Johan Skyttes 400 år gamla vision lever här

Skytteanum med sin fina båge över Valvgatan och Atterbomska huset i vinkel bredvid, vars svarta port gömmer en stor trädgård mitt i hjärtat av Uppsala, inbjuder till fantasier om historiska hemligheter och gamla glömda skatter.

Michal Grahn, som är forskare i statsvetenskap och ceremonimästare för Skytteanska priset*, väntar på trappan upp till Skytteanums entré och välkomnar oss att stiga in i Uppsalas allra finaste signaturhus.

Första anhalten på rundturen i huset är ett stort seminarierum på bottenplanet. Bokkhyllor klär väggarna hela vägen upp mot det höga taket. Rummet domineras av ett ovalt konferensbord modell större. – Det är en kopia av bord som funnits eller kanske fortfarande finns i riksdagens utskottsrum, inte så gammalt, kanske 50 år, tror Michal Grahn.

Lokalen luktar gammalt papper, förväntat och inte alls oangenämt.

Vid första anblicken av interiören infinner sig en viss besvikelse. En aning ruffigt är det samlade intrycket. Inredningen spretar; daterade institutionsmöbler i gulnande träslag, soffgrupp i 1800-talsstuk, moderna kontorsstolar och datorer, en grön kakelugn, genuin och nött av ålder, men fungerande enligt Michal Grahn. Här och där kan man upptäcka spår av husets medeltida ursprung under lagren av sentida tillskott och ”påbättringar”. Skytteanum har anor från 1300-talet och är ett av få medeltida hus som fortfarande finns kvar i Uppsala. 1622, för 400 år sedan, donerade riksrådet och universitetskanslern Johan Skytte (1577–1645) medel för att inrätta en professur i vältalighet och politik med säte i fastigheten, där han också bodde med sin fru.

Det var i början av Sveriges stormaktstid. Skytte ansåg att Sverige saknade en hel klass av lämpliga statstjänstemän och diplomater som kunde spegla Sveriges ökade betydelse i Europa. I hans samtid var det fler som definierade liknande problem, bland annat Oxenstierna, som ansåg att Sverige behövde en moderniserad förvaltningsstruktur. – För att utverka makt och inflytande krävdes att statsmän kunde uttrycka sig väl på latin, den tidens diplomatiska språk. Det krävdes också kunskaper i politisk filosofi och om hur stater och statlig makt fungerar, berättar Michal Grahn.

Den skytteanska professuren har ett speciellt anseende, eftersom den anses vara den äldsta professuren i världen i statskunskap. Den 400-åriga traditionen är obruten. Den som innehar den skytteanska professuren bor av hävd i husets första våning, så även den nuvarande, den första kvinnan i ämbetet, Li Bennich-Björkman. I Skytteanum bedrivs forskning och undervisning och hålls seminarier, då som nu. Studier i statskunskap och statsvetenskap är

också idag en vanlig och lämplig ingång till arbeten inom statliga strukturer. – Men det är ingen yrkesutbildning utan enbart en akademisk disciplin, inriktad på forskning, påpekar Michal Grahn.

Vi pustar uppför stentrapporna. På andra våningen är det lågt i tak. Förr bodde studenter i det som numera är små kontor och seminarierum. – På Skyttes tid och sådär hundra år framåt var antalet studenter begränsat till ett 10-tal privilegierade unga män med ekonomiska resurser. Undervisningen ägde rum på vindsvåningen en trappa upp. Idag är det ungefär 600 studenter som läser stadsvetenskap, så all undervisning får inte plats i huset utan sker också i andra lokaler.

En serie oljemålningar i storformat av skytteanska professorer trängs i ett litet seminarierum av salongskarraktär. På en hylla längs en av väggarna står rad på rad med riksdagsmotioner från 30-talet. – De har förmodligen dumpats här efter en utstädning i riksdagskansliet, tror Michal Grahn.

I övrigt, möbler och inventarier från olika epoker verkar liksom ditsatta på måfå, utan så mycket tanke på inredningsestetik. Här och där ligger någon gammal tidskrift, som om tiden stått stilla sedan den släppts där efter läsning. En bjärt blåmålad stol, klädd med läderdyna i nyskick, ser misstänkt antik ut, trots sin förklädnad. Är den en kvarglömd relik från 1600-talet som någon klåfingrig har förbarmat sig över?

Tapetmotiv (hand?)målade direkt på stenväggar i vissa små rum verkar genuint antika där de står fond mot datorer på skavda skrivbord. De forna trägolvens breda plankor skymtar fram här och var, men är i vissa små rum dolda av heltäckande vinylmattor i obestämd gråton. Takplank, patinerade av ålderdom, i vissa passager vittnar om husets ursprungliga skick.

På vindsvåningen ligger en stor ljus sal med vitmenade stenväggar. Tvärgående balkar bryter av den höga takhöjden. Rummet känns svalt. En stor y-formad skorsten klyver salen, så den värmde nog när det bedrevs undervisning här på Skyttes tid. Michal Grahn berättar att han hade sin doktorandutbildning i salen för inte så länge sedan. Från två små fönster har man en härlig utsikt över den stora inhängnade trädgården. Man blir glad åt synen, att denna väl tilltagna oas mitt i stan fått vara kvar. Men Michal Grahn levererar då en chockerande upplysning. – I slutet på 60-talet fanns det långtgående planer på att bygga hus på tomten. – Men det satte Stellan Mörner stopp för, fortsätter han och förklarar hur det ligger till med Skytteanums status och förvaltning.

Den Skytteanska donationen är privat egendom och huvudmannaskapet innehas av Skyttes ättlingar. Släkten Mörner är den fjärde grenen av den grevliga ätten Mörner, som är ättlingar till Skytte och därmed hans arvtagare. Arvingarna är enligt stadgarna ålagda att förvalta och försvara donationen. Konstnären Stellan Mörner hade ett starkt mandat att avstyra byggnation i trädgården, eftersom han var patronus när byggplanerna aktualiserades. Hans son, Nils Axel Mörner, instiftade senare donationen som en stiftelse. – Trots att Johan Skytte var kansler för Uppsala universitet, ville han att donationen skulle förbli en fristående och självständig institution. Den är alltså inte kopplad till Uppsala universitet, även om statsvetenskap är en disciplin inom universitetet. Donationen betalade förr lönen för professuren, men det ändrades på 70-talet. Sedan dess står universitetet för de anställdas löner. Men donationen i sig är fortfarande fristående som privat egendom.

Man inser att Skytte var framsynt. Vad hade hänt

Michal Grahn

med hans hus och hans trädgård om donationen i ett tidigt skede gått över i offentlig förvaltning? Hade spåren av medeltidens miljö då varit bortrenoverade och trädgården bortbyggd? Sedan 1968 är Skytteanum, Atterbomska huset och även den stora trädgården, tack och lov, byggnadsminnesmärken.

Skytteanum är ett spännande hus, som inte påminner det minsta om hur man föreställer sig en lärdomsinstitution. Man får lust att snoka i alla vrår. Vem vet vad man kan hitta, kanske ett kvarglömt vinförråd från förra århundradet under lager av damm i det grottlika källarplanet? Huset känns trots sin aktningsvärda ålder mer levande än musealt. En arbets- och studieplats med mysfaktor? Absolut. Men jo, Skytteanum ser ut att behöva en pietetsfull och försiktig renovering. Det känns till exempel inte alls rätt med smutsgrå vinylgolv.

För tillfället finns det dock mer akuta problem att ta itu med. Professorsbostaden är säkert en genuin och vacker miljö, men där får vi inte komma in på grund av byggarbeten. Utifrån syns en stor fuktfläck tränga ut ur fasaden. En massiv vattenläcka, som kunde ha förstört hela huset, åtgärdas. – Det var ett rör som exploderade inne i väggen och risken var stor att fukten skulle sprida sig i hela huset, men det ser ut som att insatserna ska lyckas, hoppas Michal Grahn.

Man drar en lättnadens suck. Den moderna världen kan vara en farlig plats för gamla kära hus. ´

FAKTA

Skytteanums äldsta delar är från 1300- eller 1400-talen, Huset tillhörde den krans av byggnader som uppfördes runt domkyrkan, avsedda som ämbetshus åt domkyrkans katolska prelater. Vid reformationen överläts Skytteanum åt kronan.

På Skytteanums fasad finns ett antal smidda ankarslutar i form av bokstäver: H J S F R och F M N T G. Det är begynnelsebokstäver till: Herr Johan Skytte Friherre Riksråd – Fru Maria Nääf Till Grönsöö.

Atterbomska huset är ursprungligen uppfört som brygg- och bagarstuga 1782. Här bodde 1807–1810 Per Daniel Amadeus Atterbom (1790–1855), professor i teoretisk filosofi och skald. 1622 – universitetskanslern och riksrådet Johan Skytte instiftade en professur i vältalighet och politik med säte i Skytteanum. 1625 – Johan Skytte köpte tomten där Skytteanum, Atterbomska huset och kringliggande trädgård ligger och inrättade sin ämbetsbostad i huset på valvgatan.

Skytteanska priset instiftades av Skytteanska stiftelsen 1994. Det är det internationellt största och mest prestigefyllda priset inom statsvetenskapen med en prissumman på 500 000 kr. Priset delas årligen ut vid en ceremoni till den forskare i världen som enligt stiftelsens lämnat det viktigaste bidraget till den statsvetenskapliga forskningen. Många av pristagarna har varit Amerikaner.

Uppsalas första studentnation var inrymd i Skytteanum. Den bildades före universitetets nationsindelning på 1640-talet och var ett förbund av unga adelsmän, grundat av Gustaf II Adolfs halvbror, Carl Carlsson Gyllenhielm.

28/4 Mnozil Brass

PHOENIX

En världens främsta mässingsensembler, österrikiska septetten MnozilBrass, gästar med en repertoar från klassisk musik via tysk schlager till pop och jazz. I showen Phoenix reser de sig ur askan efter pandemin, lite äldre och klokare – kanske lite mer allvarsamma – men med livsglädjen, skratten och musikaliteten i behåll.

Med stöd av Musikens Hus Vänner

20/5 Angélique Kidjo

UKK x SELAM

AngéliqueKidjo, född i Benin 1960, slog igenom hos den breda publiken 1994 med världshiten Agolo. Med sin särpräglade röst i fokus, de västafrikanska rötterna som fundament och influenser från jazz, soul, latin och pop fortsätter hon att skapa musik som inte känner några gränser.

Med stöd av Musikens Hus Vänner

En del av Uppsala kommun Biljetter: ukk.se | 018-727 90 00  28 #uppsalakonsertkongress