Stämledaren Ordförandens spalt
Kära spelmän! Så litet vi egentligen vet om framtiden!
När jag skrev senaste Stämledare, den som skulle bli min sista, såg vi fram emot en händelserik vår och sommar: vi skulle hålla Förbundsdag och Vinterstämma samtidigt med Kvarken Folk, vi skulle få delta i Samstämt i Ingå, vi skulle få göra så mycket annat trevligt också. I stället stängdes Finland ner i mars, alla evenemang under våren ställdes in, och, skulle det också visa sig, så gott som alla sommarevenemang. Det är mycket som inte har blivit av, men många har också insett att man kan göra en hel del via nätet. Fantasirikedomen har flödat, vi har kunnat bevista virtuella konserter, vi har kunnat delta i virtuella körer och orkestrar, vi har jammat – för att inte tala om alla möten som har hållits virtuellt. Om man inte kände till plattformar som Zoom och Teams gör man det minsann nu. Naturligtvis kan den virtuella kontakten inte ersätta den direkta personliga kontakten. Det finns mycket i den sociala samvaron som vi inte kan återskapa i den virtuella världen, hur många ”virtuella kaffepauser” vi än tar kan de inte ersätta det att vi fysiskt befinner oss i samma rum. I skrivande stund lättas begränsningarna gradvis. I augusti kanske vi till och med kan träffas nästan normalt. Personligen upplevde jag en mars månad som jag hoppas att jag aldrig mera skall behöva möta. Min far avled i början på mars månad, just innan allt började i Finland. Vi fick uppleva att begravningsplanerna på en vecka krympte från en ”normal”, öppen begravning med minnesstund till en jordfästning enbart med den allra närmaste familjen med – det blev att för varje dag som gick, vissa dagar flera gånger på samma dag justera planerna neråt. Nu så här efteråt kan vi summera det hela med att vi kun-
de ge vår Bengt en jordfästning som blev så bra den bara kunde bli med spelmansmusik och folkvisa – där prutade vi inte! Minnesstunden kunde vi sedan hålla i Cantilena i Lappfjärd i samband med urnenedläggningen i juni. Jag har dock lärt mig väldigt mycket av de här nästan 3,5 månaderna av sorgeprocess. Men nu går vi vidare, så här strax efter midsommar kan vi konstatera att Finland (och Europa) så sakteliga börjar vakna upp ur en sorts dvala. Vi får börja träffas (men inte för många), bara vi är ansvarsfulla och håller oss friska. Det blev en sommar utan Samstämt i Ingå, andra spelmansstämmor och folkmusikfestivaler, åtminstone i traditionell tappning. Men hösten kommer och då skall vi hoppas att vi kan börja träffas och då skall det spelas! Spelmansförbundet håller sin försenade Förbundsdag i Korsholm i september. Vi ordnar Skärikursen i vanlig ordning i slutet av september, likaså dragspelskursen i Pargas. Och sedan kör vi i riktning mot Folklandia i januari 2021, en Förbundsdag/Vinterstämma i Borgå, förhoppningsvis ett Kvarken Folk på våren – och naturligtvis – en spelmansstämma i Vörå! Kära vänner, spela på, ta hand om er själva och varandra! Sommaren är trots allt härlig och är här för att vi skall ta vara på den. Njut för fulla muggar av den här tiden, så ses vi sedan, om inte förr så ses vi väl i Korsholm på Förbundsdag? Allt gott! Åsa Lillhannus, ordförande
3
