk uppvisning i vad ordet whiteout innebär. [...] Ordet konstrast har för tillfället slutat existera."

OVAN//HÖGER Lotten Rapp i skogen ovan Wolfenschiessen.

26 // YWESKI

R EP

/ /

W O LF ENS CH I ES S EN

» MAGAZINE // 27

OVAN Sophie Odelberg sköter kameran när Linn Cecilie tar täten nedför i skogen ovan Wolfenschiessen.

28 // YWESKI

R EP

/ /

W O LF ENS CH I ES S EN

» MAGAZINE // 29

R E P

/ /

WOL F E N SC HI E SS EN springa fram och tillbaks. Jag och Sophie kan jobba effektivt utan att behöva springa allt för många metrar. Idag har vi också fått med oss guiden Jan Keller ut. Keller hjälper åkarna att trampa perfekta snötrappor. På något sätt verkar snön lyda hans pjäxor bättre än vad den lyder mina.

Vid lunchtid är det en wrap. Nu får det vara bra. Det material vi samlat på oss bör räcka. Vi rundar av med några gruppbilder innan det är dags att säga hejdå.

När jag, Lotten och Sophie tar oss mot kabinen för att resa tillbaka ned till parkeringen stannar Anja, Linn, Jan och Jenni kvar. De är ivriga att spänna på stighudarna för att ta sig upp i bergen. Solen har nu brutit igenom och silar sitt disiga ljus över bergstopparna runtomkring oss. Nu förstår jag varför Linns ögon tindrat så klart när hon berättat för mig om sitt barndomshem.

Gården ligger, likt en paradisö av vit sand omgiven av ett klarblått hav, mycket vackert.

Skillnaden mot en paradis ö är att gården istället är omgiven av kritvit, puderlätt nysnö.

OVAN På väg nedför efter en dags åkande.

HÖGER Stighudar på för att kunna samla höjdmetrar.

30 // YWESKI

«

OVAN Linn Schmitter bytte snowboard och parkåkning mot splittboard och storabergsåkning.

MAGAZINE // 31

VITERSK ord EMMA GUNNEBRINK // bild JONAS BERGLUND

OVAN Första stegen upp till toppen i lätt dimma.

32 // YWESKI

KALET » MAGAZINE // 33

R E P

/ /

V IT E R SKA L E T

VÄNSTER Max Franzén tittar efterlängtat efter sitt åk.

NEDAN Turen börjar med en stigning i lätt snöfall

»

Dimman ligger tätt vid sista liftens topp och solen försöker kämpa sig igenom med enstaka resultat. Det är inte speciellt mycket vind och temperaturen ligger strax under 0 grader. Det är tyst och det enda som går att skymta är våra kläder och några enstaka snökonturer.

34 // YWESKI

D

ET ÄR FÖR ÅRSTIDEN ett ganska typiskt väder kring Västerbottens högsta toppar och det gäller att veta var man är påväg. Ena sidan av fjället tar oss till freeridemeckat Kobåset och andra sidan tar oss till Viterskalet. Vi är på väg till Viterskalet och detta sker längs med ryggen mot Södra Sytertoppen.

Vi letar oss upp i dimman i hopp om att solen ska ta sig igenom. Vi passerar förbi “vårtan” och blir lite överraskade att det gick så snabbt att ta oss upp dit. Vårtan är känt som ett riktmärke när man vill komma åt de närmaste åken i Kobåset och många tar denna hike till fots. Denna gång använder vi hudar både på skidor och splitboard.

Vi fortsätter ut på nästkommande platå och det krävs kunskap för att kunna navigera

sig i dimman här uppe på ryggen mot Södra Sytertoppen. Vi är glada att John Lindh följer oss på turen, han är en van skidåkare som tillbringat mycket tid i området och har åkt både det ena och det andra i Kobåset samt kringliggande sidor från Sytertopparna.

Efter att ha trevat fram längs ryggen mot topp 1603 och vårt mål för dagen, ravinen, når vi äntligen vår avstampsplatå. Molnen har till vår förtjusning hintat om solglimtar under färden och vår soloptimism är på topp.

Snön har känts fin hela vägen och det vore synd att försaka detta åk pga dålig sikt, säger vår fotograf Jonas. Vi stannar och inväntar, samtidigt som Jonas kokar lite kaffe med sitt gasolkök och bjuder laget runt. Det är något visst med en kaffe man får på en fjälltopp, den känns välförtjänt och det känns extra väl att man avverkat ett par hundra höjdmeter med egen maskin.

När vi druckit upp vårt kaffe tar vi på oss mer kläder samtidigt som molnen börjat

›

MAGAZINE // 35

R E P

/ /

V IT E R SKA L E T

VÄNSTER En kopp välförtjänt kaffe på toppen.

HÖGER Solen kämpar sig igenom och båda sikt och snö var över förväntan.

skribenten Snuddade lite på tävlandet inom friåkning tack vare goda vänners uppmuntran. Inte mycket mer inom det på grund av korsbandsskada.

Hennes förkärlek till snö har istället lett till hennes engagemang i organisationen Protect our Winters. De senaste snöfattiga åren har fått henne att tänka om och mer medvetet gällande beteenden som kan påverka snön som vi alla vill åt. Trots denna kärlek till snön är Emma bosatt i södra delarna av Sverige, där det är mer normalt att det inte är någon snö vintertid. Närheten till de alperna är däremot en stor fördel speciellt nu när det är smidigare att åka tåg. Utöver att planera skidåkning och faktiskt åka skidor läser Emma en master på Textil högskolan i Borås, arbetar som projektkoordinator och driver en startup inom inredning.

fotografen

»

36 // YWESKI

Jonas Berglund, fotograf, Hemavanson som tillbringar större delen av sitt liv på fjället, vinter som sommar vår som höst. Ses som en av lokalbefolkningen i området och har hela livet åkt bräda och bott i Hemavan bortsett från ett par år på snowboardgymnaiset i Vännäs.

Har tidigare meriter från Sverige cupen men hans åkning har de senaste åren gått till att vara utflykter i orörda området på fjället.

Dokumenterar mycket av sitt aktiva liv genom bild och film, och när han inte gör det driver han och hans vänner sitt företag hemavanfly.

lätta en aning. Vi skyndar oss att packa ned hudarna i våra säckar och skråar ut skiers right för att komma in i ravinen från väst om 1603. Det tätnar och vi börjar ana att vi står precis där dimman verkar tryckas uppåt. Vi bestämmer oss för att lägga några svängar och hoppas på att det blir bättre.

Området är fint med sin stora vidder och den snön som ligger gör att den dåliga sikter nästan glöms bort. Plötsligt händer det vi gått och väntat på. Solen kommer fram och framhäver den dal vi närmar oss.

Fjällen ser mäktiga ut och åket tas till en ny nivå med både solskensåkning och magiska skuggor i horisonten. Vi känner oss som små svarta duttar på den mäktiga fjällsidan och vi

fascineras av hur små vi är i förhållande till naturen. Det är en upplevelse som får en att känna att det är här man hör hemma i det tysta, bara vi och fjället.

Väl nere på skoterleden känns det som att optimismen från turandet betalade sig och vi i alla fall fick halva det åk vi föreställt oss. Nöjda tar vi oss sedan via skoterspåret ca 1 km till STFs fjällstuga, där vi möts av ett välkomnande av värdarna ute på gården.

Vi är de enda gästerna de har för tillfället och vi får ett rum för fyra som redan är uppvärmt. Det känns lyxigt när vi kommer in i övernattningsstugan. Allt man kan tänka sig behöva för att vara nöjd efter en halvdagstur finns. Köket har bland annat, kastruller, mått,

›

MAGAZINE // 37

R E P

/ /

V IT E R SKA L E T

"Vi känner oss som små svarta duttar på den mäktiga fjällsidan och vi fascineras av hur små vi är i förhållande till naturen."

38 // YWESKI

OVAN Solskenssvängar av Emma Gunnebrink ned mot ravinen.

» MAGAZINE // 39

R E P

/ /

V IT E R SKA L E T

VÄNSTER Vinden som satte stop för tidig morgon och soluppgång.

NEDAN Entusiasmen på topp för att ta sig tillbaka till skidsystemet.

40 // YWESKI

OVAN Njuter av en enkel middag i ett gott sällskap.

gasolkök, salt och peppar. Matsalen är inredd med bord och bänkar, en liten soffgrupp där det ligger några böcker, en spelhörna med flertalet välkända spel och även en spis att elda i. Vi dukar upp en middag bestående av pasta och varmakoppen och avslutar det hela med en folköl inhandlad i den lilla stugbutiken.

Solen går sakta ned och vi bestämmer oss för att ställa klockan tidigt. Som vädret är på fjället vet man aldrig vad som väntar dagen efter och chansen att få lägga några svängar i soluppgången lockar hela gänget, trots att

någon av oss lockas av sovmorgon.

Klockan ringer 04.30, jag tittar ut och vinden är stark, det viner i hela huset och jag tittar ut en gång till för att vara säker.

Det stämmer, det blåser rejält. Ytterligare några i rummet vaknar, det är Jonas och Max, vi kommer överens att det nästan blåser storm och inser att vi inte får möjlighet till skidåkning i soluppgång denna gång. Vi ställer om klockan och Max som gärna åkt i soluppgången somnar om lika fort som vi nämner att vi sover en timme till.

«

MAGAZINE // 41

S OC IAL A

S V Ä N G A R

I

Å R E

@EMZIEH STORIES bild EMMA LERIDER HARRYSSON // @EMZIEH

OVAN En solig säsongsöppning i Duved med vapendragaren Diana.

42 // YWESKI

»

Visuellt lekfullt och underfundigt klurigt gör @emziehs flöde till något unikt. Inspirerande och sevärt publicerar vi nu ett axplock av det bästa i Yweski Magazine #8.

OVAN Vintergudarna gav oss den bästa av julklappar: snö och vind i rätt riktning. Resultat: skogsåkning av rang.

» MAGAZINE // 43

HÖGER Decemberkrisp. Som det sägs – diamonds are a girls best friend.

MITTEN Tre sekunder före drop in bland snårig fjällbjörk.

HÖGER Den 27 december 2017. Japanpuder i Åre.

Extasnivå = orimligt hög.

44 // YWESKI

S TO R I ES

/ /

@EM Z I EH

MITTEN Konsekvensen av att tura upp på kalfjället efter ett par blåsiga dagar under försäsong. Adjö snön.

VÄNSTER Livet i släplift.

» VÄNSTER Nature showing off. Molnkonst och solnedgångsmagi i ett.

MAGAZINE // 45

HÖGER Mystiskt och mysigt och tyst och fantastiskt. Många träd att krama om du skulle känna dig ensam.

46 // YWESKI

S TO R I ES

/ /

@EM Z I EH

» MAGAZINE // 47

vem är @emzieh?

Emma Lerider Harrysson tog sina väskor och åkte norrut, närmare bergen. Hon landade i Åre där hon enligt egen utsago kan åka skidor närmare 150 dagar om året. Uppväxten på Skraborgsslätten har dock satt sina spår och hon har ännu inte släppt banden till den plats där hon lärde sig åka skidor.

OVAN I Åre växer svamparna i moln-form.

48 // YWESKI

OVAN Man måste bygga minst en snögubbe för varje plusgrad som uppenbarar sig. Det är sen gammalt.

S TO R I ES

NEDAN Pjäxor gömda i florsocker. Glatt för hjärtat.

/ /

@EM Z I EH

NEDAN Saffransbulle täckt i strösocker. Gott för magen.

MAGAZINE // 49

ord // bild AXEL ADOLFSSON

GNIFETTI S TOKEN ÄR HÖG när jag bromsar in framför mina säsongarkompisar på glaciären nedanför Piramide Vincent. Utmattad och lättad över att jag klarade åket faller jag ihop i snön.

Marta, svensk italienskan i det pittoreska Champoluc, berättar för mig om möjligheten att övernatta i bergen högt ovanför den italienska alpbyn. Genast blir jag nyfiken och frågar hur du som skidåkare går tillväga.

Jag får veta att de så kallade Rifugio eller Campanna öppnar någon gång i mitten eller slutet på mars när våren kommer till Monterosa. Dessa stugor, eller snarare bergsstationer, drivs av Rifugi Monterosa MBG (www.rifugimonterosa.it) och erbjuder sina gäster en möjlighet att övernatta i bergen.

På så vis kan äventyrslystna bergsfarare nå toppar som annars ligger svårt otillgängligt till.

Solen grillar oss när vi sista veckan i mars tar kabinen upp till Punta Indren i bergen ovan för Alagna och Staffal. Kabinbanan Funifor Indren tar oss närmare hjärtat av bergen som går under namnet Monterosa.

När vi kliver av liften är vi förvisade till att för egen maskin ta oss än djupare in bland dem.

Glaciärselarna har gåtts igenom många gånger om senaste dagarna.

Förhållningsreglerna för hur vi ska ta oss över glaciären som omger vårt mål för dagen, Rifugio Gnifetti, har diskuterats flitigt och vi har lusläst sidorna i guideboken Polvere Rosa som rör området vi är på väg att besöka. Allt för att inse vilka riskerna är

50 // YWESKI

›

ÖVERST Med stighudar upp mot Rifugio Gnifetti.

OVAN I solgasset på terrasen till Gnifetti.

NEDAN Sista biten till Gnifetti kan vara den klurigaste. En isig stig leder upp till din tillflyktsort fรถr natten.

MAGAZINE // 51

R E P

/ /

G N IF E T T I

OVAN Rifugio Gnifetti ligger på en klippa osm sticker upp ur den omgivande glaciären.

och hur vi kan minimera dem. Att vistas på glaciär på knappa 4000möh är mer riskfyllt än att se på TV hemma i vardagsrummet, men om du tillägnar dig rätt kunskaper och följer instruktionerna från de med mer kunskap slutar ditt äventyr förmodligen så som du tänkt dig.

Solen fortsätter att grilla oss på verandan till Rifugio Gnifetti. Resan med stighudar upp hit gick fint, om än något långsammare än planerat i skenet från den gassande solen.

Inifrån Gnifetti, genom fönstren som vetter ut mot baksidan, ser vi morgondagens mål, Piramide Vincent (4200möh). Molnen ligger

52 // YWESKI

som slöjor runt toppen och döljer delvis åket vi planerat att ta ned. I normalfallet följer du samma spår ned som du gick upp till Vincent.

Ett spår som snirklarar sig upp och runt toppen på vänster sida sett nedifrån. Vi däremot vill ge oss på den raka och branta vägen ned. Åket löper rakt emot vår boning för natten och det är med skräckblandad förtjusning jag blickar ut och upp mot Vincent. Bergschrunden skär av åket som ett skarpt streck i nederkant. Ett av många hinder vi måste övervinna imorgon.

En bergschrund bildas när en glaciär rör sig så fort att det uppstår en spricka mellan snöpacken ovanför glaciären och den snö

som utgör själva glaciären. Denna avgrund är en gräns du måste över för att fullfölja åket ned. Rentscheler, gruppens mest rutinerade glaciärskidåkare, förklarar att fart löser allt när du ska korsa sprickan. Eller ja, fart i kombination med ett lämpligt val att korsa sprickan på.

Efter middagen, som ingår i priset för övernattningen, kryper vi till kojs i vårt fyrbäddsrum. Understället är på, för när solen sjunker ned bakom bergstopparna gör temperaturen det samma och värmen är inget det slösas med på rifugion.

Vi vaknar tidigt, med våra mått mätt,

morgonen därpå men möts av morgonpigga skidåkare som mer eller mindre är redo att ge sig av samtidigt som vi, sömndruckna, snubblar in till frukosten. Efter vi ätit upp införskaffar vi mer vatten och det sista prylarna packas ned i ryggsäckarna innan vi spänner pjäxorna på fötterna och stighudarna på skidorna för att inleda dagens stora projekt.

På toppen av Vincent skimrar våra ansikten i en lila ton. Höjden känns i lungorna.

Jag känner mig inte i närheten så stark som jag gjorde igår när vi inledde resan upp. De krafter jag har kvar går åt till att styra skidorna genom den bristande skaren som finns ovanför

›

MAGAZINE // 53

OVAN Passa på att prata med guider du möter på vägen. Guiderna kan området och sitter på den senaste informationen om snötäcket.

54 // YWESKI

R EP

/ /

G NI F ET T I

OVAN Blicken mot toppen. Frida Segernäs, Hannes Persson och Marcus Rentschler var med på resan upp och ned för Piramide Vincent.

» MAGAZINE // 55

OVAN Bergschrunden hoppar du över. Tvekar du är det kört. Välj ett lämpligt ställe att korsa den på och se till att du får med dig tillräckligt med fart för att hoppa över hela sprickan.

56 // YWESKI

R EP

/ /

G NI F ET T I

"Likt en avgrund är denna spricka en gräns du måste över för att fullfölja åket ned."

foto MARCUS RENTSCHLER

»

MAGAZINE // 57

OVAN Funfor Indren tar skidåkarna upp till Punta Indren, 3275möh.

insteget till åket. I insteget inser jag hur brant åket är samtidigt som mina skidor skrapar mot isen som utgör underlaget. Det här kommer bli jobbigt är det sista som susar genom mitt huvud innan jag stänger av alla tankar för att till fullo fokusera på det 55 grader branta åket framför mig.

Och jobbigt var det. Solen gassar än mer än dagen innan och snöslakset till snö suger den sista musten ur kroppen när vi närmar oss Staffal. Väl nere i Staffal, 2500 höjdmeter nedanför Vincent, är kroppen tom och vi enas om att fira triumfen med pizza på resturang 2727 i Colle Bettaforca.

58 // YWESKI

«

NEDAN Kartan är bergsresenärens bästa vän.

Här visar den vilken väg vi tog upp till Piramide Vincent.

R EP

/ /

G NI F ET T I

VÄNSTER Tunna reselinnen ingår när du besöker Gnifetti.

NEDAN Piramide Vincent höljs i dimmor. Åket vi tog ned för berget är den snösträng som syns i mitten av bergsväggen.

MAGAZINE // 59

H U R

MY C K E T

H INN E R

M A N

P Å

E N

H E L G ?

BJÖRKLID ord // bild ANTON MATSJONS

OVAN En många gånger avbildad vy över Čuonjávággi.

60 // YWESKI

DEN » MAGAZINE // 61

S TH L M

B J Ö R K L ID E N

To R

»

Det finns inte alltid gott om tid för alla äventyr jag vill göra vilket betyder att vissa av dem får klämmas in på en helg. Weekendresan Stockholm-Björkliden för att stilla begäret att få åka skidor i fjällen, blev ett sådant. Att resa från Stockholm där jag bor till Björkliden, över 100 mil bort, för en helg med ett par åk på skidor, kan för många ses som onödigt lång resa för att det ska vara värt det.

S

JÄLVKLART HADE JAG velat stanna där uppe flera dagar men den tiden fanns inte denna gång och alternativet är ju att inte få åka något så det var uteslutet.

Jobba 40 timmar varje vecka med bara fem veckor semester per år gör att helgerna måste utnyttjas på bästa möjliga sätt.

Flyget gör ju också att hela världen blir lite mindre, med allt inom lite mer räckhåll. En och en halv timme tar det mig att flyga mellan Stockholm-Kiruna och lika långt tar det mig att åka från Kirunas flygplats in till Björklidens fjällby.

Från att ha börjat min fredag i ett Stockholm med hög puls, skyndat att städa av mitt skrivbord från uppgifter inför helgen och några timmar senare sitta och blicka ut över Čuonjávággi från hotellbaren. Det är just då den sista stressen släpper och lugnet från fjällen tar över helt.

Den första kvällen skulle även bjuda på ett norrsken i slag jag aldrig sett förut. Ett kraftfullt dansande grönt

62 // YWESKI

›

HÖGER Från ett varmt Stockholm till Kirunas − 20 grader.

MAGAZINE // 63

OVAN Ett dansande norrsken i ett slag jag aldrig sätt innan.

64 // YWESKI

S T H LM

sken som täckte hela himlen, jag hade kunnat stått och tittat på det hela natten om det inte vore för att det var januari och temperaturen var nära − 20 grader.

Jag har turen att några kompisar jobbar där uppe, så jag behövde inte tura själv och dessutom har de koll på var det är bäst åkning för tillfället i området.

Det blev morgon och pjäxorna skulle spännas på för en heldag ute, vädret var klart, himlen blå och solen låg vilandes precis under horisonten. Ett fint varmt ljus täckte en del av himlen i det annars kalla landskapet.

Solen skulle dock aldrig visa sig, jag var där två veckor för tidigt och det var något alla jag träffa där uppe väntade förväntansfullt på.

B J Ö R K LI D EN

To R

›

"Jag hade kunnat stått och tittat hela natten om det inte vore för att det var januari och temperaturen var nära − 20"

NEDAN Dagen bjöd på bra åkning under trädgränsen.

HÖGER Elias blickar ut över fjällen.

MAGAZINE // 65

OVAN Efter ett par timmar så började vi komma upp på lite höjd.

66 // YWESKI

S T H LM

B J Ö R K LI D EN

To R

» MAGAZINE // 67

S THL M

B J Ö R K L ID E N

To R

OVAN På väg tillbaka till bilarna efter en kall dag på fjället.

Det vart ingen lift upp för backen utan det vart att sätta på stighudarna och börja skida upp, vilket jag tycker är minst lika härligt som att få åka ner för berget på slutet av dagen.

Det här var mitt första besök här för i år och definitivt inte mitt sista, har redan bokat nästa resa upp för skidåkning och vandring i våra fantastiska fjällandskap uppe i norr

68 // YWESKI

«

Are you the next?

Send your best bangers to us fullsend@yweski.com

MAGAZINE // 69

EIS

70 // YWESKI

S CR I P T

/ /

EI S O D U S

ODUS Winner of Best Nordic Film, N.A.F.F. 2017 – detta är manuset i kortversion

foto Gustaf Adolfsson

»

ord VICTOR DAGGBERG // GUSTAF ADOLFSSON

Eisodus är en kortfilm om skidåkning, människans känsliga förhållande med naturen och hur vi påverkar vårt klimat. Tillsammans med Protect our Winters Sweden, POW, och i samarbete med våra partners SJ, Fjällräven och Camera Nordic vill vi skapa något annorlunda och inspirerande. Vi strävade efter att skapa en film som inspirerar dig till ett mer ödmjukt sätt att leva. Ett sätt att leva i harmoni med det vilda. Ett sätt att inse skillnaderna mellan stad och natur, men också förstå likheterna i dessa ytterligheter.

» MAGAZINE // 71

Jag kunde aldrig föreställa mig den känslan... att få skapa något i skrift och slutföra det i rörlig bild. Det må ha varit en ansträngd process med många frågetecken som skulle rätas ut under arbetets gång.

Det första var kanske att sätta sig in i hur man ens skriver ett filmmanus. Så jag satte mig och läste igenom James Camerons AVATAR för att kunna ta till mig grunderna i hur man bearbetar ett manus. När jag tyckte att jag hade läst på tillräckligt och laddat hem de rätta programvarorna fick inspirationen flöda. Men varför skriva ett filmmanus till en skidfilm, det är väl bara ut och filma när någon åker skidor?

Ja anledning är egentligen flera men en av de tyngsta var att vi var inte privilegierade med tid. Vi var väldigt begränsade till tid och en tydlig plan krävdes för att över huvud taget

72 // YWESKI

hinna med att spela in det vi ville ha.

En annan anledning var att vi var inte ute efter att göra ännu en "lifestyle" skidfilm som enbart visar hur underbart det är att åka skidor. Vi ville kombinera skidåkningen med en berättelse för att ge tyngd till de existentiella frågorna vi ställer. Detta görs bäst i att skriva en fiktiv berättelse istället för att spinna på spontana "reality" händelser.

Att sedan väva ihop manuset till en färdig produkt tillsammans med Gustaf som satte en konstnärlig prägel på det hela med sina kraftfulla uttryck var en unik känsla som jag gärna vill uppleva igen.

foto Gustaf Adolfsson

»

förord VICTOR

foto Elin Turpeinen

»

förord GUSTAF

En regnig och kulen höstkväll i Visby ringer telefonen mitt i biblioteket. Detta år studerar jag Liberal Arts på Campus Gotland och sitter dränkt i vad som känns som hundratals tättskrivna pdf-sidor. I andra änden svarar Victor.

Han sitter med ett tomt google docs och några lösa idéer till en story för en skidfilm.

Vi hade redan diskuterat kommande filmprojekt. Gått igenom idéer som teman, motiv, idéer för klipptempon och andra fundamentala, men i mitt huvud fortfarande mycket skissartade detaljer.

Nu skulle alla lösa idéer komma på pränt. Nu skulle idéer bli mer än bara idéer. Victor behövde hjälp att gå igenom de senaste uppslagen, bygga ut dem och strukturera manusarbetet. Jag släppte tacksamt skolarbetet, gick in i dokumentet och där och då väcktes Eisodus till liv.

Den teoretiska bakgrunden för ingången i själva klimatfrågan hade jag redan presenterat för de andra. Vi hade hittat en

bra ingång som vi själva kunde stå för, men som även skulle sammanfalla med mycket av vad POW ville förmedla. Så egentligen var det bara att skriva, att göra teoretiska ingångar till en faktisk karraktärs inre värld.

Det är en smått lustig känsla att i ett regnigt Visby sitta och över internet skriva fram en skidfilm. Den makten att ens egna ord blir en karaktärs är häftig.

Efter ett intensivt skrivpass ihop var stora delar formgivna. Sedan satte Victor ihop formalian, fyllde ut de tomma luckorna och så fanns det där, första utkastet. Att skriva är sällan svårt, att ta fram idéerna och förena dem i en engagerade helhet är tröskeln att passera.

MAGAZINE // 73

extra ›› Besök www.yweski.com för mer info om filmen, visningar etc.

›› Manuset är utskrivet i en förkortat version, där vissa miljö- och händeslebeskrivningar är borttagna för en roligare läsning. Alla repliker är dock givetvis med.

» CHAPTER #1 – ILLUMINATED Ext. Göteborg city – day. An overhead shot of Gothenburg thin clouds passing by. The ambiance of the city is roaring and the wind blows. We follow up with different shots of Gothenburg. The following shots contains frontages of houses, streetlights passing by, aerial shots, sculptures architectures. First encounter with our character is about to be. Take piggy back on our character and keep the focus far away, so we can’t distinguish. He is walking on a rainy street in Gothenburg.

Sculptor, the creative mind harvesting materials to shape the figure living inside their brain. narrator

We look upon the great statue, Poseidon, going in for close up shots on details around it. We catch some birds sitting on the statue. (cont'd) Yet to be shown for the crowd of humanity, but

really is most appreciated by the doves for their public lavatory. (paus) Gaia the forgotten sculptor who ripped Pangaea apart and carved the land with glaciers. (paus) A true masterpiece that influence all of mankind to the very bone. Impossible to go unseen always there to make an impact, to be lived at it fullest and looked upon. But in the end it is the wasteland of our lavatory.

The character swings on his ski helmet and puts on his ski goggles. In the reflection of the goggles we see the mighty Poseidon. The next second he picks up his 74 // YWESKI

foto Axel Adolfsson

›› Bilderna till tidningen är valda för att likna faktiska sekvenser ur den färdiga filmen.

Den som ser filmen känner igen sig.

skis from the ground and put them on the shoulder and turns his back against Poseidon. (cont'd) I have foreseen the unborn of tomorrow and they gave me the fact. It enlightened my electrical sparks furthermore, but it is not enough.

In the same time a woman passes by with a stroller and we see the child inside. We are the eyes of our character. All in slowmotion. We then see a rather self-assured character who is still heading the opposite direction of Poseidon. (cont'd) Even though one glow, it is not nearly enough,

something need to spread it. The luminance need to be carried from one to another like a plague, because that is the cure. As for the janitor cleaning up faeces so will Gaia, she has for centuries imbued cultures with different names. (paus) But the question still remains, will Poseidon devour us all?

Fade to black. We hear the rattling sound of a tram with squeaking brakes that is about to stop at a station.

Doors slam open, people passing by.

CHAPTER #2 – DELINQUENCY Fade in, int. tram – day. We see our character seated in the tram with the skis next to him. He is starting to fade away in deep thoughts as he turns his head against

›

foto Troels Rosencrantz

foto Troels Rosencrantz

S CR I P T / / EI S O D U S

MAGAZINE // 75

foto Gustaf Adolfsson

the window and looking at the raindrops that flow irregular.

My dreams are vague, even though they are blurred I am still reminded of Gaia’s cathedral. narrator

The water starts to freeze and forms ice crystals. (cont'd) Were water solidifies, time freezes and gravity becomes non existent.

Ext. mountain side – day. A skier approaches going in for a left turn, around the camera. The sun is shining and as the carve starts to take place we blast into slowmotion and we can see a smile on the skier. We follow our rider and cut into a riding scene were we follow him down the slope. The snow is roaring behind us and we start to approach a cliff. We cut into pov of the skier. Right before the takeoff we hear a screech!

Int. Tram – day. The music takes an abrupt end when we are back at the tram. The tram have just stopped at 76 // YWESKI

a station and people is swarming. (cont'd) But who is to trust in this maze of ideas? Where

do I find the answers? Are we even anywhere near the verge of finding the right answers? Are we at all looking for answers in the right places?

Our character is glancing around at the people inside the tram and at the variety of different billboards and advertisment. Seeing the diversity of messages. In the meantime we approach a tunnel. It gets black. (cont'd) Even out here in the wilderness I remain a human, so what’s the difference from the city?

Int. Night train – day. When the light returns the interior has changed to that of a train. The lights inside the tunnel flashes by and the train start to decelerate. (cont'd) Even though I found sanity it still feels like I have fallen down a crevasse on my goal to reach the summit.

Nothing has changed...

foto Troels Rosencrantz

foto Gustaf Adolfsson

S CR I P T

/ /

EI S O D U S

confused. Ymer starts to loose patience and waves with his both hands. Still no reaction nor a sound. A bitter groan comes out of Ymer as he approaches our character, already with skis strapped on. (cont'd) Jaaa... så kom!

CHAPTER #3 – DELICATE Ext. Dogvalley – day. We are in the middle of winter wilderness, ski touring towards a mountain cabin called Hunddalshytta. We see Ymer in the front and our character not far behind. Cut to, ext. Göteborg city, Södra vägen – dawn. Our character is walking in his ski outfit with skis on his shoulder.

Time flies by in the city sphere. In my mind real and unreal in a mixture of unclear emotions. In the city everything seems to be definite and rational... narrator

We have reached the pedestrian crossing facing Universeum/Liseberg. We glimpse something in the traffic light. In a close up of the light we see our character and Ymer reaching a summit. ...so unlike the real world, the world I come to know.

Ext. Arlanda train platform – day. We are now at the platform and the brakes of the train are screeching.

There is something odd about it, because on the platform we se our character with a skibag and skiboots around the neck. (cont'd) ...we all are still on the same tracks, riding along the guilt train. Everyone knows it and everyone neglects it.

A strong whistle is heard. Cut to, ext. Katterat train station – day. We find our character in the same position on Katterats platform. The conductor enters the train and the door closes behind him. The train leaves, it gets silent, only a raven is heard in the distance. The character looks lost. On the other side of the platform is another similar character, Ymer. He looks at our character and waves is hand. ymer

Hai!!! Ehh, skal dere gå på ski?

Our character doesn’t answer and is still rather

Cut to ext. Mountain top – dawn. We get sucked into the traffic light and find ourselves at the mountain ridge with our character and Ymer.

Nature is genuine, an odd perplexity always balancing on the razor’s edge. narrator

Our character and Ymer prepare for the ride down, we see them close together and about to drop in. Cut to, ext. Göteborgs Nordstan – dawn. We find ourselves in narrow street facing Nordstan, there is a lot of people.

Suddenly our character stops, and start raising his vision toward the sky. In the sky we see Ymer coming in for a turn, he sprays snow in slowmotion. (cont'd) If there is any difference between city and nature it must be just this.

Cut to ext. Mountain side – dawn. Mighty sceneries and grand turns from our characters. (cont'd) The difference from one state to another in nature, just like the thin line between dream and reality.

MAGAZINE // 77

›

CHAPTER #4 – RENAISSANCE Ext. Hunddalshytta – dawn. Our characters are found on the sidewall of a grand mountain. The sun settles for a nights rest. We hover over them in an aerial view.

They are getting ready for dropping in. Soon they find themselves at the bottom, high-fiving each other.

Perhaps the city has forgotten something substantial in its endeavour to reach out even further.

Forgotten to see beyond. The city-soul lost the connection to what’s around her.

Ext. Hunddalshytta – night. Our character arriving narrator

Hunddalshytta, putting up their skis against the wall, stomping off the snow from their skiboots and enters the cabin. (cont'd) Change may come when we lift up our minds, and

allow our narrowed soul and mind to be above and beyond for a while. Everything need not be all real.

Fade to black. Int. Hunddalshytta – night. Inside we meet

78 // YWESKI

warming souls and in the corner a stew is boiling and steam rise up towards the wooden roof. Some candles are lit on the tables. (cont'd) What if the imaginary and abstract on the border to

inexplicable, may be as an important part of life as the real.

Cut to, int. Night train – night. As the scenery is played out in the cabin the same scenery we see now in a train coupé. We see our character from the side and sitting upwards in a bed. He falls backwards onto the pillow.

We have difficulties, but out of difficulties comes a rebirth, “a renaissance”, it is said. narrator

FINAL CHAPTER – DIVINITY Ext. mountain top – day. Our character is found with arms stretched out on the summit of a grand mountain.

The sun is shining through icecrystals in the air. It is almost looks like a godlike creation is embraces the world beneath him. In the distance we se an airplane

/ /

EI S O D U S

foto Victor Daggberg

foto Elin Turpeinen

foto Elin Turpeinen

S CR I P T

making cloudtrack in the sky.

The city has captured the very manyof us, in a most strange and hostile environment as nature itself.

Two opposites so unlike, yet so alike, within the same interconnected world. So what are we trying to shield us from within our cityscapes? narrator

As the narrator talkes we are cut between city, cabin, train coupé and mountains in a pictoral vertigo.

The vertigo becomes severe in an accelerating phase, building up towards a peak. We see various people and various sceneries. When the peak is reached and we expect to see our character drop in, but the ground starts to shake and an ear-piercing sound is heard. In haste we look behind us to see a big airplane that just have taken air and is passing right over our head.

Jump cut to, int. Arlanda – day. Diffuse and close up shots on our character walking and dragging luggage behind him. Suddenly some kind of trash, perhaps a MAGAZINE // 79

›

80 // YWESKI

foto Troels Rosencrantz

S CR I P T

/ /

EI S O D U S

» MAGAZINE // 81

banana peel, shows up in front of him forcing him to make a leap over it.

Jump cut to ext. mountain top – day. We find our character in the air, as he just dropped in from the mountain top. Music is loud and its tempo increases.

We follow the ride down the mountain in different angles. From an aerial view we see the characters meet up in the middle of the frame to cheer together at the mountain's foot. The music fades out...

Dissolve to, ext. mountain side – day. Our character is found on a mountain side seated and surrounded with friends, ready to take a bite of today’s lunch. The sun is gazing and everyone is happy. We see our character stretching his arms up and land his hands on his backhead in resting position. He close his eyes and lean backwards... Fade to black. narrator (opt.) Your attention please, passangers for SAS, flight 4487 to Amsterdam, departure time 15:35, immediate boarding at gate B15, please.

Int. Arlanda – day. Our character “wakes” up in the

foto Axel Adolfsson

same pose as in previous scene to find himself at the Arlanda airport. He looks resolute and stands up. He is dressed for skiing but have the skiboots around his neck and the skis inside a skibag.

Once there was a way to get back, I have heard.

Perhaps not any more. But why get back? Like a skier dancing down i ensemble with the masses of snow, only one way is conceivable – forward. narrator

He takes out a boardign pass from his pocket, grabs his luggage in the other hand and walks past us. Cut to, int. Arlanda, trash can – day In front of us we see a trashcan and behind we see a blurry character that slowly fade in to focus as he comes closer. When he reaches the trash can he takes his boarding pass and toss it away in a firm motion without an itch.

narrator I cannot let the divinity of nature slip away. Neither

approaching the trainpassage with determined steps and disappears underground. Int. Arlanda, train platform – day. We find ourselves in the exact same scene as in Chapter 1, at the platform on Arlanda undeground train station. Fade to black.

I come to understand that what I need is an open mind, a belief and understanding in more than the actual.

Only then my endeavour to reach further will succeed. narrator

82 // YWESKI

«

foto Victor Daggberg

can I preserve anything.

Int. Arlanda, trainpassage – day. We see our character

S CR I P T

/ /

EI S O D U S

"Once there was a way to get back, I have heard.

Perhaps not any more.

But why get back? Like a skier dancing down in ensemble with the masses of snow, only one way is conceivable – forward"

MAGAZINE // 83

IN TERV J U

ME D

J OH ANNA

NY GÅ R D

STORT // ALLT

VÅGA DRÖMMA

»

84 // YWESKI

ord SOFIA LEWERIN bild AXEL ADOLFSSON

Det är inte alla som vågar sig på att försöka förändra en hel skidkultur. Johanna Nygård är dock en som försöker göra skillnad.

Genom att följa sitt driv från tanke till handling jobbar hon idag för en mer jämlik skidvärld.

V Å G A S AT S A

D

ET VAR DAGS att bryta upp från ett fyrkantigt vardagsliv, dags att packa väskorna och åka ner till Alperna för att göra en säsong som hon alltid drömt om. Det blev 200 mil geografiskt, men hennes inre resa blev mycket längre än så.

Idag jobbar Johanna Nygård som kvinnlig entreprenör inom skid- och outdoorbranschen. Hon har lyckats göra skidvärlden mer jämlik genom att jobba med kvinnlig kommunikation.

Johanna är en tjej som satsat allt och lyckats – fast det är just det här med att lyckas, att prestera, som hon vill zooma ut ifrån och fokusera mer på upplevelsen och gemenskapen.

Så vi tar bort satsat och lyckats och skriver istället en person som lyssnat på sig själv, följt sin passion och sitt inre driv.

OVAN 2x Johanna på berget, kollegan Sundström tillsammans med Nygård.

TILLBAKA TILL Johannas första skidsäsong.

26 år och just pausat sitt jobb inom reklambranschen för att helt själv resa iväg och göra en säsong. Väl nere i Alperna insåg Johanna vilket stort hål det fanns inom turism och produkt i hela outdoorbranschen.

Hålet var avsaknaden av kvinnlig kommunikation. Allt utgick från ett manligt perspektiv. Kvinnliga guider, instruktörer, företagsledare och förebilder lyste med sin frånvaro. Ett starkt driv skapades för att jobba för mer kvinnlig kommunikation inom outdoor.

Efter en vinter i bergen bestämde hon sig för att följa sitt driv i att påverka jämlikheten i skidvärlden. Hon sa upp sig från jobbet hemma i Stockholm, flyttade till Åre och satsade allt på att starta företaget Systrar i Bergen. Hon har inte skapat en resebyrå för tjejer, utan en jämlik outdoor-byrå för både tjejer och killar där hon vill lyfta kvinnlig

kommunikation genom att ha kvinnliga guider, förebilder, instruktörer med mera.

Skidresor ur ett systerskap – för alla!

DET KRÄVS INTE BARA en lovande idé, erfarenhet och driv för att följa sin dröm.

Man måste även våga satsa, vilket ofta är lättare sagt än gjort! » Det svåraste har varit att våga riskera,

eller som jag idag ser det investera, allt jag har.

Nu när jag pratar med henne i efterhand får jag dock en känsla av att hennes positiva synsätt på misslyckande blivit en av hennes starkaste egenskapen genom resans gång och det som tagit henne framåt. » Jag har blivit bättre på att skala av rädslor och annan negativ påverkan. Min drivkraft och motivation att förändra är så stor och fylld av passion. Varje motgång ger mig nya erfarenheter och insikter för varje gång som jag vågar och orkar resa mig för att försöka

›

MAGAZINE // 85

IN T ERV J U

86 // YWESKI

//

N Y G Ã… R D

« johanna nygård (vit hjälm) ålder :

33 år

“Hemma är Åre och platserna som jag reser till där jag möter människor som bjuder in med värme till deras platser.” bor :

Skidåkning, vara aktiv utomhus kring berg och hav intressen :

Entreprenör som jobbar med kommunikation inom outdoor, VD för systrar i bergen, föreläsare, skidinstruktör jobb :

sociala medier :

Modigajohanna

Outdoorbyrå som ordnar skid- och sommarresor, kurser, utbildningar och mötesplatser ur ett systerskap. systrar i bergen :

» MAGAZINE // 87

igen. Jag har till exempel skapat kurser, resor, mötesplatser osv som har ställts in utan deltagare. Jag ser inte ett misslyckande som ett nederlag. Stängs en dörr så måste vi våga öppna nya dörrar.

Dagliga rutiner och ett nio till fem-jobb är nu utbytt mot ett entreprenörsliv där ett välstädat hem är en av få rutiner som finns kvar. Det är nu tredje vintersäsongen med Johannas företag Systrar i bergen. Johanna håller i denna stund på med att organisera 8 skidresor, nya kurser som ska lanseras och att arrangera outdoor träning på nya platser runt om i Sverige. » Att starta och driva ett nytt bolag kräver en enorm insats. Min källa till glädje och energi kommer utifrån att jag alltid jobbar med min passion för kommunikation och outdoor.

PÅ SOCIALA MEDIER kan vi följa Johanna Nygård som Modigajohanna. » Modigajohanna skapades tack vare

en idérik vän till mig som föreslog namnet när jag ställde frågan om vem jag skulle bli.

Modigajohanna är hon som slutade drömma för sig själv och började våga drömma stort!

Sa upp sig från reklambranschen och startade ett bolag inom outdoor för att kunna tillföra ett erbjudande och en kommunikation utifrån ett feminint tänk.

Att resa, följa sin passion och sina drömmar är inte alltid enkelt och problemfritt. Johanna drabbades i maj förra året av rejäl utmaning. En skidolycka som automatiskt pausade resan i utvecklandet av Systrar i Bergen. » Skidolyckan är bland den största mentala motgång jag har gått igenom. Idag har jag fortfarande smärta ibland när jag till exempel åker skidor. Det svåraste med skadan var

88 // YWESKI

I NT ERVJ U

/ /

NY G Å R D

"Skidolyckan är bland den största mentala motgång jag har gått igenom. Idag har jag fortfarande smärta ibland när jag till exempel åker skidor." dock att jag blev så otroligt ensam. Att driva ett bolag och försöka utveckla en verksamhet är ett stort jobb medan att komma tillbaka från en skada mentalt och i rehab som styrka också är ett stort jobb. Jag återfann min energi och vilja att förändra genom resor till bergen där jag fick upptäcka min glädje igen. Samtidigt påmmindes jag om varför jag startade Systrar i bergen.

IDAG ÄR JOHANNA TILLBAKA och åter igen tror jag att det beror på hennes drivkraft till att förändra. Hennes långa resa har inte slutat utan bara börjat. Men det är inte bara en tjej med erfarenhet inom kommunikation som kan göra skillnad och jobba för mer kvinnlig kommunikation på berget.

Finns det något du kan göra? Johanna uppmanar alla tjejer i skidvärlden till att våga lyfta fram sina identiteter så att vi kan inspirera andra till att göra samma sak. Ett sista tips från johanna som gäller för alla på berget,

» Var rädda om varandra. Bjud in och ställ frågor. Visa omtanke!

«

MAGAZINE // 89

90 // YWESKI

YWESKI MAGAZINE // Vi är PASSIONERADE SNÖÄLSKARE. Är du?

Förlora dig i det boklika magasinet och njut av inspirerande texter och fantastiska bilder. Lässtunden blir än mer inspirerande tryckt på högkvalitativt papper och med elegant limbinding, så titta in i vår shop för de senaste erbjudandena.

YWESKI.COM/SHOP

MAGAZINE // 91

[/wai/ /wi:/ /ski:/]

YWESKI MAGAZINE INSTAGRAM @YWESKIMAG

foto AXEL ADOLFSSON

// @YWESKIMAG // WWW.YWESKI.COM