12
SVENSK FISKNÄRING · Nr.3 2020
Komplicerade läget för torsken i Östersjön – så här ser det ut Torsken är en av våra mest älskade matfiskar och en central art för yrkesfiskets ekonomi. Vi har tidigare varit vana vid att den funnits i rikliga mängder, både på väst- och östkust. Idag är det inte längre så och forskarna står handfallna inför det systemskifte som ser ut att ske i vårt största innanhav.
U
nder 1950 till 1970-talet ökade näringstillförseln till Östersjön, förmodligen som en konsekvens av att man började använda konstgödsel inom jordbruket. Detta ledde till ökade bestånd av torsk, sill och skarpsill i området. Dessutom förekom gynnsamma inflöden av saltvatten från Västerhavet under en rad av år, något som blev en fördel för torsken vars ägg är beroende av den flytkraft som saltvatten ger. Beståndet av torsk ökade och lade grunden till det starka torskfisket som förekom mellan 1980 och 1985. Saltvatteninflödena minskade därefter och nyrekryteringen av torsk avtog markant. Länderna kring Östersjön lyckades inte genomdriva gemensamma och effektiva fiskeregleringar och detta resulterade i att torsken exploaterades på ett ohållbart sätt. Samtliga Östersjöstater, särskilt de baltiska, bedrev ett stort torskfiske och redan 1989 bedömde man att fisket måste regleras eftersom det visade en nedåtgående trend. Årlig beståndsuppskattning av Östersjöns arter började göras av Internationella Havsforskningsrådet, ICES, redan på 1970-talet. Men det skulle dröja till 1989 innan de första internationella torskfiskekvoterna initierades. År 1995, när Sverige gick med i EU, antogs också en förvaltningsplan för fisket i Östersjön. Dessvärre fungerade inte centralstyrningen av Östersjöfisket genom EU, och det var först när ”Grönboken*” publicerades av den Europeiska Kommissionen 2001, som man införde en mer lokal, ekosystemanpassad förvaltning.
Tuff tillvaro för torsken
Östersjön är ett innanhav med brackvatten. Torsken är en utpräglad saltvattensart och lever därför i Östersjön under pressade förhållanden. De lokala bestånden ser ut att ha anpassat sig efter varierande salthalt men det påverkar till exempel utbredning, kondition och yngelproduktion då östersjötorskens ägg normalt behöver minst 11 promille för att kunna flyta. Detta salta vatten ligger i djupare lager i södra Östersjön och idag är stora delar av botten där torsken vanligtvis leker drabbat av syrebrist på grund av övergödning.
Fiskestopp av torsk i Östersjön 2020
För yrkesfisket är det nu förbjudet att fiska efter torsk i östra området (delområde 25-32, se karta sidan 15) Det har satts en liten kvot för
oavsiktliga bifångster i fisket efter andra arter. Det innebär också förbud mot torskfiske i delområde 24 men här får fisket bedrivas under vissa villkor.
Svensk kvot EU-kvot 2020, Ändring
Västra Östersjön (ICES 22-24) svensk kvot: 592 ton EU-kvot: 3806 ton -60% Östra Östersjön (25-32) svensk kvot: 465 ton EU-kvot: 2000 ton -92%
Torskbeståndet idag
Östersjön, västra beståndet: lekbiomassan uppskattas här till ca 150 000 ton. År 2018 landades 5850 ton, av det var det svenska yrkesfisket 862 ton vilket utgör cirka 15 procent. Från och med 2015 ska all fångad torsk landas enligt landningsskyldighet. Även fritidsfiske är inkluderat i beståndsuppskattning för det västra beståndet vilket motsvarade 30 procent av totala fångsterna 2018. Östersjön, östra beståndet: lekbiomassan uppskattas här till ca 100 000 ton. Det dåliga tillståndet för torsken i östra Östersjön beror på biologiska förändringar under de sista tio åren. Tillväxten, konditionen (vikt vid en specifik längd) och längden då fisken blir könsmogen har kraftigt minskat. Dessa förändringar visar att beståndet har varit utsatt för extrem stress och att det samtidigt har en begränsad reproduktionskapacitet. Läs om märkningsprojektet Tabacod (”Tagging Baltic Cod) i ”Svensk Fisknäring Årg. 3 nr 5. – Det ser ut att vara tre huvudsakliga faktorer som idag påverkar torsken i Östersjön, säger Joakim Hjelm, forskare vid institutionen för akvatiska resurser vid Sveriges lantbruksuniversitet (SLU Aqua) som också arbetar inom ICES. För det första ser torsken ut att svälta, de är små, magra och har hög dödlighet. Andelen stora torskar har också gått ner. Medellängden i bestån-
