Komplicerat läge för torsken

Komplicerade läget för torsken i Östersjön – så här ser det ut

Torsken är en av våra mest älskade matfiskar och en central art för yrkesfiskets ekonomi. Vi har tidigare varit vana vid att den funnits i rikliga mängder, både på väst- och östkust. Idag är det inte längre så och forskarna står handfallna inför det systemskifte som ser ut att ske i vårt största innanhav.

Under 1950 till 1970-talet ökade näringstillförseln till Östersjön, förmodligen som en konsekvens av att man började använda konstgödsel inom jordbruket. Detta ledde till ökade bestånd av torsk, sill och skarpsill i området. Dessutom förekom gynnsamma inflöden av saltvatten från Västerhavet under en rad av år, något som blev en fördel för torsken vars ägg är beroende av den flytkraft som saltvatten ger. Beståndet av torsk ökade och lade grunden till det starka torskfisket som förekom mellan 1980 och 1985. Saltvatteninflödena minskade därefter och nyrekryteringen av torsk avtog markant. Länderna kring Östersjön lyckades inte genomdriva gemensamma och effektiva fiskeregleringar och detta resulterade i att torsken exploaterades på ett ohållbart sätt.

Samtliga Östersjöstater, särskilt de baltiska, bedrev ett stort torskfiske och redan 1989 bedömde man att fisket måste regleras eftersom det visade en nedåtgående trend. Årlig beståndsuppskattning av Östersjöns arter började göras av Internationella Havsforskningsrådet, ICES, redan på 1970-talet. Men det skulle dröja till 1989 innan de första internationella torskfiskekvoterna initierades. År 1995, när Sverige gick med i EU, antogs också en förvaltningsplan för fisket i Östersjön. Dessvärre fungerade inte centralstyrningen av Östersjöfisket genom EU, och det var först när ”Grönboken*” publicerades av den Europeiska Kommissionen 2001, som man införde en mer lokal, ekosystemanpassad förvaltning.

Tuff tillvaro för torsken Östersjön är ett innanhav med brackvatten. Torsken är en utpräglad saltvattensart och lever därför i Östersjön under pressade förhållanden. De lokala bestånden ser ut att ha anpassat sig efter varierande salthalt men det påverkar till exempel utbredning, kondition och yngelproduktion då östersjötorskens ägg normalt behöver minst 11 promille för att kunna flyta. Detta salta vatten ligger i djupare lager i södra Östersjön och idag är stora delar av botten där torsken vanligtvis leker drabbat av syrebrist på grund av övergödning.

Fiskestopp av torsk i Östersjön 2020 För yrkesfisket är det nu förbjudet att fiska efter torsk i östra området (delområde 25-32, se karta sidan 15) Det har satts en liten kvot för oavsiktliga bifångster i fisket efter andra arter. Det innebär också förbud mot torskfiske i delområde 24 men här får fisket bedrivas under vissa villkor.

Svensk kvot EU-kvot 2020, Ändring Västra Östersjön (ICES 22-24) svensk kvot: 592 ton EU-kvot: 3806 ton -60% Östra Östersjön (25-32) svensk kvot: 465 ton EU-kvot: 2000 ton -92%

Torskbeståndet idag

Östersjön, västra beståndet: lekbiomassan uppskattas här till ca 150 000 ton.

År 2018 landades 5850 ton, av det var det svenska yrkesfisket 862 ton vilket utgör cirka 15 procent. Från och med 2015 ska all fångad torsk landas enligt landningsskyldighet. Även fritidsfiske är inkluderat i beståndsuppskattning för det västra beståndet vilket motsvarade 30 procent av totala fångsterna 2018.

Östersjön, östra beståndet: lekbiomassan uppskattas här till ca 100 000 ton.

Det dåliga tillståndet för torsken i östra Östersjön beror på biologiska förändringar under de sista tio åren. Tillväxten, konditionen (vikt vid en specifik längd) och längden då fisken blir könsmogen har kraftigt minskat. Dessa förändringar visar att beståndet har varit utsatt för extrem stress och att det samtidigt har en begränsad reproduktionskapacitet.

Läs om märkningsprojektet Tabacod (”Tagging Baltic Cod) i ”Svensk Fisknäring Årg. 3 nr 5. – Det ser ut att vara tre huvudsakliga faktorer som idag påverkar torsken i Östersjön, säger Joakim Hjelm, forskare vid institutionen för akvatiska resurser vid Sveriges lantbruksuniversitet (SLU Aqua) som också arbetar inom ICES. För det första ser torsken ut att svälta, de är små, magra och har hög dödlighet. Andelen stora torskar har också gått ner. Medellängden i bestån-

den har sjunkit från cirka 45 centimeter till mindre än 30 centimeter de senaste tjugo åren. Varför den svälter är inte helt utrett, men en möjlig anledning är bristen på sill och skarpsill, två av torskens viktigaste födokällor. För det andra så har hela Östersjöns ekosystem förändrats markant de senaste tre årtiondena: områden med syrebrist och döda bottnar har ökat och för det tredje, växer sälpopulationerna, torsken är drabbad av parasiter och hela näringsväven där torsk är en toppredator har rubbats.

Öka tillgången på mat och minska säl och skarv – Att sluta fånga torsk kan ge bestånden en chans att återhämta sig, men det krävs även andra åtgärder så som att bevara de stora individerna och se till att rätt sorts föda finns tillgänglig. Det finns ingen ”quickfix”. Att, till exempel, endast sluta bottentråla kommer troligen inte att rädda beståndet, säger Joakim Hjelm. Kanske man behöver hjälpa torsken med föda genom att minska fisket på skarpsill i de områden där tillgången på bytesdjur är dålig. Detta kan göras genom en mer ”rumslig” förvaltning och skulle förmodligen ge torsken ett större matfat. Vi bör också diskutera en tuffare förvaltning av både säl och skarv, allt för att behålla vår unika torsk i Östersjön. avslutar Joakim Hjelm.

Torsken i Ålands hav går mot strömmen Det finns ett torskbestånd i Östersjön som skiljer sig från övriga och det är beståndet i Ålands hav. Djupområden i den här delen av Östersjön är unika eftersom de är syrerika och har friska bottenmiljöer. Här lever fortfarande torskar som är stora, friska, snabbväxande trots en låg salthalt på under 11 promille. Forskare på SLU menar att det är en sak för torsken att leva i låg salthalt, en annan att få äggen att kläckas. I ett projekt som SLU drivit med Uppsala Universitet har det visat att för vissa torskindivider har det varit möjligt för lek ner till 9-10 promille salthalt. – Det finns åtminstone två viktiga lärdomar att dra av studien, menar Ulf Bergström, som forskar på Östersjöns livsmiljöer vid SLU. Att torskens ägg kan kläckas i lägre salthalter och att det blir extra viktigt att skydda Ålandstorsken eftersom den verkar tåla lägre salthalter och är storvuxen och producerar mer avkomma.

*En grönbok är ett dokument som Europeiska kommissionen offentliggör för att stimulera till diskussion i en särskild fråga genom att uppmana organisationer och enskilda att delta i samråd och debatt. Ibland ligger den till grund för förslag till lagstiftning som sedan presenteras i en vitbok.

Referenser:

Havs-och Vattenmyndigheten, Sveriges Lantbruks Universitet, SLU Conflicts in the management of fisheries –The change in roles and perception of the Swedish fishing industry. Staffan Larsson i boken National resource, conflicts and sustainable development, 2019. Adaptation to salinity in Atlantic cod from different regions of the Baltic Sea, Journal of Experimental Marine Biology and Ecology, 2016 https://balticeye.org/en/fisheries/fewer-large-cod/

UTBLICK

Vägen tillbaka är stängd men vägen framåt kan vi bygga tillsammans

Isenaste numret hade precis Coronapandemin tornat upp sig framför oss. Nu befinner vi oss mitt i den men jag har till skillnad från finanskrisen svårare att greppa situationen. Det som bekymrar mig är min insikt att Sverige är en importekonomi både på råvaror och förädlade varor inom livsmedel, speciellt inom sjömat. En allt för snabb förändring från globala till nationella prioriteringar får därför stora konsekvenser för oss. Apropå lokalt perspektiv är en god nyhet att WWF lyfte fram insjöfisket på ett mycket positivt sätt i sin senaste fiskguide. Man belyste också sjömatens positiva klimataspekter, något som vi tillsammans behöver bli bättre på att framhålla inom branschen.

Vad som dock får mig och hela branschen att förundras är HaV:s och Miljödepartementets inställning till spårbarhetssystemet. Här har myndighetens tolkningsföreträde kring EUs lagstiftning använts för att driva igenom tidernas största diskriminering av svensk fisk och förädling, till en kostnad av 100-tals miljoner för våra verksamheter och skattebetalare. När vi som bransch och flera remissinstanser varnade för kostnaderna, systemets brister och otydliga syfte redan 2016 drog man EUkortet; om vi inte accepterar systemet hotar EU med sanktioner mot Sverige. När det sedan 2019 vid implementeringen av systemet blev tydligt att Sverige valt att tolka både förordning och paragraf på ett sätt som inget annat EU-land gjort, anser myndigheten fortsatt att det inte är Sverige som gjort en felaktig tolkning. Det är istället övriga EU-länder som inte förstått innebörden av paragrafen. Ur ett demokratiskt perspektiv är det att likna vid en situation där små partier med 3% av rösterna skulle hävda att de har folkets fulla stöd. Att jag dessutom själv ställt frågan till kommissionen och fått till svar att några systemkrav aldrig ställts på Sverige eller något annat EU land, viftas bort som oväsentligt. Jag vet inte riktigt vad våra företag, handel och grossister samt konsumenter av sjömat gjort för fel i Sverige för att förtjäna det här. Vi står bakom kraven på att spårbarheten skall uppfyllas, men är emot den administration, kostnad och diskriminering av svensk fisk som rapporteringen i IT-systemet medför. Vi kommer dock oförtrutet arbeta vidare för en lösning. Vägen tillbaka är stängd men vägen framåt kan vi bygga tillsammans, då det alltid funnits en enighet kring vikten av spårbarhet. Med det vill jag tacka alla Er som brinner för sjömat i Sverige, för stödet till branschen och önskar Er en trevlig sommar.