Yweski Magazine #2

MAGAZINE # 2 V I N T E R / VÅ R 2 0 1 5

ENGELBERG

Axel Adolfsson

FRÅN ETT PROFFS Reine Barkered

EN MÄRGSPIK RIKARE Gustav Ljung

YWESKI MAGAZINE | WWW.YWESKI.COM

YWESKI MAGAZINE #2, 2015 Upplaga 1 | 2015-02-12 | Göteborg, Sverige REDAKTIONEN Yweski Magazine | www.yweski.com | info.yweskimag@gmail.com ANSVARIG UTGIVARE Axel Adolfsson | adolfssonaxel@gmail.com

UTGIVEN DIGITALT 2015-02-12 | www.issuu.com/yweskimag ANNONSER Vid intresse av att annonsera i tidningen ber vi er skicka ett mail till redaktionen, så berättar vi mer | info.yweskimag@gmail.com

Allt material i tidningen är skyddat enligt lagen om upphovsrätt. Yweski Magazine ansvarar ej för innehållet i annonser.

OM YWESKI Vår vision är att Yweski Magazine ska vara en plattform, där vi och andra amatörer ska kunna publicera material. Gillar du att skriva om dina skidäventyr, tycker om att föreviga dina dagar på berget i form av foto, eller gillar du kanske att kombinera båda delarna? I så fall ska du inte tveka att höra av dig till oss!

INFO.YWESKIMAG@GMAIL.COM

SKRIBENTERNA #2 GUSTAV LJUNG

Entusiastisk skidåkare och mediaman från Lysekil.

En engagerad man som inte nöjer sig med skidor på vintern utan föredrar att gå under ytan på sommaren.

Diveteam Lysekil är hans andra hem.

KONRAD STAFRING

Erfaren och mångsidig åkare trots sin ringa ålder.

Uppväxt med skit under naglarna utanför Uppsala.

Med sitt crew Gurke Faden tar han sig an alla utmaningar på berget. Konrad a.k.a Kalas Konrad vars skidglädje går att beskriva som ett barnkalas.

VIKTOR WALLMARK

REINE BARKERED

En av våra främsta freerideåkare. Uppväxt i Duved och tog hem hela Freeride Touren 2012. Är även en duktig amatörfotograf och delar i detta nummer med sig av sina bilder.

Utan våra skickliga och engagerade skribenter och fotografer blir Yweski magazine ett tunt och tråkigt magasin. Stort tack till detta nummers skribenter.

4 | YWESKI

FOTO Girosnow

Sveriges svar på Tanner Hall. Hans rötter finner vi i Hemavan där hans far väntade med pjäxorna på förlossnignen. Förutom att vara en Stenmark på skidor är han även en konstnär när det kommer till bild och film. I mediateamet Makerof Entertainment levererar han både och.

REDAKTIONEN Redaktionen på Yweski Magaizine består av de två bröderna Adolfsson samt Victor Daggberg. Tillsammans delar vi ett stort intresse för skidåkning, men även att föreviga det vi gör på berget med fotografier. Vi är tre glada amatörer som vill inspirera andra glada amatörer med det vi gör.

Victor Daggberg Idémakare och Visionär Mölltorp

Axel Adolfsson Ansvarig utgivare, Fotograf Göteborg

Gustaf Adolfsson Art Director, Fotograf Uppsala

KONTAKT info.yweskimag@gmail.com | www.yweski.com Hör av dig till oss med dina historier

MAGAZINE | 5

OMSLAGSBILD ÅKARE Simon Rantapää FOTO Axel Adolfsson Kicking Horse · British Colombia · Canada

6 | YWESKI

INNEHÅLL #2 12

EN MÄRGSPIK RIKARE På berget kan allt förandräs på bråkdelen av en sekund.

Det gäller att alltid bära med sig respekten för snön och naturen. Gustav Ljung berättar i sitt reportage om hur förädiskt berget kan vara och hur fel det gick. //12

24

ENGELBERG Axel Adolfsson på redaktionen fick ett erbjudande han inte kunde motstå. Läs hans reportage från jullovets skidresa till Engelberg där han tog redan på ifall orten lever upp till sitt rykte som friåkarparadis. //24

42

ENJOY THE NIGHT Man behöver inte alltid ha det högsta berget eller det största snödjupet. När skidabstinensen är som störst uttnyttjar man de resurser mn har och snygga bilder är aldrig långt borta. //42

KONRAD KONTEMPLERAR //8 REINE PAGE //21 HALLÅ DÄR //38 TANKAR FRÅN EN BLÖDIG BUMMARE //40

MAGAZINE | 7

KONRAD KONTEMPLERAR Skidåkning är det bästa som finns. Om denna korta sats råder inga tvivel överhuvudtaget, alla vettiga människor vet att det är sant. En bra puderdag där man ständigt tar ett åk till trots att man egentligen inte orkar eller att äntligen sätta ett nytt trick i parken som man slitit med, det blir inte bättre än så bara.

TEXT Konrad Stafring FOTO Konrad Stafring, Jonas Rönnblad, Daniel Svensson — Gurke Faden —

8 | YWESKI

KRÖNIKA

Alla dagar är tyvärr inte såhär ÅKARE Jonas Rönnblad

M

en. Ibland kan skidåkning också suga ordentligt, även detta vet alla vettiga människor är sant. Till exempel är det lätt att bli bitter när man en vinter bestämt sig för att med ett flygplans hjälp ta sig över Atlanten för att åka puder dagarna i ända och väl på plats se att polarna hemma i Sverige får mer snö än en själv, ursäkta mitt vulgära språk, men för helvete.

Dock är det i dessa stunder av desperation som skidåkningen också visar sig från sina bästa sida, för skidåkning är faktiskt så mycket mer än att bara åka.

En bra skiddag måste faktiskt inte vara en puderdag, under rätt omständigheter och i gott sällskap kan även ett isigt, stenhårt puckelfält bli en arena för allehanda skojigheter och lustifikationer. Klä dig konstigt, drick ett par vanliga drickor, byt utrustning

MAGAZINE | 9

“Klä dig konstigt, drick ett par vanliga drickor, byt utrustning med varandra och bara sådär går dagen till historien[...]”

HÖGER Taggade trots torka

10 | YWESKI

med varandra och bara sådär går dagen till historien som en fantastiskt rolig dag istället för som en av de sämsta dagarna i hennaminne där du vid kvällning frågar dig själv varför du överhuvudtaget klev upp ur sängen.

Till och med i Japan, landet där man lärt sig att man är garanterad bottenlöst puder och ändå lyckas pricka in en veckas torka, går det att rädda en dålig dag trots att sorgen och frustrationen borde vara bortom räddning. Dela upp kompisgänget i lag och håll en filmtävling för en dag, garanterad skrattfest för samtliga inblandade, undertecknad talar av egen erfarenhet. Eller bege er bara ut i backen och knäpp lite märkliga och fjantiga bilder, även det är ett lysande sätt att rädda en dålig dag. Det går oftast att ha roligt bara man anstränger sig lite. ”Men hallå, att tura då? Det går ju alltid att hitta bra snö bara man vill!” tänker sig kanske topptursfantasterna under läsandet av detta alster. Och ja, visst har de rätt i att det alltid går att kriga sig till ett fett åk. Men. Ibland orkar man bara inte och de dagarna kan det räcka gott och väl med en öl, en morgonrock och goda vänners sällskap.

VÄNSTER Ta med kameran och hitta på något bara, succé!

NEDAN Kasta snö på varandra är ett säkert rolighetsrecept

NEDERST Morgonrock, cowboyhatt och kostym, dagen är räddad

MAGAZINE | 11

Liften Pioner i Kicking Horse, BC Canada 12 | YWESKI

EN MÄRGSPIK RIKARE LYSEKIL 12:E DECEMBER -14 Blixtarna avlöser varandra i ett mäktigt skådespel utanför fönstret. Regnet smattrar hårt i takt med dom sydliga kastvindarna. Visst är det vinter i södra Sverige. Men någon snö har vi inte sett till i dessa juletider. Jag vickar på min vänsterfot och känner ett ihärdigt skavande på ena ankeln. Ännu en påminnelse av det som hände under en dag på berget förra vintern…

TEXT och FOTO Gustav Ljung

MAGAZINE | 13

GOLDEN KANADA 10:E FEBRUARI -14 agen börjar som sig bör med micrad havregrynsgröt och vitt bröd med ett skönt lager jordnötssmör. Det märks att man kommit in i bummarlivet på riktigt när alla morgonrutiner sitter och bilarna rullar upp mot berget samtidigt som liftarna börjar snurra.

Väl på berget träffar man på glada hejarop från alla håll då dom lokala förmågorna leker sig ner för berget. Vi svenskar har fått det passande smeknamnet ”the Skittles”. Helt självklart då vi sticker ut ganska ordentligt med våra Gore-Texplagg

D

14 | YWESKI

i alla regnbågens färger.

Denna dag är dom andra lik. Folk swichar ner för berget med puder på näsan och ett stort leende på läpparna. Det är glada miner vart man än vänder sig. Ingen bryr sig ens om att sura när nån oförskämd pojkspoling klämmer sig före i kön. Man vet helt enkelt att de finns puder så det räcker å blir över.

Dagen fortsätter sedvanligt med en klassisk lyxmiddag bestående av kycklingburgare, ris och en klick majonäs. Kvällen avslutas senare på det lokala haket Taps. Jag har hittat paradiset på jorden!

OVAN Alfred Westh är redo att droppa in VÄNSTER Del av svenskgänget i Kicking Horse 13/14

9 DAGAR SENARE Väl uppe på berget är vi ett skönt gäng som trotsar baksmällan för en härlig dag med förbättrad solbränna. Som vanlig kör vi några skogsåk som blandas med pucklar och avslutas i långa svepande pistsvängar. Följande åk börjar med lite småklippor och fotsätter med ett vält träd som liknar en naturlig rail med massa knottroga grenstumpar. Det gick sådar att raila på…

Nästkommande åk följer vi Redemption ridge långt ner mot dom lite brantare linjerna. Vi stannar till vid toppen av en smal ingång till en brant. Alfred

föreslår en straightline genom det smala partiet innan det breddar sig och mynnar ut i ett större snöfält. Han åker först och lägger en snygg elva mellan klipporna innan åket avslutas med några stora svängar i den solpackade snön.

Nu står jag ensam kvar vid insteget till den smala korridoren. Hjärtat bultar hårdare och adrenalinet flödar genom min lätt nervösa kropp. Jag tänker lägga en elva ner till det bredare snöfältet där jag ska ta en lång vänstersväng som saktar ner farten, innan jag avslutar med ett dropp från 3 meters klippan strax

MAGAZINE | 15

Räddnigsskoter på väg till olycksplatsen

“Hjärnan och hela kroppen slappnar av när skidorna lämnar mark. Smällen går som en stöt genom hela kroppen.“

16 | YWESKI

därefter. Skidspetsarna pekar ner mot dalen och det bär iväg. Farten ökar och jag känner hur skidorna börjar fladdra oroligt i det upprörda snölagret.

Berget öppnar upp sig framför mina fötter.

Jag börjar sätta vänstersvängen och känner hur skidorna biter bra. För bra. Det fäster för bra, och mina tämligen avslappnade ben följer med i dansen som skidorna styr. Jag skär runt som om snön vore smör. Allt går på en millisekund. Hela kroppen följer med i rörelsen som placerar ryggen mot dalen.

Fortfarande hög fart. Vetskapen att det kommer bli en flygtur baklänges ut för klippan nedanför gör att adrenalinet rusar i topp. Hjärnan och hela kroppen slappnar av när skidorna lämnar mark. Smällen går som en stöt genom hela kroppen.

Som en lamslagen docka tumlar jag ner för branten innan jag blir sittande. Adrenalinpåslaget har nått sin topp, vilket gör att jag inte kan tänka riktigt klart. Ögonen fixerar sig på vänsterpjäxan som ligger i en oroväckande vinkel till kroppen. Sitter den fast?

Försöker röra på vänsterbenet, men inget händer.

Förlamad? Börjar vicka på tårna i ren desperation.

Dom fungerar. Men inte benet.

Plötsligt hör jag mig själv skrika rakt ut.

Stämbanden skär sig och det låter nog riktigt illa.

Kompisarna har slängt av sig skidorna och börjar

springa mot mig. Adrenalinet rinner sakta ur kroppen. Känner vänster lår dra ihop sig av smärta.

Den smärtan går inte att beskriva.

När kompisarna kommit fram så skriker jag nog mer än innan. Låret smärtar mest, medan ryggen och den svällande foten tävlar om andraplatsen.

Hjälpen jag får av mina vänner är helt ovärderlig.

Framför allt håller dom hoppet uppe när det rinner ur mig…

En evighet senare skymtar jag en orange jacka i ögonvrån. Skidpatrullen har hittat oss och får hit en pulka trots den krångliga terrängen. På vägen ner känner jag pistens pucklar ända in i ryggmärgen.

Käkarna biter ihop allt dom kan. Smärtan gör mig dåsig, och det känns som en tupplur är nära. Dessa känslor avbryts snabbt när pulkan öppnas och jag tittar rakt upp i den klarblå himlen. Ovanför mig står räddningspatrullen och sjuksköterskan som ska hålla min hand sista biten till sjukhuset. Det bär av ner för den snirkliga vägen. Ambulansens lustgas rår inte på smärtan som håller i sig till sjukhusets starkare droger.

Väl på Golden Hospital kan dom lokalisera smärtan och sätta en efterlängtad nål i ena armen.

Det blir svart. Och lugnt.

Gustav bäddas ner i pulkan, FOTO Alfred Westh

MAGAZINE | 17

CRANBROOK KANADA 20:E FEBRUARI -14 Ögonen öppnas och stirrar rakt in i den helvita väggen. Drogerna förvränger mina sinnen som inte riktigt förstår var jag befinner mig. En sjuksköterska kommer in i rummet och börjar prata om försäkringsbevis. Känner hur smärtan kommer smygande och ber om mer morfin.

På eftermiddagen kommer ett glatt gäng och hälsar på denna nerdrogade människa. Dom har åkt över 3 timmar för min skull. Bakom den drogade masken gråter jag av lycka. Tänk att det finns så fina människor.

18 | YWESKI

OVAN Backflip av Christopher Lidén

VÄNSTER Vy över Purcell Mountains

SEN DÅ..

Kanadas sjukvårdare håller kvar mig i en månad innan jag skickas hem till välkända ansikten och en mjuk säng. Hemma får jag gott om tid att läsa böcker och fundera över livet. Självklart kan man hålla på att älta saker i evigheter. Vilket jag även gjorde att bra tag. Men tillslut kom jag ändå fram till att allt för något gott med sig. I mitt fall blev det att skaffa en liten segelbåt. Så istället för att planera vintersäsongen har det blivit segling längs västkusten.

Denna vinter kommer jag som vanligt spendera i goda vänners sällskap. Det kommer bli många äventyr och fartfyllda resor. Kanske några pass i längdspåret? Men puderlaggen får vila sig i form tills nästa vinter. För då blir de åka av.

MAGAZINE | 19

INSTAGRAM @YWESKIMAG

Fรถlj vรฅr instagramprofil fรถr att ta del av fler bilder och lรถpande arbete med tidningen.

20 | YWESKI

REINE PAGE

FRÅN ETT PROFFS

FOTO Freeride World Tour

TEXT och FOTO Reine Barkered

1//

1// Sista stegen upp på Bec des Rosses på tävlingsdagen för Xtreme Verbier 2014.

Nerverna på helspänn

Desemberljuset i åre går inte att slå... //2 magiskt.

J

2//

ag vill ju bara åka skidor, jag skulle lika gärna betala för att göra det jag gör nu.

Detta har alltid varit min filosofi skulle man kunna säga, målet var aldrig att bli proffs, det bara hände typ. Jag ville bara ut och åka med polarna så mycket som möjligt, och det är fortfarande min mest drivande motivation.

Det är klart, några val har man ju gjort för att komma dit jag är nu, dvs anmäla mig till fler tävlingar än vad som var bekvämt. Men samtidigt så tycker jag att det är kul att tävla.

Sen var det mest tur att FWT drog igång så man kunde tävla på heltid utan större kostnader.

Men det är en del jobb, det känns som om jag åker

MAGAZINE | 21

3//

4//

3// Besökte byn Reine i Lofoten, eftersom det är min namne så var jag och Jacke (min fästmö) tvungna att kolla in Lofoten på vår väg till Riksgränsen.

4// På väg upp för att kolla på tävlingsfacet i courmanyeur förra året. Wille Lindberg på toppenhumör.

22 | YWESKI

mindre skidor nu än innan jag gav mig helt in i det professionella livet. Foto, resor och tävlingar är inte så glassigt alla gånger. Mycket väntan och frustration på att få bra förhållanden, egentligen vill jag bara shredda laps med polarna.

Dock emellan alla de dagarna så får jag åka skidor på några av världens bästa berg, och polarna är ju till stor del med mig här på touren. Just nu sitter vi i ett soligt Andorra och ska snart ut och röja, “soulskiing” som vi kallar det, min egen åkning.

Sedan så är våråkningen hemma i Åre när säsongen lider mot sitt slut fortfarande något av det bästa jag vet.

//5

I flera år så har jag åkt ned till alperna i //5 december för att få lite åkning i kroppen innan jag åker hem för jul och nyår.

Det här året så fick vi mycket puder i Engelberg som jag och Johan Johnnson njöt väldigt mycket av. Smilet är spontant!

REINE PAGE

6//

//7

8//

//9

6// Oktober i Åre, ibland har vi tur och kan tura upp på skutan för att få säsongens första svängar.

Jag och Erik Sunnerheim uppe på skutan //7 i december för några av säsongens första svängar. Episk dag.

8// En kul det med att jobba med detta är att man får åka på en del roliga resor. Den här var från en grymt lyckad teamshot för Giro i Hintertux i oktober. Puder och veteöl och galna historier. Det är vad jag har med mig från den veckan.

Sitter i vårsolen i Åre och njuter av apres //9 ski efter redbull homerun när det visar sig att vi sitter vid helli plattan och myser, skön bris i vårvärmen när den gick in för landning.

MAGAZINE | 23

ENGELBERG TEXT och FOTO Axel Adolfsson

24 | YWESKI

Efter att noggrant studerat den svenska friåkningselitens Instagramflöde under det senaste året har jag blivit övertygad om att Engelberg är paradiset på jorden. När så chansen att åka till Engelberg och hälsa på bekanta skidåkare dök upp kunde jag inte låta bli att ta den. Jag tvingade mig själv att inte jämföra liftkortspriserna där med priserna i Sälen och lovade mig själv att tentaplugga ordentligt på kvällstid. Där satt jag nu med ett InterRailpass i hand, full av förväntan.

MAGAZINE | 25

Hamburg Hauptbahnhof

I

ottan på nyårsdagen tackade jag mig själv att jag klivit av nyårsfesten i någorlunda tid. Jag åt upp min frukost och begav mig ned till busshållplatsen där min klimatsmarta resa mot Alperna började.

Med stadsbuss tog jag mig till järnvägsstationen i Skövde. Sällan har jag känt mig så malplacerad som jag gjorde när jag släpade upp mitt 25 kg tunga skidfodral på stadsbussen.

Från Skövde gick resan vidare med tåg mot Köpenhamn. I Köpenhamn kändes det inte heller helt rätt med skidfodral. I hopp om att hitta en bättre plats för min packning klev jag ombord på tåget mot Hamburg. Efter några tal hållfasthetslära räknade och en kombinerad lunch och middag på färjan Rödby-Puttgarden klev jag av tåget i Hamburg.

Trött och osäker på hur det fungerar att åka nattåg i Tyskland – samt hur man bokar biljett till dessa – var inte heller Hamburg den plats jag sökte. Efter en stunds irrande hittade jag tillslut en biljettlucka där det gick att boka plats på nattåget mot Basel.

Till min glädje insåg jag snabbt att det inte skiljer speciellt mycket mellan de svenska och tyska nattågen. Till och med de djupa suckarna om SJs inkompetens att passa tider förekom, i tysk tappning, när vårt tåg råkade krocka med ett vildsvin. Tydligen var det Deutsche Bahns fel att vi

26 | YWESKI

“I hopp om att hitta en bättre plats för min packning klev jag ombord på tåget mot Hamburg.“

På väg ned för det klassiska åket Steinberg MAGAZINE | 27

Magnus i aktion i Engelberg

nu riskerade att bli sena. Under tiden konduktören fick lugna passagerarna fick jag en uppvisning i hur många tyska brandmän det krävs för att kapa en spårrensare med vinkelslip. Aningen för många för att det ska anses ekonomiskt försvarbart enligt mig.

När jag klev av tåget i Basel kändes det för första gången helt rätt att släpa på ett skidfodral. Har var det lika många personer med alpinpjäxor på fötterna som personer med vanliga skor. Känslan av att jag en vacker dag borde flytta närmare Alperna smög sig på.

Två tåg senare hoppade jag av på stationen i

28 | YWESKI

Engelberg, mycket förvånad över att det faktiskt gick att åka kollektivt från dörren på mitt föräldrahem i Skövde till en by mitt i de schweiziska alperna.

Nu styrde jag min kosa vidare mot det vandrarhem jag på förhand spanat in. Fortast möjligt tog jag mig in i flerbäddsrummet, fram och på med skidprylarna, ned till busshållplatsen och vidare mot backen. Vid gondolen upp möttes jag av fler personer som också känt suget efter att åka skidor.

Kön var lång. Efter en stunds långsamt köande hade jag så mitt skipass och jag kunde åka upp mot berget.

I liften upp frågade jag ut några Schweizare vad

P책 v채g hem efter ett 책k i Laub

MAGAZINE | 29

N채r v채l solen tittar fram bjuder Engelberg p책 fin fri책kning

30 | YWESKI

jag kunde förvänta mig från berget. Till svar fick jag veta att det inte alls var något att ha, pisterna var smala och överbefolkade. Speciellt nu under jul- och nyårshelgerna. Försiktigt berättade jag om min bild av Engelberg som en byn liggandes vackert längst upp i en dalgång, ensam och lite smått bortglömd.

Till svar fick jag en skrattsalva. Engelberg var tydligen mycket välkänt bland Schweizarna. Desillusionerad och med en känsla av jag blivit lurad stapplade jag ur gondolen och började orientera mig på pistkartan.

Uppe på berget möttes jag av växlande molnighet och uppkörda men ändå förhållandevis mjuka snöfällt. Gött tänkte jag och började utforska området. Snabbt insåg jag att schweizarna i gondolen upp hade haft rätt när de beskrev Engelbergs lift- och pistsystem som litet. Stort var det i alla fall inte.

Ensam som jag var kunde jag inte utforska områdena allt för långt utanför pisterna. Jag pumpade på så gott jag kunde fram tills molen tätnade, snön började falla och sikten försvann. På väg ned slog snön om till regn och nere i byn var det rena vårvädret med regn och slask.

Dagen därpå hade regnet gjort sitt för underlaget.

Hårt var rätta ordet och förhållandena kan beskrivas som utvecklande för tekniken. När så sikten försvann även denna dag pallrade jag mig nedåt för att istället begrava näsan i mina hållfasthetsböcker.

På kvällen kom så äntligen min kompis Magnus

MAGAZINE | 31

32 | YWESKI

OVAN I väntan på kabinen till Stand

VÄNSTER På väg uppför Wendelücke i jakt på mjuk snö

Kemi till Engelberg och jag hade plötsligt fått en guide som kunde visa vad berget gick för utanför pisterna. Under natten hade så kung Bore skänkt oss lite vitt guld som låg orört när vi började spåra på morgonen. Nu visade berget sitt rätta ansikte.

Det är utanför pisten som Engelberg briljerar. Bra åk radades på varandra men snabbt hade de flesta ytorna spårats upp. Engberg är ingen hemlighet bland friåkare. Hur som helst avslutades dagen på klassiskt maner här i Engelberg med ett åk i “Laub”.

Ett magiskt bra åk!

På kvällen samma dag flyttade vi så in till vårt mer permanenta boende hos Oskar och Sofia som hyr ut rum till snötörstande skidåkare. Lättad över att slippa flerbäddsrummet på vandrarhemmet kändes sängen som världen skönaste. När jag och Magnus dessutom insåg att Sofia och Oskar ska kicka igång ett kafferosteri i Engelberg och att vi nu var testkanniner för deras olika rostsorter kändes stället ännu bättre.

MAGAZINE | 33

Jochpass

34 | YWESKI

MAGAZINE | 35

Nu satt jag där, med ett bra skidberg, en mjuk säng och en skidåkare som visade mig all bra åkning i Englberg. Jag var nöjd. Riktigt nöjd.

Lagom till att helgerna så tog slut och berget fullkomligt tömdes på folk strax efter trettondagsafton kändes det som att solen limmat fast sig själv på himlen. Fint väder och bra sikt i all ära men det är ju snö jag ville ha. Åkningen blev aningen lidande men att börja dricka öl och klaga på snön fanns inte på kartan. Vi spände pjäxorna aningen hårdare justerade upp bindningarna en aning och köttade på för allt vad tygen höll.

När så veckan närmade sig sitt slut ville Magnus visa att det även går att tura i Englberg. Efter en kortare hajk lyckades vi hitta mjuk och fin snö i det åk som kallas “Wendelücke”. Sista dagen i backen blev en kort en. Ner till byn istället för att dricka kaffe och packa ihop prylarna.

På tåget hem från Engelberg börjar så intrycken från veckan sjunka in. Jag åkte till byn med inställningen att det är här man ska bo som friåkare.

Det måste ju finnas en anledning till att jag har kunnat se och läsa så mycket om byn senaste åren.

Detta måste vara himmelriket för en friåkare. Denna illusion om Engelberg krossades av Schweizarna

36 | YWESKI

jag delade gondol med på väg upp till berget första dagen. Deras beskrivning av Engelberg som litet och trångt stämde under de första dagarna. Dålig snö dessutom gjorde att jag ville reklamera min resa.

Tursamt nog försökte jag mig inte på det. Istället fick jag chansen att se Engelbergs rätta ansikte – backcountryn.

Med liftburna åk utför på 1200 fallhöjdsmeter är det ett fantastiskt bra ställe att åka skidor på. Jag måste erkänna att jag som många andra svenskar är såld på orten. Hit kommer jag komma tillbaka.

Jag måste ju få uppleva Engelberg när de är bra förhållanden också.

HÖGER Engelberg är ett bra ställe för friåkare

NEDAN Magnus spänner fast hudarna

MAGAZINE | 37

“Hallå där Magnus Kemi” REPORTER Axel Adolfsson

FOTO Victor Daggberg

VAD HAR DU HAFT FÖR DIG UNDER SOMMARHALVÅRET? – Jag kom hem med ett halvkasst knä från säsong i Kicking Horse i april förra året, flyttade in hos morsan i Jönköping och hoppade på mitt gamla lagerkneg igen. I samma veva sökte jag in på högskola, nu med avsikten att faktiskt börja till hösten. Jobbade, tränade och hängde med polarna och swisch så var sommaren förbi och det var dags at flytta till Östersund för studier på Sportstechprogrammet (utveckling av roliga sportprodukter).

Pluggandet och livet i Östersund flöt på finfint och jag trivdes verkligen.

38 | YWESKI

HALLÅ DÄR

VAD HÄNDER I VINTER DÅ, HAR DU GETT UPP SKIDÅKNINGEN TILL FÖRMÅN FÖR PLUGGET? – Njäe, inte direkt. Från början var tanken att åka så mycket skidor som möjligt i Åre under lediga dagar och sticka iväg en sväng till alperna i januari.

Så blev det dock inte. Jag läste nämligen in en kurs i matematik på fullfart utöver de ordinarie kurserna och såg till att få läsa en annan kurs på distans.

Därmed blev jag fri från skolans bojor från jul fram till mitten av mars. Så nu sitter jag här nere i Engelberg med ett grymt skidberg utanför dörren och kan åka skidor varje dag.

HUR KOM DU PÅ DEN HÄR IDÉN? – Tanken att studera mer under höstarna för att kunna åka iväg under vintern har alltid funnits. Vet att att andra personer gjort det tidigare, så varför skulle inte jag kunna göra det? När vi dessutom blev några stycken från klassen som gjorde samma grej var det bara att köra på.

HUR KOM SIG ATT DU ÅKTE TILL JUST ENGELBERG? – Kändes självklart då jag tillbringade mina två första säsonger här så hittar ganska bra på berget och känner mig hemma här. Dessutom är terrängen grym för friåkning!

HAR DU NÅGRA TIPS FÖR DEM SOM VILL GÖRA NÅGOT LIKNANDE? – Kolla med studievägledningen om de kurser du ska läsa under vintern går att läsa under en annan period eller på distans. Att plugga 150 % eller 200 % kräver också en del självdisciplin och att vissa andra saker får prioriteras bort. Men tänk på att det är värt det i slutändan!

MAGAZINE | 39

ÅKARE Axel Arlej

Tankar från en blödig bummare TEXT och FOTO Victor Walllmark

J

ag tror jag kommer kunna åka skidor hela mitt liv. Jag är född i början av nittiotalet och enligt statistik är min medellivslängd cirka 80 år. Det betyder att jag har 58 år på mig innan det är dags att packa ihop för gott. Jag tror jag kommer kunna utöva min passion, att åka skidor, precis så mycket jag väljer att göra det. Jag är väldigt ödmjuk inför det faktumet, och väldigt glad för att jag är född i denna generationen för jag fruktar för framtiden.Jag gör det verkligen tyvärr.

Det känns som att det börjar hända grejer med vädret. Det är inte som det brukade vara. Hur kan en hel vinter regna bort? Jag läste att våra chanser att hålla oss under det här två graders målet är i stort 40 | YWESKI

sett omöjliga. Jag känner mig illa till mods när jag hör det. Vi sitter verkligen i en situation som är oerhört svår att vända.

Jag tror att känslan man får av att åka skidor är samma känsla som första personen som stod på ett par skidor kände. Jag vill verkligen att fler personer ska få känna den i framtiden. Den är för fin för att gå till spillo. Men trots det, vet jag ändå inte om man bör ta det så hårt. Vi var inte nog smarta för att utvecklas i ett kretslopp och därför är vi här, man kanske borde ge upp och njuta medan det varar.

Eller bör man känna sig illa till mods och hoppas att det kan driva en. Är det värt att vara ledsen eller frustrerad? Jag har inte bestämt mig än. Jag känner

“Jag är väldigt ödmjuk inför det faktumet, och väldigt glad för att jag är född i denna generationen för jag fruktar för framtiden”

mig bara så uppgiven över maktlösheten.

Jag kanske inte är så glad ändå, för att jag blev född nu. Jag känner att vi är lämnade ett arv som kommer vara oerhört svårt att själva överlämna med ett gott samvete. Det kanske är orimligt att känna skuld för ett system vi är födda in i, jag vet inte.

Egentligen tror jag väl någonstans att skidåkningens koppling till naturen borde göra oss berörda av det. Jag hoppas att det är så, för många upprörda med ett driv är nog det enda sättet för oss att komma framåt.

Tack för mig, rädda världen eller nått.

MAGAZINE | 41

Ă…KARE Simon Andersson

42 | YWESKI

ENJOY THE NIGHT TEXT Victor Daggberg FOTO Axel Adolfsson

MAGAZINE | 43

“Det behövs inte mer än fem meters fallhöjd och ett par snöskyfflar för att ha kul på skidor.“

ÅKARE Victor Daggberg

44 | YWESKI

MAGAZINE | 45

46 | YWESKI

Å

OVAN ÅKARE Victor Daggberg

NEDAN ÅKARE Martin Johansson

ret lider mot sitt slut och Mölltorp har äntligen kommit i snöbeklädnad. Det är just i mellandagarna jag spänner på mig mina pjäxor i min lilla lägenhet. Jag har fått nys om att de lokala grabbarna byggt upp ett hopp i byns lekpark. Fick kontakt med en av dem och frågade om jag fick ansluta och köra lite med dem och kanske fota lite också. Axel Adolfsson som fotat väldigt mycket när jag åkt befann sig i sitt föräldrahem tre mil bort. Det krävdes inte många sekunder för honom att fatta konceptet och han begav sig mot Mölltorp.

Det är mörkt, gatorna är tomma och där vandrar jag med skidorna på axeln och känner mig som Chad Sayers på Indiens gator. Ungefär så medveten är byn om att det faktiskt går att åka skidor utan fallhöjd. Kreativiteten på grabbarnas minipark var över förväntan. Det var inte bara ett hopp, utan där fanns även ett utslitet fotbollsmål som var vält på sidan för att ribban skulle agera som rail.

Jibbandet satte igång, åkglädjen var på topp och Axel anslöt med sin kamera och blixt.

Photosessionen var ett faktum, men för mig blev den kort efter att jag vridit knäet på en rail. Men det gjorde inget, kaffe termosen var full och jägarstolen var med. Jag satte mig bredvid och kollade på, samt njöt i vetskap om att nästa generation är minst lika exalterade över att få åka skidor. Det behövs inte mer än fem meter fallhöjd och ett par snöskyfflar för att ha kul på skidor!

MAGAZINE | 47

48 | YWESKI

ÅKARE Simon Andersson

MAGAZINE | 49

I NÄSTA NUMMER YWESKI MAGAZINE #3

HANDGJORT MED PASSION Vi besöker Soul Skis i Göteborg, den mindre tillverkaren med den stora passionen för skidor.

I väntan på nästa nummer håller vi hemsidan och bloggen uppdaterad med det senaste som händer på redaktionen.

50 | YWESKI

HOPPAS VI HAR INSPIRERAT DIG

FÖLJ BLOGGEN PÅ YWESKI.COM/BLOG FÖR ATT SE OCH LÄSA DET SENASTE OM VÅRA RESOR

@YWESKIMAG

PRODUCERAD AV YWESKI www.yweski.com | info.yweskimag@gmail.com UTGIVEN AV BILROG HB www.bilrog.com

MAGAZINE | 51

BRA SKIDÅKNING ÄR ALDRIG LÅNGT BORTA Yweski Magazine finns alltid inom räckhåll i din surfplatta, mobil eller dator när du vill och var du vill

ISSUU.COM/YWESKIMAG YWESKI MAGAZINE | WWW.YWESKI.COM