Hur bli mer självförsörjande?

Dags att bli mer

självförsörjande på sjömat

Trots våra långa kuststräckor och många sjöar behöver vi importera cirka 72% av sjömaten vi konsumerar. Detta gör oss sårbara i en viktig proteinförsörjning, vilket blivit extra tydligt under coronapandemin. Livsmedelsindustrin i stort har blivit varse om vad som sker när gränser stängs och maten inte kommer fram.

Det är inte bara självförsörjningsgraden på sjömaten som är låg. Densamma gäller jordbruket som har minskat inom många produktgrupper de senaste 30 åren. I början av 1990 producerade Sveriges bönder 75% av landets livsmedel. Idag har populationen vuxit men inte matproduktionen varför vi idag bara har en självförsörjningsgrad på 50%.

Kan vi producera mer sjömat på ett hållbart sätt?

Ja, genom att tänka nytt, ta bättre vara på det vi har och förenkla förutsättningarna för odlare och producenter, är uppfattningen bland aktörer i branschen. – Kunskapen, viljan och möjligheterna att öka produktionen finns hos våra svenska fiskodlare som redan idag har odlingssystem som producerar uppskattad och hållbart odlad matfisk såsom regnbåge och röding. Det finns en politisk vilja, både i EU och i Sverige att vattenbruket ska öka, säger Wenche Hansen, vd på Matfiskodlarna. – Sveriges produktionsvolymer av odlad fisk är i ett globalt perspektiv mycket små. Detta trots att Sverige har goda förutsättningar att producera fisk lokalt och ha att en mycket högre självförsörjningsgrad än nuvarande nivå. Hindren för en fortsatt och ökad produktion är framför allt kopplade till det omfattande regelverk som branschen omfattas av. Olika tolkningar och tillämpningar av regelverken, hos berörda myndigheter, gör dessa processer rättsosäkra, långa (ca 5-7 år) och mycket kostsamma. Det finns också ett antal målkonflikter i Sverige mellan en ökad livsmedelsproduktion inom vattenbruket och andra intressen, där ingen egentligen tar ansvar för att göra en samlad bedömning av nyttan och värdet av att odla mer fisk och andra organismer i Sverige.

Vi behöver ha en diversitet inom vattenbruket, likt inom jordbruket, där vi odlar mer och fler arter med många olika odlingssystem som är anpassade till arten som odlas och dess preferenser gällande livsmiljö och till företagets valda lokalisering, menar Wenche Hansen.

Fisk på landsbygden vill ta en viktig roll

Gårdsfisk AB utanför Kristianstad i Skåne föder upp fisk i tankar på land. De är ett exempel på vattenbruk som tänker storskaligt utan att själva bygga stora anläggningar. Deras affärsidé är att ha kontrakterade fiskbönder i hela Sverige. Själva föder de upp och förser bönderna med yngel. Deras högt satta mål är att göra Sverige helt självförsörjande på fisk, i det här fallet med arterna clarias och tilapia.

Utnyttja kvoterna bättre

När det kommer till den vilda fisken är den generella uppfattningen att vi inte kan fiska mer. Men faktum är att det finns många exempel på kvoter som inte nyttjas fullt ut och på så sätt blir många ton sjömat kvar i havet.

På Sveriges Fiskares PO menar man att vi i Sverige skulle vara bättre på att fiska upp de kvoter vi fått oss tilldelade och på så sätt öka självförsörjandegraden. – Havs- och vattenmyndigheten borde omgående initiera ett arbete för att öka nyttjandet av de kvoter som långsiktigt hållbart kan fiskas och därigenom bidra till att målen i Livsmedelsstrategin nås och att självförsörjningsgraden stärks, säger Fredrik Lindberg på SFPO, och visar på några exempel på outnyttjade kvoter under 2020: • Torsk i Skagerrak: endast 61% av kvoten uppfiskad • Kolja i Nordsjö: endast 18%, I Nordsjön norsk zon: 12% och Skagerrak/Kattegatt: 25% uppfiskat • Havskräfta i Skagerrak/Kattegatt: endast 45% uppfiskat • Torsk i Östersjön, delområde 25-32: endast 3% uppfiskat

Insjöfisket är hållbart och i vissa fall underutnyttjat

Den vilda fisken i insjöar och vattendrag har inga kvoter men väl

hållbart förvaltade fiskbestånd. Insjöfisket menar därför att det finns förutsättningar för ett ökat fiske på flera kommersiella arter. – Vi skulle mycket väl kunna dubbla insjöfisket om vi återgår till tidigare fiske i de stora sjöarna samtidigt som vi nyttjar resurserna i alla de mindre sjöarna som numera ligger i träda, säger Mats Ingemarsson, vd på Svenska Insjöfiskarenas Centralförbund. Peipussjön i Estland och Ryssland är hälften så stor som Vänern, men producerar lika mycket certifierad fisk som hela svenska insjöfisket. Det är till en sådan förvaltning vi vill nå även i Sverige, menar Mats Ingemarsson.

Blå mat vill sätta Sverige på livsmedelskartan

I satsningen Blå mat, ett flerårigt projekt som samlar forskning och en rad olika aktörer, har man satt tydliga mål för hur vi ska kunna öka antalet sjömatsprodukter för humankonsumtion i Sverige. – Vi har som mål att öka produktionen av sjömat i Sverige så pass mycket att vi kan möta Livsmedelsverkets rekommendationer att äta sjömat 2-3 gånger per vecka, med nationellt producerad sjömat, vilket innebär att vi kraftigt ökar självförsörjningsgraden och väl lever upp till FNs globala mål för hållbar utveckling, säger Lillemor Lindberg, koordinator för innovationer och företagskontakter inom centrumbildningen Blå mat.

Ingrid Undeland, som är professor i Livsmedelsvetenskap på Chalmers, forskar på hur man kan optimera användningen av marina råvaror till livsmedelsproduktion. – Den ökade produktionen av sjömat kan ske på många sätt. Vår vision för 2030 är dels att tiodubbla volymen odlad fisk och extraktiva arter, dels att halvera andelen liten pelagisk fisk som går direkt till Danmark för produktion av fodermjöl. För närvarande går så mycket som 77% (!) av denna fisk ut ur landet i oförädlad form, och vi ser en stor potential i att denna fisk istället går till svensk livsmedelsproduktion. – Analogt med visionen för den lilla pelagiska fisken är vår vision att andelen restråvaror från fiskfilé-tillverkning, som också till stor del går till fodermjölstillverkning i Danmark, minskar till hälften och att dessa fina råvaror istället går till livsmedel. Med detta sagt kan andelen inhemskt producerad sjömat som konsumeras i Sverige vid behov öka från 28% till 60%. Det gör också att vi via nya värdekedjor får en bättre nyttjandegrad av svenskproducerad total fiskråvara till mat, från futtiga 17% (!) till 55%, säger Ingrid Undeland.

Karin Fagerståhl

Vi levererar sillinläggningar, röror, burgare, patéer, såser & stekt sill.

För mer information: info@havetsskafferi.se Havets Skafferi, Fiskhamnen, Göteborg Tel. 031-24 10 50

INSJÖNYTT

Temat till detta nummer är fisk och skaldjur globalt

När jag först såg detta tema, så svarade reptilhjärnan omgående: Gott, då kan man ta semester och hoppa över detta nummer. Insjöfisket är ju mera lokal än global kan man tänka.

Men är det så?

En av våra viktiga arter är signalkräftan som ursprungligen kommer från Amerika. Och så har vi ålen som inte alls är lokal utan halvglobal då den lever i hela nordöstra atlantiska området. Alla ålar vi gläds åt i våra insjöar har sitt ursprung i Sargasso, där den som liten förmodligen träffat sina småkusiner från den nordamerikanska ålarten, Anguilla rostrata.

De vandrade som larver i väg på olika håll, och träffas igen några år senare som vuxna blankålar i Sargasso för att leka och sedan dö.

Har en personlig relation till ålarna. På 90-talet var jag med och satte ut ålyngel både i Vänern och i hemmasjöarna där jag bor. Från 2010 har jag haft förmånen att i jobbet få hjälpa ål förbi kraftverk för att de som vuxna skall kunna ta sig till Sargasso igen utan att riskera turbindöden.

Är ganska övertygad om att jag återigen träffat många av 90-talsynglen när de många år senare som vuxna lastats på lastbil på sin första del av resan till sin lekplats.

En annan art som är internationell är Södermanlands landskapsfisk Braxen, som vi i södra Sverige för övrigt kallar för Brax. Braxen kan i de sydsvenska sjöarna nå en vikt på uppemot 10 kg och finns, liksom maskrosorna och mördarsniglarna, inte med på någon som helst rödlistning.

Braxen är en synnerligen välsmakande fisk, vilket fått Insjöfiskarena och Stockholms Fiskauktion att starta bolaget Resursfisk, som tillverkar benfri färs från braxen. Hoppas att ni vid något tillfälle får möjlighet att smaka någon produkt av braxen.

Jag lovar att detta blir en global upplevelse i vertikala mått. Det är nämligen Himmelskt gott!

Den troligen första internationella kontakten för svenskt fiske kom redan på 1200-talet. Det var inte EU, utan påven som beslutade att munkarna vid Nydala kloster hade rätt till ålfisket i sjön Bolmens utlopp i lagaåsystemet. Detta fungerade alldeles utmärkt intill dess att Kristian II av Danmark tog en tur förbi klostret i januari 1528 och slog ihjäl munkarna.

Ålfisket övergick vid reformationen till statskyrkan, och avkastningen gick därefter till pastorn i Annerstad, som innehade ålfiskerätten till 1954 då Sydkraft köpte in fiskerätten i samband med kraftverksbygge.

Insjöfisket är både internationellt och historiskt!