6
SVENSK FISKNÄRING · Nr.3 2021
Seaspiracy rör om i ”fiskgrytan” Professor: Filmen gör mer skada än nytta Netflixdokumentären Seaspiracy sätter sökarljuset på tillståndet i världshaven. I synnerhet effekterna av det industriella fisket. Men det är en kontroversiell bild som den unge regissören Ali Tabrizi målar upp. – Han tar upp ett allvarligt problem. Människan utnyttjar haven till dess gräns. Men filmen gör mer skada än nytta, säger Sverker C Jagers, professor vid Göteborgs universitet.
I
sin en och en halv timma långa dokumentär på strömningstjänsten Netflix målar den 27-årige britten Ali Tabrizi med breda penseldrag upp en nattsvart bild av läget i världshaven – både fisket, förvaltningen och den marina ekologin är i total kris. Det handlar om industriellt överfiske, rena lagöverträdelser, tjuvfiske, urskillningslös jakt på val, förödande bifångster, fisk- och skaldjursodlingar som bara bidrar till miljöförstöring, handlingsförlamade politiker och andra beslutsfattare, slaveri, korruption och en högst bristfällig miljöcertifiering. Och en hel del annat.
”Vi borde sluta äta fisk”
Ali Tabrizis slutsats efter dryga 90 minuters film: Det finns inget som är värt att kallas hållbart fiske. Och mänskligheten borde sluta äta fisk och skaldjur och i stället gå över till veganism. Den dystra bilden som Seaspiracy förmedlar har fått många inom forskarvärlden att reagera. Dokumentären har kritiserats för faktafel och hårdvinkling. I slutet av maj anordnade Centrum för hav och samhälle och ett par andra institutioner vid Göteborgs universitet (GU)
en webbsänd paneldebatt med anledning av Netflix-filmen. Fyra forskare från olika forskningsområden medverkade och kommenterade.
Vinklingen inte bra
– Tabrizi tar upp en viktig fråga, ett allvarligt problem. Människan utnyttjar haven till dess gräns. Men filmen gör mer skada än nytta. De redan övertygade är redan med på tåget och jag är inte säker på att de som är tveksamma eller skeptiska blir övertygade, säger Sverker C Jagers, professor i statsvetenskap som bland annat studerar hur graden av demokrati och korruption i länder påverkar graden av utfiskning.
”Slutfiskat år 2048”
Att fisken i världshaven skulle vara slut 2048 om vi fortsätter fiska i den takt vi gör nu, är ett gammalt påstående som ingen står bakom idag. Friederike Ziegler, forskare i ämnena sjömat från hav till bord och miljömärkning av sjömat vid RISE, menar att vinklingen inte är bra. – Mycket av det som presenteras som nyheter är inte nytt. Inslaget om slaveri inom fisket är tragiskt och upprörande, men är ingen nyhet. Det avslöjades av The Guardian för tio år sedan och är inte representativt för fiskesituationen i världen, säger Ziegler. Även Nkeiru Scotcher, postdoktor i havsförvaltningsrätt vid GU, och Sebastian Linke, docent i samhällsvetenskapliga miljöstudier, är tveksamma till Seaspiracy. – Filmen förenklar en svår fråga, säger Scotcher.
En politisk fråga
En av huvudfrågorna i filmen är om det finns något som kan kallas I delar av fisket i Thailand förekommer ett osmakligt hållbart fiske. slaveri. Detta lanseras som en nyhet i Seaspiracy men – Hållbarhet är inte ett avslöjades i själva verket av The Guardian för tio år sedan.
hundraprocentigt mått. En certifiering betyder dock en nivå som är bättre än medel. Samtidigt säger inte en miljömärkning att produkten, fisket, inte kan förbättras, anser Friederike Ziegler. Sebastian Linke betonar EU:s roll för ett hållbart fiske i Europa. – Hur fiskeresursen utnyttjas är en politisk fråga. Det finns policys, men jag ser inte att de används i praktiken. Ali Tabrizi driver tesen att veganska alternativ måste ersätta fisk som föda. Är mänskligheten redo för detta? – Veganism är inte ett alternativ för människor i exempelvis Afrika. Det lokala fisket är på många håll mycket viktigt som proteinkälla, säger Nkeiru Scotcher.
Inför höga skatter
Friederike Ziegler hävdar att odling av sjömat tillhör framtiden och att den del av Seaspiracy som berör fiskodling är felvinklad. – Akvakultur på land eller i slutna system är på frammarsch. Tabrizi har medvetet slopat att ta upp den hållbara odlingen av exempelvis musslor, sjögrödor och sötvattenfisk som är mycket större än fisket globalt. Men det passade väl inte in i agendan, menar Ziegler. Sverker C Jagers utvecklar sin syn på frågan: – Veganism är inte lösningen. Det krävs nya regler, ökad övervakning. Vill man vara innovativ ska beslutsfattarna omedelbart slopa alla bränslesubsidier till fisket och kanske införa höga skatter på hotade arter av fisk och skaldjur, säger Jagers. Sebastian Linke understryker att en stor del av världens befolkning är beroende av fisk för protein. – Det handlar om 3,2 miljarder människor. För en stor del av dem är vegankost ingen valmöjlighet. Det fyra forskarna förvånades över vilket genomslag filmen fått, med tanke på hur
