ANNONSÖRER

radarpar och deras samarbete blev oerhört lyckosamt för hela Uppsala. De jobbade så nära varann, att det ibland är svårt att veta vem av dem som kom på idén till de nymodigheter som installerades i husen.

Leche använde nästan uteslutande tegel från Uppsala – här fanns många tegelbruk vid den tiden. Betong, som byggnadsmaterial, hade annars fått genomslag i landet efter Stockholmsutställningen 1930. Men tegel påverkar hus positivt, bland annat genom de tjockare väggarna som ger en behaglig inomhustemperatur, oavsett årstid, och som också bidrar till stora artikulerade fönsternischer. Leche byggde dessutom sina hus med dubbla bjälklag. Däremellan lade han byggmästarfyllning, det vill säga allt möjligt skräp, som ljudisolerade väldigt bra mellan våningsplanen.

Det är tydligt att Leche lade den mesta ytan på bostads- och sällskapsutrymmen. Badrum och kök är däremot ofta trånga. – Vissa lägenheter kan ha en del prång, som jag kallar ”Leche-prång”. Det var något av en specialité hos Leche, att i prången slår alla dörrar mot varandra. Det kan förstås vara lite besvärande, säger Sten Bernhardsson och skrattar. – Men bor man i ett sådant här hus, så tycker jag att man har en skyldighet att vårda och bevara arkitekturen så långt det är möjligt. Vill man däremot ha en öppen planlösning så kanske inte en bostad som denna passar. Bland det bästa med lägenheten är att du kan plocka in nästan vilken inredning som helst, gammalt eller nytt, och det harmonierar med hela rummet.

I de mer påkostade husen använde Leche natursten i trapphusen och till viss del även inne i lägenheterna. Kolmårdsmarmor, den grågröna marmor som bryts i Kolmården, var mycket populär på 1930-talet, liksom svensk svart granit. Ofta gjorde man en poäng av att husen endast var byggda av svenskt material.

Gunnar Leche bodde själv bostadsrättsföreningen Esplanaden och från Sten Bernhardssons vardagsrumsfönster ser man rakt in i de höga fönstren i burspråket,

ett husparti som kulturdirektören liknar vid en kommandobrygga på ett stort linjefartyg. Leches eget sov- och arbetsrum påminner om en kajuta, en hytt omgärdad av bokhyllor och skåp från golv till tak. Det sägs att han jobbade för jämnan.

En anledning till att Gunnar Leches föreningshus blev så populära var att samtliga byggdes med gediget material av hög kvalitet och alltid med stor omsorg om detaljerna. De första husen i Uppsala, av Leches produktion, byggdes för närmare hundra år sedan. Vaksalaskolan stod klar 1927 och trots hårt slitage, är det ett bra exempel på god hållbarhet.

På 1920-talet hade flerfamiljshusen gemensamma balkonger, vädringsbalkonger som man nådde från trapphuset. I och med Stockholmsutställningen 1930 blev balkong något som folk gärna ville ha, även i enkla bostäder. Många arkitekter trevade efter hur dessa skulle utformas. – Gunnar Leche utformade en egen balkongestetik, säger Sten Bernhardsson och visar de två balkongerna i hans lägenhet, bland annat en generös hörnbalkong med rundade hörn och gröna räcken i olika nivåer. Leche såg inga klasskillnader när det gällde balkonger, utan ville från 1930-talet att alla lägenheter skulle ha egen balkong. Tidens tanke var att släppa in ljus och luft som var välgörande för människors hälsa.

De största lägenheterna i bostadsrättsföreningarna Esplanaden och Börjegårdarna kunde till och med ha tre balkonger och längs med Börjegatan excellererar Leche i antalet balkonger, där även den minsta lägenhet fått en ”halv” balkong. – Min uppfattning är att Gunnar Leche är väldigt demokratisk. Han bygger olika stora lägenheter utifrån betalningsförmåga, javisst – men det finns inget dåligt läge i hans planering. De stora lägenheterna har generösa bostadsrum och bra planlösning, men de minsta lägenheterna är oftast placerade så att även de får ett attraktivt ljust läge. Du kan jämföra med exempelvis Gärdet i Stockholm, där stora lägenheter har prioriterats och de små trycks in där det finns plats över. Gunnar Leche planerade så att alla lägenheter

i huset skulle ha bra läge, säger Sten Berhardsson.

Bredvid köket i Sten Bernhardssons lägenhet ligger jungfrukammaren. Att ha en jungfru eller hembiträde, som också bodde i lägenheten, var vanligt hos dem som hade råd med en stor lägenhet.

Sten Bernhardsson berättar att 1930 är året då det fanns flest registrerade hembiträden i Sverige. Efter krigsslutet 1945 blir det allt ovanligare.

I ett stort hem på den tiden var det husmodern, det vill säga hustrun till mannen i familjen, som styrde och ställde. Husmodern skulle ha koll på hemmet, ekonomin och sköta all representation. Att avlägga visit var viktigt i denna samhällsklass och det var en procedur med sina egna regler, vilket skulle respekteras. I denna lägenhet har det funnits en ringledning som gick från samtliga rum och hembiträdets uppgift var att, förutom de ordinarie hemsysslorna, även sköta denna rumsservice. – Jag tycker det är jättespännande med dessa hembiträdeshistorier och minst lika viktigt att berätta om livet i huset som att berätta om husens arkitektur och funktion. Allt hänger ihop, menar Bernhardsson.

Han håller därför på att samla material till ett eget projekt, vilket ska resultera i en skrift om stadsbebyggelsens utveckling i Luthagen. Fokus kommer att ligga på samarbetet mellan byggmästaren Anders Diös och Gunnar Leche samt de största föreningshusen i området, men han vill också lyfta fram livet i och mellan husen samt de tekniska innovationerna i fastigheterna.

Han ser flera paralleller mellan mellankrigstiden och dagens samhälle: – I det borgerliga hemmet användes bostaden även som arbetsplats och för representation och idag ser vi samma tendens; den som har möjlighet förlägger delar av sin arbetstid i bostaden. – Och under mellankrigstiden så levererade man varor till bostaden via bud och borgerligheten hade hjälp med att sköta hemmet. På samma sätt ser vi idag, hur hushållsnära tjänster och handel via internet underlättar vardagen för den som har råd. På frågan om Gunnar Leche fått för lite erkännande för sina insatser i Uppsala, svarar Sten Bernhardsson: – Jag tycker snarast att han har fått den uppmärksamhet han förtjänar och på senare tid överskuggat andra verkligt intressanta arkitekter i Uppsala som verkade under mitten av 1900-talet. – Jag skulle gärna se att exempelvis byggnadsingenjören Simon Lindsjö, som ritade både föreningshus och villor av verkligt hög kvalitet under mellankrigstiden, fick ett större erkännande eller arkitekten Sten Hummel-Gumaelius, som vid samma tid välkomnade nya arkitektoniska lösningar och den senaste tekniken i de fastigheter han ritade i Uppsala. – Eller varför inte Eskil Sundahl – som visserligen endast ritade ett studentboende som han uppförde 1936 i Uppsala – ”Klosettpalatset”, men det mest funktionalistiska av alla! ´

Upptäck vårens konserter

Det händer mycket på Uppsala konstmuseum i vår. Förutom alla utställningar, panelsamtal, familjeaktiviteter och guidade visningar, så erbjuder vi en rad spännande konserter. En eklektisk mix av artister med vitt skilda uttryck och bakgrunder, kommer att inta museet under våren.

Så oavsett om du vill upptäcka något nytt, uppleva kreativitetens kraft eller bara uppskatta en kväll med nära och kära i trevlig slottsmiljö så är du hjärtligt välkommen till Uppsala konstmuseum.

26 januari: Backengrillen (Refused med Mats Gustafsson) Tungviktsmöte från Umeå. Delar av det legendariska hardcore-bandet Refused möter den legendariska jazz-saxofonisten Mats Gustafsson. En brutal, vacker och nyskapande upplevelse full av energi utlovas.

18 februari: Solidarity Songs Kvartetten Solidarity songs bjuder på antifascistiska verk från 30- och 40-talets Europa. Musiken präglas av berättelser om kampen, kriget, exilen och inte minst pengarna. Texter av Bertolt Brecht och musik av Hanns Eisler.

2 mars: Sofia Jernberg & Fatima Moallim Sofia Jernberg är en svensk jazzsångare och kompositör, som bryter ny mark i området mellan jazz och konstmusik. Fatima Moallim är en självlärd bild- och performancekonstnär, född i Moskva och verksam i Stockholm.

30 mars: Okkyung Lee Okkyung Lee är en cellist och kompositör som rör sig obehindrat mellan olika genres som jazz, klassiskt, noise och traditionell musik från hennes hemland Sydkorea och har skapat ett distinkt och eget uttryck som gett avtryck och lett till uppmärksamhet världen över.

27 april: Svenska folkjazzkvartetten Svenska folkjazzkvartetten bjuder på rått, vemodigt och vackert sväng som blandar både jazz och svensk folkmusik. Inspirationen från John Coltrane och Albert Ayler liksom Gössa Anders och Hjort Anders lyser igenom i deras kraftfulla uttryck. Se hela programmet och priser på uppsalakonstmuseum.se/kalendarium