Seafoodtomorrow

Verktyg för att lösa framtidens behov av ökad sjömatsproduktion

Projektet Seafoodtomorrow är ett europeiskt samarbete där man antagit utmaningen att försöka utveckla lösningar för att möta de utmaningar som livsmedelsproduktionen, och i detta fall specifikt sjömatsproduktionen, står inför. Nämligen att kunna producera 70% mer mat då jordens befolkning fram till 2050 beräknas öka med nästan 2 miljarder. Projektet startade 2017 och har involverat 60 forskare från 35 organisationer i 19 europeiska länder. Den svenska parten har varit RISE, Jordbruk och Livsmedel.

Lösningar och resultat har kategoriserats under 4 olika teman.

1. Hållbar sjömat, 2. Säker sjömat, 3. Sjömatens kvalitet & transparens och 4. Hälsosamma produkter & informativa verktyg. Inom dessa områden har man tittat på allt från nya hållbara foderråvaror inom akvakultur till att utveckla teknologier för att upptäcka och ta bort oönskade kontaminanter.

Innovativa lösningar i samarbete med industrin

António Marques är forskare på Portuguese Institute for the Sea and Atmosphere, samt projektkoordinator för Seafoodtomorrow. Han berättar att några av de lösningar man har jobbat med valdes ut av industriella partners redan före start. - Några exempel är snabba screeningmetoder för att bedöma äktheten av olika laxarter, samt för att bedöma nivåerna av xenobiotika och toxiner i skaldjursprodukter samt implementeringen av ett digitalt spårbarhetssystem med QR-kod och kvalitetsmärkning för att ge konsumenter och verksamheter information i realtid om produktkvalitet.

I Sverige har det dels utvecklats en metod för att sänka salthalten i sjömatsprodukter, dels utvecklats näringsriktiga och välsmakande sjömatsprodukter för tre specifika konsumentgrupper, barn, äldre och gravida. Birgitta Raaholt, senior forskare på RISE inom processteknik, säkerhet och hygien, har ansvarat för att utveckla teknik för skonsam mikrovågspastörisering som möjliggör tillverkning i större skala av hållbara och näringsrika sjömatsprodukter. Hon berättar att de framför allt jobbat med att ta fram produkter som är lagringsstabila och skonsamt behandlade för att kunna bevara näringsämnena i högre grad än med konventionell teknik, men också för att få en riktigt bra munkänsla. Genom att använda mikrovågor istället för att autoklavera kan man betydligt snabbare nå de temperaturer som krävs för att pastörisera eller sterilisera. Det ger en bibehållen struktur på bitar i till exempel en soppa och bevarar näringsämnena i råvarorna bättre. – Nu arbetar vi för att skala upp och sprida tekniken så att den används i livsmedelsindustrin och i storkök och verksamheter, avslutar Birgitta.

UTBLICK

Den olydiga sjömaten

Vad gör man med en medborgare som både vägrar att hålla sig inom nationens gränser och ansöka om ett pass för att resa? Utmaningarna med ett nationellt perspektiv för en internationell resurs är inte ny men blir allt mer aktuell i den tid vi just nu befinner oss i. Trots att fiskekvotsförhandlingar mellan länder i vår del av världen tenderar att vara mer av ett politiskt redskap än nationell ekonomi, är allt tillåtet. Här gäller det inte bara rättigheten att nyttja jordens resurser utan handlar också nationens stolthet.

Den första staten går ut hårt i förhandlingarna och uttrycker att sillen minsann bor mest där under året! En annan stat kontrar snabbt med att den kanske bor mest där men har det både roligare och äter bättre i sin stat, vilket ger både reproduktion och ökad vikt. Det borde verkligen premieras. Den tredje staten hävdar ”force majeure” med hänvisning till att sillen egentligen hade det roligare där vilket historien visar. Tyvärr har dock klimatpåverkan gjort sillen desillusionerad och därmed inte vid sina sinnes fulla bruk varför sedvänja och historik bör premieras i förhandlingarna.

Det här kanske låter som ironi men är en verklighet som gör sig påmind i förhandlingar om fördelningen av internationella resurser. Just nu är diskussionen om sill- och makrillkvoterna precis en sådan fråga, där fördelningen av kvot mellan kuststaterna inkluderat EU som en part, inte fungerat på många många år.

En annan aktuell internationell fråga där allt verkar tillåtet är de pågående EES förhandlingarna med Norge där svensk sillberedning märkligt nog hamnat i fokus. Förhandlingarna gäller Norges bidrag till EU:s budget och där EU ger Norge vissa handelsfördelar som del av avtalet. Hur kan det komma sig att svensk inlagd sill hamnar i centrum av det här miljardavtalet? Det är egentligen helt naturligt. Svensk matjessill och inlagd sill är en lokal tradition i de skandinaviska länderna långt ifrån matborden hos franska, italienska, holländska och spanska väljare. Att offra den svenska tullfriheten på sill för att försöka pressa Norge till förhandlingsbordet är därför helt naturligt. För den svenska traditionen, konsumenten och viktiga arbetstillfällen i våra kustsamhällen är dock den historiska tullfriheten som gällt för norsk och isländsk sill sedan EU inträdet, helt väsentlig. Något som också lunchekot på ett mycket positivt sätt fångade upp. En lösning måste dock på plats nu.

Hjälper forskare att fånga hummer

Det behövs mer kunskap om hummerbeståndet på västkusten. Nu vänder sig forskare vid SLU till allmänheten för att få svar på hur många och hur stora humrarna är i olika delar av utbredningsområdet.

Under tre veckor i augusti 2021 ska utvalda privatpersoner få bedriva provfiske efter hummer samtidigt som SLU:s eget provfiske pågår. Projektet heter LOBSERVE. Antalet fångade humrar minskade kraftigt under 1950- och 1960-talen och har sedan befunnit sig på en stabilt låg nivå. Men eftersom det saknas statistik över fiskets totala fångst så saknas också ett bra underlag för beståndsuppskattning.

Behöver bredda provfisket

– Våra provfisken är geografiskt begränsade. Vi saknar data från stora delar av det fiskade området som innefattar nordvästra Skåne, Halland och Bohuslän. Med allmänhetens hjälp kan vi bilda oss en bättre uppfattning om hur fångsterna per ansträngning och storleken på hummern skiljer sig åt längs kusten, säger Andreas Sundelöf, forskare vid SLU:s havsfiskelaboratorium i Lysekil.

Hur väljs deltagarna ut?

– Vi vill använda oss av erfarna hummerfiskare som fiskar i sina egna hemmavatten och använder sig av GPS och ekolod.

Har intresset varit stort?

– Det har varit alldeles lagom. Både yrkes- och fritidsfiskare har visat intresse.

Kommer ni att kunna täcka alla delområden?

– De flesta. Vissa av de utlagda områdena är utanför attraktiva hummerfiskeområden, det vet vi, och där har intresset också varit litet. Men ungefär 75% av områdena kommer nog att täckas.

Får deltagarna någon ersättning?

– Nej, uppdraget kommer att bedrivas helt frivilligt.

När och hur redovisas resultatet?

– Resultatet av fisket och fångsterna kommer att analyseras under hösten och rapporteras till HaV som finansierar studien. Under förutsättning att fisket bedöms representativt kommer det framöver användas i beståndsanalys.

Karin Fagerståhl

Årets upplaga av WWFs fiskguide

I slutet av maj presenterade WWF sin årliga fiskguide. En konsumentguide som ska förenkla köpbesluten i butik. Uppgiften är dock komplicerad.

Att få rött ljus, som betyder ”Låt bli” för en art i WWFs fiskguide, tar de flesta som ett tecken på att arten har ett dåligt bestånd. Men så behöver det inte vara. I årets upplaga har, till exempel, den burfångade amerikanska hummern gått från grönt till rött ljus. Detta trots att fångstmetoden är skonsam och beståndet välmående. Det är alltså inte hummern som är problemet utan istället linorna som håller fast hummerburarna. De kan utgöra en fara för valarten nordkaparen, som riskerar att trassla in sig. – Den amerikanska hummern är en viktig produkt på den svenska marknaden, säger Håkan Wing, ordförande i Sveriges fiskgrossister. WWF:s röda ljus kommer att innebära att vi i princip bara kommer att kunna importera den MSC-certifierade hummern, som då också riskerar att gå upp rejält i pris.

Kriterier för ljussättning

Hur får då de ca 90 arterna i fiskguiden sina ljussignaler? Fisk- och skaldjursarterna bedöms utifrån tre kriterier: Hur bestånden mår, hur effektiv förvaltningen och kontrollen är samt hur fisket påverkar ekosystemet. Många arter får både grönt, gult och rött ljus, beroende på kombinationen av kriterier, vilket ställer stora krav på guideanvändaren att reda ut.

MSC ger grönt ljus

Men en faktor som garanterat ger grönt ljus, är om arten är MSC eller ASC certifierad. Detta trots att arten kanske skulle fått rött ljus annars(!) Vi har tidigare tagit upp exemplet med nordhavsräkan, som har grönt ljus om den är certifierad, vilket den är. Samtidigt står det att räka som är trålad i Skagerrak, Kattegatt och Nordsjön har rött ljus! All vår svenska räka är trålad i dessa vatten, MEN är certifierad och får då grönt ljus. Svårt att hänga med? Då krånglar vi till det lite till. I och med att de flesta fiskbutiker inte är MSC-certifierade följer certifieringen inte med hela vägen till konsument, som då tyder att den svenska räkan har rött ljus!

Fortsatt sammanblandning mellan rödlistad och rött ljus

Är en art rödlistad är den fredad och får inte fiskas. Får en art rött ljus som betyder ”låt bli” i WWFs fiskguide, är det endast en rekommendation från WWF. Det är vanligt att dessa begrepp blandas ihop.