Stämledaren Ordförandens spalt
Nu är vi i rask takt på väg mot folkmusikens hög-
säsong. Året 2020 har vi redan hunnit känna på, händelserikt verkar det att bli på många områden. På folkmusikfronten står vi i startgroparna inför vårens och sommarens begivenheter. Sista veckoslutet i mars blir hektiskt i och med att vi, för ovanlighetens skull, håller vår förbundsdag på fredag kväll och fortsätter med Kvarken Folk genast morgonen därefter. Jag hoppas så många som möjligt kommer till Vasa redan på fredagen, vi har viktiga frågor att fatta beslut om på vårt årsmöte. Och det är ju bra att kunna göra båda sakerna på samma veckoslut! Sedan till mina egna reflektioner: Det här är min sista Stämledare. För snart fem år sedan, i mars 2015 i Karleby, valdes jag till ordförande för Finlands svenska spelmansförbund r.f. Det var med mycket blandade känslor som jag åtog mig uppdraget, och inte helt utan förskräckelse. Men jag fick ett förtroende, och jag ville förvalta det förtroendet så väl jag bara förmådde. Det har varit fem mycket fina år, och jag skulle inte vilja byta bort en enda dag. Det har varit dagar då saker har varit mera utmanande än annars, men över lag har uppdraget gett oerhört mycket mera än vad det har tagit. Jag har träffat så många härliga människor som jag annars inte alls på samma vis skulle ha kommit i kontakt med. Då, för fem år sedan, var min livssituation en helt annan, jag var just på väg in i en arbetslöshet, och under det första året hade jag alla möjligheter att lägga ner tid på Spelmansförbundet. Men sedan förändrades livet, så som det ibland brukar. Jag började arbeta i Pieksämäki och långpendla varje vecka. Det har fungerat i flera år, men nu känner jag att det börjar bli slitsamt att vara på resande fot så mycket som jag har varit. Jag börjar helt enkelt känna att jag inte har den ork som behövs för allt jag skulle vilja göra. I ett sådant läge tror jag att det är bäst att lämna över stafettpinnen.
För snart ett år sedan, vid vårt senaste årsmöte i Mariehamn, ställde jag mig till Förbundets förfogande ett år till. Nu börjar det året vara till ända. Jag har bidragit med det jag har kunnat, men nu är det dags för nya krafter att ta vid. Vem som blir ordförande för Finlands svenska spelmansförbund r.f blir klart den 27 mars, men jag önskar min efterträdare all lycka i uppdraget. Det är ett uppdrag som man på inget sätt skall vara rädd för, men nog ta på allvar. Vi har ett Spelmansförbund att vara stolta över. Vi gör ett värdefullt jobb, vi allihopa. Spelmansförbundets medlemsantal har hållit sig relativt stabilt strax över 600. Vi har högt till tak, alla ryms med, såväl traditionalister som sådana som vill göra den folkliga musiken mera på sitt sätt. Vi har en verksamhet som inte borde vara möjlig utan verksamhetsledare. Allas vår organisationssekreterare Pia-Stina gör ett mycket viktigt jobb, utan henne skulle det bli kaos! Tack Pia-Stina för gott samarbete dessa år! Fiolen min är en medlemstidning som vi skall vara stolta och glada över, redaktör Simon har gjort en bra tidning ännu bättre. Men han gör det inte heller ensam - allas våra insatser behövs för att tidningen skall fortsätta att vara den tidning vi vill ha. Jag vill tacka alla spelmän, styrelsen och alla som jag har mött. Jag hoppas ju att vi ses i framtiden också, på spelmansstämmor, förbundsdagar, kurser och projekt av alla de slag. Men glöm aldrig att det är alla vi medlemmar som tillsammans är Finlands svenska spelmansförbund, inte ordförande, inte organisationssekreteraren, inte styrelsen! Vi har alla ett musikaliskt arv att förvalta, låt oss förvalta det väl! Åsa Lillhannus, ordförande
3
