»Brev till redaktionen
Skicka ditt inlägg till Vägverkstidningen, Vägverket, 781 87 Borlänge, eller e-post: vagverkstidningen@vv.se. Du får skriva under signatur. Redaktionen förbehåller sig rätten att redigera bidrag.
D e b at t i n l ä g g
”Hur vet vi att VI lyckas?” torer för hälsa och ohälsa genom olika indikatorer och se till vilka processer i samhället som måste till för att dessa ska gå i rätt riktning. Vi behöver bli mycket bättre på att beskriva hur vi hjälper till att bygga strukturer i samhället och hur trender utvecklas med stöd av våra insatser. Detta är ett långsiktigt arbete som kräver nya typer av indikatorer som knappast är relevanta att mäta på tertial- eller ens på årsbasis. Vi måste våga tro på vår inriktning och följa upp långsiktigt, i vissa fall mycket långsiktigt. Man kan också fundera på vår roll i den offentliga debatten. Naturligtvis är det en känslig fråga i en värld där målkonflikter är ständigt närvarande. Men om vi ska synliggöra hela vårt uppdrag, där påverkan på hur vi använder transportsystemet är en viktig del, tror jag att vi måste bli mycket bättre på att föra fram den unika kunskap vi faktiskt har. På många områden, inte minst när det gäller transporters klimatpåverkan är Vägverket mycket trovärdiga som experter. Gott så, men hur många utanför den innersta expertkretsen känner till det? Jag tror att det är de principiella diskussionerna utifrån vår kunskap som måste kommuniceras brett.
Jönköping. De senaste månaderna
har Vägverkets arbete inom sektorsuppgiften uppmärksammats på flera håll. I samband med Transportforum i Linköping delades Stora Trafiksäkerhetspriset ut i olika kategorier. Alltransport AB och RamkvillaBuss tog hem priserna för Godstrafik respektive bussturism. Båda företagen har stöttats av Vägverket i sitt arbete med att införa ett systematiskt förbättringsarbete. I Åkeritidningen uppmärksammas COOPs samarbete med Green Cargo för smartare logistiklösningar som minskar koldioxidutsläppen med 8000 ton, även detta till stor del en följd av Vägverkets samlande och pådrivande roll gentemot livsmedelsindustrin. Samordning av transporter mellan olika klädföretag lyftes fram i inledningssessionen på VTI-dagarna. Jag ser exemplen ovan som ett kvitto på att vi har rätt angreppssätt när det gäller näringslivets transporter och det känns naturligtvis bra att vår stödjande, samlande och pådrivande roll i samhället verkligen fungerar. Jag får ofta signaler på att kommuner, landsting, energikontor och andra offentliga aktörer efterfrågar vårt engagemang i olika sammanhang. Det är också påfallande hur starkt man värdesätter den trovärdighet som samverkan med Vägverket ger. Det finns ett flertal exempel där tjänstemän vittnar om att Vägverkets medverkan och vårt starka varumärke varit avgörande för att sälja in trafiksäkerhet och miljö till beslutsfattare i den egna organisationen. Trots dessa återkommande signaler på framgångsrikt arbete fortsätter det interna ifrågasättandet av sektorsarbetets nytta. Jag upplever en outtalad tveksamhet mot arbetet
Peter Nilsson, VD och Ella Truman, kvalitets- och miljöchef på Alltransport mottog Stora Trafiksäkerhetspriset i kategorin Godstrafik.
som behöver lyftas fram i ljuset. Här har vi ett internt problem. Allt sedan sektorsarbetet tog fart under 90-talet har bristen på påvisade resultat varit i fokus. Och resultat – det handlar om färre döda och minskade emissioner på systemnivå. Inte om vägen dit! Det långsiktiga förändringsarbete som måste till för att ändra synsättet till ett mer hållbart sätt att planera, handla upp och genomföra sin verksamhet. Att mäta hur vi förändrar
processer och tankemönster hos samarbetsparter tar vi inte till oss. Trots att det är här nyckeln till framgång ligger. Här har vi mycket att lära av andra samhällssektorer. Ett exempel är folkhälsopolitiken där man tagit fasta på att det inte bara går att följa upp hälsoutvecklingen genom att räkna antal sjukdomsfall och dödsfall utan att det också handlar om att följa upp bestämningsfak-
Här borde vi bli mycket mer offensiva när det gäller att nå ut med fakta. Att Vägverket varit tysta i den klimatdebatt som fyllt tidningarna de senaste åren är mycket märkligt, inte minst med hänsyn till vårt uttalade mål att bli en efterfrågad aktör i samhällsplaneringens tidiga skeden. Hur ska vi bli efterfrågade om man inte känner till vår kunskap? Med en mer aktiv roll i samhällsdebatten och en uppföljning som speglar samhället och inte vår interna organisation skulle ett redan framgångsrikt arbete lyftas ytterligare! Catrine Petersson och Krister Wall
I ns ä n d a r e
”Varför TLC i Härnösand och inte i Luleå?” Varför får vi inget svar från ledningen: Varför Härnösand och inte Luleå? Vi har sedan hösten 2008, skickat in tre olika skrivelser angående den förestående omorganisationen för Vägverkets Trafikinformationscentraler till generaldirektören och ställföreträdande generaldirektör Lena Erixon, Vägverket i Borlänge. Vi har även lämnat kopior till vår regionala ledning i Luleå.
Våra frågeställningar handlar om flytten av Trafikledningscentralens verksamhet från Luleå till Härnösand den s.k. ”TLC-utredningen”. Vi accepterar fattade beslut i ärendet, men vi har inte fått svar på frågan: Varför har ledningen valt att placera TLC/trafikledningscentralen i Härnösand och inte i Luleå? Det vi vet är att det ska vara 9 personer på det som bli TLC Nord. I Luleå finns redan 7 personer, varav 4 är konsulter (alla utbildade och i tjänst).
I Härnösand behöver man tillsätta minst 5 personer, som dessutom ska utbildas till nya kostnader. Sammanfattningsvis: Vi vill ha svar på våra frågeställningar i inlämnade skrivelser! Varför får vi inte det – i detta öppna och ”högt till tak”-verk? Med hänvisning till tidigare skrivelser, Vänliga hälsningar Personalen på TLC Luleå
VÄGVERKSTIDNINGEN • NR 1 • Februari 2009
17
