Andy Collins och Scandinavian Soul

ANDY Collins

Jag möter upp en välklädd man som för med sig en härlig energi in till BIZART. ”Hej! Andy Collins”, presenterar han sig leende och sträcker fram handen. En del av er kanske känner igen honom som DJ Mr C och har dansat loss på någon av hans olika spelningar runt om i stan, men nu ska vi få veta lite mer om musiksajten Scandinavian soul och passionen bakom. Förhoppningsvis också om några spännande idéer kring ett Uppsala med mycket mer soul – ett rykte som nått oss…

Scandinavian Soul

av Anna Jonson foto: Stewen Quigley

Så, Andy Collins, en uppsalabo sedan 2005 – hur hamnade han här? I grunden är han en inbiten Londoner. – Ja, det är verkligen nåt med energin i storstaden, säger Andy gillande, och jag trivdes verkligen med mitt liv! fortsätter han entusiastiskt och beskriver en skön tillvaro: bra jobb, kläder som var ett stort intresse och han hade full koll på Mens wear i Londons seconhandbutiker, shopping, hängde på pubar med vänner, lyssnade på musik och hans familj fanns omkring honom. Han och brodern DJ:ade ibland och hade riktigt roliga jobb tillsammans, berättar han.

Så en dag på en pub dyker en svenska upp som fångar Andys uppmärksamhet. Det var ömsesidigt och tio bra år följde med ett Londonliv tillsammans. Hon var reseledare och kunde allt om huvudstaden, så hon lärde Andy allt det han inte redan kunde och Andy visade henne hans London med helt andra platser än de som fanns i guideboken. Det var mycket fokus på kultur och mat. Andys föräldrar kommer från Barbados, så en hel del kultur och matkultur därifrån tog plats i deras liv. Så kom dagen då paret skulle bli tre och när det kom till för- och nackdelar med att växa upp i London vs Sverige, så var det helt enkelt för mycket som hamnade på Sveriges plus-sida och därmed togs beslutet att flytta till Uppsala. – Jag älskade London, men argumenten gick inte att överklaga, skrattar Andy. De hade dessutom varit en hel del i Sverige under tiden tillsammans och Andy gillade landet.

Så blir Andy allvarlig. Han tänker tillbaka på hur tufft det var i början när han kom till Sverige. Bara att lära sig ett nytt språk när man är 35 år. Andys professionella bakgrund är som grafisk formgivare. Han har jobbat mycket med reklam och copy och var redan från början väldigt angelägen om att lära sig

Vision av hur det kan se ut i framtiden, en containerlösning. Övre bilden är en illustration av Andy Collins. Den nedre tillhör Patrik Kiraly Andy Collins och Patric Kiraly, som projektleder Uppsala kommuns förberedande arbete med ansökan om att bli Kulturhuvudstadsår 2029

det svenska språket ordentligt, för att så småningom försöka få ett arbete inom reklam. Han gick på SFI, var hemma med dottern, hade inga vänner och kunde inte förstå någonting. Det var en väldigt tuff tid, minns han. – Och ingen öl heller! Det fanns två ölsorter att välja på här i Sverige på den tiden, skrattar han. Det är stor skillnad idag, som tur är.

Det tuffaste har varit att komma underfund med den svenska kulturen. Det är något med bemötanden från svenskar, som skapat många funderingar hos Andy – till exempel att man undviker ögonkontakt när man möts eller att man inte inkluderas som ny medarbetare i fikarummet på en arbetsplats. Vad betyder det? Vad gör det med en människa? Vilka människor gör så? Är det den svenska kulturen? Är det rasism? – En sån person ville jag inte bli. Jag gillar folk, jag gillar allt i livet, utbrister Andy och berättar att han var riktigt nere ett tag och tänkte att Sverige inte var nåt för honom.

Efter hand kände Andy samtidigt att han började få grepp om språket ändå, vilket han glatt konstaterade när han plötsligt kunde förstå och skratta åt saker som sades på TV eller när han ledigt kunde prata med personen i kassan när han handlade. Han hade ett litet

kompisgäng inflyttade från England, som träffades ibland och kunde utbyta erfarenheter om tuffa utmaningar i Sverige och gotta sig i saknaden av London. I parentes avslöjar han att han idag inte alls är sugen på att flytta tillbaka – dels på grund av Brexit, dels för att han inte längre känner igen ”sitt” London.

Efter den deppiga tiden i början och ingen bra hjälp från Arbetsförmedlingen, så tog Andy saken i egna händer och började lära sig webdesign hemma, utöver sin utbildning i grafisk formgivning. Som ett lärprojekt skapade han Urban Life med fokus på afro-svensk kultur, events och tips om praktiska saker. Tillsammans med frilansjournalisten Christian Hofverberg gjorde han reportage om CinemaAfrika, olika event och från Uppsala Reggaefestival. Det här öppnade för kontakter med likasinnade människor, musiker, fans och personer från hela världen, som kom med öppna sinnen och med härlig input. Andy fann äntligen ett forum där han trivdes.

När han en dag satt och pratade med Stevie Nii-Adu Mensah berättade Stevie att soulartister i Sverige hade svårt att få gig och att många gav upp och i stället sökte lyckan i USA. Eftersom Stevie gillade Andys arbete med Urban Life, så föreslog han att de kanske kunde göra något tillsammans och nämnde prövande begreppet Scandinavian Soul. Andy tände på idén och kollade upp vilka soulartister som fanns i Sverige och Skandinavien. På Myspace, poängterar han och skrattar, eftersom han tycker att det avslöjar hur pass länge sedan det alltså är. – För mig betydde – betyder – soul så mycket, förklarar Andy. För att göra en soul-låt, så måste det komma inifrån dig och vara autentiskt.

Det är alltså sällan hits som soulartister levererar och därför behövdes ett forum som kunde samla artisterna, sprida musiken till likasinnade och skriva recensioner vid spelningar och skivsläpp. Det fanns heller inte någon samordning kring soul i resten av Norden. Soulartister i världsklass behövde uppmärksammas på ett gemensamt forum. För Andy kändes projektet helt rätt och han byggde hemsidan Scandinaviansoul.com. Sidan lanserades 2012 och har växt sedan dess.

På den supersnygga sidan hittar man nyheter om soul och soulartister, presentationer i text, bild och videos, recensioner. Här finns förmedling av artister och info om kommande events. En viss del av verksamheten har varit fysisk, som exempelvis Cream i Stockholm och Soul Juice i Orangeriet i Stockholm, då olika soulartister uppträdde under flera veckor. – Det var så bra, berättar Andy med värme.

Men under pandemin låg alla sådana projekt på is förstås. Det är också så att scener generellt för livemusik har blivit färre. – Det är ett problem för oss alla, menar Andy, när kulturscenerna försvinner. Arrangörerna har bara velat engagera kända artister, för att få det att gå ihop. Då väljs massor med bra musik och artister bort, plus att scener behövs för up-coming artister.

En annan utmaning är att det är nästan obefintliga samarbeten mellan olika genrer, upplever Andy, vilket skulle kunna vara en winwin för att nå ut till en bredare publik.

Scandinavian Soul är ingen kassako direkt. Arbetet med hemsidan är ideellt och det är tufft att få ekonomin att gå ihop, säger Andy. Han driver förvisso ett eget designföretag 68-design, men drygar ut kassan med andra jobb. Tidigare har han DJ:at en hel del, med fokus på soul förstås. Men det är verkligen ingen brist på passion hos Andy. – Jag älskar musik och genom Scandinavian Soul vill jag utforska allt inom den nischen, säger han med glöd (faktiskt). Jag vet att arrangörer har koll på hemsidan, för att upptäcka nya artister och sidan har många fans som vill diskutera och ha tips om ny musik.

Det är nu Andy avslöjar lite om en vision han har. Allt är i sin linda och det är lite hemligt, poängterar han, fast han har svårt att hålla sig. Kontakter har

tagits och han har fått god respons av de som Andy hittills har bollat med och presenterat idéerna för. Andy tar ett samlande andetag och släpper ändå en ”teaser”: – Scandinavian Soul behöver ett hem – det är mitt mål. Ett ställe dit man kan komma och uppleva vad Scandinavian Soul är live, säger Andy och fortsätter: – Jag vill väcka Uppsala och skapa ett nightlife, där folk går runt och upptäcker olika ställen med musik, konst och mat (och öl). Det ska skapas ett sug att komma tillbaka för att upptäcka fler ställen i det här kulturkvarteret, som redan från början har karaktär, rätt känsla och själ, nästan lite rufft, resonerar visionären.

En tuff utmaning i Uppsala som har rivit så många fina kvarter, men Andy ser ett stort behov och samtidigt en lika stor potential i Uppsala som skulle kunna utvecklas. Under åren har Andy haft många andra idéer. Ensam på sin kammare har han ringt Uppsala kommuns växel för att ha någon att bolla med, men där har det oftast stannat. Otroligt frustrerande för honom, när man inte vet hur man kan nå fram till rätt person.

Hur som helst, med idén om ett kulturkvarter kopplades han vidare till Patric Kiraly på Kulturförvaltningen, som projektleder Uppsala kommuns förberedande arbete med ansökan om att bli Kulturhuvudstadsår 2029. Andy upplevde att de direkt fick en bra kontakt och att de hade en levande diskussion kring idéerna. Han känner att han har 100 procent stöd att gå vidare. Andy berättar också att samma idé om kulturkvarter håller på att ta form i flera andra städer. Han går i gång ordentligt på det här och skulle nog kunna avslöja mer, men vi stannar där och har i stället full koll på detta otroligt spännande projekt framöver.

Jag känner själv att det här är precis vad Uppsala behöver, så jag önskar att Andy får fortsatt bra uppbackning, så att han lyckas genomföra detta. När jag frågar om han har tid med några andra projekt, så skrattar han hjärtligt. – Det är lite follow your dreams! Jag får så många idéer, som jag testar om de håller eller om jag måste lämna dem, skrattar han. Sedan stannar han upp, funderar lite och återknyter till den första känslan han hade när han kom till Sverige. – Vi måste bli bättre på att se och vilja varandra väl. Min riktiga ambition, säger han sakta och ser på mig, det är att sprida glädje och värme. Jag försöker ”vinna” en person i taget, avslutar han och bjussar igen på sitt charmiga leende.

Ja, mig har han vunnit i alla fall. ´

Upptäck Scandinaviansoul.com och Scandinavian Soul Music Awards https://scandinaviansoul.com/scandinavian-soulmusicawards/

PREMIÄR 28/1 SPELAS TOM 29/3

Biljetter: uppsalastadsteater.se

julius cæsar

Den blodiga jakten på tronen av William Shakespeare blir i Jonas Ö Nilssons bearbetning en samtida berättelse där teater och livefilm möts. I historien om världens mest kända mord vänder vännerna vapen mot varandra.