SJÄLVPORTRÄTT
portfolion 5 | no 2/2019
po
anna ulmestrand
NAMN Anna Ulmestrand. BOR Göteborg. HEMSIDA ulmestrand. wordpress.com
– Jag vill inte bränna dyrbar tid på att förflytta mig så jag håller mig till väldigt snäva närområden när jag fotograferar, säger naturfotografen Anna Ulmestrand som har flera böcker bakom sig. Hon arbetar som ad på Arkitektkopia i Göteborg på heltid. På fritiden anlitas hon som fotografisk ledare på fotoresor, samt föreläser och håller workshoppar i kreativt makrofotografi. Hennes nära förhållande till naturen grundlades i barndomen av två trädgårdstokiga föräldrar. – De lärde mig och mina syskon allt om växter, hur de skulle planteras, skötas och vi fick lära oss deras latinska namn. Att inte bli smittad av deras entusiasm var omöjligt, säger hon. – Det är också ett faktum att utan naturen skulle vi människor inte finnas till. Vi är så sårbara, ändå tror vi att vi är odödliga och tycks ta oss vilka friheter som helst. I dagens stressade samhälle har vi knappt tid för varandra. Att gå ut en promenad i naturen är i mångt och mycket som att gå till en psykolog, säger hon. Processen ser ut så att hon tar sig till närmaste skog, studerar hur ljuset faller, hur kontraster av olika slag manifesterar sig. Hon böjer och bänder sig, flyttar fokus fram och tillbaka och bilder uppstår. – Man kan lätt tro att bara för att man vandrar i ett och samma område och söker objekt på samma lilla yta, hundratals gånger, så borde det inte finnas mer att fotografera. Men tvärtom. För varje steg jag tar in i vad som förväntas vara en mycket välbekant scen, blir jag alltid lika förvånad och överraskad av variationen. Naturen är sannerligen makalös. Den är aldrig exakt densamma utan är i ständig förändring. I höst bär det av till glaciärer och älvar i norska Jotunheimen-området som ledare för en fotogrupp. Kan man verkligen fotografera makro där? – Att åka till ett område med så vansinnigt vackra landskapsvyer och fotografera makro är väl egentligen urbota dumt. Eller är det? Det är ju just det som är det roliga – att finna något på denna magiska plats som ingen annan hittat före oss. Jag har redan varit där och sett de märkliga frostformationerna i grottan som sträcker sig 50 meter in i glaciären. Frosten är inte taggigt stjärnformad som den brukar vara, nej, den är märkligt nog droppformad som små, små ägg. Utomjordiskt!
