7 minute read
Seaspiracy
Seaspiracy rör om i ”fiskgrytan”
Professor: Filmen gör mer skada än nytta
Netflixdokumentären Seaspiracy sätter sökarljuset på tillståndet i världshaven. I synnerhet effekterna av det industriella fisket. Men det är en kontroversiell bild som den unge regissören Ali Tabrizi målar upp. – Han tar upp ett allvarligt problem. Människan utnyttjar haven till dess gräns. Men filmen gör mer skada än nytta, säger Sverker C Jagers, professor vid Göteborgs universitet.
Isin en och en halv timma långa dokumentär på strömningstjänsten Netflix målar den 27-årige britten Ali Tabrizi med breda penseldrag upp en nattsvart bild av läget i världshaven – både fisket, förvaltningen och den marina ekologin är i total kris.
Det handlar om industriellt överfiske, rena lagöverträdelser, tjuvfiske, urskillningslös jakt på val, förödande bifångster, fisk- och skaldjursodlingar som bara bidrar till miljöförstöring, handlingsförlamade politiker och andra beslutsfattare, slaveri, korruption och en högst bristfällig miljöcertifiering. Och en hel del annat.
”Vi borde sluta äta fisk”
Ali Tabrizis slutsats efter dryga 90 minuters film: Det finns inget som är värt att kallas hållbart fiske. Och mänskligheten borde sluta äta fisk och skaldjur och i stället gå över till veganism.
Den dystra bilden som Seaspiracy förmedlar har fått många inom forskarvärlden att reagera. Dokumentären har kritiserats för faktafel och hårdvinkling. I slutet av maj anordnade Centrum för hav och samhälle och ett par andra institutioner vid Göteborgs universitet (GU) en webbsänd paneldebatt med anledning av Netflix-filmen. Fyra forskare från olika forskningsområden medverkade och kommenterade.
Vinklingen inte bra
– Tabrizi tar upp en viktig fråga, ett allvarligt problem. Människan utnyttjar haven till dess gräns. Men filmen gör mer skada än nytta. De redan övertygade är redan med på tåget och jag är inte säker på att de som är tveksamma eller skeptiska blir övertygade, säger Sverker C Jagers, professor i statsvetenskap som bland annat studerar hur graden av demokrati och korruption i länder påverkar graden av utfiskning.
”Slutfiskat år 2048”
Att fisken i världshaven skulle vara slut 2048 om vi fortsätter fiska i den takt vi gör nu, är ett gammalt påstående som ingen står bakom idag.
Friederike Ziegler, forskare i ämnena sjömat från hav till bord och miljömärkning av sjömat vid RISE, menar att vinklingen inte är bra. – Mycket av det som presenteras som nyheter är inte nytt. Inslaget om slaveri inom fisket är tragiskt och upprörande, men är ingen nyhet. Det avslöjades av The Guardian för tio år sedan och är inte representativt för fiskesituationen i världen, säger Ziegler. Även Nkeiru Scotcher, postdoktor i havsförvaltningsrätt vid GU, och Sebastian Linke, docent i samhällsvetenskapliga miljöstudier, är tveksamma till Seaspiracy. – Filmen förenklar en svår fråga, säger Scotcher.
En politisk fråga
En av huvudfrågorna i filmen är om det finns något som kan kallas I delar av fisket i Thailand förekommer ett osmakligt hållbart fiske. slaveri. Detta lanseras som en nyhet i Seaspiracy men – Hållbarhet är inte ett avslöjades i själva verket av The Guardian för tio år sedan. hundraprocentigt mått. En certifiering betyder dock en nivå som är bättre än medel. Samtidigt säger inte en miljömärkning att produkten, fisket, inte kan förbättras, anser Friederike Ziegler.
Sebastian Linke betonar EU:s roll för ett hållbart fiske i Europa. – Hur fiskeresursen utnyttjas är en politisk fråga. Det finns policys, men jag ser inte att de används i praktiken.
Ali Tabrizi driver tesen att veganska alternativ måste ersätta fisk som föda. Är mänskligheten redo för detta? – Veganism är inte ett alternativ för människor i exempelvis Afrika. Det lokala fisket är på många håll mycket viktigt som proteinkälla, säger Nkeiru Scotcher.
Inför höga skatter
Friederike Ziegler hävdar att odling av sjömat tillhör framtiden och att den del av Seaspiracy som berör fiskodling är felvinklad. – Akvakultur på land eller i slutna system är på frammarsch. Tabrizi har medvetet slopat att ta upp den hållbara odlingen av exempelvis musslor, sjögrödor och sötvattenfisk som är mycket större än fisket globalt. Men det passade väl inte in i agendan, menar Ziegler. Sverker C Jagers utvecklar sin syn på frågan: – Veganism är inte lösningen. Det krävs nya regler, ökad övervakning. Vill man vara innovativ ska beslutsfattarna omedelbart slopa alla bränslesubsidier till fisket och kanske införa höga skatter på hotade arter av fisk och skaldjur, säger Jagers.
Sebastian Linke understryker att en stor del av världens befolkning är beroende av fisk för protein. – Det handlar om 3,2 miljarder människor. För en stor del av dem är vegankost ingen valmöjlighet.
Det fyra forskarna förvånades över vilket genomslag filmen fått, med tanke på hur
ensidig och vinklad den är och önskade att det istället skulle finnas intresse av att producera en mer nyanserad bild för att öka förståelsen för hur komplex situationen är. Eller som Sverker C Jagers avslutade, – Det är skillnad på att göra dåliga saker och att göra saker på ett dåligt sätt. Vi kanske ska fokusera på att göra saker på ett bättre sätt.
Dag Fransson
Har fisk känslor?
Det är tämligen väl dokumenterat att fiskar kan känna stress, att de är läraktiga och kan vara antingen djärva eller tillbakadragna. Huruvida fiskar kan känna smärta delar forskningen i två läger. I en film i Vetenskapens värld kommer ”smärtförespråkarna” till tals. – Smärta är ett komplicerat begrepp. Men fiskar har samma system för att känna av vävnadsskador som människan, säger Svante Winberg, professor i neurovetenskap vid Uppsala universitet. Den brittiska fiskbiologen Lynne Sneddon har forskat kring fiskar och smärta i 20 år. I sin forskning har hon bland annat påvisat att fiskar som får smärtstillande medel visar upp färre beteendestörningar i form av stress och smärta.
Filmen tar också upp sportfisket och det populära catch and release-fisket. Svante Winberg, själv sportfiskare, slår fast att catch and release kan skada fiskens slemskikt och gälarna riskerar att kladda ihop om de är ovan vatten för länge. ”Att sätta krokar i djur på land, hala in dem och sedan släppa dem är orimlig tanke för de flesta. Det räknas som djurplågeri. Men svensk lag gäller inte under ytan”, kommenterar filmarna själva.
Senare delen av filmen berör fiskets påverkan på fiskbestånd och havsmiljö ur en mer allmän synvinkel. Den typen av dokumentära inslag har vi sett förr.
Filmen kan ses på SVT Play fram till november.
Dag Fransson
Fiskarnas Pensionskassa Försäkringsförening
Kassan vänder sig till alla yrkesfiskare som är betecknade som yrkesfiskare. Det är en förening vars ändamål är att bereda pension åt yrkesfiskare eller efterlevande maka/make eller sambo. Försäkringen baseras på kollektivt inbetalda avgifter samt privat inbetalda avgifter och föreningen förvaltar pengar med ett åtagande på minst 3,5%. Pensionen inträder när medlemmen uppnår pensionsålder och det årliga beloppet är summan av de pensioner som varje insättning givit upphov till. Pensionen utbetalas en gång per år och är livsvarig. Pensionskassan är en stabil förening och utvecklingen har varit mycket positiv under åren.
Vill du veta mer och är intresserad av ett sparande i kassan? Tveka då inte att kontakta oss.
Maria Wernbom 0724-54 26 00, mw@vfisk.se Petra Wiberg 0707-17 39 18, pw@vfisk.se
FISKEAKTUELLT
Jag vill inledningsvis berömma våra svenska yrkesfiskare för att de håller en världsledande kvalité på de fångster som landas. Denna kvalité hålls samtidigt som fisket bedrivs på ett selektivt och långsiktigt hållbart sätt. Svenskt demersalt fiske är något att vara stolt över.
I ett globalt och europeiskt perspektiv lider svenskt demersalt fiske svårt av det nuvarande systemet för demersalt fiske. Det måste vidareutvecklas och det arbetet måste påbörjas omgående. Det som behövs är en möjlighet till permanenta överföringar av fiskemöjligheter.
Den 31 augusti 2020 slutredovisade Havs- och vattenmyndigheten sitt regeringsuppdrag ”Utvärdering av system med individuella fiskemöjligheter”. Myndighetens sammanfattning lyder: ”Vi föreslår att ett system med överlåtbara fiskerättigheter införs i det demersala fisket. Rätt utformat och implementerat och i rätt kombination med förvaltningens övriga verktyg bedömer vi att ett flerårigt demersalt system kan bidra till ett enklare och mer transparent regelverk, ökad möjlighet till mer lönsamt fiske och större möjligheter till att kunna anpassa fiskemöjligheter efter sitt individuella fiske. Genom ett enklare och mer lättbegripligt regelverk skapas bättre förutsättningar för att anpassa systemet till övriga verktyg i den ekosystembaserade förvaltningen för att uppnå en hållbar utveckling”. SFPO delar fullt ut Havs- och vattenmyndighetens slutsats.
Liknande system finns i nästintill alla medlemsstater och möjliggör kvotbyten på individuell nivå mellan medlemsstater. Det förbättrar förutsättningarna för fisket. Nuvarande ordning med tillståndsbulvaner är liksom fenomenet kvotbåtar något som vi måste komma ifrån utifrån skäl som rättssäkerhet, sjösäkerhet och ett fiskeriperspektiv. Som det är nu, utan en möjlighet för permanenta överföringar, hämmas fiskets förutsättningar och lönsamhet. Med en sådan möjlighet kan vi nå Livsmedelsstrategins mål om konkurrenskraftiga företag. Härutöver finns en mängd andra skäl som talar för den förändring som Havs- och vattenmyndigheten föreslagit och som vi vill se. Det nuvarande systemet fungerar i allt väsentligt bra och är en utmärkt grund för att bygga ut systemet med permanent överförbarhet. Det som behövs nu är ett regeringsbeslut.
SFPO önskar alla läsare en bra och underbar sommar!
