9 minute read

Planeten i dystopisk belysning Författaren och poeten Jonas Gren

Den vanliga trenden verkar vara att konstnärer lämnar Uppsala för att etablera en större plattform i storstaden Stockholm. Författaren Jonas Gren har gjort tvärtom, lämnat huvudstaden för det lugnare Uppsala. Här cyklar han varje dag från bostaden i centrala stan till sitt hyrda arbetsrum i Ultuna. Det är en bra bit, men inget problem för Jonas, som i något yngre dar var elitidrottare med satsningar på både längdskidor och cykel.

Att bli författare var inget självklart val för Jonas Gren, så det blev först omvägen via journalistiken. – Efter gymnasiet fanns tankarna där på att bli författare. Men det kändes inte som ett realistiskt yrkesval. Självförtroendet saknades också. Men journalist kunde vara ett alternativ, tänkte jag. Det ligger ju nära författandet och man får i alla fall skriva.

Advertisement

Planeten i dystopisk

Han jobbade som journalist några år, men kände sig inte helt tillfredsställd med yrkesvalet. Vid det laget hade han samlat på sig utkast och alster, som han aldrig ens försökt få utgivna. Beslutet att söka sig till en författarutbildning på Biskop-Arnö blev den islossning som han hade hoppats på. – Utbildningen, och vad den innebar av konstruktiva diskussioner kring de texter man åstadkommit, gav mig ett nytt självförtroende. Det lärde mig att våga tro på att det jag skrev var bra nog att visa upp.

Vägvalet visade sig vara det rätta. Jonas Gren har sedan debuten kunnat ägna sig åt sitt författarskap på heltid. – Jag drar in en helt ok månadslön, men ganska lite kommer från försäljning av böcker. Författarfonder och stipendier står för en del, men jag skriver också artiklar

och blir inbjuden att medverka med uppläsningar i olika sammanhang. Det senare har skett ganska frekvent och beror mycket på ämnesvalet i mitt författarskap, att jag berör aktuella frågor.

Han är ordentligt påläst i klimat- och miljöfrågor. – Ja, det ger mer åt skrivande om man lärt sig något. Att förhålla sig korrekt till fakta ger ett slags logisk stadga åt fiktionen. Om sammanhanget som beskrivs inte hänger ihop eller har bäring på verkligheten, så skaver det.

Jonas Gren är en uppmärksammad och uppskattad poet, som sedan debuten med diktsamlingen Lantmäteriet (2014), bemötts med goda omdömen och fina recensioner för sitt breda register och sin förnyelse av naturlyriken. Grens perspektiv ser långt bortom den idylliska naturbilden, följer i spåren av klimatförändringar och miljöförstöring och blottar en sårig natur i civilisationens slagskugga. Ett genomgående tema i författarskapet handlar om planeten och vår dysfunktionella relation till den.

Det finns skäl att dra en linje mellan Gren och Harry Martinson, som ju är en slags tidig portalfigur för den civilisationskritiska naturlyriken i svensk litteraturhistoria. Men det ligger ett par generationer emellan de båda poeterna och deras respektive perspektiv. Idag står vi i den framtid som Martinsons Kassandra varnade för i Aniara. Jonas Grens lyrik kretsar kring samtidens akuta realitet med en planet som står vid yttersta randen till en klimatkollaps.

Antropocen kallas tidsåldern för människans herravälde och hybris, epoken av fossil förbränning, atomklyvning, massutrotning av andra arter och i förlängningen, förstörelsen av människans egen livsmiljö. Jonas Grens Antropocen. Dikt för en ny epok (2016) kan tolkas som ett farväl till naturens rikedom. I hans diktade landskap tecknas bilder av övergivna

städer, helt inbäddade i och övertagna av liv i form av mögel, alger, mikrober och slingrande växtlighet. Ett myller av organismer och djur lever i ruinerna efter människans forna överdåd av skrot. Men Antropocen handlar inte så mycket om vad människan förlorar, utan mer om hur hon själv går förlorad. Människan syns frånvarande, en art som lämnat scenen. Diktverket genomsyras av en insikt – livsformer kommer att kolonisera jorden ända tills den döende solen slukar planeten, men ingen varelse i denna livskraftiga värld kommer efter människans sorti att bevittna och besjunga den. Livet går vidare, men meningen går förlorad.

Författarskapet har en dystopisk klangbotten, men mörkret är långt ifrån kompakt. Man kan i många stycken uppfatta en tillit till livets obändiga kraft att ständigt anpassa sig till nya villkor. Och Jonas Gren ger inte intryck av att vara en alltigenom allvarstyngd person som gett upp hoppet. – Jag är oroad, men inte deprimerad eller uppgiven. Den gamla klyschan gäller, så länge det finns liv så finns det hopp.

Den helt färska Kromosomparken (2022) är hans debut som romanförfattare. Romanen utspelar sig i Norrlands inland i en obestämd framtid. Bebyggelsen och samhällslivet ter sig inte alls annorlunda mot hur vi har det i nutiden. Huvudpersonen Ella åker omkring i en begagnad diesel- eller bensinbil och bor i ett gammalt hus på landet som värms upp av dyr el och vedkamin. Någon omställning av världens klimatpolitik har inte skett. Istället försöker man motverka den skenande uppvärmningen av jorden med storskaliga teknologiska lösningar. Där granskogen inte längre trivs finns stora arealer med reflektordukar, som ska mildra jordens uppvärmning genom att spegla bort solstrålarna. – Jag skrev Kromosomparken med tanke på en kommande backlash för klimatarbetet. Jag ville att den framtida världen i romanen skulle vara en förlängning av vår egen tid, där ingenting i vår livsstil egentligen har förändrats.

Klimatförändringarna är kännbara, somrarna är olidligt heta, vintrarna moddiga och blöta, varvat med dagar där blötsnön fryser till is, men den omgivande miljökatastrofen är ändå mer som en kuliss i berättelsen. Det är inte den besvärliga väderleken som står i fokus. Romanen handlar om hur människor hanterar tuffa livsvillkor, om relationer, sorg och förlust, om livet med funktionshinder och, inte minst, om anpassningsförmåga. Människor ger inte upp, häri ligger romanens ljusa budskap. Människor är hyggliga och hjälpsamma, de leker och älskar och strävar vidare tillsammans.

Romanens Ella har en genetisk sjukdom, som gör henne allt svagare och beroende av rullstol. Hon håller minnet levande av sin livsglada syster, som delade samma genetiska arv och dog ung efter ett kreativt men utsvävande liv. Systrarna stod varandra nära. Ella sörjer och möter många motgångar, men stretar samtidigt på med sin egen livslycka. Hennes kamp med rullstolen i snömodden och när den ska lastas in i och ut ur bilen är skildrad med insikt och precision. – Jag har gjort mycket research om hur vardagen ser ut när man använder rullstol. Jag tog kontakt med en person, Mina Fagerlund, som kör elrullstol och har en Kia karneval med lift. Hon har hjälpt mig att faktakolla texterna. Läsare ska inte störa sig på detaljer som inte stämmer. Själv stör jag mig mycket på slarviga fakta i romaner.

Den tilltagande svagheten har tvingat Ella att lämna en internationell karriär som forskare för att utföra ett rutinjobb på en storskalig laboratorieanläggning där det odlas en speciell art av spindlar. Arbetsmiljön är stenhård, personalen övervakas och tidstuderas.

Om Jonas Gren

Född 1981 i Stockholm Uppvuxen i Gävle Skidgymnasium i Ulricehamn Studier i litteraturvetenskap i Uppsala Journalistutbildning på JMG i Göteborg Skrivarskola på Biskops-Arnö

Lyrik

Mot denna sol (2013) Blå blixt (2013) Lantmäteriet (2014) Överallt ska jag vara i centrum (2019) Antropocen (2016. Nyutgåva 2021) Dälden, där de blommar (2018) Tävlingsdräkten (2021)

Roman

Kromosomparken (2022)

Medverkan i

Glänta 1 (2017) Världens kortaste antologi (2016) Trösta mig humlemor (2019)

Övrigt

Medverkar som skribent i bland annat Sydsvenskan, Helsingborgs Dagblad, Dagens Nyheter, 10TAL och Klimatmagasinet Effekt.

Medverkar som en av initiativtagarna vid konstcentret Ställbergs gruva i Bergslagen.

Medverkade 2018-2019 i föreställningen ”Nationalparken” (Riksteatern), av och med folkmusikerna Sara Parkman och Samantha Ohlanders samt Hampus Norén.

De åläggs att hålla en viss takt, annars blir de obönhörligen av med jobbet. – Ungefär som att jobba på Amazons lager. Tänker mig att framtidens arbetsliv kan utformas enligt den modellen, kommenterar Jonas.

Syftet med spindlarna är att skicka upp mängder av dem i stratosfären, som en reflekterande sköld mot solstrålarna. Ett biologiskt initiativ av geoengineering, som faktiskt inte alls upplevs som ren fantasi eller science fiction. – Från början skrev jag utifrån en annan dramaturgi, men det blev platt och ointressant. Jag tänkte att jag måste skruva till det, men på ett sätt som ändå gör att det blir trovärdigt. Scenariot måste beskriva något som skulle kunna vara möjligt. Geoengineering är ett ämne som jag intresserat mig för och tänkte, att det kanske skulle kunna genomföras med någon biologisk metod. När jag sedan läste om ballongflykt bland spindlar föll allt på plats. Jag konsulterade forskare med koll på spindlar om vilken art som skulle vara bäst lämplig och hur man skulle kunna göra för att skicka upp dem i stratosfären. Fakta är, som sagt, viktigt och de flesta forskarna finns bara ett mejl bort. På romanens baksidestext beskrivs Kromosomparken som ”en utopisk dystopi där det framtida livet packas in i ett reflekterande dis.” Men romanen är också en ömsint berättelse om människans bästa sidor, om generositet, lojalitet och driften att mot alla odds leva ett meningsfullt, socialt liv. En feelgood i en värld med apokalypsens horisont bakom diset.

Kromosomparken visar att Jonas Gren behärskar romankonsten lika väl som lyriken. Han har redan planer på en ny roman. Frågan är om han kommer att hålla fast vid temat planeten och miljön. – Jag vill gärna skriva om något som ligger närmare mig själv och mina erfarenheter. Fast just nu kretsar mina tankar kring ljud. Inspirationen kommer bland annat från Peter Englunds Ljudets historia. Ljud ingår ju i hög grad i samspelet människa och miljö. Det känns spännande att försöka utforska det.

Jonas Gren äntrar sin cykel och far iväg till sitt skrivarkontor, en arbetsplats där risken för störningar eliminerats. Den enda linan till yttervärlden är en gammal telefon utan internet. Alltså inget surfande, utan full koncentration på nästa projekt. ´

vår grafiska meny

à la carte

VISITKORT Dela med dig av dina kontaktuppgifter på det överlägset snabbaste sättet.

ÅRSREDOVISNING Redovisa resultat med stil och tryck din årsredovisning hos oss.

AFFISCHER A4 eller A3-format. Berätta för hela stan om din konstutställning.

ROLLUPS Standardformatet 85x200 cm eller 100x200 cm. Levereras i en praktisk förvaringsväska. ANTECKNINGSBLOCK För konferensdeltagarnas noteringar i A5-format. Lim eller spiralinbunden.

INBJUDNINGSKORT Bjud in till bröllop 15x15 cm kort med guldtryck. Välj till ett matchande kuvert.

BOK Bara fantasin sätter gränser. Kanske du vill trycka en Brand Book till ditt företag.

POSTER Den oförglömliga solnedgången från i somras tryckt på 100x70 cm fotopapper.

Detta är bara en bråkdel av vårt grafiska smörgåsbord. Du kan beställa liten eller stor portion, det kan vara fem stycken eller tusen.

nytt på menyn

GRAFISK FORMGIVNING Skapa din logotyp och profil tillsammans med oss.

DIGITALA LÖSNINGAR Vi hjälper dig med webbsida och webbutik.

KAMPANJ & EVENT Låt oss komponera en kampanj eller ett event. Nu breddar vi vårt erbjudande med en utökad meny för att snabbt och enkelt kunna hjälpa dig med budskap, grafisk form, förpacka ett event, sälja en produkt eller skapa ett engagemang. Kontakta oss för att få veta mer om hur vi kan hjälpa dig eller kom förbi på en fika i våra nya lokaler på Palmbladsgatan 7 i Uppsala.

This article is from: