en tidskrift från lunds missionssällskap • nr 2 • 2022 • årgång 176
Solidaritet i pandemins skugga MALMÖ ”LÖSNINGEN ÄR ATT MAN JOBBAR IHOP” 14 UGANDA FLYKTINGLÄGRETS INVÅNARE ARBETAR MED FÖRSONING 8 UMEÅ ENGAGEMANG UTAN SLUT 24
Missionsuppdraget i vår tid bygger på dialog och interreligiösa möten, långt från doktriner och regelverk men nära tron på människor och deras förmåga.
Det är de rörelserna vi följer i Uppdrag Mission. UPPDRAG MISSION www.uppdragmission.se
Tidskriften ges ut av Lunds Missionssällskap, LMS,
i samarbete med
Act Svenska kyrkan
www.lundsmissionssallskap.se
ANSVARIG UTGIVARE Samuel Rubenson REDAKTÖR Anna Braw Storabackegatan 15C 216 15 Limhamn 073-998 23 27 red@uppdragmission.se REDAKTIONSRÅD Nicklas Fahlgren Åsa Egnér Agneta Hansson Per Kristiansson Johannes Zeiler GRAFISK FORM Maria Mannberg PRENUMERATION pren@uppdragmission.se ANNONSER annons@uppdragmission.se TRYCK Ljungbergs, Klippan issn 2001-0087 OMSLAG Radhu Bacchane och Basanti Bacchane vid sin skola i Handiyakhed på den indiska landsbygden. De har varit med och bildat ett barnparlament. Rdahu är utbildningsminister, och Basanti är finansminister. Bild: Julia Grahn, Erikshjälpen
2
u p p d r a g m i s s i o n n r 2
2022
En annan verklighet när vi överrumplas av en allvarlig kris blir vi självcentrerade. Det gäller ju att skydda sig själv och de sina i första hand. Det är inte svårt att förstå att vi människor gärna fungerar så. Liksom beslutsfattare med ansvar för hela folk. Men det skaver ändå när vi tänker på västländernas huggsexa kring coronavaccinet och på att fattigare länder har blivit utan eller fått vänta orimligt länge. När vi ser hur solidariteten brister, globalt och lokalt, behöver vi lyssna till ”counter-stories” (motberättelser). För visst finns det också en annan verklighet än egennyttan och girigheten? En sådan ”counter-story” grep tag i mig när jag som tonåring i slutet på sextiotalet i skolan läste Johan Ludvig Runebergs dikt om den fattige bonden Paavo och hans envisa kamp mot missväxt och för sin familjs överlevnad. När åkern äntligen ger skörd, efter flera nödår, ser hustrun fram emot en tid utan barkbröd. Men Paavo ser grannens nöd: ”Kvinna, kvinna, den blott tål att prövas, som en nödställd nästa ej förskjuter. Blanda du till hälften bark i brödet, ty förfrusen står vår grannes åker!” Detta nummer är fyllt av inspirerande ”counter-stories”! Verklighetens berättelser om hur solidariteten lever, fördjupas och utvecklas – just för att nöden och utsattheten kräver medmänniskors handlande. Det är medmänsklig kärlek i praktiken, lokalt och globalt. Det är så Missio Dei – Guds sändning i världen – kan ta sig uttryck i vardagen. Ja, för hoppets skull, för att bevara vår medmänskliga värdighet och bli inspirerade till att delta i Missio Dei, får vi ta till oss berättelser om sådant som ständigt pågår i det tysta – såsom dessa exempel på solidaritet i pandemins skugga. n
lennart hamark ledamot i Lunds Missionssällskaps styrelse och tf arbetsledande präst i Oxie kyrka (Fosie församling) i Malmö
alltid
14
4 krönikan
20 recension
34 stipendiaten 35 om LMS
24 inte ensamma
BILD: VÄN I UMEÅ
22 betraktelsen
30 stipendierapporten
28
Att Kristna Fredsrörelsens medföl-
8
jare finns på plats är en trygghet
för stiftsmedarbetarna i Chocó i Colombia.
14 många nya arbetssätt
Helamalmös arbete för att stötta unga i utsatta områden har fått nya former de senaste två åren,
berättar Nicolas Lunabba.
8 pandemin en stor utmaning i flyktinglägret
BILD: PER KRISTIANSSON
och det har blivit ännu viktigare
att också nå deras föräldrar,
Sosthen Amin Latti är präst i
flyktinglägret i Kiryandongo.
Där bor 60 000 människor, de
flesta av dem sydsudaneser som
begreppet filterbubbla fanns redan några år innan covid-19-viruset nådde
har flytt undan inbördeskriget.
Sverige, men kanske är det först under det senaste året som det har blivit riktigt
en chock – men munskydd har
senaste presskonferens, svenska och amerikanska nöjesprofilers äktenskap och
skapat arbetstillfällen.
rävpälsinköp, bantningstips, amerikansk politik och ett och annat larm om en ny
26 volontärerna som blir kvar
aldrig skulle ha kunnat föreställa oss?
Pandemirestriktionerna kom som
tydligt: många av oss nås mest av nyheter om något från Folkhälsomyndighetens
hälsofara. Finns det någon solidaritet kvar i våra medvetanden två år in i detta som vi Kanske är det nu missionsvetenskapen och dess syskondiscipliner skulle kunna ha
Går det att få en integrationsverk-
som mest att tillföra? Sosthen Amin Latti, Marie Körner, Anders Malmstigen och Hans
på organisationen Vän i Umeå be-
Lunabba har vant sig att bli intervjuad det senaste året men vet att omvärldens
om att vårda engagemang och
stöd oavsett vad som får världens uppmärksamhet framöver.
samhet att leva vidare? Åsa Norén rättar för Magdalena Wernefeldt bygga gemenskap.
Engdahl berättar, och den som lyssnar lever ögonblickligen i en större värld. Nicolas
intresse kan bli kortvarigt och att de unga som han arbetar med kommer att behöva
ANNA BRAW, REDAKTÖR FÖR UPPDRAG MISSION
BILD: NATHALY SALAS
26
krönika
Dorin, till vänster, är 14 år och bor med sin familj i västra Rumänien
där Erikshjälpens partnerorganisation Kenosis stöttar romska familjer.
Under pandemin har Kenosis särskilt arbetat med att hålla kontakten med skolbarn som studerar på distans.
krönika
Hopp om förändring så länge jag minns har jag varit intresserad av internationella frågor, både av mission och av internationellt utvecklingssamarbete. För mig hör de båda intimt samman. Det intresset ledde mig bland annat till Svenska missionsrådet där jag fick vara med i ett spännande arbete i 21 år, och nu är jag internationell programchef på Erikshjälpen. Hur hamnade jag här, och varför tycker jag att solidaritet och internationellt arbete är så viktigt?
BILD: CRISTIAN IGNATOAIE, ERIKSHJÄLPEN
under en lektion på högstadiet satt min kompis och jag längst bak och bläddrade i en världsatlas. Vi drömde om att resa. Vi var inte helt närvarande på lektionen, som vi borde ha varit, men våra drömmar tog fart. Tänk att få se, uppleva och formas av helt nya perspektiv! För mig blev den drömmen verklighet när jag som 21-åring besökte Bangladesh och Indien i åtta månader. Den resan kom att påverka mig mycket, och ända sedan dess har mitt internationella engagemang präglat vad jag valt att satsa på. Det har gett mig en möjlighet att i praktiken försöka vara solidarisk med min omvärld. Solidaritet är för mig bland annat att vilja se och förstå saker ur olika perspektiv och att samtidigt sträva efter att själv vara en del av den förändring som behövs. 1992 fick jag och min familj möjligheten att arbeta Afghanistan, och vi stannade där till 1998. Vi bodde mest i staden Herat, och min fru och jag arbetade med olika utvecklingsinsatser genom biståndsorganisationen International
Assistance Mission. Det innebar bland annat att arrangera skolgång för barn i flyktingläger, att ge stöd till ögonsjukvård och att vara med i olika byutvecklingsprojekt. Afghanistan är ett fantastiskt land, och det var verkligen en förmån att få bo och arbeta där. Samtidigt kom den svåra verklighet som många människor lever i så brutalt nära. Det som vi tycker är svårt och hemskt när vi ser det i nyhetsrapporteringen blir i det verkliga mötet ännu svårare och hemskare. Men det svåra är ju inte det enda man ser när man är på plats. Man ser också allt det som är positivt och som kanske aldrig får plats i nyheterna: möten med fantastiska människor, det vardagliga livet och olika insatser som förändrar och förbättrar människors liv. I det verkliga mötet finns många nyanser. Det mörka är mörkare än vad vi kan förstå, men det finns också ljus i form av hopp, glädje och tro på en positiv utveckling. mycket har hänt sedan jag först fick upp ögonen för de internationella frågorna. Sedan 1990-talet har fattigdomen i världen halverats. Barns möjlighet att få del av utbildning och hälsovård har ökat markant. Spädbarnsdödligheten och antalet mödrar som mister livet i samband med förlossning har minskat. Millenniemålen, som världssamfundet slöt upp bakom inför år 2000, har gett resultat. Tack vare att vi samarbetade lyckades vi genomföra många förbättringar i världen fram till målsnöret, som var år 2015.
nr2
2022
uppdrag mission
5
krönika Hopp om förändring
I Myanmar arbetar Erikshjälpen tillsamnans med WCM
för att utbilda vuxna och barn om barns rättigheter.
Esther Hta Za (här med dottern Kushin Nang San Oo
och maken Kushin Dee) har gått flera kurser och har
blivit volontär för att undervisa andra.
6
uppdrag mission nr 2
2022
krönika Hopp om förändring
Efter Millenniemålen tog de än mer ambitiösa Globala målen vid, mål som omfattar oss alla. Det dokumentet innehåller inte bara målsättningar för förändringar i världens fattigare länder, utan också förändringar som rikare länder måste arbeta med för att en rättvis och hållbar värld ska bli möjlig. Detta är en viktig aspekt av att vara solidarisk, det handlar om att inkludera sig och sin egen kontext i det som behöver förändras.
BILD: WCM
nu hotas flera av de positiva förändringarna av bland annat klimatförändringar och pandemins konsekvenser. Dessutom pågår en annan oroande utveckling i många länder: det demokratiska utrymmet krymper. Sedan förra året går utvecklingen bakåt för första gången på 30 år – och som i de flesta kriser är det barnen som drabbas hårdast. 120 miljoner människor har tvingats tillbaka i extrem fattigdom, och antalet barn som på grund av pandemin har utestängts från skolgång uppskattas till 1,5 miljarder. De människor som lever på flykt någonstans i världen blir fler och fler. Detta är vår nya verklighet. Nu måste den ta tag i oss. Vi måste agera. många av de förändringar som behövs kräver politiska beslut och strukturella förändringar. Men också du och jag är viktiga i det stora omtag som nu måste ske. Vi kan bidra genom att aktivt vara med i olika sammanhang, både lokalt där vi bor och internationellt, till exempel genom att ge stöd och ekonomiska
bidrag till kyrkor eller organisationer som vi har förtroende för. Kyrkor och organisationer som arbetar på kristen grund spelar en viktig roll i det internationella förändringsarbetet. Genom tron att vi får vara del av Guds mission får vi kraft att med mod, styrka och hopp arbeta för rättvisa, fred och allas självklara rätt till de mänskliga rättigheterna. I det internationella arbete som vi på Eriks hjälpen gör, och i denna nya verklighet som vi lever i, ser jag att vi har stora utmaningar framför oss. Men jag ser också att våra och andras insatser att för att bidra till utveckling och förändring är relevanta. Tillsammans får vi bära hoppet och arbeta för att förändringar ska bli möjliga. n
anders malms tigen har tidigare varit Svenska missionsrådets generalsekreterare. Sedan i höstas är han internationell programchef på Erikshjälpen, en barnrättsorganisation som arbetar i 15 länder och med ett 60-tal samarbetsorganisationer. Denna krönika har i en tidigare version varit införd i Erikshjälpens tidning.
BILD: OSKAR SVERLANDER
nr2
2022
uppdrag mission
7
reportage
”Vi tackar Gud för Lunds stift”
Pandemin blev en stor utmaning i flyktinglägret
reportage ”Vi tackar Gud
Under två år med pandemirestriktioner har sydsudanesiska församlingar i ett flyktingläger i Uganda byggt vidare på sin vänskap med Lunds stift.
BILD: PER KRISTIANSSON
n n n
– i mars 2020 fick vi reda på att regeringen hade förbjudit alla samlingar med omedelbar verkan, berättar Sosthen Amin Latti. Tyvärr blev nedstängningen här i lägret abrupt, och vi som bor här blev informerade på ett sätt som chockade oss alla. Sosthen Amin Latti är präst i Episcopal Church of South Sudan. Fram till 2015 var han sjukhuspräst på Lui Hospital, men när inbördeskriget tvingade honom och hans familj att fly hamnade han i det stora flyktinglägret i Kiryandongo i Uganda, och där har han grundat flera ecss-församlingar. Lui stift och Lunds stift har varit vänstift sedan 1990-talet, och när många av stiftets församlingsmedlemmar hamnade i lägret ut ökades vänstiftskontakterna så att det blev utbytesresor till Uganda också. Marie Körner, som är stiftsadjunkt för internationellt arbete, har varit i Kiryandongo vid tre tillfällen, 2016 med en lite större delegation, 2018 med en mindre grupp, och 2019 tillsammans med biskop Johan Tyrberg när han skulle träffa de andra biskoparna i Tanzania. – Under den här tiden har vi faktiskt haft mer kontakt med våra vänner i Kiryandongo-lägret än med dem som är kvar i Sydsudan, säger hon. Det har varit enkelt – e-postmeddelanden, Messenger-meddelanden, de skickar sådant som de har filmat med sina telefoner. Nästa vecka ska Sosthen vara med på ett Zoom-möte med några av oss på stiftskansliet.
Lägret i Kiryandongo sträcker sig över 70 kvadratkilometer och uppstod första gången 1954 när kenyanska medborgare flydde undan striderna i samband med Mau-Mau-upproret. Det togs i bruk igen 1990, och 2014 öppnades det en tredje gång, nu för att ta emot sydsudaneser som flydde på grund av den nya statens inbördeskrig. Här bodde år 2021 ungefär 60 000 flyktingar, de flesta från Sydsudan men också några från DR Kongo, Rwanda, Burundi och Sudan. Nyanlända tas inte längre emot, men familjeåterföreningar pågår.
”såhär gör man när man är vänner” Sosthen Amin Latti har blivit vittne till många bråk mellan Sydsudans olika etniska grupper inne i lägret, särskilt vid vattenhämtningsplatserna som länge var för få och inte fungerade så bra. Men han har också sett något annat: – Jag ser stora skillnader om jag jämför hur det var hemma i södra Sudan och senare i Sydsudan med hur det har varit under den tid när vi har bott i lägret. Hemma fanns det en del familjer som ägde boskap och hade andra resurser också och som inte kunde tänka sig att sälja något ens för att få loss pengar till räkningar eller till sina barns skolavgifter. Men om någon av oss här i lägret blir sjuk och inte har råd med sjukhusräkningen samlar församlingen genast in pengar. – I början när jag började få meddelanden om sjukhuskostnader tyckte jag att det var svårt, säger Marie Körner. Blir det bra om vi ger individuella gåvor? Men efter ett tag förstod jag: såhär gör man när man är vänner. Vi är medräknade, vi finns med i våra vänners vardag. Och alltid när vi talas vid påminner de oss om hur viktiga våra förböner är för dem. nr2
2022
uppdrag mission
9
BILDER: ECSS EMMANUEL CHURCH
reportage ”Vi tackar Gud
ECSS, EPISCOPAL CHURCH OF SOUTH SUDAN
Den episkopala kyrkan
i Sydsudan grundades i
samband med att Sydsudan
blev självständigt och är
systerkyrka till bland andra den anglikanska kyrkan
i Storbritannien och den
episkopala kyrkan i USA. Ge-
nom Borgåunionen har den
också band till bland andra
Evangelisk-lutherska kyrkan i
Finland och Svenska kyrkan.
LUI STIFT,
VÄNSTIFT TILL LUNDS STIFT
Lui stift var en del av Sudans episkopala kyrka innan
Sydsudan blev självständigt. På 1990-talet blev Lui stift
och Lunds stift vänstift.
Det innebär kontakter och
utbyten på olika nivåer, och
Lunds stift har också svarat
på anrop från flyktinglägret
i Kiryandongo och ordnat
bland annat symaskiner och
stöd till den textilutbildning
som en församling där har
startat.
10
uppdrag mission nr 2
2022
minskade matransoner Restriktionerna i lägret innebar att alla kyrkor i lägret stängdes. – Vår kyrka Emmanuel var helt stängd mellan mars och oktober 2020, berättar Sosthen Amin Latti. För att uppmuntra alla i församlingen att be för varandra bestämde vi oss för att någon skulle be morgonbön inne i kyrkan varje morgon mellan sju och åtta alla dagar utom söndagar. Redan tidigare hade vi delat upp församlingen i små grupper, cellgrupper, och nu använde vi oss av dem för att alla skulle kunna hålla kontakten. Men nedstängningen var svår för oss. Vi förlorade nästan hoppet. Ännu svårare blev det när matransonerna minskade. Många i lägret har försökt odla grönsaker på sina tomter, och Sosthen Amin Latti och hans vänner har fått hjälp att ordna odlingskurser och lärt sig att hantera ett bevattningssystem – jorden i lägret är egentligen bra för odling. Men nu är det för trångt. I stort sett alla är beroende av den mat som delas ut. – Världslivsmedelsprogrammet började skära ner på våra matransoner, ner till tre femtedelar av vad de hade varit före pandemin, berättar han. Det gjorde att maten i många familjer inte längre räckte till två mål om dagen. Många av oss åt bara lagad mat en gång om dagen, vid lunch. Till middag åt vi ibland gröt, ibland inget alls. I juni kollapsade väggarna i Emmanuel. Träpålarna hade blivit angripna av termiter. Att bygga upp kyrkan och samtidigt följa restriktionerna blev en prövning för församlingen. När lägrets vicechef kom för att inspektera bygget
”Vi finns med i varandras vardag” marie körner
underkändes det. Men vid nästa inspektion hade hon med sig sin överordnade, en kristen kvinna, och det gick att komma fram till en lösning.
fyra symaskiner från lunds stift – Majoriteten av de vuxna här är kvinnor, säger Sosthen Amin Latti. De har kommit hit ensamma med sina barn eftersom deras män har blivit mördade i inbördeskriget eller eftersom männen deltar i kriget. Men de har inte kunnat skapa sig inkomstmöjligheter för att försörja sina barn. I södra Sudan och senare i Sydsudan har utbildning för flickor inte prioriterats, för flickor har i första hand betraktats som en inkomstkälla för familjen. 2018 fick Sosthen Amin Lattis fru Veronica en symaskin från en vän i usa. Det blev början till något större: – Lite senare fick vi också fyra symaskiner från vårt vänstift Lunds stift. Vi ville sätta igång en textilutbildning för kvinnor, men vi saknade medel för inköp av material och för ersättning till lärare. Vi tackar Gud för Lunds stift som ordnade ekonomiskt stöd så att vi kunde börja utbilda 17 kvinnor. Vid ett tillfälle frågade gäster från Lunds stift en ungdomsgrupp som de mötte om det var något särskilt som behövdes.
reportage ”Vi tackar Gud
2022
uppdrag mission
BILD: PER KRISTIANSSON
nr2
reportage ”Vi tackar Gud
12
uppdrag mission nr 2
2022 BILD: PER KRISTIANSSON
reportage ”Vi tackar Gud
SYDSUDAN bildades 2011
genom utbrytning från
Sudan. Juba är huvudstad. Nationens befolkning
består av flera olika etniska
grupper. Efter bara några år
BILD: ECSS EMMANUEL CHURCH
bröt ett inbördeskrig ut, och en tidigare vicepresident
framträdde som ledare
för en av rebellstyrkorna.
Konflikten är ännu inte löst. I norr gränsar Sydsudan till
Sudan, i söder till Uganda,
Kenya och DR Kongo, i öster
till Etiopien och i väster till
Centralafrikanska republiken. KIRYANDONGO är en
distriktshuvudstad och ett distrikt i västra Uganda.
Själva staden ligger drygt
20 mil väster om Kampala. Det flyktingläger som
utgör 70 kvadratkilometer av distriktet brukar kallas
Kiryandongo Refugee Settlement (eller Kiryandongo
Refugee Camp) och ligger
nära Bweyale. Befolkningen i distriktet har växt mycket
snabbt de senaste 30 åren,
från drygt 80 000 i början av
1990-talet till över 300 000 åren innan flyktinglägret
öppnades igen 2014. Just nu
bor ungefär 60 000 personer i flyktinglägret.
– En ung kvinna, Doris, sa att de behövde mensskydd, berättar Marie Körner. Det var modigt av henne, för menstruation är inte något som man pratar om, och det var pojkar med i gruppen. Vi tog kontakt med Kerstin Dahlin, en missionär som har arbetat med sömnadsprojekt, och fick en väldigt enkel beskrivning med bara material som brukar finnas överallt – plast från plastpåsar i ett lager, till exempel. När vi kom på besök nästa gång fick vi se att de hade fortsatt med att sy bindor men också utvecklat modellen och sytt dit tryckknappar! En annan sak som har gått bra är att sy skol uniformer – det är plagg som det alltid finns efterfrågan på eftersom barnen på många håll måste ha dem för att kunna gå i skolan. Bara till församlingens egen skola har kvinnorna sytt 540 uniformer. Men det är viktigt att inte glömma anledningen till att utbildningen startade: – Det här är ett diakonalt projekt, säger Sosthen Amin Latti. Vi ville nå kvinnor som vi annars inte skulle ha nått och arbeta med att läka brustna hjärtan och ge hopp till några av dem som hade förlorat allt hopp. En del av arbetet i projektet är själavård och stödjande samtal. Behovet av fortsatt stöd till projektet är stort. Våra marginaliserade kvinnor kan bygga upp egna krafter och bli självständiga.
textilarbete som försoningsmekanism Covid-19 avbröt projektet, men efter ett tag kunde utbildningen öppna igen, och kvinnorna kunde fullfölja kursen. I januari 2021 kom en ny klass på 20 kvinnor. – Nu har vi en grupp kvinnor som arbetar med textil, Woman Hope Group. Vårt mål när vi startade gruppen var att använda textilarbete som en försoningsmekanism. Vi tänkte att arbetet skulle samla kvinnorna som barn till samme far. Min förhoppning har varit att arbetet ska leda till förvandling och till att de vill leva som kristna. Så kom den dag när textilprojektet verkligen började generera inkomster till kvinnorna: – Förra året sökte fn efter en textilgrupp som kunde sy ansiktsmasker åt lägrets invånare, och Woman Hope Group fick uppdraget. Den första gruppen skrev kontrakt med unhcr och levererade ansiktsmaskerna, och i juni frågade unhcr om 20 kursdeltagare kunde komma och sy fler. De skulle få betalt för sitt arbete. – Nu känner många av lägrets invånare oss, och de respekterar oss tack vare det som Herren har gjort genom oss här i Kiryandongo, säger Sosthen Amin Latti. Vi har blivit en förebild för människorna här i området. Det är inte så enkelt med solidaritet i praktiken, men Woman Hope Group har skapat en enhet bland grupperna här i lägret. n nr2
2022
uppdrag mission
13
reportage
”Lösningen är att man jobbar ihop”
Organisationen helamalmö har uppfunnit flera nya arbetssätt sedan våren 2020
n n n
– Ilska och kärlek – det är de två drivkrafterna, säger Nicolas Lunabba. Han leder Helamalmö, en alltmer uppmärksammad verksamhet för unga i Malmö, och tog emot årets Martin Luther King-pris den 17 januari. På sociala medier skrev han strax före nyår om en stor intervju som hade publicerats i Sydsvenskan och berättade att 2021 hade varit ”sinnessjukt”: ”Det är lite som att arbeta i mörker i tjugo år när någon plötsligt slår på strömbrytaren. Men värmen är förrädisk. (…) [N]är hypen blåser över så är det där ni hittar mig. I verkligheten. Inte i medelklassens medier.” Det är en verklighet som har hunnit förändras gång på gång sedan de första nyheterna om ett nytt och farligt och mycket smittsamt virus nådde Sverige våren 2020. Tanken att samla många unga på en trygg plats för att stötta dem när de bygger sin framtid blev snabbt otänkbar. – Vi förstod att vi måste stänga lokalen, säger Nicolas Lunabba. Och vi förstod att nu måste vi göra allt annat.
14
uppdrag mission nr 2
2022
”normaliserat människors utsatthet” Berättelsen om Nicolas Lunabbas eget engagemang finns återgiven i många versioner vid det
här laget. Den som har nått flest är antagligen hans Sommar i P1 förra året – Per Svensson på Dagens Nyheter kallade det ”ett plågsamt och omistligt program”. – Jag älskar att arbeta med människor, säger han, att vara en del av ett kollektiv som utmanar strukturer och ruckar på dem. Men min andra drivkraft är den rättmätiga ilskan över sakernas tillstånd, över hur vi har normaliserat människors utsatthet. Stiftelsen Natur och Kultur har varit med och finansierat Helamalmös arbete sedan 2018 och presenterar det bland annat såhär: ”Helamalmö är en av Sveriges största barnoch ungdomsorganisationer med strävan att höja levnadsförhållanden i socioekonomiskt utmanande områden. På deras mötesplatser erbjuds en meningsfull fritid med vuxna som ser de unga samt ett ledarskapsprogram för ett hundratal unga förebilder.”
vuxensamhällets svek Nu redigerar Nicolas Lunabba ett manus som ska ges ut av bokförlaget Natur och Kultur, och i arbetet med det har han återvänt till minnen av händelser som har påverkat honom. Gemensamt för flera av dem är att vuxna signalerade att de hade ögonen på honom snarare än såg honom.
reportage ”Lösningen är att man jobbar ihop”
BILD: ROBIN PIHL
nr2
2022
uppdrag mission
15
reportage ”Lösningen är att man jobbar ihop”
BILD: EMIL MALMBORG
– När jag skulle börja fyran väntade två lärare vid grinden till skolgården. Först fick jag inte gå in. De sa: ”Vi har koll på dig.” Min storebror gick redan på den skolan, det var därför. Och vid ungefär samma tid var jag med min kompis Hamid på en parkeringsplats och lekte. En polisbil kom, en polis kom fram till oss och satte sig på huk. Han sa: ”Vi har koll på dig.” Jag kände ofta att hur mycket jag och andra än försökte skulle det bli så. Vad vi än gör blir det fel. Man kan kalla det orättvisor, men det är också vuxensamhällets svek. Två positiva krafter fanns. Den ena var en mamma som visserligen fick kämpa för att familjen skulle klara sig men som han beskriver som ”helt närvarande, en fin pedagog, inlyssnande, inkännande”. Den andra var basket laget.
tävlingsmomentet – När jag blev en del av idrotten hamnade jag på en bra plats, säger han. Jag råkade vara i ett sammanhang där den fungerade på ett bra sätt – det var socialt, ledarna tog hand om oss. Den upplevelsen ville han som ung vuxen och elitbasketspelare ge vidare: basketträning
16
uppdrag mission nr 2
2022
kan bygga gemenskap och trygghet för barn som samhället inte ser eller som samhället ser som hot. Men när barnen kom utan skor till träningarna, och när det blev uppenbart att en del inte hade ätit, växte verksamheten. Innan pandemin kom kunde 15–20 olika aktiviteter vara igång samtidigt när Helamalmö hade öppet i sina lokaler i stadsdelen Nydala: dans, film, smink, gaming, ”hängställen”. – För mig var idrotten bra, men den kan också vara superexkluderande, säger Nicolas Lunabba.Tävlingsmomentet är något som särskilt killar socialiseras in i, och det kan vara roligt, men det är också förrädiskt och destruktivt. När man är nio eller tio ska man satsa eller sorteras bort. Det blir en chock för många: ”Vi var ju här tillsammans!” Har du inte det som krävs slits du från ditt sociala sammanhang. Om du är där av existentiella skäl och blir fråntagen det … I Helamalmös verksamheter finns tävlingsmomentet kvar här och var. – Vissa som vill tävla kan göra det. Men vi måste skapa deltagande på allas villkor. Du kan komma tillsammans med dina vänner, och du är kvar i sammanhanget och med dina vänner fastän ni kanske gör olika saker.
ryktesspridning När mycket begränsades i Sverige i mars 2020 tvingades Helamalmö som så många andra hitta nya vägar. – Vi stannade inte upp, vi var redo direkt och försökte hitta lösningar, säger Nicolas Lunabba. På många håll var Svenska kyrkans motto ”vi ställer inte in, vi ställer om”, och i Helamalmösammanhangen gällde ”vi ställer inte in, vi ställer upp”. – Vi började springa i trappor, sprida information. Det vi såg var att det var jättemånga som blev oroliga – för många var det en redan orolig tillvaro som kastades omkull ytterligare.
reportage ”Lösningen är att man jobbar ihop” BILD: EMIL MALMBORG
nr2
2022
uppdrag mission
17
reportage ”Lösningen är att man jobbar ihop”
frukost, mellanmål och kvällsmat Kontakten med de ungas familjer och med andra som bor i samma områden har vuxit under den här tiden. – Vi har arbetat mycket med föräldrar, men en sak som inte så många vet är att vi har kontakt med många äldre också. Under 2020 la vi 1,2 miljoner på insatser för pensionärer. Eftersom många kommer när Helamalmö har öppet var lokalerna helt stängda under de perioder när det inte gick att ta emot fler än 50 eller fler än åtta. Hur skulle det bli när det gick att öppna igen? Nicolas Lunabba berättar om en bandydomare som har sagt att det inte var en utan två generationer som gick förlorade för bandyn i Sverige: dels den som var igång före pandemin och dels den nya som skulle ha kommit. – Men i vårt fall verkar det inte ha blivit så, säger han. Vi har aldrig haft så mycket folk som när vi öppnade igen, och det var båda sådana vi kände och nya, tack och lov. En både
18
uppdrag mission nr 2
2022
positiv och tråkig insikt är att det är fler som kommer för att äta nu. Vi serverar frukost och mellanmål och kvällsmat, och på en månad är det över 3 000 frukostar.
”det är inte enskilda insatser som behövs” Uppmärksamheten och det som Nicolas Lunabba kallar ”den förrädiska värmen” gäller så gott som alltid det som han och hans kolleger har lyckats åstadkomma, men i många sammanhang har han talat om vad som fortfarande saknas. – Vi är pragmatiska och samarbetar med alla möjliga, för situationen är så akut. Det är inte enskilda insatser som behövs. Om vi tar en nykter titt ser vi att ja, skolan är kaotisk, fattigdomen är hög, det finns en stor otrygghet, det är många unga i brottsstatistiken. Antingen väntar vi på att politikerna ska vakna och förverkliga Agenda 2030 eller också ser vi verkligheten och förstår att vi inte kan vänta på förändringen. Det är därför som vi pratar aktivt om parallella samhällsstrukturer – att etablera en social infrastruktur i politiskt försummade områden. Helamalmö saknar resurser, kontakter och kompetens, vi är inte där vi skulle behöva vara. Vi är inte psykologer. Många av de unga vi möter äter inte ordentligt, har inte kläder till idrotten i skolan. Men vi pratar om det, vi strävar. Lösningen är att man jobbar ihop. n
BILD: ROBIN PIHL
Det gick rykten om pandemin, och de som blev sjuka och dog var fler i våra områden. En del föräldrar höll sina barn hemma. Vi var skit oroliga för vad som skulle hända. Vi riskerar att förlora en generation, tänkte vi. Att förlora en generation betyder i det här sammanhanget inte bara att barn och unga slutar dyka upp och att en verksamhet tynar bort. – Malmö är Sveriges mest ojämlika stad, och det är också den stad som har högst barnfattig dom, säger Nicolas Lunabba. De två kompo nenterna säger extremt mycket. De som vi arbetar med är ofta de som har dragit det kortaste strået. De vet var de befinner sig, att de är oönskade, att det inte är lönt att plugga – det är sammanhanget, och det är tyvärr inte unikt för Malmö, det är inte ens unikt för storstäder. Samma slags utsatthet finns i mindre städer och på landsbygden.
BILD: RABBIS FOR HUMAN RIGHTS
BILD: MIKAEL JOHANSSON
MINUSGRADER I SYRIEN
I nordvästra Syrien befinner sig 2,8
bland annat lett till att priserna på
på flykt från sina hem på grund av
på bröd har ökat med 32 procent
1,7 miljoner i överfulla, informella
befolkningen har förlorat en eller
miljoner människor fortfarande
basvaror har ökat dramatiskt – priset
konflikterna i landet. Av dem lever
det senaste halvåret. Hälften av
läger, där i genomsnitt 80 procent
flera inkomstkällor på grund av den
temperaturen under januari har
min. Antalet syrier som är beroende
är kvinnor och barn. Eftersom
gått ner till minus fem grader på
ekonomiska nedgången och pande-
av livsmedelsbistånd har fördubblats
nätterna är situationen mycket svår
mellan 2020 och 2021 till 1,3 miljoner.
och dåliga bostäder.
dagen för konflikten och det obevek-
för dem som bor i provisoriska tält – Syriska familjer på flykt måste
– När vi nu närmar oss 11-års
liga lidandet i Syrien måste vi se till
välja om de ska lägga sina pengar
att humanitära hjälparbetare kan
säger Tanya Evans som är chef för
allt de behöver för att överleva de
rien. Varje vinter riskerar deras tält att
nya Evans. Varje vinter får vi höra om
regn och snö. Nu bränner de allt de
dör på grund av att deras tält fattar
Den ekonomiska krisen, som
ångor som frigörs från gasvärmare.
på att hålla sig varma eller köpa mat, International Rescue Committee i Sy-
nå fram med hjälp så att syrierna får hårda väderförhållandena, säger Ta-
”HÄR BEHÖVS ETT DAGHÄRBÄRGE” Klädda i reflexvästar och visir har
volontärerna från S:t Peters kyrka på
Norrmalm i Stockholm, en tidigare metodistkyrka, numera en av Equ-
meniakyrkans församlingar, gått ut
på lördagskvällsvandring under hela pandemiperioden.
– Jag har sett en växande solidari-
tet med hemlösa och andra utsatta i
Stockholms innerstad, berättar Sune Fahlgren.
Han är lektor vid Enskilda Hög-
skolan Stockholm, pastor i Equme-
niakyrkan och en av församlingens volontärer.
– Varje lördagskväll söker vi upp
hemlösa i områdena kring S:t Peters
400 OLIVTRÄD
I mitten av januari kom 130
volontärer från Rabbis for Human
Rights på besök till de palestinska byarna Awarta och Burin för att
plantera 400 olivträd på mark där
tidigare olivlundar har förstörts.
Under den andra av planterings-
dagarna, i Burin, blev trädplante-
rarna anfallna av maskerade män
som kom med klubbor, redskap
och bensin. De tände eld på en bil
och slog gästerna och de palestin-
ska bönderna.
– Bosättarnas våld har blivit ett
Kainsmärke i det israeliska sam-
hällets panna, säger Nava Hefetz
som är en av ledarna för Rabbis for Human Rights. De riktar sitt våld
skadas eller rivas ner av hårda vindar,
vuxna och barn som fryser ihjäl eller
kan hitta för att hålla elden igång.
eld eller därför att de kvävs av de
få mer hjälp och stöd, säger han.
inte accepterar deras ideologi.
KÄLLA: PRESSMEDDELANDE FRÅN INTERNATIONAL
mer solidaritet?
fördes i anslutning till högtiden
har förvärrats av pandemin, har
RESCUE COMMITTEE
kyrka för att dela ut mat, göra akuta insatser och berätta om var de kan
Var skulle du önska att det fanns
– Här i Stockholms innerstad
behövs ett daghärbärge. Jag önskar STRATEGISPEL FÖR ÖMSESIDIG HJÄLP
Strax före jul förra året presenterade den ekumeniska kommuniteten i Taizé sällskapsspelet ”Kellia”, som
bröderna själva har arbetat fram och formgett. Det är
ett strategispel tänkt för åldrar från 12 och uppåt och för
två–fyra spelare. En spelomgång beräknas ta ungefär 50
minuter. I presentationen kan man läsa att det utgår från
också att kommun och ideella för-
eningar tillsammans skulle kunna
erbjuda ”bostad först” till hemlösa.
i första hand mot palestinier men också mot vem som helst som Återplanteringen genom-
Tu Bi’shvat, som firas som en
påminnelse om omsorgen om miljö och natur.
Under olivskörden i höstas
samordnade hans grupp närma-
re 1 000 volontärer som arbetade
tillsammans med de palestinska olivodlarfamiljerna i 26 dagar.
KÄLLA: NYHETSBREV FRÅN KYRKORNAS VÄRLDSRÅD
ökenfädernas liv och kombinerar andlighet, ömsesidig hjälp och ekologi. Spelreglerna finns på engelska och franska i
spellådan och på fler språk på kommunitetens webbplats. KÄLLA: TAIZÉS WEBBPLATS, WWW.TAIZE.FR
BIL D: TA IZÉ
BILD: SYRIA RELIEF AND DEVELOPMENT/ INTERNATIONAL RESCUE COMMITTEE
kortkort
nr2
2022
uppdrag mission
19
recensioner
Det som Paul Goma och Monica
Papazu berättar får en ny dimension i boken Ögonvittnet. Författarinnan
Sayragul Sauytbay är en uigurisk
läkare och förskolerektor som blev
kvar på fel sida gränsen när kineserna
stängde av regionen från omvärlden.
Sin Kiang, uigurernas land, även kallad Öst-Turkestan, har varit i
svenskt fokus länge, främst genom
Svenska Missionsförbundets mission, SAYRAGUL SAUYTBAY OCH ALEXANDRA CAVELIUS
men också genom Sven Hedins resor,
skildrade i boken Från pol till pol. Även Gustaf Mannerheim har rest där.
ÖGONVITTNET ÖVERSÄTTNING: LARS NARIN NARIN FÖRLAG
Hennes man och dotter befann
sig då i Kazakstan. Detta väckte genast misstänksamhet.
vi kan inte säga att vi inte visste
Natt efter natt fördes hon
Saraygul Sauytbay och
Alexandra Cavelius. BILD: NARIN FÖRLAG
med förbundna ögon till kala
Koncentrationslägren är en brittisk
förhörsrum och till sist till ett
uppfinning från boerkriget – en
”omskolningsläger”. Men redan
in. Dödligheten var förfärande.
förvandlats till ett fängelse:
mer dödlig under förföljelserna
med någon längre. Förtroendet
hel civilbefolkning spärrades
Turkiet gjorde innovationen än
innan dess hade också vardagslivet ”Ingen ute på gatan ville prata
av armenierna. Dödligheten
inom familjerna hade förstörts,
införde lägren omedelbart efter
att ange sina släktingar. Svek var
första folk i Europa som drabbades.
eget liv eller sitt arbete.”
fångar, nästan uteslutande
skildringen: ”Folk sjönk ner i apati.
uppgraderades till 75 procent. Hitler
sitt makttillträde; tyskarna var det Enbart i Buchenwald dog 80 000
tyskar. Efter Polens fall byggdes
eftersom partiet uppmanade alla ofta det enda sättet att rädda sitt Vi kan känna igen DDR i
Allting stagnerade; livet stod och
koncentrationsläger där, läger som
stampade.”
skulle överleva.
lägret var det för att hon själv skulle
hade det uttalade målet att ingen Omskolningslägret är en
kommunistisk variant. Dit sänds
När Sayragul Sauytbay fördes till
bli en del av verksamheten – hon
skulle nämligen undervisa de andra
tänkbara och möjliga motståndare
fångarna.
och hjärntvättas. Den rumänske
brutal form av beteendeterapi.
till regimen för att de ska brytas ner
”Omskolningen är en ytterligt
recensioner författaren Paul Goma har skildrat
Tillåtna beteenden belönas,
detta i boken Gherla – min ungdoms
avvikande beteenden bestraffas
den dansk-rumänska musikern och
på sig misshandel.”
skildrat ett annat sådant läger i sin
var den vanligaste anklagelsen.
straff (svensk översättning 1978), och författarinnan Monica Papazu har bok Det hvileløse hjerte (2004). En
liknande verklighet finns i Vietnam.
20
uppdrag mission nr 2
2022
obarmhärtigt. Minsta avvikelse drar ”Motstånd mot statsmakten”
Det räcker med att fången sänker blicken, så förs han till tortyr.
recensioner
Mellan sessionerna klämdes fångarna in i celler. En yta på 16 kvadratmeter
kunde fyllas med 20 fångar, allt för
att beröva dem mänsklig värdighet.
Stanken blev fruktansvärd. Varje dag skulle fångarna skriva orden: ”Jag är stolt över att vara kines!” samt: ”Jag
älskar Xi Jinping!” Detta papper skulle
de hålla ovanför huvudet, och de skulle
ropa ut orden, dag efter dag, inför alla de andra.
fläsk varje fredag. Den som vägrade
utsattes för tortyr. Vakterna var fullständigt känslokalla. Deras motto var: ”Alla
som är gripna förtjänar lidande och
smärta.” Varje kväll mellan tio och midnatt skulle fångarna skriva ”bekännel-
PETER HALLDORF SJÄLENS SPEGEL SILENTIUM SKRIFTER
ekot av vårt eget inre
Vem skulle inte önska sig en
bönbok som ger röst åt det egna
livet? Ett bönespråk som bottnar i
ser”. Särskilt viktigt var det att förneka
själva vardagen?
grund av cellernas storlek tvingades
bryta mot sociala och religiösa
allt som hade med islam att göra. På
de att sova sittande med handfängsel och vristfängsel. Varje rörelse under
sömnen bestraffades med tortyr.
Givetvis dog många under denna
”omskolning”. Då gällde det att fången skulle försvinna spårlöst. Det var inte
bara kroppen som kremerades, utan all dokumentation förstördes också. När
regimen en gång faller är det alltså
omöjligt att dokumentera hur många
som har gått under.
Sayragul Sauytbay lyckades så
småningom fly och är nu bosatt i
Sverige. Boken om sin tid i lägret har
hon skrivit tillsammans med den tyska journalisten Alexandra Cavelius.
Den verklighet som Paul Goma och
Monica Papazu har skildrat finns inte längre. Men de ”omskolningsläger”
där uigurer nu spärras in är i full verk
samhet. Sayragul Sauytbay är ett unikt ögonvittne. Därmed ställer hennes
vittnesbörd resten av världen inför ett
moraliskt krav. Det går inte att efter
den nuvarande kinesiska regimens fall
säga: ”Vi visste inte.”
n CHRISTIAN BRAW
Skriv det: en bok som vågar
konventioner och vara lika
dynamisk som livet. Ibland
kanske det svåraste – och
enklaste! – är att se och ta emot det närliggande. Insikter om
det redan givna, Psaltaren som
bönbok, ger Peter Halldorf i sin
senaste bok Själens spegel, den tredje titeln i en triptyk där de
BILD: ZANDRA ERIKSHED
Uigurerna är i allmänhet muslimer,
och just därför tvingades de att äta
Peter Halldorf.
till evangelierna” kallade han den, en bok vars nyckel är Kristus själv.
Psaltaren låter Kristus, Israel och
den bedjande överlappa varandra.
mot bön i ande och sanning: ”Det
nakna språket är första steget mot ett djupare fäste.”
Genom sin dialogiska och upp
två tidigare är Den åttonde
Peter Halldorf visar hur också de
riktiga karaktär blir Psaltaren, som
kärleken (2021).
eller hämndbegär ger en riktning
terapeutisk bok. Inbjudan att bära
dagen (2020) och Den svåra
verser som uttrycker desperation
den unga kyrkan redan visste, en
vidare: ”Den förtvivlade bönen, fri
sitt liv in i texten finns redan där. När
förställning, blir i själva verket
livet frigörs låsningar, och vägar
kontrast till ett bönespråk där man
helande. Gudsmötet blir möjligt.
öppnas inga rum.
säger Thomas Merton, läsa
Psaltarens väg från judisk tro in
bibelordens betydelse är ett sådant
uppmärksamt, med pauser. Kanske
vidare ut i den egyptiska öknen,
Halldorf visar hur Psaltarens mång
Också för den som länge
älskat och bett Psaltaren
från varje ansats till försvar och
Avklarnad och i sig själv som
en trotsig akt av hopp.” Det är en
finns fler djup att avtäcka.
en källspegel öppnar Själens
spegel andningsvägar för hjärtats bön. Det är en hoppfull och
vackert formgiven bok som följer
tror sig kontrollera verkligheten – då Liksom all form av patent på
psaltarorden får uttolka det egna
öppnar sig mot nyorientering och Hur gör man? Man kan,
psaltarpsalmerna långsamt och
behärskande språk ofarligt. Peter
bara en psalm, eller ett fåtal.
där framför allt kyrkofadern
skiktade karaktär förmår möta den
när vi hör ekot av vårt eget inre i
Psaltaren i den personliga bönen.
erfarenheten. Att finna ord för sin
personliga bön.”
i den tidiga kristna kyrkan och
Evagrios undervisade om
”En gammaltestamentlig förlaga
Peter Halldorf skriver: ”Det är
skiftande och såriga mänskliga
psaltarpsalmerna, som de blir vår
utsatthet och vanmakt är en väg
n MARIE TONKIN nr2
2022
uppdrag mission
21
betraktelse
Tröst
fem siffror har följt mig hela livet. Jag var ett ovanligt blygt barn, men det fanns en person som tröstade mig bättre än andra och gav mig styrka och mod. Det enda jag behövde göra när jag kom hem från skolan var att lyfta telefonen och slå numret 10619, så fanns hon där. Mormor Brita. Nu har det gått 40 år sedan abonnemanget upphörde och mormor blev en av de oräkneliga i himlaskaran, men numret bär jag med mig. Inte i en telefonbok men i mitt hjärta.
BILD: MASKOT FOLIO
de senaste två åren har jag ofta drabbats av modlöshet. Det är lätt att tappa hoppet när rapporterna väller över oss från jordens alla hörn om vidrigt våld och ett till synes outtröttligt djävulskt virus. Vad kan en ensam liten människa egentligen göra?
Gerard Hughes var jesuit och bodde i England. Han var en bönens man och djupt engagerad i kärnvapenfrågan. En dag packade han sin ryggsäck och gav sig av på pilgrimsvandring från England till Jerusalem för att söka svar på just denna fråga: vad kan en liten människa göra? Året var 1987, alltså två år innan Europas murar började falla. Det var ett delat Europa Gerard trampade sig igenom, och kärnvapen hotet var skämmande stort. när modlösheten slår till gäller det att be Gud om hjälp att återfinna modet. För Gerard var redskapet att ge sig av på vandring. Det var därför han gick. Men inte bara för att han själv skulle må bättre. I boken Walk to Jerusalem in search of peace beskriver han både den yttre och den inre vandringen och hur han överallt sökte upp människor och fredsgrupper för att dela oro och hopp med dem. Och för att tillsammans med andra människor be Gud om hjälp att besegra modlösheten.
anna alebo är kaplan vid Killans bönegård på Österlen och har tidigare tjänstgjort som stiftsadjunkt för andlig vägledning i Lunds stift och som pilgrimspräst. Den här texten finns, i en tidigare version, med i hennes bok I varje steg är du, som kom ut på Arcus förlag strax före jul.
22
uppdrag mission nr 2
2022
betraktelse Tröst
Han citerar Johannes av Korset, en karmelit och mystiker från 1500-talet. Johannes beskriver hur en enda kärlekshandling är mer värd än allt annat vi kan åstadkomma i världen. Som djupt förankrad i mystiken ser Gerard egentligen lite tvärtom på världen. Vi brukar falla ihop av maktlöshet när de stora aktörerna i världen knyter nävar, samlar trupper, bombar, hotar och tävlar om herraväldet. Vad kan en liten människa göra? Gerards svar blir: egentligen mer än alla världens makthavare. Han berättar om människor som verkligen förlorat allt och som samtidigt är de som mitt i alla floder av våld över världen sänder vågor av godhet. De som öppnat sig för Gud och därmed Guds förvandlande kärlek. Om vi vågar tro på detta är det inte någon president, kung eller statsminister vi ska sätta allt vårt hopp till utan de maktlösa, de som lever närmast Gud.
de flesta av oss lever inte i materiell fattigdom, och det är inget vi ska söka. Det vi behöver är en inre fattigdom. När jag ger upp viljan att ha kontroll på allt i tillvaron eller att förstå hur allt hänger samman, och därmed bejakar min egen begränsning, kan en ny dörr öppnas. Pandemin har visat oss hur beroende vi människor är av varandra. Så kan då en liten människa, när hon tvingas se sin egen litenhet, inse att hon behöver både Gud och andra människor. För mig är en av koderna till dörren som leder mig ut ur missmodets mörker numret 10619. En annan är orden ”Vår fader, du som är i himlen” eller ropet ”Kyrie eleison”. Alla bär vi en kod till den porten inom oss. Vi bjuds in till Tröstens och Modets förvandlande rum. Inte bara för vår egen skull, utan för hela världens. n
nr2
2022
uppdrag mission
23
BILD: NATHALY SALAS
reportage
Ett starkt budskap
Chocó-stiftets medarbetare: ”Vi är inte ensamma” I slutet av 2021 kunde några av oss från Kristna Fredsrörelsen i Stockholm äntligen besöka våra medföljningsprojekt och vår personal i Colombia, Mexiko och Guatemala. Det var drygt två år sedan sist, och det var drygt fyra år sedan jag var i Chocó, den nordvästra regionen i Colombia där vi arbetar sedan 2006. 2018 fanns det fortfarande så mycket hopp tack vare fredsavtalet med farc-gerillan. Nu går det mesta åt fel håll. Men kulturen är välkomnande och varm, och det är lätt att känna sig hemma. Kristna Fredsrörelsen har en chef från Tyskland och fyra fredsobservatörer från Sverige, Portugal och Argentina på plats i Chocó. Deras närvaro är viktig, och det motiverar dem, men visst är det tufft att arbeta i ett lågintensivt inbördeskrig. Den kvarvarande gerillan eln och de paramilitära grupperna slåss om markområden och om makten över de rika naturresurserna. Det finns inte längre ideologi eller klara kommandostrukturer i konflikten – det mesta handlar om pengar. Lokalbefolkningen som består av afrocolombianer och urfolksgrupper utnyttjas och fördrivs. Många unga tvångsrekryteras. Kvinnor utsätts för sexuellt våld. Fredsavtalet nnn
TEXT KRISTINA HELLQVIST, KRISTNA FREDSRÖRELSEN
24
uppdrag mission nr 2
2022
med farc-gerillan 2016 utlovade bland annat en landsbygdsreform, men den känns avlägsen. Kokainodlingarna har kommit tillbaka. Träd avverkas illegalt. Guld vaskas fram med hjälp av kvicksilver som förorenar floderna. Lokalbefolkningen vittnar om att militären ser genom fingrarna när det gäller de paramilitära grupperna, ibland också skyddar dem.
smal korridor Kristna Fredsrörelsen samarbetar med det katolska stiftet i Chocó – det var på deras inbjudan som arbetet i regionen började. Stifts kansliet ligger i en vacker gammal klosterbyggnad vid Atratofloden. Från gatan utanför hörs motorcyklar och musik. – Chocó är länken mellan Sydamerika och Centralamerika, förklarar Vianney Moya som är en av stiftets medarbetare. Han visar på en karta. – Det är en smal korridor som är rik på naturresurser och som är mycket strategisk att kontrollera. Här passerar kokain, migranter, dollar, olja, trä, guld … Han berättar att den katolska kyrkan i Colombia oftast har fokus på det sakramentala
reportage Ett starkt budskap
BILD: NATHALY SALAS
MEDFÖLJNING
Kristna Fredsrörelsen
(SweFOR) är en svensk
ickevåldsorganisation som arbetar för fred, rättvisa, en värld utan våld och ett hållbart liv för alla
människor. Den har en ekumenisk grund, och
delar av arbetet har de
senaste åren finansierats med bidrag från Lunds
Missionssällskap.
Genom Fredstjänst
programmet arbetar
rörelsen med interna-
tionell medföljning som
ickevåldslig skyddsmetod.
Kristna Fredsrörelsens
och inte så mycket på utåtriktat arbete. Sedan påven Franciskus tillträdde har det blivit lät tare att få stöd för det arbete för ”liv, fred och rättvisa” som stiftet i Chocó leder genom sin kommission covijupa. Vianney Moya säger att han inte vill recensera de protestantiska kyrkornas arbete men att de har mer fokus på trosfrågor än på att analysera konsekvenser av evangeliet. – De tar inte egna initiativ, men de har blivit öppnare och mer ekumeniska, säger han. När vi bjöd in till en vecka för fred var det flera protestantiska församlingar som deltog.
utsända medföljer
människorättsförsvarare i Guatemala, Colombia
och Mexiko för att ge dem
skydd och utöka deras
handlingsutrymme. Verk-
samheten utgår från folk-
rätten, internationell rätt
om mänskliga rättigheter och grundprinciperna om
ickevåld, icke-inblandning och opartiskhet, men också från teologiska
tankar om solidaritet
med människor i utsatta livssituationer.
ber om medföljning När stiftets präster reser runt visar de beväpnade grupperna dem en viss respekt, men det senaste året har hoten ökat. Nu ber stiftets medarbetare om Kristna Fredsrörelsens medföljning när de ska åka någonstans. – Vi måste hitta en väg ut ur konflikten, och det är väldigt svårt utan internationellt stöd, säger Vianney Moya. Kristna Fredsrörelsens medföljning är ett starkt budskap till de väpnade aktörerna att vi inte är ensamma. n nr2
2022
uppdrag mission
25
reportage
Engagemang utan slut vän i umeå arbetar i partnerskap med kommunen
uppdrag mission nr 2
2022
reportage
I en kris ställer många upp. Hur kan man ta vara på engagemanget på längre sikt? Åsa Norin i Umeå satsar på gemenskapen.
INTERVJU MAGDALENA WERNEFELDT BILD VÄN I UMEÅ
■ ■ ■ Åsa Norin och jag har bokat ett Teamsmöte, en av alla digitala lösningar för möten, intervjuer och avstämningar som vi vant oss vid sedan covid-19 började styra stora delar av våra liv. Det krånglar lite först, men när videon plötsligt sätter igång och vi inte bara hör utan också ser varandra så händer något med kemin i min kropp. Endorfiner. Jag blir glad. – Hej Åsa! Vad kul att se dig! ”En annorlunda situation som kräver beredskap, ansvar, omtanke och solidaritet. Så ser vi på situationen, och vi hoppas att du också gör det!” skrev ett gym på Facebook våren 2020, några veckor in pandemin. Det var många som såg det just så. I takt med att viruset spred sig, vården gick upp i stabsläge och människor tog sina sista andetag isolerade i åldringsvården och på intensivvårdsavdelningar ställdes verksamheter om. För att ”ta ansvar och visa omtanke och solidaritet”. – Min känsla är att vi verkligen brytt oss om varandra, varit beredda att göra uppoffringar, sett grupper som farit illa. Lite som 2015 … Som det blir i kris! säger Åsa Norin.
frivilliga strömmade till Det hon refererar till är att över en miljon människor på flykt kom till Europa på hösten det året. Då strömmade också frivilliga till i en anda av solidaritet, och det fick betydelse för Vän i Umeå. Det är en förening som skapar
möten mellan nya och etablerade svenskar och som Åsa är verksamhetsledare för. I den akuta fasen frågar vi oss vad vi kan göra för att hjälpa till. Det är då vi skänker grejer och anmäler oss som volontärer eller, som nu under pandemin, organiserar inköp på Apotek och matleveranser till äldre. – Sedan planar engagemanget ut, säger Åsa.
som en son eller dotter Det har varit svårare nu att hitta dem som vill ställa upp och ta emot en ensamkommande tonåring i sina hem, ”frivillighem” som Vän i Umeå kallar dem. Åsa nämner flera möjliga orsaker. En del tror inte att det fortfarande finns ett behov av platser. En del är trötta. Det skulle också kunna vara så att föreningen re dan har nått den grupp i samhället där de som kan tänka sig ett sådant uppdrag finns. – Vi i Sverige är försiktiga med vårt familje liv och våra rutiner. För den som tagit in en ung person i sitt hem blir den som en son eller dotter. Det finns inget slut på engagemanget. Priset kan bli högt. Många blir besvikna på samhället, på politiken och lagar. Det kanske finns en solidaritetskurva? Vi re sonerar om det en stund. Åsa säger att den som en gång gör en insats höjer sin egen beredskap. – Vi blir uppfyllda av andra människor, be rörs av människor vi möter. Engagemanget skapar en känsla av mening, säger hon. nr1
2022
uppdrag mission
27
reportage Engagemang utan slut
Åsa Norin
VÄN I UMEÅ
Vän i Umeå startades 2011 av
Svenska kyrkan, Röda Korset,
Rädda Barnen och KFUM och är ett ideellt nätverk som skapar
möten och gemenskap mellan
människor från olika länder.
Sedan 2017 har föreningen ett
så kallat idéburet offentligt
partnerskap, IOP, med Umeå
kommun vilket inneburit att
den har kunnat anställa personal och utveckla verksamheten. Vän i Umeå har flera
aktiviteter varje vecka, bland
annat idrotts- och kulturaktiviteter, studiecirklar samt
utflykter och fester.
informerar om vaccination Nu har Sverige och världen i omgångar under två års tid levt med att hålla avstånd, sprita händerna, bära mask och inte umgås i onödan. Vi har fått avstå från sådant som i normala fall ökar vårt välbefinnande. I stället har rädsla spelat en avgörande roll. Covid-19 har tagit många människoliv. Vi håller avstånd, spritar händerna och bär mask inte bara för att vara solidariska eller för att det ger oss en känsla av mening. Vi gör det för att vi är rädda – rädda att smitta eller att bli smittade. I blodet flyter stresshormonerna runt. Vän i Umeå ställde liksom så många andra snart om. – Vi gick över till digital verksamhet och information om vaccination, och vi började med utomhusaktiviteter. ”viktigt att erbjuda gemenskap” Majoriteten av dem som deltog i verksamheten före pandemin har också fortsatt att komma under de nya förutsättningarna. Detsamma gäller volontärerna.
28
uppdrag mission nr 2
2022
– Man får inte vara rädd för att fråga om människor vill ställa upp. Det finns en beredskap och många blir glada, särskilt om man frågar om något konkret: ”Kan du tänka dig att vara volontär?” De blir glada över att någon har sett dem och sett att de är kapabla. Vi vill alla känna oss viktiga! Många av de nyanlända har tagit egna initiativ för att hjälpa varandra under pandemin. De har trängt ihop sig för att någon mer ska få en sovplats, och de har delat med sig av möbler och kläder. Jag kan inte släppa det där att det verkar lättare att ge uttryck för solidaritet i kris. Jag har nog föreställt mig solidaritet som en konstant. Något man bestämmer sig för. Men om det inte är så, ja, hur håller man den då levande? – Det är viktigt att erbjuda en gemenskap. För att ett engagemang ska hålla i sig så behöver man känna att man är en del av ett sammanhang och att det är roligt att vara med. Det tycker jag att vi har lyckats med i Vän i Umeå. n
reportage Engagemang utan slut
Genom programmet En värld av grannar
– Interreligiös praktik
för fred arbetar Svenska kyrkan för att främja
fredlig samexistens och
ett humant Europa som
präglas av social och
andlig hållbarhet, ett
samhälle där människor
värnar om sin nästa och försvarar demokratiska grundvärderingar.
Magdalena Wernefeldt
är kommunikatör för En
värld av grannar. Under
2022 fortsätter En värld
av grannar med sin med-
verkan i varje nummer av Uppdrag Mission.
nr2
2022
uppdrag mission
29
BILD: MAGNUS ARONSON
stipendierapport
”… han var helt otrolig, den mannen.” Desmond u p p d r a gTutu. mission
nr2
2022
INTERVJU ANNA BRAW
Professur för förvandling Universitetet som först ingick i den stora apartheidstrategin har blivit en symbol för det nya Sydafrika. Hans Engdahl berättar om hur Desmond Tutu-professuren kom till. DESMOND TUTU
Desmond Mpilo Tutu föddes
1931 i Klerksdorp i Transvaal, studerade bland annat vid
SKM:s pojkskola i Roode-
port och hos Community of
the Resurrection och blev
först lärare som sin pappa.
1960 prästvigdes han i den anglikanska kyrkan. Han
bodde i England i perioder
för att studera och arbeta,
och genom sitt arbete som
Afrikasekreterare på Theolo-
gical Education Fund fick han
inblickar i de olika afrikanska
kyrkornas liv. Från mitten av
1970-talet tjänstgjorde han
som domprost, biskop och är-
kebiskop i Sydafrika och blev
en ledare och opinionsbildare
för de kristna kyrkornas
arbete mot apartheid. Han
hade också många internationella uppdrag. 1984 tog han emot Nobels fredspris. När
raslagarna hade avskaffats började han arbeta med
under fyra år fick Hans Engdahl inte komma in i Sydafrika. Han var Södra Afrikasekreterare på Kyrkokansliet. Det arbetet fick han sköta utan att kunna hälsa på Svenska kyrkans sydafrikanska vänner i deras hemland. – Jag fick göra allt arbete utifrån, säger han. Hans Engdahl, som är präst, och hans fru Barbro, som är bibliotekarie, kom till Sydafrika första gången 1976, som missionärer utsända av Svenska Kyrkans Mission. Svenska kyrkan sände fortfarande ut många missionärer då, och Hans Engdahls uppdrag var att arbeta med ungdomsledarutbildning i det lutherska Kap Oranje-stiftet. – När vi kom hem 1982 arbetade jag i Maria kyrkan i Växjö och med missionsinformation i Växjö stift, berättar han. Men sedan började jag i Uppsala 1986. Svenska kyrkan hade fattat att apartheid var en central fråga, och ledningen var införstådd med att jag inte kunde arbeta på samma sätt som de andra regionssekreterarna eftersom jag kunde få inreseförbud. Och i februari 1990 blev Nelson Mandela frisläppt! De åren hände allt som kan hända i Sydafrika.
försoningsprocessen. En rad
av hans böcker finns översatta
till svenska – en av de sista
blev Förlåtelse, som han skrev
tillsammans med sin dotter
Mpho Tutu.
Desmond Tutu dog i december 2021.
kansler på universitetet När Barbro och Hans Engdahl kom tillbaka till Kapstaden vid millennieskiftet var det ett delvis nytt land de mötte – men också ett land som
fortfarande präglades av de stora klyftor och många skador som apartheid hade orsakat. De insåg att University of the Western Cape var en viktig plats. – Desmond Tutu var kansler för uwc, och jag tror att han var medveten om att det var viktigt att det var han, säger Hans Engdahl. Det som han brydde sig om blev uppmärksamma. Pieter le Roux var professor där och bad Barbro att bli bibliotekarie på isd, Institute for Social Development. Hans Engdahl arbetade med sin doktorsavhandling, var präst i en församling i Kapstaden och lärde också känna universitetet.
vände sig emot regimen – Det fick ju en olycksalig början, säger han. När det grundades, 1960, fanns det universitet för vita i Sydafrika, och de engelskspråkiga universiteten ville släppa in andra studenter. Då byggde regeringen universitet för bara studenter som inte var vita. Den plats där University of the Western Cape byggdes, nära flygplatsen, räknades som ute i bushen på den tiden. Det skulle bara vara för ”färgade” (”coloureds”, ett begrepp som fortfarande används) studenter. Hans Engdahl berättar om ”rasismens framfart” och om en ledning som var helt och hållet regeringens verktyg. Men längtan att studera fanns ändå hos de unga som sökte sig dit, och på 1980-talet började stämningen förändras. – Det fanns många afrikander i lärarstaben, och en del av dem vände sig emot regimen, säger han. Det blev förändringar i ledningen. Vicerektorn Jaap Durand var teolog, och hans ståndpunkt var att apartheid var ett brott mot nr2
2022
uppdrag mission
31
stipendierapport Professur för förvandling BILD: UWC
UNIVERSITY OF THE WESTERN CAPE
I Belville, en förort till
Kapstaden, ligger University
of the Western Cape. Det
grundades 1960 som ett så
kallat ”bush college”, öppet enbart för studenter som
klassades som ”färgade”.
Redan på 1980-talet började
studenter från andra etniska
grupper tas emot, och 1994 upphörde systemet med
särskilda universitet för olika
etniska grupper i Sydafrika. UWC har ungefär 22 000
mänskligheten. UWC blev känt som det radikala universitetet som gjorde motstånd, och som en plats där den rörelse som arbetade för det nya Sydafrika var stark. Det blev en kamp situation, och det var demonstrationer.
BILD: UWC
studenter.
SAROJINI NADAR
Professor i teologi vid Uni-
versity of the Western Cape i
Sydafrika, tidigare professor vid
University of Kwa-Zulu Natal,
forskningsledare och direktor
för programmet för gender och
religion vid samma universitet
och koordinator för The Inter-
national Network in Advanced
Theological Education (INATE).
Sin kandidatexamen i litteratur vetenskap och religionsveten-
skap tog hon vid University of Cape Town, där hon också tog
sin Master i biblisk litteratur.
Sedan doktorerade hon vid University of Kwa-Zulu Natal.
32
uppdrag mission nr 2
2022
öppnades för alla – De flesta i Nelson Mandelas första regering hade läst där, berättar Hans Engdahl. UWC var starkt på sociala ämnen och på matematik och fysik. Och det var känt för några väldigt goda teologer. Ekonomiskt har det inte ett lika bra läge som de vita universiteten, men det ligger bra till i rankningar när det gäller forskningsresultat. 1994 öppnades universiteten i Sydafrika för alla etniska grupper – uwc:s rektor Jakes Gerwel hade arbetat för det redan på 1980-talet. – Det har inte kommit så många vita sydafrikaner till uwc, men annars är det blandat, och det kommer en hel del utländska studenter, säger Hans Engdahl.
sa ja när vi frågade. Vi samtalade om ämnet med honom – ecumenical theology and social transformation, det satt väldigt bra, och det speglade hans verk. 90 procent av hans liv har ju handlat om det, så det var klockrent. Att få universitetets och dess kanslers ja till idén visade sig vara den enkla delen av projektet. Varifrån skulle finansieringen för en ny teologiprofessur komma? – Vi förstod att det behövdes en fond som kunde ge avkastning, men vi hade ju ingenting. Jag var den som hade kontakterna i västvärlden och lite mer tid. Ett möte med representanter för de nordiska ambassaderna i Pretoria ledde inte till något. En broschyr där bland andra KG Hammar berättade om Desmond Tutu och om varför det var angeläget med en professur i hans namn började spridas. En norsk organisation lovade att ställa upp med en mindre summa. – Så träffade jag Evangelisches MissionsWerk i Hamburg, och där sa de att om någon mer är intresserad så kan vi vara med. Jag berättade om det norska bidraget. De norska pengarna kom aldrig sedan, men tack vare löftet om dem kom de tyska.
ett avgörande möte För att gruppen skulle kunna fortsätta arbetet behövdes en interim professor. Christo Lombard, som hade studerat vid University of Stellenbosch (ett av de ”vita” universiteten) ”det speglade ju hans verk” men sedan doktorerat vid uwc, kunde ta på 2006 kom han tillbaka till Sydafrika som mis- sig uppdraget. sionär igen och blev mer engagerad i univer– Vi gjorde stora försök att hitta finansiering sitetets arbete – det var det år när Desmond i England, men så ordnade KG Hammar så Tutu fyllde 75 år. att vi fick träffa Samuel Rubenson och Mika – Han hade blivit erbjuden att ge sitt namn Vähäkangas i Lund. Vi åt lunch tillsammans till en professur vid ett annat sydafrikanskt och talade om planerna, och till slut sa Samuel: ”Vi kanske kunde tänka oss att stödja profes universitet tidigare och tackat nej, men han
BILD: UWC
stipendierapport Professur för förvandling
DESMOND TUTUPROFESSUREN
Lunds Missionssällskap är
en av de organisationer som
finansierar The Desmond
Tutu Chair of Religion and Social Transformation in
Africa, ibland också kallad
The Desmond Tutu Research Chair, vid University of the
Western Cape i Sydafrika.
Sarojini Nadars företrädare
BILD: MAGNUS ARONSON
var Christo Lombard.
Hans Engdahl.
suren”, berättar Hans Engdahl. Det var ett avgörande möte för oss! I februari 2015 kom Lunds Missionssällskaps styrelse till Kapstaden. Hans Engdahl beskriver överläggningarna, ett seminarium med en grupp forskarstudenter, det formella beslutet – och Desmond Tutus reaktion: – Han hade ofta morgonmässan i St. George’s Cathedral på fredagarna, och fridshälsningen där var ett tillfälle för alla att presentera sig. Samuel Rubenson sa något som Desmond Tutu inte hörde, och han förstod att det hade med professuren att göra, så han vände sig till mig och frågade: ”How much?” Det var alltså mitt i mässan, men jag svarade att det var ungefär 12 miljoner rand. ”Oh my world!” sa han.
”det går inte att beskriva” Den första professorn på The Desmond Tutu Chair blev Sarojini Nadar, och dess fullständiga namn är numera Desmond Tutu SARChI Research Chair in Religion and Social Justice.
– Min roll är ju avslutad nu, säger Hans Engdahl. Processen med att utlysa professuren var jag med i lite grann. Sitt engagemang för studenterna på uwc har han kvar. Mellan tre och fem månader per år har han arbetat på plats efter sin pensionering, och en dag när han tittade ut över universitetets torg där tusentals studenter rör sig och möts fick han idén att presentera två afrikanska kyrkofäder i en bok för vår tids unga teologer: dels Origenes, dels John Mbiti. Den kom ut för drygt ett år sedan och har fått titeln African Church Fathers, Ancient and Modern – A Reading of Origen and John S. Mbiti. Inför Desmond Tutus 90-årsdag medverkade han i boken Ecumenical Encounters with Desmond Mpilo Tutu. – Där berättar jag om när han skulle avgå som president för All Africa Conference of Churches vid mötet i Addis Abeba 1997. FN-hallen var fylld av afrikanska kyrkoledare. En ny president från Ghana tillträdde. Tutu hoppade upp ur ordförandestolen och ropade: ”Yippee, yippee! I am free! I am free!” Här har världens ledare något att lära. Jag har undrat hur han fick den gåvan, att vara så … han var helt otrolig, den mannen. Det går inte att beskriva. n nr2
2022
uppdrag mission
33
stipendiaten Pär Eliasson
DIN AVHANDLINGSTI-
TEL ÄR Towards a New
Language – Christology
in Early Modern Marathi,
Konkani and Hindustani
– VAD ÄR DET DU HAR GJORT ?
Utgångspunkten för mitt arbete var en bibelparafras som jag upptäckte
BILD: MAGNUS ARONSON
Tvåvägseffekt Missionshistoriker studerar missionens
Det kunde ha varit missionsveten-
skap men blev indologi, så jag har varit med en del på seminarierna
hos henne, och några av forskarna
INTERVJU ANNA BRAW
jag har lagt fram något som de är
därifrån har kommit till oss när
intresserade av. Anthony Lappin är
OCH PROJEKT SOM GENOMFÖRS
HÄR HEMMA ELLER UTOMLANDS
HÖR TILL LUNDS MISSIONS
SÄLLSKAPS MEST SYNLIGA VERKSAMHETER.
PÄR ELIASSON, DU SÖKTE TILLSAMMANS MED KAJSA AHLSTRAND OCH ANTHONY LAPPIN ETT BIDRAG FÖR ATT KUNNA ARRANGERA EN KONFERENS I UPPSALA. HUR KOMMER DET SIG ATT NI SAMARBETAR?
tjänst i Uppsala när vi planerade konferensen.
utvecklades – och hur arbetet utvär-
på latin, men de lärde sig marathi
tera tillsammans med praktiker ”på
som fanns. Sedan startade de ett
med nutida missionsvetenskap.
att berätta Bibeln muntligt på ett
kom till, strukturerades, utfördes och derades. Sedan ville vi också reflek-
fältet” och akademiker som arbetar
KONFERENSEN FICK STÄLLAS IN AV SAMMA ORSAK SOM SÅ MÅNGA
VAD VAR DET NI VILLE GÖRA?
ANDRA. VAD HÄNDER NU?
en. Deras egna gudstjänster var ju och lyssnade till de berättelser
slags söndagsskola och provade
liknande sätt, och de skrev ner vad
de gjorde. Så det jag läste är i stort
sett den bibliska historien, men i en
form som liknar den som hinduiska
Vi ville titta på missionens försörj-
Vi kunde nog ha genomfört den
sanskrittexter fick när de återberät-
till missionärernas arbete har kom-
ha blivit samma sak. Kanske kan
studerat andra texter, bland annat
en tvåvägseffekt. Tanken var att om
Nu har tre av doktoranderna i
och hindi.
en global kristenhet under den
Anders Wejryd och Oulia Makkonen,
använda det som en referenspunkt
i mitten av februari ska jag också
ningslinjer och se varifrån pengarna mit. Missionen har ju hela tiden haft man ser hur missionärerna skapade
tidigmoderna perioden kan man
på distans, men det skulle ju inte vi göra något liknande framöver.
missionsvetenskap, Julia Kuhlin och
institutionen, och så ska jag börja
arbetat mycket med Indien under
ungefär 1500 och 1800 för att se hur
VAD HÄNDER SEDAN?
göra det. Julia Kuhlins avhandling
någon del av perioden mellan
missionsvetenskap och studerar
katekeser och ordböcker på konkani
disputerat på ganska kort tid, och
ska munkars missionsarbete i Indien
kristenheter. Vi ville samla forskare
tades på folkspråket. Jag har också
Jag fortsätter att undervisa i hindi
Middle Class Women and Their Eve-
2 2022
plats där de firade gudstjänst och
började lära känna lokalbefolkning-
som arbetar med olika aspekter av
uppdrag mission nr
en avhandling i religionsvetenskap
arbetssätt påverkade hur missionen
strand min biträdande handledare.
mellan 1500-talet och 1700-talet.
34
i Stockholm nu, men han hade en
likheter och olikheter i synsätt och
för att bättre förstå vår tids globala
Min avhandling handlar om katol-
skulle kunna passa som material för eller indologi. Det var en grupp
När jag började som doktorand i
indologi här i Uppsala var Kajsa Ahl-
doktorand – jag reste dit delvis för
att se om jag kunde hitta något som
munkar som hade kommit till en
försörjningslinjer
ATT DELA UT STIPENDIER FÖR RESOR
när jag var i Indien innan jag blev
och indisk filosofi på indologiska
heter Lived Pentecostalism in India:
sätta mig in i religiös litteratur på
ryday Religion, så vi är flera som har
ratur från 1200- och 1300-talen.
de här åren.
gammalmarahti – det innebär litte-
n
LUNDS MISSIONSSÄLLSKAP
ift en tidskr
ns ds missio från lun
sällskap
ång 176 022 • årg • nr 1 • 2
en tidskrift från lunds missionssällskap • nr 5 • 2021 • årgång 175
Engagera internationella gruppen (ännu mer)!
glädje Återseendets KYRKA 14 28 NYA BARN I NY GLÖMMER OSS” ÖRSUNDSBRO ATT DU INTE GREKLAN D ”HOPPAS DEL AV HELHETEN 24 VACKER SIGTUNA EN
Har det varit svårt för den internationella gruppen i din församling
att komma någon vart med arbetet när mycket har varit stängt?
SÅ SÖKER DU LUNDS MISSIONS SÄLLSKAPS STIPENDIER
• 2021 • årgång 175 missionssällskap • nr 4 en tidskrift från lunds
Börja läsa Uppdrag Mission tillsammans, och bjud in fler att
Lunds Missionssällskap delar varje
vara med!
år ut resestipendier till i första
Tidskriften kommer ut fem gånger om året (inklusive ett tjockare
hand ungdomar under utbildning
En kyrka driven av mission BISKOP JOHAN TYRBERG: HÄR BÖRJAR KYRKAN 4 HELSINGBORG: TABERNAKLET VID TEGELKYRKAN 30 ETIOPIEN: ÖVER ALLA GRÄNSER 42
temanummer under sommaren). En helårsprenumeration kostar 200
och grupper vars resa är en del av
en tidskrift från lunds missionssällskap • nr 3 • 2021 • årgång 175
kronor inom Sverige. Skriv till pren@uppdragmission.se! Alla tidigare
nummer och de senaste årens artiklar finns på tidskriftens webbplats.
ett ömsesidigt utbytesprogram
mellan kyrkor och ekumeniska
Mission som vetenskap
Sök på land eller ämnesord för att hitta inspirerande läsning som
MAN HADE TÄNKT SIG 4 KRÖNIKAN ALLT ÄR INTE ALLTID SOM 18 INDIEN ”GUDS FOLK MÅSTE SYNAS” 30 GUATEMALA FARLIG FÖRÄNDRING
organisationer. Sällskapet ger också
anknyter till gruppens arbete (till exempel mentormammor), och skriv ut
stipendier till vissa projekt, till s
mi
s s i onssä
aps
d
lun
studier och till tryckning av skrifter.
ll
tidsk
ri
175 år
sk
det du behöver eller skicka ut länkar!
t
f
Naturligtvis är ni också välkomna som medlemmar i Lunds Missionssällskap,
Hoppets tecken
antingen årsvis eller med livstidsmedlemskap. Tidskriften ingår i medlemsavgiften!
Ansökan ska vara väl förberedd,
KRÖNIKAN ”DU KAN INTE GE UPP – VI HAR INTE GETT UPP” 4 SYDSUDAN ”DET ÄR SÅ JAG SER PÅ MIN TRO PÅ KRISTUS” 20 BRASILIEN ”VI KAN VARA FÖRSAMLING PÅ DET HÄR SÄTTET OCKSÅ” 16
ingå i en långsiktig informationseller utbildningsverksamhet och
innehålla en realistisk budget för genomförandet.
GLOBALT NÄTVERK STÖDER EKUMENISKT ARBETE
och bidrag till projekt, studier och
utgivning med inriktning på utbild-
Ansökan görs via Lunds
I Malmö stöder sällskapet projekt
Missionssällskaps ansökningsportal,
med inriktning på dialog och ökad
www.lundsmissionssallskap.se/
Lunds Missionssällskap
ning, integration och fredsarbete,
förståelse mellan olika religiösa
stipendier. Ansökningsportalen
äldsta missionssällskap. Missions
mer, såsom musik, konst och film.
islam och kristendom.
15 april–15 maj, 15 juli–15 augusti
idag samarbeten, dialog och
KUNSKAPSUTBYTEN
arbetet har utvecklats och innebär arbete för fred och ickevåld i en
världsvid gemenskap. LMS har ett
nära samarbete med Act Svenska kyrkan, och biskopen i Lunds
stift är dess hedersordförande.
Sällskapet verkar ekumeniskt.
LMS förvaltar avkastningen på
gärna i en mångfald av uttrycksfor-
Lunds Missionssällskap arbetar med
fem noder:
I Hongkong ges stöd till ett
centrum för studiet av mötet mellan
kristen tradition och kinesisk kultur, men också till teologisk utbildning
för de många minoritetskyrkorna i
de gåvor som har testamenterats
Sydostasien.
året delas rese- och projektbidrag
The Desmond Tutu Chair vid
till sällskapet, och fyra gånger om ut till sökande från hela landet.
Antalet sökande har ökat markant under de senaste tio åren. UNGDOMAR VIKTIGA
I första hand stöder LMS unga
I Kapstaden finansierar sällskapet
University of Western Cape.
I Jerusalem ges stöd till Svenska
teologiska institutet och dess
Fyll i ansökningsformuläret
VILL DU BLI MEDLEM?
enligt anvisningarna och skicka
sällskap, LMS, får du tidskriften
– ett svarsmeddelande bekräftar
Som medlem i Lunds Missions
det genom att trycka på ”Skicka”
Uppdrag Mission (fem nummer per
att ansökan har kommit fram.
år). Du blir också kallad till årsmötet
Svar kan förväntas inom en
där ordförande och styrelse väljs.
månad efter att ansökningstiden
Medlemsavgiften är 50 kronor
gått ut för respektive period.
per år, alternativt en engångs
summa på 500 kronor för livslångt
DOKUMENTATION
medlemskap.
När resan eller projektet har
lundsmissionssallskap.se!
stipendiaterna kunna dokumentera
Skriv till styrelsen@
avslutats ska stipendiaten/
sina erfarenheter i text och bild, rapporter som kan komma att
I Egypten stöder sällskapet
med Université Catholique i Lyon
kurs- och retreatcenter i samverkan och Helsjöns folkhögskola samt
Mariadöttrarnas arbete i Kairo.
ummer an t u äs
29 april
publiceras i Uppdrag Mission
och/eller på hemsidan. Skicka
te
ning på möten över kultur- och resebidrag för volontärinsatser
samt 15 oktober–15 november.
religionsteologi.
utbildningssatsningar på Anafora
religionsgränser. Sällskapet ger
är öppen 15 januari–15 februari,
arbete med religionsdialog och
människor som vill göra tjänst i
den globala kyrkan med en beto-
traditioner, framför allt judendom,
n
grundades 1845 och är Sveriges
text och högupplösta bilder till
rapport@lundsmissionssallskap.se!
nr2
2022
uppdrag mission
35
POSTTIDNING B
Returadress: Nätverkstan ekonomitjänst Box 311 20 400 32 Göteborg
FASTEAKTIONEN 2022
DELA LIKA UNDER SAMMA HIMMEL Den 20 mars är det vårdagjämning. Dag och natt är lika långa och vi delar lika på ljuset men inte på jordens resurser eller fördelningen av makt. Det är ett bra tillfälle att uppmärksamma detta.
Dela med dig genom att swisha halva beloppet för något du köper. Det kan vara kostnaden för en halv kaffe, en halv lunch eller varför inte halva matkassen.
I en tid då allt för få kan äta sig mätta, ökar orättvisorna och fattigdomen. 45 miljoner människor är i akut hungersnöd*.
Tillsammans gör vi världen hel. Vi delar lika under samma himmel.
SWISHA HALVA KOPPEN
SWISHA HALVA LUNCHEN
SWISHA HALVA MATKASSEN * Källa: FN (nov 2021)
36
uppdrag mission nr 2
2022
Tillsammans gör vi världen hel. Din gåva gör det möjligt.
SWISHA TILL
900 1223 PG 90 01 22-3
BG 900-1223
svenskakyrkan.se/act
