Tre kvinnliga yrkesfiskare

Ge inte upp din dröm

De kvinnliga yrkesfiskarna må vara få sett till antalet, men är en hängiven skara yrkeskvinnor som värnar om sin frihet ute på havet, ett hållbart fiske och lokal matkultur. Kerstin Roysson från Grundsund i Bohuslän är licensierad läppfiskleverantör till Norges laxkasseodlingar. Anna Vesper Gunnarsson fiskar i Hjälmaren och kan även stoltsera med utmärkelsen ”Årets bonde” inom kategorin fisk & skaldjur. Carina Adolfsson håller till vid Ringsjön och har med sin position som Skånes enda kvinnliga yrkesfiskare fått ett oväntat filmerbjudande!

Den idylliska kustpärlan Grundsund ligger i mellersta Bohusläns yttre kustband. Här bor och arbetar Kerstin Roysson sedan snart 40 år tillbaka. I stort sett varje dag åker hon ut och fiskar, med några års uppehåll i samband med att barnen kom. I unga år provade hon på några olika jobb och arbetade på en förskola och en servettfabrik i Skåpafors. Fiske var absolut inget hon funderat på eller hade någon relation till. Men när kärleken ”kom till byn” flyttade hon med till Bohuslän och började sitt nya yrkesliv som fiskare tillsammans med sin man Tony som redan var i branschen. Vi når henne på självaste Mors Dag. Att sitta lugnt tillbakalutad i solstolen verkar inte vara något för denna pigga 63-åring. – Hej! vänta jag ska bara sätta ner tomatplantorna, så vi kan prata i lugn och ro säger Kerstin, som även hunnit med en vända på havet denna söndagsmorgon. Fram till 2012 var ålfisket hennes största inkomstkälla vid sidan av kräft- och hummerfisket. När förbudet mot ålfiske på västkusten kom fick hon tänka om. Eftersom skaldjursfisket är säsongsbetonat behövde hon komplettera med en ny inkomstkälla. Ett tips kom lägligt, norska laxodlare sökte efter svenska fiskleverantörer på västkusten. Efterfrågan på läppfisk (som putsar bort parasiter och laxlus) ökade markant i början av 2000-talet då laxlusen började bli resistent mot kemiska bekämpningsmedel. Idag är makarna Roysson en av 14 godkända läppfiskleverantörer och fiskar stensnultra, skärsnultra och berggylta. – Det kändes bra att få möjlighet att fortsätta med levande fisk och vårda det jag fångar, så som jag var van vid under min ålfisketid.

Fisken exporteras levande i stora kyltankar. Lastbilen hämtar upp sin last med början i Kungsbacka, arbetar sig sen uppåt till Göteborg och vidare upp i Bohuslän innan de far in i Norge och destination laxfiskeodling.

Idag fiskar Kerstin tillsammans med sin son ”Bobo”. Under åren med ålfisket gick hon oftast ut själv.

Kerstin Roysson.

– Jag kände mig aldrig rädd att fiska själv och använde aldrig autopiloten, den känns som en falsk vän. Idag har säkerhetsfrågor kring fiske fått en annan status vilket jag tycker är bra. I början var det många som fnyste när det gällde att åka på säkerhetskurser. Nu har vi kommit så långt att vi bättre förstår och kan ta in hur viktigt det är att vi repeterar hjärt- och lungräddning, livräddning och annat som kan vara direkt avgörande vid en incident eller olycka. Trots ett fysiskt tungt arbete och långa arbetsdagar känner Kerstin att hon hamnade på precis rätt yrkesplats efter de inledande ungdomsjobben. – Alla erfarenheter i livet räknas, men jag måste säga att det roliga i fiskelivet vida överväger det som är lite tufft. Själv har jag alltid tyckt att pappersarbetet är det jobbigaste. Om man är tjej eller kille spelar inte så stor roll men man får inte vara rädd att ta i. Själv har jag klarat mig bra och har aldrig haft ont i ryggen. Man måste lära sig att lyfta på rätt sätt och unna sig lite massage emellanåt så mår man bra! Friheten att styra sin tid är det bästa med jobbet.

Kerstin närmar sig den allmänna pensionsåldern men räknar inte ner sina dagar. – Jag vill hålla på så länge jag är frisk, förhoppningsvis blir det ett antal år till. Vem vet, kanske jag får vara med om att fiska ål igen, den är på frammarsch vilket är så glädjande. Carina Adolfsson driver Adolfssons Fisk tillsammans med sin familj och fiskar vid Ringsjön, en av Skånes största insjöar. Här fiskar hon gös, men även andra insjöfiskar som gädda, abborre, brax (norr om Småland kallad braxen) och sutare. Carina är 6:e generationen yrkesfiskare och var bara fem år när hon började följa med sin pappa Eric ut på fisketurerna. – Mamma var lättad när jag klarade mig själv, hon var hellre på landbacken och hade fullt upp med sju barn och allt som följde med det. Som fiskarhustru var hon ändå delaktig. Tog hand om ekonomin, maten och gjorde sillinläggningar. Hennes egen passion var trädgården och det som växte i jorden. Att Carina så tidigt fick förtroende att hjälpa till på sjön har gett henne en stor grundtrygghet. – Ja, jag kände mig så trygg tillsammans med pappa, vi var lika och jobbade bra ihop. Han är fortfarande min stora idol. När det känns lite slitigt och tungt tänker jag på honom och att jag fortsätter i hans fotspår, det gör mig stolt! Fastän Carina drömde

om ett liv som fiskare blev det av olika anledningar ändå inte hon som tog över efter sin pappa. Det kom att dröja nästan 20 år innan det blev hennes tur. Hon och hennes man Christer hade just avvecklat sin kioskrörelse när telefonen ringde och det blev ett samtal som skulle komma att förändra hennes liv. Personen i andra luren ville höra om Carina var intresserad av att ta över fiskbutiken och restaurangrörelsen i samband med att verksamheten fått ekonomiska problem. – Min dotter Anna, som är kock sa – vi kör! Vi satsade allt vi hade för att bygga upp verksamheten och så småningom fick jag även ta över fisket där jag hör hemma. Restaurangen ligger med sjöutsikt intill Fulltofta naturreservat och har blivit ett uppskattat besöksmål på söndagarna. Storsäljaren är ”Gösspecial” med stekt, panerad ”– Alla erfarenheter i livet räknas, gös, potatismos, ägg, dill, räkor men jag måste säga att det roliga och skirat smör. – Min egen favorit är kokt gös i fiskelivet vida överväger det med potatis och skirat smör. När jag äter det, då är jag i himmelrisom är lite tufft. Själv har jag alltid ket, skrattar Carina. Att vittja nät för hand är en tung tyckt att pappersarbetet är det syssla, det krävs armstyrka för att dra upp nät från tio meters djup jobbigaste” för hand. – Jag är ”rätt grov i armarna”! Man måste nog ha lite jäklar anamma och vara lite händig för det händer saker ute på sjön. Att det är ett mansdominerat yrke har mest att göra med arv och traditioner menar Carina. Fisket har oftast gått från far till son, eller så gifte man sig med en fiskare och kom in den vägen. Ska man jobba som fiskare hjälper det till att vara envis, men det kan ju också ha sina baksidor berättar Carina. – Häromåret blev jag stucken på en gösfena. Det tog illa vid en fingerled, men jag hade 120 kilo fisk att filea och sen skulle jag hjälpa till med serveringen på restaurangen så det var bara att fortsätta. Ni får inte tro att jag pekar finger åt er, fick jag säga till mina matgäster! En läkare som tillhörde sällskapet reagerade direkt, åkte hem efter sin receptbok och sa till mig att hämta penicillinkuren omedelbart då jag var nära att få blodförgiftning. Så ibland kan envisheten ligga en till last. Efter ett tufft coronaår och en is som låg i nästan två månader är den stundande morsdagslunchen med 200 gäster ett välkommet bidrag på många plan. – Det är så härligt! Stundtals har det varit ”blod, svett och tårar” under de tio år vi har hållit på, men jag ångrar inte en sekund att vi bytte ut kiosklivet på land. Här har vi kunnat arbeta tillsammans hela familjen och har stöd från övriga i släkten när så behövs. Att jobba utomhus och andas fritt är värt så mycket mer än pengar. Carina är full av historier och goda skratt, men den dagen en filmproducent ringde trodde hon inte riktigt att hon hört rätt. – Nä, då satt jag mest och gapade. Kunde inte riktigt se mig själv stå framför kameran. Men så blev det. Filmproducenten ville ha en ”riktig” skånsktalande yrkesfiskare med i filmen och eftersom jag var den enda kvinnliga i Skåne så var det svårt att stå emot! Jag har inte sett den färdiga filmen ännu, men det är en ganska otäck Carina Adolfsson. kriminalhistoria tror jag.

Hjälmarens Fiskaranna, ja så kallas hon Anna Vesper Gunnarsson. Hon är uppväxt på ön Valen i Hjälmaren där hennes pappa, Björn Eriksson, arbetar som 16:e generationens fiskare. Anna började tidigt hänga med ut och fiska kräftor, gös, abborre, gädda och andra insjöfiskar. Tanken att själv bli fiskare fanns med tidigt, men barn och andra jobb kom emellan. När hon väl bestämde sig för att bli fiskare på heltid, för tio år sedan, satte hon sina höga klackskor på hyllan efter ett Anna Vesper Gunnarsson. framgångsrikt yrkesliv som försäljningskvinna. – Egentligen var jag på gång redan 2003, men vågade inte gå hela vägen den gången. Var hemma med barnen några år, jobbade mycket med olika typer av hemförsäljningsuppdrag och hann även med en tid på Volvo innan jag bestämde mig på riktig.

Men det var ett hårt slit att få yrkeslicensen tycker Anna som fick göra flera överklaganden till myndigheter innan hon fick sin licens godkänd. Det underlättades inte heller av att det är tre länsstyrelser som omgärdar Hjälmaren, menar Anna. – Det var en jobbig tid. Trots att det sas att det var välkommet med yngre tjejer i fisket upplevde jag ett motstånd, men jag kände att jag hade alla rätt och fick lägga mycket kraft och tid på att bevisa det. Att arbeta i samklang med naturen och bevara mångfald och fiskebestånd är självklart för Anna. Förra året prisades hon med en fin utmärkelse för sitt arbete med ett hållbart fiske. Hon blev ”Årets bonde” inom kategorin fisk- och skaldjur. I vinnarmotiveringen lyfts upp att hon jobbar i världens första MSC-certifierade insjöfiske samt att hon är en sann förebild och en ambassadör som skapar ringar på vattnet. En skön revansch för den jobbiga inledningen kan tänkas, ett kvitto på att hon jobbar rätt och med framåtanda. – Jag är glad att jag höll ut. Det finns inget bättre jobb! Att stå där ute en tidig morgon i april och fiskgjusen flyger förbi och säger ”hej här är jag” eller se soluppgången en kall vintermorgon på isen – de stunderna är helt magiska.

Anna är en tjej med många järn i elden. Bland annat har hon deltagit i ett kokboksevent tillsammans med ”Årets Ekokock” och tycker också att det är roligt att odla lite i sin egen trädgård. När gäster kommer på besök bjuder hon på pressad potatis och ugnskokt gös, med kantareller från skogskanten och vildsvinsbacon. Barnens favorit är färsk pasta med gös-sås så det blir det ofta till vardags. De är tonår-

Fakta yrkesfiskare

Yrkesfiskare är ett av våra mest mansdominerade yrken. Det fanns endast 11 aktiva kvinnliga yrkesfiskare registrerade år 2020 (av totalt ca 800 personer) d v s bara knappt 1,5 procent. Inom fritidsfisket ser man däremot en ökande trend när det gäller kvinnor. De flesta av de kvinnliga yrkesfiskarna arbetar i insjöar och i det kustnära mer småskaliga fisket. I ett bredare perspektiv, om man tittar på kvinnor som jobbar tillsammans med någon som har yrkesfiskelicens ser vi en något högre siffra, drygt 8 procent (år 2017). När det gäller fiskeribranschen i övrigt är det mer jämlikt. I fiskindustrin har kvinnor traditionellt utgjort den största arbetskraften, under de stora sillperioderna var det på vissa ställen uppemot 80 procent kvinnor inom fiskindustrin. Bland forskare och myndighetspersoner är kvinnor framträdande och likaså sakkunniga inom miljörörelsen.

Internationellt pågår många stora projekt för att lyfta fram kvinnors möjligheter att kunna fortsätta att försörja sig inom fiskeribranschen. Chandrika Sharma från Indien har varit en stark företrädare och känd över hela världen för sin kamp för småskaliga fiskares rättigheter (som står för hälften av världens fiskefångst) med särskilt fokus att lyfta och stärka kvinnors roll. Nära en halv miljard människor livnär sig på fiske och vattenbruk på vårt jordklot. Av dessa är upp till 90 procent involverade i hantverksfiske. Hälften av dem är kvinnor.

ingar idag och bor hos henne varannan vecka. Anna rättar sitt arbetsschema helt efter det. – Barnen kommer alltid i första hand. Jag jobbar längre dagar under mina barnfria veckor. Sen har jag en fantastisk man som stöttar mig till 110 procent.

De som vill följa med Anna ut i båten får rätta sig efter hennes otvistbara regel; att ha flytväst på sig! När man ingår i en fiskarsläkt vet man vad som kan hända om man slarvar med säkerheten. Anna har nära släktingar som har drunknat på sjön och det präglade henne tidigt i livet. – Jag ser också till att jag alltid har koll på snodden till nödstoppet, det kan vara en viktig livräddare om något händer. Annas råd till unga tjejer är att man ska tro på sig själv och kämpa! Gör man det man älskar att göra kommer man aldrig att ångra sitt val.

Text: Nenne Jacobson Granath. Foto: Privata (respektive fiskare)

Komplett fisk- och skaldjursgrossist med den bästa servicen!