Pingst Örnsköldsvik 100 år

Vi

Bo Bra arbetar för att skapa attraktiva och hållbara miljöer där människor vill leva, arbeta och vistas.

– Idag och i framtiden.

BREDBYNS BEGRAVNINGSBYRÅ

Har du blivit galen?

FRÅGAN KOM från min tränare efter jag blivit kristen. Svensken är inte självklart förstående när det gäller tro och religion. Men trots en uppväxt i ett värmländskt arbetarhem utan aktivt inflytande eller arv från kyrka och kristen tro tog jag som ung vuxen beslutet att försöka få svar på om Gud finns eller inte.

Långt tidigare var det 18 personer här i Örnsköldsvik som hade hittat svaret på den frågan. De trodde inte bara på Gud, de trodde också att Örnsköldsvik behövde en församling till. 18 februari 1923 bildade de det som idag är Pingstkyrkan. I deras fotspår har sedan tusentals människor trampat. Unga och gamla, svenskar och nysvenskar, en salig blandning av folk från Norrlands och världens alla hörn har varit och är vår gemenskap. Jag undrar hur mycket de 18 grundarna anade av vad som skulle komma? Tänkte de att tusentals människor skulle finna frälsning och dop hos Jesus, upptäcka Bibeln som världens bästa bok och uppleva bönens betydelse? Eller att församlingen 100 år senare kontinuerligt skulle hjälpa hemlösa människor i Örnsköldsvik att ha någonstans att bo, eller dela ut mat till hungriga? Kunde de ana att många människor som kämpar med missbruk skulle söka sig till vår LP-kontakt? Att kyrkan under coronapandemin skulle samverka med kommunen för att handla mat och medicin till isolerade medborgare? Att kyrkan skulle bidra till miljö och klimat genom en Second handbutik? Fanns det i deras drömmar att församlingen skulle ha varit med och befriat över 500 människor från slaveri i Pakistan och Nepal? Förstod de att deras initiativ skulle leda till att det byggdes skolor och sjukhus i Afrika? Att flyktingar från Ukraina skulle få någonstans att bo, mat och kläder?

Jag undrar hur mycket de 18 grundarna anade av vad som skulle komma?

Tänkte de att tusentals människor skulle finna frälsning och dop hos Jesus, upptäcka Bibeln som världens bästa bok och uppleva bönens betydelse?

SANNOLIKT VISSTE de lite om vad som väntande. Troligtvis skulle de blivit storligen förvånade om de fått läsa det här jubileumsmagasinet, kanske blir du det också? Men jag tänker att de hoppades på att få vara en kyrka för människor i Örnsköldsvik. En kyrka som predikar evangelium och gör skillnad. Att de ville tro, hoppas, älska och leva ut dessa tre mest centrala begreppen i kristen tro. Begrepp som personifierades i Jesus, kristendomens centralgestalt. Människa och Gud, frälsare och bästa vän. Han som trots mänsklighetens misslyckande inte ger upp på oss utan istället ger sitt liv för oss. Han som kom för att rädda världen och som sänt ut sin kyrka med samma uppdrag. Det gör att hur mörkt, dystert och svårt det än ser ut håller kyrkan fast vid tanken på att ljuset är starkare än mörkret. När alla omständigheter säger att det inte går knäpper vi fortfarande våra händer och ber. Vi vill älska Gud, människor och Örnsköldsvik.

Så vem du än är eller var du än är i livet är du alltid välkommen till Pingstkyrkan. Gemenskapen är öppen för alla, oavsett vilka bekymmer du än bär på eller bördor som tynger dig är du välkommen till oss. Vi skrattar och gråter tillsammans. Kan vi hjälpa så försöker vi gärna.

Kanske är det galet att tro, hoppas och älska, men är det inte värre att inte göra det? ||

Stefan Beimark

Foto: Arkiv

En ny församling föds

JUST DENNA lördags-

att de skulle starta en pingstförsamling nästa söndag, den 18:e februari. I en skrift som gjordes när församlingen firade 10-årsjubileum beskriver pastor Carl Gyllroth vad som hände den där söndagen tio år tidigare: ”Under mycken bön mognade tanken på en församlingsbildning fram till ett avgörande. I den lilla övre salen i Lungviks föreningshus hölls mötet då gruppen ordnade vad som fattades. Då den lilla skaran,

1923 1923

FÖRSAMLIGEN BILDADES

Den 18/2 1923 bildades Betaniaförsamlingen i Örnsköldsvik (numera Pingstkyrkan) Det var en demokratisk förening där varje medlem hade en röst. Under församlingens fem första år gick medlemsantalet från 18 till 178.

UTDELNING AV KLÄDER

Under församlingens första år startades ett socialt arbete med utdelning av kläder till fattiga familjer. Arbetet var extra viktigt under vintern.

kväll bestämdes

En lördag i februari 1923 samlades en grupp människor, varmt troende på

Jesus och bibelns budskap, i ett hem i Domsjö för att be tillsammans.

Text: Börje Dahlkvist

på 18 personer, svaga och bävande lämnade mötet anade säkerligen ingen vad som skulle möta dem på färden. Ingen kände heller till vilken välsignelse Gud i himlen ville och skulle använda dem till. Så tedde sig Betaniaförsamlingens begynnelse”

Vilhelm Eclundh hade några år tidigare börjat ordna möten i Örnsköldsvik. Han fick bo hos en familj i Högland och rummet var trångt. Han skriver i sin bok, med titeln ”Stordöparn”, att det passade honom bra för han kände sig inte stor och man blev inte uppblåst på den tiden av att kallas pingstvän. Efter en del turer kunde han hyra biografen Röda Kvarn som låg centralt. I det första pingstmötet var lokalen full av nyfikna Öviksbor. Som ensam medverkande ställde sig Vilhelm på en trälåda, tog sin gitarr och sjöng en sång. I predikan ställde han följande frågor; Vad är sanning? Är bibeln sann eller inte? Är Kristus en myt? I och med det mötet tyckte han att isen var bruten, början var gjord och en ny sorts andlig verksamhet hade börjat. Några år efter detta var tiden inne att bilda församlingen och Vilhelm Eclundh blev dess förste föreståndare.

Medlem i församlingen blev den som, efter att ha kommit till personlig tro på Jesus, lät sig döpas i vatten. Det behövdes en dopgrav i Röda Kvarn, som så småningom blev församlingens kyrka. Under arbetet med att få till denna kom några av stans betydelsefulla män in i lokalen. På frågan om vad som stod på fick de svaret att ”Här ska vi ha dopgrav och döpa folk” Besökarna tittade på varandra och en sa med medlidande i rösten; ”Arma människor” och så gick de ut.

Till största delen var det unga människor som kom med i församlingen. Det är inte de rika och kända som dyker upp i berättelserna. Vanliga, ofta unga och fattiga, människor blev ivriga pionjärer

DÅTIDENS MEDIER skrev ofta nedsättande om pingstvännerna. Inte minst det som hade med Den helige Ande att göra blev uppmärksammat. Djupt förakt och stort intresse var omgivningens attityder som människorna i den nya gemenskapen mötte både i församlingens verksamhet och i sin vardag.

Från klockan fem på söndagseftermiddagarna och till tio eller elva på kvällen pågick mötena. Under en stor del av tiden var det bön. Sättet att uttrycka vad som hände kunde vara: ”I dessa bönemöten kom många igenom till andens dop”

Till största delen var det unga människor som kom med i församlingen. Det är inte de rika och kända som dyker upp i berättelserna. Vanliga, ofta unga och fattiga, människor blev ivriga pionjärer och drog med andra in i gemenskapen. De hade ett driv och deras förmåga och längtan efter att kommunicera med sin samtid innebar att allt fler kom med. Efter församlingens första tio år reflekterar pastor Hjalmar Sjöberg: ”Många var det som pratade om församlingens dåliga förutsättningar och misslyckande men vi har sett att skaran har vuxit och vi har kunnat skicka ut människor som berättat om Jesus till både andra länder och andra delar av vårt land. Evighetens morgon ska visa vad Gud i sin nåd, genom de i världens ögon dåraktiga har utfört. All ära åt Honom”.

Hälsning från

STANLEY SJÖBERG

Predikant

Jag minns med tacksamhet församlingen i Örnsköldsvik. Vi stod ofta på knä tillsammans i bön, så att mina knän på byxorna slets ut.

Jag minns särskilt en händelse när jag fick en inre maning av Gud att åka till en liten by utanför Örnsköldsvik. Jag uppmanades av Guds röst att gå till byn och hälsa på en medlem, en gammal kvinna. När hon öppnade dörren lyfte hon sina händer och ropade ut ”Tack Gud att du hörde mitt rop i min ensamhet”.

Hon hade bett om ett tecken att om Gud hörde hennes bön skulle Herren skicka Stanley till hennes hjälp, det var en stark upplevelse!

1923 1923

FÖRSTA SÖNDAGSSKOLAN

Söndagen efter församlingsbildningen startades den första söndagsskolan i Nordanås och snart även i Hörnett. Barnen bjöds storslaget på bilskjuts från Nordanås till Alfredshem i samband med terminsavslutningen.

EN CITTRA FÖR 17 KRONOR

Protokoll berättar att man behövde ett instrument till sångkören. Det beslutades den 23/6 1923 att köpa den cittra som man en tid fått låna.

Vad händer i Pingstkyrkan

Ja, vad händer egentligen? Hur händer det?

Eller viktigast kanske är, varför händer det?

s

VAREN KOMMER säkert variera beroende på vem du frågar. För vi har massor av aktiviteter hela tiden. Vi har verksamhet, möten, samlingar och läger. Det är bönemöten, barngrupper, gudstjänster, seniorträffar, härbärge, begravningar, bröllop, körövningar och en hel mängd av uttryck som tar plats under en vecka. Det finns något för alla att hänga med på. Vad som händer kan du läsa mer om i andra reportage här i magasinet, eller på vår hemsida.

VARFÖR DET HÄNDER utgår ifrån tre bärande tankar, värderingar eller drömmar om du så vill. Vi vill; älska Gud, älska människor och älska Örnsköldsvik. Vi siktar på att det vi är och gör skall rymmas inom det. Låt mig få utveckla de tankarna.

Älska Gud

HELT SJÄLVKLART och naturligt för en församling är att älska Gud. Att älska Gud är dock inget imperativ, inte en befallning eller något man kan göra på kommando utan vår bön och längtan.

Vill du söka Gud och lära känna honom?

Välkommen att lägga din längtan tillsammans med vår.

Man måste inte älska för att komma till oss men likt MoDo Hockey hoppas på alltmer hängivna supporters hoppas vi på att växa och bli ännu mer passionerade i vår tro.

VARFÖR? Jo för att i Bibelns texter finner vi berättelserna om oss själva och om Gud. De berättelserna hjälper oss att förstå Gud, människan och vår tid. När vi lär känna Gud lär vi också känna oss själva. Jesus är vårt centrum och vår frälsare. Ganska naturligt att han är viktigast i en församling. När det dessutom är oroligt i världen som som det är just nu med krig, skjutningar och dåliga nyheter blir tron på Gud ett ankare som hjälper oss igenom även de mörkaste dagarna. Vill du söka Gud och lära känna honom? Välkommen att lägga din längtan tillsammans med vår.

Älska människor

LIKA SJÄLVKLART som att älska Gud är att älska människor. När Jesus får frågan, i Lukasevangeliet, om vad som är det viktigaste så svarar han älska

1928 1925

SKULLE TA SPARKEN TILL BERGOM, BLEV VÄCKELSE I SUND

Herlog Gideonsson och Erland Dahlqvist kom på besök till Sund, på sina sparkar, den andra februari 1925. De skulle till Bergom men blev inbjudna att ha möten i Sund. Helga Nyberg och Anna Strandberg hade gjort förarbetet. Under våren pågick möten på kvällarna. Överallt i hemmen, på fabriken och gatorna pratade folk om väckelsen.

Ett antal medlemmar från den nystartade Betaniaförsamlingen i Örnsköldsvik bildade en ny och blomstrande församling i Västerhus 1928.

Text: Stefan Beimark Foto: Pingstkyrkan

1929

PINGST I SIFFROR

8

Anställda i Pingst Örnsköldsvik

87 392

Medlemmar finns i alla Sveriges Pingstkyrkor

439 985

Pingstkyrkor kan man hitta i hela landet

Medlemmar har vi i vår kyrka i Örnsköldsvik

FÖRSTA BIBELSKOLAN STARTEN

PÅ VIKTIG TILLVÄXT

Antalet elever ökade år från år efter starten 1929. Efter varje bibelskola var omdömet att ”Detta var den härligaste skolan vi någonsin haft”. Ledarträning och nätverksbyggande i dessa skolor fick betydelse för pingströrelsens utveckling i hela Norrland framöver.

nya sidor hos oss, kan mötet med Gud även göra det. Många som kommer till våra samlingar hör till de mest utsatta och sårbara i vårt samhälle. Det är miss brukare, hemlösa, änkor, flyktingar och många fler. Vår förhoppning är att alla som kommer till oss skall mötas med en öppen famn och ett öppet hjärta. En sund och frisk kyrka älskar både Gud och människor.

En del blir med hela livet, andra för ett läger, några var med som barn, andra kommer med som pensionärer, men alla är viktiga, alla är också älskade. Varmt välkommen med du också.

Älska Örnsköldsvik

RÄCKER DET INTE med att älska Gud och människor, skall en kyrka verkligen bry sig om staden

1933

Gud och älska din nästa som dig själv. Vår verksamhet är till för människorna, inte människorna för verksamheten.

VI TROR ATT varje person är en unik och älskad individ med ett eget värde oberoende av etnicitet, bakgrund, förmögenhet eller förmåga. Vi tror att vi blir ännu mer oss själva när vi möter Gud. På samma sätt som möten mellan oss människor kan locka fram

SÖNDAGSSKOLA MED MÅNGA BARN

1933, när församlingen hunnit fylla 10 år, var det så många som drygt 100 barn i söndagsskolan. Församlingen växte kraftigt under det första decenniet och kommande årtionden och söndagsskolan i Örnsköldsvik kom framöver till och med att bli Norrlands största med över 1 000 barn under 50-talet.

1936

RÖDA KVARN, BRANDEN OCH NYA

LOKALER PÅ STORGATAN

Den före detta biografen, Röda Kvarn, i centrala Örnsköldsvik var församlingens möteslokal från 1927 fram till 1936 då en brand innebar att församlingen blev hemlös. 1938 köptes då förenings huset på Storgatan 44, mitt emot nuvarande Ö-viks församlings hem, som byggdes om och blev Filadelfiakyrkan.

När vi lära känna

Gud lär vi också känna

oss själva. Jesus är vårt centrum och vår frälsare. Ganska naturligt att han är viktigast i en församling.

också? Är inte religion bara en privatsak?

Vi tycker inte det. Vi vill vara med och bidra till att Örnsköldsvik fortsätter vara en varm, positiv och trevlig stad att bo i. Vi kommer fortsätta försöka hjälpa alla de människor som kommer till oss. Till ande, kropp och själ. Civilsamhällets värde skall inte underskattas.

Vårt största och viktigaste bidrag till Örnsköldsvik är Jesus och evangeliet. Guds goda nyheter om att ingen människa är körd, förlorad, oälskad eller utdömd. Det finns alltid nya chanser. Med det som grund försöker vi naturligtvis göra en massa bra saker för att praktisk hjälpa och bidra till Örnsköldsviks och människors bästa.

Vilka gör det?

MEN HUR går det till då, vilka är det som gör allt? Det är framförallt volontärer. Vi har över 750 personer i kontaktlistorna för olika volontärsuppdrag i församlingen. Visst har vi anställda men de är toppen på isberget, det mesta görs av frivilliga ledare och volontärer som är med och hjälper till för att de älskar Gud, människor och Örnsköldsvik.

ETT VÄLDIGT BRA exempel på verksamhet som vi bedriver är vår second hand-butiken i Gullänget som vi driver tillsammans med PMU. Den fyller för övrigt 30 år i år. Hurra hurra! Hela tanken bakom butiken är kärlek. Genom att återanvända och återbruka saker sparar vi på miljö och plånboken. Givmilda människor skänker saker och hjälper till i butiken som volontärer. Pengarna som som blir över går till att hjälpa utsatta människor i Örnsköldsvik och världen. Med hjälp av dem försöker vi hjälpa människor till nyktra liv, befria slavar, motverka svältkatastrofer och mycket annat. Allt för att vi tror att alla människor är älskade av Gud och därmed har ett oföränderligt värde.

Till alla er som gjort det möjligt för oss att göra skillnad under 100 år, stort tack, ni är fantastiska! ||

Hälsning från

TÄLT FÖR ATT SAMLA

MYCKET FOLK

1937 köptes ett mötestält som rymde 500 personer och kostade 2 600 kronor. 1953 köptes ett nytt tält och det kostade 8 000 kronor.

RAGNA MATSSON

Ragna Matsson född 1928

är den församlingsmedlem som varit med längst i vår församling. Hon döptes den 8 mars 1941 av Wilhelm Eklund, en av de pastorer som startade församlingen. Ragnas mamma Elsa och pappa Ragnar var med vid dopförättningen och det var en ungdomskör som sjöng. När vi berättar för Ragna att hon är den som varit med längst i församlingen blir hennes kommentar – Men så fantastiskt!! Ett uttryck hon ofta använder, framförallt om det som händer i kyrkan!

1944

BÖNESAMLINGAR VAR

ETT STÅENDE INSLAG

År 1944 började församlingen samlas till bön på fredagskvällar 20.00. Det var en bra tid när dagens aktiviteter var avslutade. Dessa bönesamlingar omtalas ofta som en orsak till tillväxt i församlingen

Vår äldsta församlingsmedlem

Möt vårt team som arbetar hos oss

I vår församling har vi ett engagerat team som ansvarar för vår verksamhet i vår kyrka och som ni möter hos oss på Lasarettsgatan.

Här leds det dagliga arbetet med allt från gudstjänstplanering, samhällsengagemang och att samordna våra nära 1 000 medlemmar.

Lär känna våra anställda lite bättre.

Nenna Åström

Diakon och pastor

VAD JOBBAR DU MED?

Primärt på jobbet och i livet betjänar jag utsatta människor med det viktigaste de behöver för att få hjälp till ett mänskligt liv. Är även pastor på fängelset och häktet Saltvik i Härnösand på halvtid.

HUR KOPPLAR DU AV?

Jag gillar att sitta vid havet eller en eld.

Elina Sjulsson

Pastor och kommunikatör

VAD JOBBAR DU MED?

Jag är pastor och föreståndare för

LP-kontakten där vi möter människor i missbruk och social utsatthet. Jag predikar också ibland och sköter församlingens sociala medier.

HUR KOPPLAR DU AV?

Lyssnar på en pod/ ljudbok och samtidigt gör något trädgårdsrelaterat.

Jonas Nordin

Extra medarbetare

VAD JOBBAR DU MED?

Jag är extra medarbetare. En cool, iskall kille som hjälper alla.

HUR KOPPLAR DU AV?

Jag tycker om att fotografera och ta kort. Fika är trevligt också.

Ulrika

Pastor

VAD JOBBAR DU MED?

Jag jobbar som pastor med ansvar för gudstjänster och samordnar sång och musik. Jag jobbar också som specialpedagog på Höglidenskolan.

HUR KOPPLAR DU AV?

En skön avkoppling för mig är att läsa böcker men jag tycker också om att vara ute i vår fantastiska natur där jag gärna vandrar, springer, cyklar, paddlar och åker skidor.

Stefan Beimark

Föreståndare och pastor

VAD JOBBAR DU MED?

Att göra världen lite bättre, genom att älska Gud, människor och hjälpa till där det behövs. Evangelium i handling är min arbetsbeskrivning.

HUR KOPPLAR DU AV?

Lite för lite, men gärna med familjen i båten och en god bok till vågornas kluckande. Brädspel är kul. MoDo kanske inte räknas som avkoppling…

Pastor

VAD JOBBAR DU MED?

Jag har ansvar för verksamheten för ungdom så där blir det olika sorters träffar för ungdomar. Till exempel våra ungdomssamlingar, läger och mycket annat.

HUR KOPPLAR DU AV?

I naturen, på sommaren är jag gärna i fjällen eller ute och fiskar och under vinterhalvåret så är det fiske även då men framförallt slalom och topptursskidor.

Helena Jakobsson

Vice föreståndare och pastor

VAD JOBBAR DU MED?

Jag är fd lärare, fick frågan att kliva in som vikarie och jobba med ungdomar. Ett år kan jag nog fixa var min tanke, nu har det gått 12 år. Pastor och vice föreståndare är min titel, det är utmanande men också så roligt, missionsfrågor är också på mitt bord.

HUR KOPPLAR DU AV?

Att vara aktiv ute i naturen - jag älskar det.

Barnledare

VAD JOBBAR DU MED?

Jag är barnledare och jobbar med att samordna verksamheten för barn. Det är ett roligt och varierande jobb med allt från sång, lek, skapande och teater till att fundera med barnen kring livet, den kristna tron och läsa Bibeln tillsammans.

HUR KOPPLAR DU AV?

Ute i naturen eller få skapa med händerna, allt från att laga mat eller sy.

Emelie Almgren Emma Nandorf

Administrativ chef och pastor

VAD JOBBAR DU MED?

Jag jobbar med administration och ekonomi samt har hand om volontärer. Jag predikar också.

HUR KOPPLAR DU AV?

Jag är småbarnsförälder så att lägga sig på soffan för att koppla av händer inte så ofta. Det kan vara att få träna själv, se på tv ostört eller gå till lekparken med min familj.

Men Jesus sade

ATT BLI FRÄLST, RÄDDAT TILL EVIGT LIV MED GUD.

Text: Stefan Beimark

när jag var barn var jag en gång med när en hundägare kom hem till sig. I skogen hade hunden sprungit bort. Hamnat på fel vägar, inte kommit när ägaren ropade och visslade utan hållit sig undan och hamnat vilse. När de kom hem var ägaren rosenrasande. I hans ögon hade hunden gjort bort sig, svikit förtroendet mellan dem och generat honom. Som straff för hundens beteende piskade han den med kedjan från kopplet tills hunden skrek och ylade av smärta. Det här var snart 40 år sedan och få människor skulle idag komma på tanken att göra så med en hund som sprungit bort och glömt husses röst. Tack och lov. Ändå verkar många ha den bilden av Gud.

Låt mig få citera en text från Bibeln som lär oss något annat:

Herren är min herde, mig ska inget fattas.

Han låter mig vila på gröna ängar, han för mig till vatten där jag finner ro.

Han ger liv åt min själ, han leder mig på rätta vägar för sitt namns skull.

Även om jag vandrar i dödsskuggans dal fruktar jag inget ont, för du är med mig.

Din käpp och stav, de tröstar mig.

I vår värld och tid utmanar ondskan - godheten, synden - nåden och ohälsan - hälsan. Striden står i det stora såväl som i det lilla. Krig, småsinta grannar, egoism, svältkatastrofer, ångest, depression, pandemier och hela mörkrets arsenal har kastat sig mot ljuset. Mörkret får oss att tappa riktningen och proportionerna. Precis som hunden blir vi vilse.

Bibeln säger att ”Alla människor har syndat och gått miste om härligheten från Gud.” Alla har vi förlorat ljuset någonstans längs vägen och kommit bort från Gud. Mörkret, synden, är inte bara utom oss utan även inom oss. Människan är en förunderlig varelse, ena stunden står vi upp för de högsta principer för att sedan ge efter för den lägsta av drifter. Genom vår fria vilja har vi stor kapacitet till ondska och godhet. Mörkret skiljer oss från Gud, från varandra och från oss själva.

Men Jesus sade ”Jag är världens ljus… …och ljuset lyser i mörkret, och mörkret har inte övervunnit det. I den kristna tron symboliserar inte Jesus ljuset, han är ljuset. Han är världens herre som ropar efter oss. Han söker oss, inte för att döma utan för att rädda. Hans ljus lyser in i vårt mörker och han kallar oss till sig. Här och nu lever vi i dödskuggans dal. Fortfarande förlorar vi de vi älskar, än så länge vacklar vi i dansen, vi dras mot ljuset och kan inte helt befria oss från mörkret. Men Jesus kan.

Detta är evangelium, det allra mest centrala i vår tro. Av allt det som Pingstkyrkan är och hoppas att bidra med till vårt samhälle är Jesus det största och det viktigaste, vi har inget som trumfar honom. Han är stjärnan och kärnan för oss. Att Jesus kom, levde, dog, uppstod, kommer igen och att vi genom den tron skall leva i himmelriket är kyrkans uråldriga hopp.

Genom att tro på Jesus blir man frälst och kommer hem till Gud. Detta är varje människas största ställningstagande, vill vi vända oss från våra egna vägar till Guds vägar, vill vi följa ljuset istället för mörkret, vågar vi sätta vår tro till Gud istället för till oss själva?

Vill du ta emot Jesus? Be gärna den här enkla bönen i så fall. Jesus jag kommer nu till dig. Jag inser att även jag har syndat och gått mina egna vägar. Hjälp mig att vända mig bort från allt som skiljer mig från dig, mig och andra. Hjälp mig att välja ljuset. Bli min Herre, herde och Gud, var mitt hopp och min räddning. Förlåt mig och fräls mig. Tack för att jag alltid är välkommen hem. Amen

Hälsning från

Vad innebär det att vara kristen?

LENA

LINDSTRÖM

Församlingsmedlem sedan 11 års ålder

Måste man be högt?

Jag minns särskilt väckelsen på 70-talet då jag gick i gymnasiet. På lunchrasterna åkte vi ut på Hägglunds och Ekbergs verkstäder och sjöng och vittnade om Jesus, och på helgen på dansställena. En stark väckelsetid då många kom till tro.

I slutet av 90-talet började vi ha väckelsemöten i gamla kapellet i Sund där många missbrukare kom till tro och det blev grunden till vårt LP-arbete som jag kom att engagera mig i, som vänder sig till missbrukare och människor som är socialt utsatta. Ett fantastiskt välsignat arbete där vi i dag får dela gemenskap med våra vänner och ser hur Jesus upprättar människor.

”Det finns inga hopplösa fall”.

Om Gud finns, varför finns då ondska? Vad betyder egentligen ordet frälsning? Det och många fler frågor får svar på våra populära Alphaträffar - en grundkurs i kristen tro.

för lite drygt 20 år sedan, i början av 2000 började man planera uppstarten av Alphakurser i Pingstkyrkan, Örnsköldsvik.

– Vi hade länge funderat på vad vi kunde göra för att nå ut till fler och berätta om Jesus utanför den klassiska Gudstjänsten berättar Gunnel Sedin som är en av de frivilliga som arbetar med Alpha och har gjort det sedan starten.

– Jag hade en hemgrupp under den tiden men när Börje Dahlkvist, som var föreståndare i församlingen då, hittade Alpha-modellen så passade det bra att vi flyttade vår hemgrupp in till kyrkan istället.

– Att vara ledare på Alpha har gett mig mycket personligen också. Att vecka efter vecka få träffa människor som är nyfikna på kristen tro och samtala med dem om min tro och relation med Jesus stärker även mig i min tro, fortsätter Gunnel.

JUST SAMTAL är kärnan i Alpha, det är inte en person som berättar och alla andra ska lyssna utan man sitter i mindre grupper och samtalar, främst om kvällens ämne men även andra frågor kan dyka upp.

1945

FINSKA FLYKTINGAR FICK HJÄLP

I början av 1945 tillfrågades Inke Laakkonen och Esther Grönlöf från Finland om de ville hjälpa församlingen att möta de stora behoven som man såg hos de flyktingar som kommit till Örnsköldsvik från vårt grannland.

1950

William Branham talade i tältet i Örnsköldsvik, den 20 och 21 maj, i den största kampanjen som dittills hållits i Ångermanland. 6 000 personer var med och deltog i mötena. Tältet lånades av Filadelfiaförsamlingen i Stockholm.

Text: Hanna Sydhage Foto: Alpha och Privat

– Vi börjar alltid med att äta tillsammans följt av kaffe och kaka och sedan ser vi en kort undervisningsfilm där varje kväll har ett nytt tema. Efter det delar vi upp oss i mindre grupper och pratar om det vi tittat på berättar Gunnel.

SAMTALEN PRÄGLAS av en öppen atmosfär med högt i tak där alla tankar och reflektioner får plats. Kursen riktar sig mot alla, både den som inte känner sig hemma i kyrkan, den som inte förstår vad kristdendom är eller den som bara vill veta mer.

– Många som gått kursen har trivts så bra att dom kommer tillbaka nästa termin med en kompis för att gå en gång till och det är så roligt att få vara med på den resan säger Gunnel som också berättar att det även finns ungdomsalpha och en fortsättningskurs som heter Beta.

VICTOR HULTMAN 32 år gammal hittade till Alpha via en kompis.

– Jag har lärt mig otroligt mycket trots att jag kunde en hel del om den kristna tron innan. Alpha har verkligen förändrat hela min vardag, jag känner en sådan frid av att fått ha gått den kursen, jag skulle rekommendera den till alla! ||

Alpha är för alla och särskilt för:

dig som är nyfiken och vill utforska kristen tro.

dig som vill fräscha upp kunskaper om kristen tro, eller aldrig blev konfirmerad.

dig som är ny i församlingen och söker efter gemenskap.

dig som förälder till barn i konfirmationsåldern.

er som förbereder er inför vigsel eller dop.

Kursen tar upp ämnen som; Vem är Jesus och varför behövde Jesus dö? Varför ska jag be, och hur? Varför ska jag läsa Bibeln? Hur kan jag bli fylld med den helige Ande och helar Gud även idag? Vad ska vi egentligen ha kyrkan till?

1959 1951

PINGSTBRASS STARTADES

Då hette det Filadelfiaförsamlingens blåsorkester. Initiativtagare och ledare under många år var Henry Bergstrand. När brassbandsentusiasten Peter Preston kom till Örnsköldsvik tog han över taktpinnen. Orkestern är fortfarande igång.

HJÄLP TILL FLYKTINGAR

Församligen är med och ordnar för att mer än 3 500 klädesplagg skickas till tyska flyktingar

Alpha har verkligen förändrat hela min vardag, jag känner en sådan frid av att fått ha gått den kursen, jag skulle rekommendera den till alla!

Alphakurser är populära och en samling för undervisning, diskussioner och trevliga träffar.

attViljan nå längreännuut världen i

Foto: Arkiv

REDAN 1925 , två år efter att församlingen hade startat, var vi tillsammans med andra församlingar i bygden med och skickade ut Henry Axelsson till Kina som missionär. Starkt av en relativt liten församling att våga sträcka sig till andra sidan jorden. Då kommunicerade man med brev och att komma hem och hälsa på var inget att fundera på, då resorna var betydligt dyrare än idag och dessutom tog väldigt lång tid.

TIDIGT VILLE FÖRSAMLINGEN berätta om de goda nyheterna att Jesus förvandlar och älskar oss människor, både i Örnsköldsvik och ute i världen. Så allt sedan Axelssons missionstjänst i Kina har församlingen sedan dess haft många missionärer internationellt. Ett arbete vi fortsätter med även idag. Vi

Tidigt ville församlingen berätta om de goda nyheterna att Jesus förvandlar och älskar oss människor, både i Örnsköldsvik och ute i världen.

jobbar i andra delar av världen, på många platser och vi hoppas och tror att det är något vi kan fortsätta med även framöver.

FÖR NÅGRA ÅR sedan, 2017 började vi uppmärksamma det moderna slaveriet där ca 50 miljoner människor beräknas vara fast. Vi som kyrka vill vara med och jobba för en bättre värld till ande kropp och själ, så vi startade en grupp som började jobba med dessa frågor och kallade arbetet No slaves. Idag har vi samarbete med fem olika organisationer i Nepal, Indien, Thailand och Pakistan, där dessa problem är påtagliga. Vi jobbar tillsammans med våra partner i fält med både förebyggande arbeten, befriande och att hjälpa människorna att hitta en ny framtid.

Fram till idag har vi hjälpt över 600 människor att bli fri eller direkt förhindrat att de fastnat i trafficking och skuldslaveri.

Text: Helena Jakobsson

I hundra år har vi sänt ut människor i uppdrag att vara missionär. För att sprida budskapet om Jesus och hjälpa utsatta folk runt om i världen.

Genom projektet No Slaves har flera människor och även hela familjer lyckas räddas ifrån ett modernt slaveri.

I TCHAD , som är ett väldigt fattigt land, har vi en flerårig relation med församlingen, Assamblies of God. Arbetet började med att vi skickade Lena och Rune Högberg som missionärer redan på 1970-talet och sedan dess har vi hjälpt till med skolbyggen, sjukvårdbyggnader, stöttning av radiosändningar och att utbilda ledare och pastorer mm. Under årens lopp har det gått många resor ifrån Örnsköldsvik på egen bekstnad där människor har jobbat för att upprätta relationerna och varit med och samlat in pengar. Jörgen och Ann Charlotte Rutegård är två av dem som fortsatt att resa och jobba med dessa frågor.

I KAMBODJA , Sway i närheten av gränsen till Thailand bor och arbetar Andreas och Jennie Jacobsson med sina barn. De är med och formar unga människor, de lär dem att prata engelska och berättar om Jesus för dem och ger dem en framtid och ett hopp.

Familjen Jacobsson har varit ute 3-4 år i taget sedan 2011. Nyligen har vi varit med och samlat in pengar för att kunna bygga en kyrka.

I ETIOPIEN har vi ytterligare en familj som bor i huvudstaden

Addis Abbeba. Hanna och Fanuel Dahlkvist, med deras tre pojkar. De möter människor ifrån olika delar av huvudstaden eller i utkanten och undervisar dem i Bibeln, genom något som kallat storytelling. Etiopien är ett land där berättelser fortfarande är viktigt, då läskunnigheten är väldigt låg, endast 51% hos männen och 29% hos kvinnorna. Berättandet blir ett sätt för dem att ta till sig Bibelns livgivande ord.

1965

I ASIEN stöttar vi även IBRAs media arbete, där det sänds radio på mängder av språk och där evangeliet om att det finns en Gud som älskar och befriar når in i byar, städer och hjärtan.

Vi är tacksamma för de olika arbeten som vi har möjlighet att genomföra tack vare att människor ber och skänker pengar. ||

VÅR MISSION

46

Familjer har vi sänt ut i världen som missionärer sedan 1923.

672

Hanna och Fanuel Dahlkvist i Etiopien under traditionellt julfirande. // I Kambodja har vi fått vara med och samla in pengar till en helt ny kyrkbyggnad och i Asien är IBRAs sändningar på flera språk en verksamhet som vi engagerar oss i.

slavar har blivit fria, genom No Slaves, ett arbete vi startade 2017 för att motverka modernt slaveri. sände vi ut vår allra första missionär.

1925

1967

1965 drog Allan Östman igång kören ConBrio. Namnet är en musikterm som betyder eldigt och livligt. Många av de första medlemmarna i kören fanns kvar när den hade sitt sista framträdande hösten 2015.

Det sena 60-talet präglades av att många nya människor kom till församlingen. Inte så få hade hamnat i missbruk eller på väg att fastna i olika beroende.

De är med och formar unga människor, de lär dem att prata engelska och berättar om Jesus för dem och ger dem en framtid och ett hopp.

1971

MISSIONSARBETE I TCHAD

Lena och Rune Högberg reste till Tchad i början av 1971 men levde på nåd och gåvor fram till slutet av 70-talet. Pingst Örnsköldsvik tog ansvar som utsändande församling i slutet av 70-talet och sedan dess har vi hjälpt till med skolbyggen, sjukvårdbyggnader, radiosändningar och att utbilda ledare och pastorer mm. 1970

NICKO JONSSON OCH TOLLE MUNTHER KOM TILL STAN

På grund av en stark längtan som visade sig i bön för staden och en vilja bland människorna i församlingen att engagera sig kom Nicko och Tolle att passa in i det som hände. Många som inte tidigare varit i kontakt med kristen tro drogs till Filadelfia.

Hälsning från

TOLLE MUNTHER

1970 kom jag som 30-åring till Örnsköldsvik för att gå bibelskola. Efter ett långt missbruk hade jag tagit emot Jesus och mitt liv blev helt förvandlat fritt från alkohol och droger. Församlingen tog emot mig med öppna armar och jag började arbeta som kontorsvaktmästare och allt i allo i Pingstkyrkan. Så småningom började jag att besöka skolor och berättade om mitt liv, ”det finns inga hopplösa fall”, jag var ett levande exempel på det. Efter några år började jag besöka församlingar runt om Jesus. Det var en fantastiskt

Evangelist

Text: David Fiske

FRÅGA: Om gud är god, varför finns det så mycket ondska i världen?

JAG HÅLLER MED OM att det finns mycket ondska i världen. Men inte bara långt borta i världen, utan orättvisa och ondska finns även nära oss. Och det är inte bara vi som upptäckt eländet. Bibelns stora berättelse handlar om hur Gud sett och kämpar mot ondskan. Om Gud inte försökt stoppa ondskan vore Gud inte god tänker jag. Anledningen till att Jesus kommer till världen, dör och uppstår är för att rädda oss. Orsaken till att Jesus ska komma tillbaka är att ondskan ska besegras en gång för alla.

Men varför finns ondskan här? Gud är kärlek och kärlek är alltid frivillig. Vi människor får alltså välja om vi vill vara med Gud och om vi vill ge hans kärlek vidare till varandra. Bibeln beskriver hur de första människorna valde att strunta i Gud. Från den stunden har mänskligheten fått kämpa för att överleva och vi har blivit mästare på att förstöra för oss själva och andra. Hela skapelsen har påverkats av detta och naturkatastrofer, sjukdomar och pandemier är en del av mänsklighetens vardag. Många kloka tänkare har skrivit om detta, läs gärna mer! Men oftast hjälper inte goda förklaringar när livet är svårt, då vill jag och andra vara en axel att gråta mot.

När du kämpar med livets orättvisor, kom ihåg att även Jesus gör det och han kommer vinna.

FRÅGA:

Hur kan jag

veta att Gud finns?

HUR SKA EN LITEN MÄNNISKA som jag kunna förstå eller göra en erfarenhet av någon så stor och fantastisk som Gud? Jag har träffat många som tänker så och jag förstår dem. Bibeln lär oss att Gud valt att visa sig för mänskligheten och göra sig tillgänglig. I berättelsen om relationen mellan Gud och oss människor är det alltid Gud som tar initiativet. Min övertygelse är att Gud är närmare än vad vi tror, så när vi söker honom gäller det att inte leta långt borta, Gud är vardagens Gud.

När vi ska lära oss något nytt börjar vi oftast med att testa, oavsett om det handlar om att cykla, jonglera eller sjunga opera. Samma sak gäller kristen tro. Hur ska vi kunna veta om Gud finns utan att testa? Ge be, bibelläsning och kristen gemenskap en chans och se vad som händer. Ge det tid. Jag är trygg med att Gud vill att du ska uppleva hans godhet. Bibeln säger att Gud gett oss den helige Ande för att vi ska kunna veta att hans löften är på riktigt.

Jag vill ställa en fråga till dig: Om du upptäcker att Gud tagit första steget närmare dig, vad gör du då?

FRÅGA: Behöver jag vara med i en församling, räcker det inte att jag tror på Gud hemma?

FÖR ATT FÅ GUDS FÖRLÅTELSE behöver vi bara be om den. Men för att fortsätta leva i förlåtelsen behöver vi hjälp, av den Helige Ande, av Bibeln och av varandra. Jesus är tydlig med att de som tror på honom är världens ljus och en ny familj. Tillsammans ska vi skina och skingra mörkret.

En kristen är inte perfekt och såklart är inte allt fantastiskt i en församling. Men mitt bland vanliga människor som ibland misslyckas finns något mycket vackert: Guds närvaro. Som Jesus säger ”där två eller tre är samlade är jag mitt ibland dem”. Utan andras erfarenheter kan min gudsbild krympa till en blek kopia av mina egna önskningar. Med andras hjälp kan bilden av Jesus kompletteras och växa.

musikenSången, hela livets gudstjänst

Text: Ulrika Westberg Foto: Arkiv

tänk dig in i situationen att du levde vid vår tideräknings början, att du är en av de lärjungar som följde Jesus och nu är på väg hem från Jerusalem efter att han har blivit korsfäst och begraven. Du är ledsen och bedrövad, du som hade hoppats på att han var den som skulle rädda världen. Men så kommer Jesus och slår följe med dig på din vandring. Du känner inte igen honom utan tar honom för en främling och pratar med honom om det hemska som precis har hänt. Han låter dig brottas med dina frågor, sörja din förlust och fortsätter att samtala med dig utifrån dina funderingar. När ni kommer fram till byn där du bor bjuder du in honom på middag hemma hos dig eftersom ni båda är hungriga. Där och då förstår du vem han är, att han är den uppståndne Jesus. Att han har gått där tillsammans med dig och låtit dig brottas med livet, tron och de existentiella frågorna. Att han lever och vill ha med dig att göra.

DEN HÄR HÄNDELSEN utspelade sig för 2000 år sedan och går att läsa om i Bibeln. Kanske funderar du på vad det har med dig att göra, men att brottas med livet, tron och existentiella frågor är lika aktuellt idag.

Genom de hundra år som vi har varit församling har många olika människor engagerat sig i vårt sång- och musikliv. Många musikaliska uttryck har gestaltats och i någon mån har det kanske också speglat den musikaliska samtiden i samhället i stort.

För några år sedan gjorde vi ett arbete kring våra gudstjänster med den här texten som grund. Vi landade i att vi vill fira ”Hela livets gudstjänst” där vi får mötas oavsett vilka vi är eller vilka frågor vi har. En plats där vi får tillbe Gud och lära känna honom bättre.

VI KOM FRAM till att vi behövde arbeta med att våra gudstjänster för att de ska vara relevanta och begripliga för alla i vår stad, oavsett om man är en van kyrkobesökare eller aldrig har satt sin fot i en kyrka tidigare. Vi längtar efter att vara en kärleksfull

UNGDOMSKÖREN NYTT LIV DROG IGÅNG

Göran Sydhage tog initiativet och samlade ungdomar som sjöng i alla tänkbara sammanhang. Flera LP-skivor och många uppdrag blev det under åren. Två stora bussar fylldes av 120 ungdomar vid en långresa.

Under bara de första tio åren med Nytt Liv hade så många som 400 personer hunnit att sjunga i denna utåtriktade och passionerande kör. Vid träffarna, som man hade varje vecka, samlades man inte endast för övning utan också till bön och bibelstudium.

gemenskap som delar livet oavsett hur livet ser ut. Vi tror att gudstjänsten kan få vara en mötesplats i livets alla skiften, dit vi får komma som vi är, i glädje och i sorg, i medgång och motgång, och vi tror att Bibeln fortfarande kan vägleda oss på vår vandring genom livet. Med Jesus i centrum vill vi försöka leva våra liv på ett ärligt och transparent sätt och hoppas att kärleken till Gud, våra medmänniskor och Örnsköldsvik ska få märkas.

EN VIKTIG DEL av våra gudstjänster är sången och musiken. Genom de hundra år som vi har varit församling har många olika människor engagerat sig i vårt sång- och musikliv. Många musikaliska uttryck har gestaltats och i någon mån har det kanske också speglat den musikaliska samtiden i samhället i stort.

Under 40- och 50-talen var strängmusiken ett tydligt inslag och särdrag, sångarna var ett annat begrepp som användes. Därefter har körer för olika åldrar varit med och sjungit i våra gudstjänster. Ett imponerande exempel är Con Brio som började som ungdomskör och höll ut i hela 40 år. Nytt Liv är ett annat exempel; en ungdomskör som varit en stor del av vår församling och gett möjlighet att få utvecklas på musikens område.

Blåsorkestern Pingstbrass står för ett annat musikaliskt uttryck och har betjänat oss och staden och gör det fortfarande. Visste du att de under en period var med och spelade på Friska Viljors hemmamatcher? Därtill kommer alla instrumentalister, organister, solister och lovsångsteam som genom åren hjälpt oss

VÅGOR AV JESUSFOLKET OCH DEN KARISMATISKA RÖRELSEN

I slutet av 1960-talet och början av 1970-talet spred sig Jesusfolket och en karismatisk rörelse, som betonade Den helige Ande, utöver världen. Orädda kristna fanns ute på gator och torg och visade på Guds kärlek. Även församlingen i Örnsköldsvik blev berörd.

ETIOPIEN SOM MISSIONSFÄLT

Birgitta Westin sänds ut som missionär till Etiopien. Bara något år senare sänder vi ut ytterligare missionärer och landet blir vårt mesta ”missionsfält” med sex missionärer stationerade där.

Varje gudstjänst sjunger vi tillsammans som ett uttryck för vår kärlek till vår Herre, vår Gud. Det finns något i kreativiteten som hjälper oss människor att uttrycka det vi har inom oss. Sången och musiken har en förunderlig förmåga att beröra våra hjärtan.

SJUNG GOSPEL

Passa på! Släpp in lite ljus i höstmörkret. Välkommen och var med och sjung gospel med Frank Ådahl och Malcolm Chambers den 4:e Oktober.

För alla som vill prova på att sjunga i en kör.

Mer information och anmälan på: www.pingst-ovik.se

att gestalta tron och tillbedjan. Varje gudstjänst sjunger vi tillsammans som ett uttryck för vår kärlek till vår Herre, vår Gud.

Det finns något i kreativiteten som hjälper oss människor att uttrycka det vi har inom oss. Sången och musiken har en förunderlig förmåga att beröra våra hjärtan. Den väcker känslor och talar till vårt inre på ett sätt som ibland är svårt att förklara. Kanske är det också en hjälp för oss att hantera livets frågor och brottningskamper.

HAR DU ALDRIG varit på en gudstjänst hos oss? Varmt välkommen! Vi är en plats för alla generationer, en skara människor som är på vandring genom livet och som gärna delar det med dig. ||

Lovsång är ett vanligt inslag i våra gudstjänster och engagerar såväl yngre som äldre medlemmar.

RIKSDAGSMAN I SÖNDAGSSKOLAN SÖNDAGSSKOLETÅGET

Under tiden som riksdagsman i Folkpartiet reste Rolf Sellgren ändå hem varje helg för att leda den växande söndagsskolverksamheten i församlingen.

Söndagsskolan samlar över 1 000 barn på en utflykt till Mellansel i ett tåg som abbonerades enkomt för resan.

Vi är en plats för alla generationer, en skara människor som är på vandring genom livet och som gärna delar det med dig

1974 Hälsning från

FÖRSTA SPADTAGET FÖR EN NY KYRKA

Den 20 juli 1974 tog pastor Ingemar Rahm det första spadtaget till församlingens nya kyrka. Detta efter att den gamla Filadelfiakyrkan länge varit alldeles för liten. Spadtaget skedde under bön och sång av många av församligens medlemmar.

JÖRGEN GIDLUND

Församlingsmedlem och i många år dess ordförande

Planer och skisser på en ny kyrka hade varit aktuellt i flera år och 1973 köptes den stora tomten i centrala Örnsköldsvik.

Det var den första kyrkan som församlingen byggt helt från grunden, anpassat för verksamhetens ändamål och som skulle vara lämplig för de olika många behov som den växande församligen hade.

Jag minns med glädje invigningen av kyrkan 1975 och den stora tillströmningen av människor under 1970-talet. Ungdomsverksamheten var betydelsefull för mig när jag var ung.

Det blir en god och fin atmosfär när vi låter Bibeln påverka oss. När vi hjälps åt och möter varandra med förståelse blir det naturligt att leva i församlingen och alla människor blir en tillgång.

Grattis Pingstkyrkan!

SKOLEVANGELIST ANSTÄLLS

Församligen fattar ett beslut, tillsammans med de övriga frikyrkorna i Örnsköldsvik, att satsa på och att anställa en skolevangelist som kan möta med ungdomar ute på skolorna. Ett lyckat projekt som även 50 år senare är aktuellt.

Ett halvt år före utsatt tid stod kyrkan klar för invigning. Första stenen murades in i mars 1975 och bara 7 månader senare fogades den sista stenen på plats. Att man lyckats med det berodde mycket på storslagna insatser från många frivilliga. Engagerade medlemmar som under byggtiden ställt upp med hundratals byggtimmar.

Den nya byggnaden hade kostat 6 685 480 kronor och hela summan var betald redan fem år efter invigningen, tack vare rikliga offergåvor. I dagens penningvärde motsvarande närmare 43 miljoner kronor.

Hela kyrkan var handikappanpassad och salarna hade slingor för hörselskadade. För att få god ventilation klarade det det moderna fläktsystemet av att byta 14 000 m3 luft i timmen i den stora kyrksalen. ||

NYA PINGSTKYRKAN INVIGS

Första adventshelgen 1975 var det dags för högtidlig invigning med alla 1 200 sittplatser upptagna. En modern och genomtänkt byggnad som gav församlingen möjlighet att utveckla sitt arbete på ett helt nytt sätt

Hälsning från

Efter 50 år togs initiativet till att bygga en av de största kyrkorna i landet, till stort intresse för media. På mindre än ett år var den färdigställd.

GÖRAN SYDHAGE

Jag var starkt engagerad i församlingens musikliv. Startade ungdomskören Nytt Liv och var även med i Pingstbrass. I Nytt Liv var det som mest drygt 130 ungdomar och att nu, efter många år, få träffa människor runt om i landet som berättar vilken betydelse denna tid hade för dem, det ”sticker ut” fortfarande. Vill också nämna när Pingstbrass satte upp Duke Ellingtons Sacred Concerts med Lillemor Bodin Carlson mfl som vi reste runt i landet med. Människor som aldrig gick i kyrkan kom och lyssnade på ”deras musik” på flera orter i landet. En fantastiskt tid att nå nya människor med fredens och frihetens budskap.

RAGNVALD HELLGRENS KONST PRYDER VÄGGARNA

Konstnären Ragnvald Hellgren var medlem i församlingen och önskade smycka olika rum i den nybyggda kyrkan. I stora kyrksalen finns monumentala verk. En tavla med Golgata som lyfter fram förlåtelsen samt en vacker triptyk.

JULAFTON 1975 är en natt jag inte glömmer säger Bill Genberg. Hans vän, Anders Sundberg inflikar i samtalet att Bill har ett minne som är utöver det vanliga och en massa historier att berätta.

Bill och Anders träffades första gången när de var fyra och fem år. Sedan blev de ler och långhalm under uppväxten. Visserligen drogs de åt olika håll men har alltid varit bästa vänner. Anders, vars farfar blev medlem nummer ett, och vars morfar blev nummer fem eller sex, när församlingen bildades har under alla år varit aktiv i Pingstförsamlingen. Bill hamnade under många år i Stockholm men är nu tillbaka i Örnsköldsvik. Vi ses i Pingstkyrkan, för en pratstund och snart börjar kvällens Alphakurs där dom båda är med. Vi har mötts för att höra Bill berätta om julnatten 1975 och vad den ledde till.

– Vi var raggare och hade kört runt på stan och bland annat varit inne på ungdomsgården där det var julfirande. Där snodde vi med oss julskinkan och käkade upp den. Eftersom det var julafton ville jag hem lite tidigare, säger Bill. Efteråt fick jag höra att mina två kompisar, efter en del alkohol, fått den galna idén att ta med sig en såg och köra till den nya Pingstkyrkan och såga ner det stora träkorset.

Edvard Sydhage, som var vaktmästare och bodde i Pingstkyrkan vaknade mitt i natten utan att han visste varför. Han tog en runda i kyrkan och fick se vad som höll på att hända utanför. Edvard rusade skrikande ut och de sågande grabbarna la benen på ryggen. Några dagar senare skulle de hämta sågen som de slängt ifrån sig i en sandlåda på Lasarettsgatan. Där och då fanns Edvard igen och kunde larma polisen om bilen som han känt igen från julnatten.

HISTORIEN SLUTAR INTE här. Bill berättar att Pingstkyrkan och pastor Ingemar Rahm tog initiativ att träffa hans raggarkompisar efter att kyrkfolket fattat att raggarna var irriterade och kände sig orättvist behandlade. Idrotts och frikyrkoungdomar fick ställen att vara på medan raggarna bara var illa ansedda. Grejen med korset skulle kunnat skapa ännu större irritation och distans. En träff i Pingstkyrkan som jag var med på ledde till att raggargänget fick hjälp att söka bidrag och blev supportade av pingstkyrkan med administrativt stöd. Vi hade så småningom fått loss 200 000 kronor och ett garage i en gammal yrkesskola, avslutar Bill Genberg.

KORSET SOM SKULLE SÅGAS NED

En galen idé utifrån frustration och i fyllan ledde till att raggarna kände sig sedda och blev bekräftade. Allt på grund av korset, som för övrigt numera är inklätt i järn och omöjligt att såga ner.

Idag, nästan 50 år senare, är Bill numera istället en aktiv deltagare i församlingens Alpha och LP-verksamhet. ||

1979

FÖRSAMLINGENS SMULTRONSTÄLLE AGGÖSUNDET INVIGS

Den 13:e maj 1979 var det dags för invigningsfest på den nyinköpta lägeranläggningen utanför Husum som köpts för 380 000 kronor. På Aggön var det under första sommaren Söndagsskolefester, Ungdomsvecka, Pensionärsvecka och hobbygruppsavslutning. Mer än 40 år senare används lägergården till många läger varje sommar.

Text: Hanna Sydhage

Vi var raggare och hade kört runt på stan och bland annat varit inne på ungdomsgården där det var julfirande.

Där snodde vi med oss julskinkan och käkade upp den.

eTT HUNDRA år av andlig gemenskap byggd på frivilligt engagemang i Ångermanlandsmetropolen gör intryck också idag i landet och utöver världen. Det är respektingivande att konstatera tio decennier av församlingsliv. Kära Pingstförsamlingen i Örnsköldsvik, en väl genomförd början kan konstateras! Och är talesättet från Kreta korrekt så blir det lättare nu. Kretensarna säger nämligen att det är de första hundra åren som är svåra.

Nåväl, Pingstförsamlingen i Örnsköldsvik är en del av pingströrelsen i Sverige med sina fyrahundrafyrtio församlingar men också en del av det som kallas svensk frikyrka. Det finns en särskild dynamik i frihet som organiserar sig. Allt engagemang som på riktigt förändrar förhållanden för människor kräver sitt sammanhang. En frikyrka blir man inte del av genom kollektivanslutning, det skulle motsäga själva grundidén om personlig tro, bekännelse och dop som vägen till gemenskap och engagemang.

Friheten och församlingen

Frikyrkans rika betydelse för Sveriges välstånd.

MED EN HISTORIA av statskyrka växte de tidiga frikyrkorna i landet fram i reaktion mot en kristendom som användes i allt för hög utsträckning till kontroll och myndighetsutövning.

Frikyrkan uppstod ur längtan att få själv få läsa Bibeln, att själv få fatta beslut och därigenom leva i frihet. Frikyrkorörelsen tolkade dock inte frihetsbegreppet till anarki och isolering. Nej, friheten var en kraft att använda för andras bästa. Frikyrkorörelsen har varit en av de främsta pådrivande krafterna till demokratins införande i Sverige. Insikten om att alla kan tjäna Gud, att alla har en röst gav undervegetation till besluten och genomförandet av allmän och lika rösträtt 1921, detta ett par år före församlingens start i Örnsköldsvik. Det tog så långt fram som till 1952 innan vi fick vad man brukar kalla full religionsfrihet, då det inte längre krävdes tillhörighet hos något trossamfund, innan dess hade man varit tvungen att tillhöra någon religion. Frihet är så mycket mer än bara valfrihet. Idag får man en fråga i snart sagt varje butik om man är medlem, med erbjudanden och rabatter ska vi knytas upp som kunder. Frikyrkans medlemsbegrepp innebär ömsesidighet i mottagande och givande istället för yttre kontroll eller ensidigt fokus på egen vinning.

TRON PÅ JESUS KRISTUS och den helige Andes hjälp tillsammans med kulturen av svensk frikyrka har gett den svenska pingströrelsen sitt signum. Med start på 312 Azusa street i Los Angeles 1906 blev vi också del av en global rörelse som idag har över en halv miljard anhängare. När bönen ger en effekt av hänsyn i samhällsengagemang och ivrigheten att dela de goda nyheterna om Jesus, är vi där vi ska vara som rörelse. När jag av ett hoppingivande sådant engagemang också idag. Grattis Pingstförsamlingen i Örnsköldsvik, mycket gott ligger framför! ||

Daniel Alm Föreståndare Pingst Sverige

Text: Daniel Alm

Frikyrkorörelsen har varit en av de främsta pådrivande krafterna till demokratins införande i Sverige

Det finns mycketså kvar att upptäcka!

SOM 25ÅRING har jag fortfarande relativt nära till minnena av hur det var att vara tonåring. Jag minns det som tiden då hormonerna sprutade, tankarna snurrade och kroppen kaosade. Det var också tiden då små saker kunde vara otroligt spännande, man kunde skratta så magen krampade och vara vaken hela nätterna.

Det bästa var då, och det bästa låg framför. Vi kan alla säkert minnas denna tid med dubbla känslor.

Text: Louise Sedin Foto: Arkiv

VI SOM VÄXER UPP nu gör det i en tid med mycket förändringar; mycket till det bättre men också en hel del utmaningar som vi alla står osäkra inför. Vi som kyrka hoppas på att visa ungdomarna vi möter att mitt all osäkerhet kan en sak stå säkert: att i alla lägen är vi bottenlöst älskade av den Gud som också skapat oss. Denna Gud vaknar aldrig med dåligt humör och kommer tappa tålamodet eller tröttna på oss. Denna Gud kommer aldrig sätta betyg på vårt värde eller vända blicken mot trender eller gradera oss efter social status. Nej, istället bryr Han sig om varje enskild människa.

Och många, ja hundratals, ungdomar har snurrat i Pingstkyrkans verksamhet igenom åren, och jag är en av dom.

PERSONLIGEN har jag mycket att tacka kyrkan för. För att kyrkan har stått kvar när jag har snavat och fallit. För att kyrkan har bett för mig och trott på mig när jag inte trott själv. För vänner som jag kommer gå igenom hela livet med, och framför allt för att kyrkan har visat

UNGA TANKAR

mig att Gud är så mycket större än vad lilla jag kan greppa på egen hand.

SÅ MIN FORTSATTA BÖN för våra unga är att medan mediaflödet ställer otroligt höga krav på att vi ska vara perfekta så ska vi som kyrka få vara den röst som får berätta för ungdomar att dom duger som dom är- och samtidigt uppmana till att hungra efter livet!

Det bästa är, men det bästa ligger också framför. Det kommer alltid vara det bästa med att få jobba med ungdomar: att det finns så mycket kvar att upptäcka!

GÅR DU I HÖGSTADIET och gymnasiet och är nyfiken på vad vi gör i kyrkan?

Varmt välkommen att svänga förbi en fredag, det är gratis, ingen anmälan behövs och alla är välkomna.

Håll koll på vår hemsida för mer info om våra läger, eller följ oss på instagram: @pingstovikyouth för att vara uppdaterad om vad som händer varje vecka! ||

Min tro är en stor del av mitt liv och det bästa med kyrkan är att man får tid med Jesus och kompisar som delar samma tro som jag, för i skolan är det inte så många som tror. Jag minns särskilt mycket från konfan, framför allt gemenskapen, alla roliga stunder och all tid med Gud. Det var en av de roligaste saker jag bestämt mig för att göra i mitt liv.

Lea Wärja 14 år

Det bästa med kyrkan för mig är gemenskapen, kyrkan för mig är ett ställe där jag kan känna mig trygg och få diskutera tankar och funderingar med andra människor både i min ålder men även med äldre och yngre personer.

Agnes Lindqvist 16 år

Under konfan fick lära mig så mycket och jag växte både i min tro och som person! Jag minns de härliga stunderna av gemenskap, att bara sitta och prata med varandra, men också de större stunderna som att bli berörd av den helige ande och när Gud helade mig innan resan till Rumänien.

Maja Mattsson 16 år

En av de roligaste sakerna i kyrkan är att alla hänger med alla. Det spelar ingen roll vem du är eller vilken ålder du har. Det kan skilja 10 år på dem som hänger i samma umgänge även på fritiden

Noah Sedin 17 år

Gud kommer aldrig sätta betyg på vårt värde eller vända blicken mot trender eller gradera oss efter social status. Nej, istället bryr Han sig om varje enskild människa.

1984

Barn kyrkan

NÄRRADIOSÄNDNINGAR STARTAR FRÅN PINGSTKYRKAN STUDIO 11

1984 kom tillståndet för den lokala närradioföreningen att sända program. I februari 1985 var det invigningssändningar med bland annat stadens starke man, Vidar Fahlén och operasångaren Loa Falkman. Sedan dessa har det producerats otaliga program till stor glädje för ett stort antal lyssnare.

1986 1985

DAGS FÖR JOY-TIME MED SVANELLS BIBELMARATON SÄNDS ÖVER NÄRRADION

Dygnet runt sändes bibelläsning live utan uppehåll. Starten och en del av läsningen var på offentliga platser och i mål gick bibelläsningen under ett stort möte i Pingstkyrkan.

I Själevad, Bonäset, Gimåt och Fors restes ett tält för att samla barnen i området. ”Vi tror på tanken att nå barnen i deras bostadsområden och att församlingens böneringar är aktiva i förberedelserna”, sa Ingrid Svanell

Vi vill vara en plats där varje barn ska känna sig trygg, bli sedd, få möjlighet att växa i sin kristna tro och känna glädje och gemenskap med andra.

Text: Emelie Almgren Foto: Arkiv

SKRIVANDE STUND har Pingstkyrkan i Örnsköldsvik precis avslutat sportlovslägret Winter Fun, med ett 50 tal mellanstadiebarn som har åkt skidor och haft roligt tillsammans i dagarna tre. Att både barnen och ledarna har haft roligt syns tydligt i utvärderingarna. Där går det att läsa att många barn redan längtar till sommarlägren ute på församlingens egna sommarhem, Aggön, som ligger ute vid havet en bit utan för Husum. Många undrar även om det inte går att ha läger en hel vecka i stället för enbart några dagar. Frågan är hur många av ledarna som skulle orka en hel vecka, det återstår att se.

NU NÄR FÖRSAMLINGEN fyller 100 år är det väl inte mer än rätt att göra en liten tillbakablick några år bakåt. Nenna Åström, numera pastor och diakon i församlingen, har jobbat med barn och ungdomar sedan slutet av 80-talet och innan henne var det Ingrid och Roger Svanell som var med och startade upp lördagsskolan. Nenna berättar att hon under tiden som hon bodde och arbetade i Eskilstuna inte riktigt kunde göra sig av med där bilagan om Örnsköldsvik, som fanns med i ett nummer av nyhetstidningen Dagen, trots att hon aldrig tidigare hade besökt staden. Efter ett samtal från en viss Ingemar Ram som propsade

Hälsning från

CAFÉ L’ÉTÉ BLIR ETT FREDAGKVÄLLSHÄNG

Ungdomarna hade en idé med sommarcafé på fredagskvällarna. Eva Östman och Monica Sehlin var två av de drivande. Under kvällen var det oftast en gospelkonsert i stora kyrksalen och glasscafé fram till småtimmarna.

BERIT HÖGMAN

Varma gratulationer Pingstkyrkan i Örnsköldsvik! I fjol fick jag äran att sitta med i ett samtal i er församling. Vi pratade om framtiden, om vad som krävs för att vara en relevant folkrörelse nu och framåt. Det finns många 100-åringar i folkrörelsesverige som behöver ta i den frågan. Det är ju inte så att klyftorna i samhället minskar, att fattigdomen minskar eller att ensamheten är utrotad. Alla folkrörelser startade för att möta människor, skapa förändring, göra livet bättre för flertalet. Den uppgiften är lika viktig nu och framåt! Varmt grattis till de första 100 åren. Glöm inte att framrutan alltid måste vara större än backspegeln.

PERESTROJKA OCH GLASNOST

Tidigare hade församlingen börjat att be för Sverdlovsk i Sibirien. En grupp besökte staden detta år som bytt namn till Ecaterinburg. Relationen utvecklades.

Landshövding Västernorrland

för att hon skulle söka tjänsten som barn och ungdomspastor i Pingstkyrkan började hon fundera på om det kanske faktiskt var meningen och att Gud fanns med i allt. Sagt och gjort satte sig Nenna på nattåget upp till Örnsköldsvik och trots att hon råkade försova sig och hamnade i Umeå och på så vis kom för sent till träffen med Barnrådet så fick hon jobbet.

NENNA TILLSAMMANS med ett stort gäng av engagerade volontärer bedrev lördagsskola på en rad olika orter runtomkring stan såsom Gullänget, Sörliden och Brösta. Det verkligen sprudlade av barn- och ungdomsverksamheter under denna tid med hobbygrupper, körer (Ung ton och Sunshine), dansgrupper (Vips kids) och musikalframträdanden. När det framåt vårkanten blev varmare ute anordnades Joytime som var ett

slags resande tältmöte för barn. Under Joytime-kvällarna bjöds det på lekar, drama, bibelläsning och sång och musik. Nenna berättar vidare om att skolorna i kommunen och kyrkan hade en mycket nära relation där hon ofta blev inbjuden att prata om de olika kristna högtiderna samt hålla i kristendomsundervisning.

Vid jul sände närradion en adventskalender med vinstdragning, vilket såklart var mycket populärt. Nenna avlutar vårt samtal med att berätta om ett fint minne då artisten Pärla besökte kyrkan och skolbarn bussades från hela stad in till kyrkan för att vara med på denna show. ”Ärligheten! Det är så härligt att man får direkt respons från barnen. De ställer frågor och vill veta mer. De vill tro, vill uppleva och har en sådan närhet till Gud”, svara Nenna på frågan om vad som har varit det bästa med att jobba med barn och ungdomar.

SECOND HAND MED

1997

...igen, bara några år efter den första genomfördes ytterligare en sträckläsning av bibeln, som lockade många att läsa.

I samarbete med PMU startas Pingstkyrkans Second Hand. Idag 30 år senare, fortfarande med främsta syfte att hjälpa utsatta människor i andra länder.

Vi är med i den rikstäckande bokkampanjen om betydelsen av Jesus och kristen tro med namnet ”Från minus till plus”.

Vi vill vara en kyrka där barnen får vara delaktiga och komma med förslag och önskemål. Det kan bli hur fantastiskt som helst när barnen får vara med och tycka till.

IDAG BESÖKER dryga 50 talet barn Barnkyrkan i samband med söndagens gudstjänst från åldern 3 år till och med årskurs 6, men så har det inte alltid sett ut. För cirka 10 år sedan tog Erika Andersson, barnledare och förälder, initiativ med några andra föräldrar att starta en barngrupp även för de yngre barnen eftersom det på den tiden inte fanns någon verksamhet just för barn i förskoleålder. De är fint att se hur volontärer och medlemmars egna initiativ och driv leder barnverksamheten framåt.

Ett annat exempel på just detta var när Barnrådet ville möta upp behovet för barnen som befinner sig i tweenålder och startade upp After school. Annika Sedin berättar hur de ville skapa en mötesplats i kyrkan för den åldern av barn som känner att de börjar bli för gammal för Barnkyrkan men inte tillräckligt gammal för kyrkans ungdomsverksamhet. Varje

tisdag efter skolan kommer barn från vår kyrka och deras klasskompisar för att äta middag tillsammans, leka, lära sig mer om Gud och hänga med sina kompisar.

VI VILL VARA en kyrka där barnen får vara delaktiga och komma med förslag och önskemål. Det kan bli hur fantastiskt som helst när barnen får vara med och tycka till, förra året önskade de att få åka på badhuset och det slutade med att vi fyllde 300 platser på Paradiset. Ett minne som jag tror de kommer att bära med sig. ||

Barnkyrka, After School, Läger... och mycket mer. Hos oss i Pingstkyrkan ryms barn i alla åldrar för att känna sig trygg, bli sedd, få möjlighet att växa i sin kristna tro och känna glädje och gemenskap med andra

ARENABYGGE MED PLATS FÖR BÖNEMÖTE

Olle Boman, projektledare för bygget av en arena i hamnen, säger i en artikel i ÖA 15:e juni 2000 att arenan även bör gå att använda för bönemöten och som alternativ till tältmöten sommartid.

2000

2000 SEN KVÄLL MED GUD

Möten med drama, berättelser, lovsång och förbön planerades och genomfördes av tonåringar i församlingen. Sen kväll med Gud blev ett känt och mycket populärt begrepp bland unga och en välbesökt samlingsplats på fredagskvällar i Pingstkyrkan.

Älska människor och Örnsköldsvik

Ett av de viktigaste uppdragen en kyrka har är att älska människor i ord och handling. På kyrkspråk kallas det för diakoni, som betyder socialt arbete och rymmer allt som rör omsorg om människor. Hos oss i Pingst Örnsköldsvik är detta en av grundstenarna i vår kyrka – att hjälpa människor.

HJÄLPEN VI GER kan handla om allt från andakter på äldreboenden, till hembesök, och själavårdssamtal eller flytthjälp. Under pandemin hade vi tillexempel ett jättefint samarbete med kommunen och ICA Supermarket i stan där vi tillsammans kunde ordna handlingshjälp till människor som inte själva kunde ta sig till mataffären pga. restriktionerna.

Samarbeten som dessa är fantastiska att få göra och vi är så glada över att tillsammans med många andra få vara med och göra Örnsköldsvik till en lite bättre plats att leva på, för alla. Ingen kan göra allt, men alla kan göra något och tillsammans kan vi göra mycket!

Text: Evelina Sjulsson Foto: LP

LP-kontakten

EN AV DE SAKER vi är riktigt tacksamma över är vår LP-kontakt som fyllde 20 år under 2022. Det är en mötesplats för socialt utsatta, med fokus på människor med missbruksproblematik. LP som organisation finns över hela landet, med både behandlingshem, stödboenden och drygt 70 st lokala LP-kontakter likt vår. Hos oss i Örnsköldsvik håller vi till i kyrkan där vi har öppet tre dagar i veckan. Där finns en anställd och ett gäng volontärer som ställer upp och ger frivilligt av sin tid. Vi bjuder på fika varje dag plus lunch på tisdagar och onsdagar. Varje dag har vi också en kort andakt och bönestund tillsammans. Men det viktigaste är nog relationerna och att få möta människor och vi har i snitt 25 besökare varje dag, ofta fler.

Vi brukar också ha Cafémöten, en enklare typ av gudstjänst, en gång i månaden och några gånger om året ordnar vi till exempel grillfest och jullunch, dit kan det komma drygt 60 personer som och vi delar även ut julpåsar med lite förnödenheter och extra gott. Vi har många gånger mött människor som uttryckt att de inte skulle ha levt idag om det inte vore för LP.

Besöksgruppen

I VÅR KYRKA har det länge funnits en besöksgrupp som åker hem och hälsar på hos våra äldre och sjuka. Den fick en ännu större betydelse under åren med corona-restriktioner som drabbarde våra 70+ mer än alla andra. Då gjorde vi tillfälligt

om besöksgruppen till att istället för hembesök ta kontakt via telefon. Nu när pandemin är över så är vi glada över att återigen kunna besöka dem som inte har möjlighet att vara med i våra gudstjänster av hälsoskäl.

För många som inte kan vara med är det viktigt att få någon att läsa Bibeln och be tillsammans med, och få höra lite vad som händer i vår församling. Något annat som många längtar efter är nattvard, då tar vi med det som behövs och firar nattvard hemma i bostaden. Telefonkedjan vi startade under pandemin får också leva vidare.

Härbärget Vinternatt

UNDER ÅR 2014 startade flera kyrkor ett samarbete med kommunen för att hjälpa utsatta migranter. Vi stöttade med det allra viktigaste – en sovplats och lite kvällsfika, men framförallt människor som mötte dem med kärlek och omtanke. Vi började tillsammans i gamla stationshuset men 2018 flyttades härbärget till en mer central lokal på kyrkornas initiativ, fortfarande i samarbete med kommunen. Där finns fortfarande härbärget Vinternatt under årets kallaste månader.

Mötesplatsen

TVÅ GÅNGER i veckan öppnar vi också upp för alla som behöver hjälp med ”grundläggande” stöd av olika slag. Då finns det möjlighet att duscha, tvätta och få en enkel måltid. Mötesplatsen försöker vi att ha öppet under hela året, när och om det behövs. Att hjälpa utsatta människor är utmanande men vi gör det genom att stötta från där de är just nu till att tillsammans skapa motivation för att få en bättre framtid. Fattigdom är inte enkelt att ta sig ifrån men med små steg är det möjligt att få det allt bättre. Att få vara en del i den processen är Mötesplatsens målsättning.

ÄR DET NÅGOT vi genom vårt långa arbete har lärt oss så är det att livet kan gå sönder för vem som helst och att vi alla behöver hjälp och stöd ibland. Men det viktigaste av allt är att det alltid finns hopp! Det är aldrig kört, och oavsett var i livet du är så är du välkommen till oss. ||

Vi stöttade med det allra viktigaste – en sovplats och lite kvällsfika, men framförallt människor som mötte dem med kärlek och omtanke

ochKampen underhjälpen en verklig livsförändring

LP-KONTAKT INVIGDES I OKTOBER 2002.

För att ge stöd och motivation till ett förändrat liv öppnades LP-kontakten som numera finns i Pingstkyrkan.

LP-verksamheten har ett omfattande arbete med beroendevård på flera olika sätt. Att kunna möta människor med beroendeproblematik och erbjuda en väg ur beroende, till en nystart i livet och bjuda in till en nykter gemenskap.

Ett efterlängtat hem hade därmed öppnats som kom att få, och har än idag, stor betydelse och glädje för många.

Jag började stjäla när

jag var fem år, började med droger när andra började köra moppe...

Ungefär så börjar

Robert Persson sin livsberättelse.

Idag har Robert varit drogfri i över 11 år och

numera jobbar han för

LP, på ett stödboende i Ursviken. Men vägen dit var långt ifrån lätt.

2011 2008

En stor lovsångsfest i Arenan arrangeras med bland andra Michael W Smith och lokala körer som medverkande.

Vi är med och startar upp Älska Norrland. Ett nätverk för pingstförsamlingar i Norrland för att jobba tillsammans och stötta varandra.

Text & Foto: Hanna Sydhage

ET VAR I november 2022. LP-kontakten firade 20 år i Örnsköldsvik och till jubileumskvällen var både volontärer, besökare och beslutsfattare inbjudna, däribland Robert och även Jan-Olov Häggström som var ordförande för Humanistiska nämnden när uppstarten av LP i Örnsköldsvik beslutades.

– Jag fick inbjudan men hade så otroligt mycket i kalendern under den perioden så jag hade först inte tänkt att åka dit men sen hade jag ett ärende i stan den kvällen och tänkte att jag kunde ju svänga förbi en liten stund i alla fall, minns Jan-Olov.

NÄR JAN-OLOV kommer in står Robert på scenen och berättar om sitt liv när han kom till Örnsköldsvik hösten 2011.

– Jag var så långt nere, hade ingenstans att bo, allt kändes helt hopplöst så jag förstod att jag behövde hjälp om jag skulle klara mig. Då träffar jag Nettan på LP som berättar om Ursviken och jag känner att dit måste jag få komma, berättar Robert.

Men det skulle visa sig vara svårare att få komma till Ursviken än vad han kunde tro. För att få hjälp från kommunen måste man vara folkbokförd, men han hade ju ingenstans att bo.

– Så Nettan låter folkbokföra mig på Pingstkyrkans adress och då kunde socialen starta mitt ärende. Jag sa att jag ville på behandling i Ursviken, men dom erbjöd mig öppen vård istället. Jag blev så förstörd så jag gick ut och söp och knarkade och då träffar jag två poliser som säger ”Robban, hur är det?” och jag berättar för dom att jag blivit nekad att få åka på behandlingshem.

De båda poliserna märker att Robert är riktigt långt nere så de skriver ett brev till kommunen där de berättar hur viktigt de tycker det är att

Robert ska få åka på behandlingshem istället för öppen vård.

– När jag lyssnar på Robert tänker jag; Wow, den här berättelsen känner jag igen, säger Jan-Olov. Dels att en person varit skriven på Pingstkyrkan och även att polisen hörde av sig om den personen. Att polisen hör av sig väger tungt och jag minns att vi därför beslutade att Robert skulle få åka till behandlingshem.

– Jag trodde inte att det var sant när jag fick höra att jag skulle få åka till Ursviken i tre månader. Jag blev jätteglad men hade egentligen inga större planer på att sluta knarka, jag behövde bara en paus tänkte jag, berättar Robert.

– Jag trivdes på behandlingshemmet, där möttes jag av varma, kristna människor som välkomnade mig och fick mig att känna mig sedd och älskad.

De obligatoriska gudstjänsterna man behövde besöka var mest tidsfördriv. Men så under en av dessa söndagar viftade pastorn med en vit flagga och sa att det var dags att kapitulera.

– Det gjorde något i mig och den kvällen bad jag min första aftonbön; Gode Gud, ta hand om mitt liv för jag kan inte ta hand om det själv.

Någon vecka senare känner Robert att det känns annorlunda, som en värme inombords. Roberts kontaktman på boendet märker också att något är förändrat med Robert och han föreslår att dom ska be frälsningsbön och sen den dagen har ingenting i Roberts liv varit sig likt. Han har gift sig, blivit pappa, köpt hus, tagit körkort, är skuldfri och har ett jobb där han får hjälpa andra att komma bort från missbruk.

– Jag har fattat många beslut om att låta personer åka på behandlingshem och tyvärr kan jag konstatera att det är sällan det slutar så bra som för Robert, berättar Jan-Olov som är glad över att han besökte LPs jubileum så att han fick chansen att träffa Robert igen, och Robert håller med.

– Det var roligt att få träffa Jan-Olov igen och få visa att jag efter 25 års missbruk befinner mig på andra sidan nu. ||

Rikstidningen Dagen uppmärksammade att vi som församling hade hela sex familjer från församlingen samtidigt ute i missionstjänst runt om i världen. En modern missionshistoria.

Den stora flyktingvågen som vällde in över vårt land var en tragedi men för församlingen också en välsignelse. Vi fick många nya bröder och systrar som blev en del av församlingen och gemenskapen. Över 70 personer döptes och blev medlemmar.

Det gjorde något i mig och den kvällen bad jag min första aftonbön; Gode Gud, ta hand om mitt liv för jag kan inte ta hand om det själv

Tron på en framtid, tillsammans med Gud

en längtan förväntan&

vISST KÄNNS DET rimligt att nuet är en produkt av vår historia? Det som har varit leder oss fram till den punkt som nu är.

Jag tror det är sant, men det kristna hoppet vilar ännu tyngre på att hoppet om framtiden kan få läcka in i nuet och forma vår liv till det bättre. Ingen människa är slav under historien och dömd till att enbart vara en produkt av det som varit. Det finns alltid en ny chans för oss människor men också för vår värld. Evangelium är budskapet om varje människas chans till frälsning och budskapet om världens räddning. Detta är vårt kristna hopp.

Låt mig får utveckla. Det som varit formar oss men även vad vi tror och tänker om dagarna som skall komma. Det ena från det förflutna, det andra från framtiden.

Till exempel när vi vill köpa ett hus. Då kommer frågorna, var skall det ligga, hur mycket får det kosta, skall vi bygga eller köpa? Beroende på svaren på frågorna vidtar vi åtgärder och planerar våra liv utifrån det. Spara pengar på ett huskonto, avstå en utlandsresa för att det skall gå fortare att spara till handpenningen, vi surfar på Hemnet, läser inredningsbloggar och så formas vår nutid efter våra förhoppningar av framtiden. Våra beslut, vår ekonomi och vår fritid påverkas av det vi hoppas på. Vår bild av framtiden guidar och leder oss. Vi får riktning och det hjälper oss att göra val i nuet. Kristna lever med husdrömmar och framtidsbilder likt alla andra men sedan har vi också

framtidsbilden med stort F. Att en dag skall allt ställas tillrätta. Att Jesus kommer tillbaka och allt lidande och all orättvisa skall upphöra, en dag skall vi möta våra älskade som vi skiljts ifrån. Vi hoppas på en framtid utan krig och sjukdom. Naivt? Säkert, men ändå bättre än alla andra alternativ. I slutet av Bibeln hittar vi några rader som beskriver den kristna framtidsbilden. …Gud själv skall vara hos dem, och han skall torka alla tårar från deras ögon. Döden skall inte finnas mer, och ingen sorg och ingen klagan och ingen smärta skall finnas mer. Ty det som en gång var är borta.” Och han som satt på tronen sade: ”Se, jag gör allting nytt.”

FRÅN DEN BILDEN hämtar kyrkor över hela världen sin riktning och sitt hopp. En dag skall Gud utplåna sorg och klagan. En dag kommer han torka den sista tåren, men tills dess är det kyrkans uppdrag att torka tårarna från människans kind. Den dagen allt blir nytt är dagen då världen räddas genom Guds totala upprättande av rättvisa, försoning och frihet för skapelsen.

Den framtidsbilden är inte enbart vårt hopp, utan även vårt uppdrag. Kyrkan kämpar inte för att få verksamheten att fungera eller för att rädda församlingen. Nej, vår vision är att rädda världen. Att visa på att alla har möjlighet att få vara med i Guds framtidsrike genom att tro på Jesus, Guds son. Vi kristna är Guds medhjälpare.”

Det gör vi inte som idealistiska utopister, som på ett teoretiskt teologiskt plan hoppas på en kommande andlig verklighet, utan kämpande aktivister som här och nu gör sitt bästa för att bidra till en bättre värld. Vår främsta tillgång är evangelium, de goda nyheterna om Jesus. Drömmen om en värld utan krig, synd och sår formar våra liv. Liksom Jesus sändes till världen för att rädda den, för att övervinna mörkret, ondskan och allt som vill bryta ner och förstöra sänder han kyrkan in i mörkret som ambassadörer från framtiden för att hjälpa, rädda och trösta.

Vårt uppdrag är överväldigande, omöjligt, utmanade och alldeles underbart. Vi tror, hoppas och älskar för att en dag kommer Gud göra allting nytt. ||

Vår vision är att rädda världen.

Att visa på att alla har möjlighet att få vara med i Guds framtidsrike genom att tro på Jesus, Guds son.

UPP 21:3

rösterNågrafrån staden

HUR HADE ÖRNSKÖLDSVIK sett ut om inte Pingstkyrkan fanns? Vi kan förstås inte veta. Men vi vet vad det betyder för en kommun att ha ett starkt civilsamhälle; föreningsliv, kulturliv, församlingsliv. Det står för gemenskapen och att Örnsköldsvik är en plats där det händer saker.

Pingstkyrkan tar emot barn och ungdomar i olika aktiviteter, konfirmerar, döper, viger och begraver. Håller musiken högt och möter den som är ensam eller har det svårt och behöver hjälp. Förutom det uppenbara att utföra sitt uppdrag att bygga kyrka och religiös gemenskap, finns det tid, ork och engagemang även för oss andra. Det tackar vi för och önskar 100 nya år!

Anna-Britta Åkerlind

Kommunalråd

Rasool Mohebbi

Evangelist, berättar alltid om Jesus

JAG ÄR UPPVUXEN i Örnsköldsvik och känner därför sedan lång tid tillbaka till er verksamhet som besökare av olika arrangemang och trevligheter. Med det är först på senare tid som jag lärt känna er verksamhet närmare. Först som politiker där jag via mitt uppdrag som ordförande i Humanistiska nämnden fick vetskap om hur fint ni arbetar med era hjälpande uppdrag för människor som behöver extra stöd; bostadslösa, missbrukare och andra med behov. När min son förra året konfirmerades hos er fick jag ännu mera insyn; träffa era fina ungdomsledare, ta del av bra verksamhet med hjälpsändningar och känt hur välkomnande era träffar har varit även för mig som inte är medlem. Jag imponeras av hur ni hälsar varmt på varandra och oss, hur man får vara den man är och inte måste in i samma mall, hur ni får det att se

JAG KOM MED i pingstförsamlingen i Övik 2016 och började ett nytt liv i Jesu Kristus och jag är glad att jag med hjälp av pastorerna, Stefan,Helena och Nenna kunde växa mycket i tron och jag kunde förmedla Bibelns ord till andra. Jag vill gratulera alla i kyrkan på 100-årsdagen, och jag hoppas att jag kan tjäna i Pingstkyrkan så länge jag lever.

Carolina Sondell

Kommunalråd

Agneta Landfors

Glädjespridare på LP

VAD BETYDER Pingstkyrkan för Örnsköldsvik? Jättemycket! Pingstkyrkan, och Gud såklart, har gett mig drogfrihet. Jag har varit drogfri i 23 år och hade jag inte slutat med droger hade jag inte levt idag. Så är det. Pingstkyrkan ger människor trygghet och sinnesro. Jag ser många med psykisk ohälsa och missbruk som kommer till LPkontakten, där får de hjälp och ett bra bemötande. Får bli sedda och höra att de är älskade.

2017

NO SLAVES INITIERAS

Vi startar projektet No Slaves och sedan dess har vi de senaste sex åren tillsammans med partners befriat över 600 människor på olika platser runt om i världen från modernt slaveri.

2020

STORA UTMANINGAR I SPÅREN AV CORONAVIRUSET

Coronaviruset kom som en ovälkommen gäst 2020. Aldrig förr hade vi tvingats till så stora förändringar. Under två år sände vi över 600 andakter, gudstjänster och möten online. Vi hade gudstjänst på travbanan och vi hittade många nya sätt att vara en församling.

roligt ut att vara med och arbeta tillsammans och hur idogt ni stödjer de som har det allra svårast och inte bara i vår egen vackra kommun utan även långt utanför landets gränser. Jag imponeras av er verksamhet och era medlemmar som hjälpts åt att ni funnits så länge och ser med glädje fram emot att ta del av er verksamhet vid flera tillfällen framöver. Stort grattis!

JAG HETER JULIAN och

kommer från Rumänien. För

7 år sedan var jag med om en olycka och hamnade i rullstol, jag hade kunnat förbli i rullstolen, men efter två år kunde jag gå. Jag började prata med Gud efter min olycka, så nu har jag bra relation. Kyrkan har hjälpt mig mycket, därför vill jag tacka och önska er stort grattis.

VI VILL SÄNDA

våra varmaste gratulationer till Pingstkyrkan 100 år. En kyrka som under åren har präglat Örnsköldsvik med sin centrala placering, sitt sociala engagemang och hjärta för människor. Vi är glada för ett gott samarbete mellan kyrkorna i Örnsköldsvik och ser fram emot att tillsammans låta Guds godhet och Jesu kärlek beröra vår fina stad.

Thomas & Maria Nordberg

Vägen fram

100 ÅR EFTER den där februarilördagen i Domsjö, då 18 personer bestämde sig för att bilda församling, är vi tacksam för den växande tidlinje av välsignade händelser där Gud varit med oss.

IDAG HAR VI precis renoverat vår fina kyrka med en nyinredd församlingsvåning och i kyrksalen har det blivit ny estrad samt nytt ljus och ljud.

Vi har dessutom precis haft glädjen att genomföra Sveriges största gudstjänster via Sveriges radio P1 med mellan 200 000 - 250 000 lyssnare.

VEM ÄR PINGSTKYRKAN till för framöver? Får man komma fast man inte är medlem?

Det är frågor som vi hör allt mer sällan. Det gläder oss. Till oss hittar miljonärer och tiggare, analfabeter och skribenter, hemlösa och fastighetsägare, unga och äldre, kristna och de som inte bekänner sig till en tro. Vår gemenskap är öppen, alla är välkomna och här möter du en salig blandning av folk.

Vår längtan är att fortsätta berätta om hoppet i Jesus. Att fortsätta bjuda in till samtal om bibeln och att fortsätta finnas för människor i Örnsköldsvik. Speciellt under tider av kamp. Vi vill vara en utsträckt hand till dig och oavsett vad du brottas med så finns vi här.

Längtar du efter Gud eller har du blivit bostadslös, vill du be med någon eller har du insett att du är alkoholist, har du frågor om Bibeln eller behöver flytthjälp?

Vi finns här.

Vi har funnits här, sedan 1923.

KYRKBYGGE I KAMBODJA

Under 2021 byggde vi en kyrka i Kambodja. Andreas och Jennie Jacobson har startat en församling där under 10-talet och glädjen var stor när vi fick inviga kyrkan.

Välkommen till SkogensHus!

Vi som arbetar på SkogensHus tror på en nära och personlig kundkontakt där vi kan sköta er löpande ekonomi, men även hitta lösningar på både små och stora problem och hjälpa er se möjligheter med ert företagande.

Fokus för vår verksamhet ligger på ekonomisk och skoglig rådgivning samt redovisnings- och skattefrågor för alla företagsformer. Mäkleri av skogsfastigheter är också en del av verksamheten.

Vi är medlemmar i SRF, Sveriges Redovisningskonsulters Förbund som är Sveriges ledande branschförbund för redovisningskonsulter. Detta är en garanti för att vi utför våra uppdrag med ansvar och efter högt ställda etiska regler, samt att vi har erforderliga ansvarsförsäkringar. Vi samarbetar även med auktoriserade revisorer. Som mäklare är vi medlemmar i Mäklarsamfundet vilket innebär att vi genomgår fortlöpande utbildning och har erforderliga ansvarsförsäkringar.

skogenshus.se

I HUNDRA ÅR har Pingstförsamlingen i Örnsköldsvik och dess medlemmar varit med och förändrat såväl staden som livet för många människor, här och på många platser i världen. Människor som hittat livets mening, en tro och en varm gemenskap. Människor som längtar efter Gud och som hos oss fått ett hem. Här har korset en betydelse. En räddning till evigt liv. För att vi tror att Jesus är vägen, sanningen och livet.

LÄS MER om oss, om att ha en kristen tro och om våra 100 år i detta jubileumsmagasin.

Till oss är du, oavsett vem du är eller var du är i livet, alltid hjärtligt välkommen.

Pingstkyrkan Örnsköldsvik

Lasarettsgatan 11A

891 33 Örnsköldsvik

Expeditionen öppen mån-tors 9-12 0660–295250 kontakt@pingst-ovik.se www.pingst-ovik.se