när allt går åt helvete
till Channas hus på norra Gotland, vara hos henne några dagar och ta bilder och göra intervjuer. – Jag stoppade ner alla de där gummibanden i fickan när vi skulle åka. Jag hade lite tankar och idéer om bilden, bland annat att jag skulle trä på henne en massa gummiband över ansiktet och ta ett porträtt. Både med banden på, och efteråt med en massa röda streck i ansiktet. När Thron och Markus anlände till konstnärens hus
»Jag ville trä gummiband över hela hennes ansikte. Hon totalvägrade.« En resa till Gotland och en oprövad bildidé höll på att gå helt åt skogen för porträttfotografen Thron Ullberg. Text Oskar Hammarkrantz
Det var när han tittade ner i sin skrivbordslåda som
Thron Ullberg fick idén. Brevbäraren, som kom med posten till kontoret, brukade bunta ihop alla kuvert med räkningar och annat med gummiband. Thron, som inte gillade att slänga saker, hade sparat alla de där gummibanden i en låda, och nu skulle de komma till användning. Året var 1996 och den då 27-årige och ganska oerfarne Thron Ullberg jobbade tillsammans med skribenten Markus Dencker på ett projekt där de porträtterade spännande och banbrytande svenska konstnärer i text och bild. Projektet utmynnade i boken Egenart med nio konstnärsporträtt, bland annat av Erland Cullberg, Margareta Renberg, Lars Vilks och Kjartan Slettemark. Nu hade de fått till ett möte med konstnären Channa Bankier, redan då ett väletablerat namn på konstscenen med ett flertal omtalade utställningar på meritförteckningen. Planen var att de skulle åka
märkte de att hon var lite sur och vresig. – Hon var nog bakis, hon hade repat med sitt band Skandal, med bland andra Fjodor från Ebba Grön, dagen innan. Efter en stunds fikande stoppade Thron ner handen i fickan och tog upp gummibanden och började förklara bildidén. Han mumlade något om att han ville testa gränser. – Hon totalvägrade. Aldrig i livet. Förmodligen tyckte hon att jag var en idiot som ens föreslog en sådan idé. – Vi skulle ju vara där i två dagar, så paniken började sprida sig hos mig. Jag såg framför mig hur vi skulle bli utsparkade, att pengarna för färjebiljetterna och hyrbilen skulle vara helt bortkastade. Och inte minst att vi inte skulle få några bilder eller någon intervju. Stämningen var tryckt, men Thron bad tusen gånger om ursäkt och lyckades till slut få konstnären att gå med på både intervju och några bilder. Dock utan gummisnoddar. Channa Bankier fattade till slut tycke för de unga, panka och oerfarna Thron och Markus och skickade till och med en litografi till dem med ett följebrev där hon skrev att »den här kan ni sälja så ni får ihop lite pengar«. Som ett kulturbidrag för deras ofinansierade projekt. Väl hemma igen bestämde sig Thron för att testa hur det egentligen kändes att ha fullt med gummisnoddar i ansiktet, han provade helt enkelt bildidén på sig själv. Men i efterhand. – Det gjorde så fruktansvärt ont. Det var helt vidrigt. Så ont att jag nästan fick panik. Men jag lärde mig en viktig läxa där: Be aldrig någon annan göra något du inte provat själv. Det går inte bara att hitta på en teoretisk idé utan att veta hur den fungerar i verkligheten. Bilderna Thron tog på sig själv, med gummisnoddarna i ansiktet, blev i stället en del av ett ännu pågående projekt där Thron varje år, den 10 april, tar ett självporträtt. Förutom snoddarna har Thron bland annat utsatt sig för att spika upp sig själv på en ladugårdsvägg och att lägga sig naken i ett isigt kärr. Thron fotograferar ofta med Polaroidfilm 55 som ska värmas upp för att kunna framkallas. När han tog porträttet i kärret var han tvungen att efter varje bild sätta på sig en jacka och ett par stövlar och värma polaroiden mot bröstet under fem minuter för att se vad han fotat. Nu blir självporträttserien till en dokumentärfilm av Marcus Storm och Tommy Olsson, med titeln 10:e april, som följer Throns arbete med årets självporträtt. – Men gummibanden har jag kastat. Jag kommer aldrig att utsätta någon för den idiotiska och smärtsamma idén igen. fotografisk tidskrift
| 36
