Frälsningsarméns tidning Stridsropet nr 4 - 2020 by Frälsningsarmén

EN TIDNING FRÅN FRÄLSNINGSARMÉN # 4.2020

Clive Adams

Älskar att se människor växa PERSONLIGT Gud har varit envis EN DAG PÅ JOBBET Digital gemenskap MIN VÄG TILL GUD Bevis på Guds existens DEBATT Större ansvar för samverkan AKTUELLT Podcast och kollo VÄRLDEN Positivt för framtiden VERKSAMHET Nya initiativ föds FOKUS Det viktiga samarbetet

LEDARE

Frälsningsarméns tidning i Sverige, 137:e årgången. Postadress Box 5090, 102 42 Stockholm Telefon 08/562 282 00 E-post, hemsida och Facebook stridsropet@fralsningsarmen.se www.fralsningsarmen.se/stridsropet www.facebook.com/stridsropet Territoriell ledare och ansvarig utgivare Clive Adams Redaktion Charlotte Ander, Emilia Beijer, Annette Emmoth, Eva Gustin, Teresia Jansson, Jonas Nimmersjö, Carina Tyskbo, Christina Vauhkola, Gabriel Wahl Utgivning 2020 17 januari, 3 april, 12 juni, 18 september och 20 november. Vill du inte ha Stridsropet per post så mejla eller skriv till oss. Tryck Trydells, Laholm ISSN 0346-1890

Gå och gör något ORDET GÖRA ANVÄNDS ofta. Ett barn frågar ofta ”Varför måste jag göra det här?” och många av oss berättar för varandra om hur mycket vi har att göra i hemmet eller på arbetet, och skriver listor över allt vi ska göra under dagen. Synonymer till ordet göra är agera, handla eller aktivt ingripa. Jag gillar böckerna som Astrid Lindgren har skrivit för barn. Också här möter vi många som har så mycket att göra, och Emil i Lönneberga tror jag är en av mina favoriter. Han gör så mycket, och nästan allt han gör är välment även om det inte alltid blir så bra.

EMIL STÅR INTE UT MED ATT SE ANDRA LIDA OCH GÖR PRECIS VAD SOM HELST FÖR ATT HJÄLPA TILL.

Omslagsbild Foto: Annette Emmoth Internationell ledare Brian Peddle Internationellt huvudkontor The Salvation Army, 101 Queen Victoria Street, London, EC4P 4 EP, England Gåva till Frälsningsarméns arbete pg 900480-5, swish 9004805

N VA

ENMÄRK

Trycksak 3041 0091

E T

För ej beställda manus ansvaras ej. Redaktionen förbehåller sig rätten att redigera inkomna manus. Stridsropet trycks på miljövänligt papper.

Emil står inte ut med att se andra lida och gör precis vad som helst för att hjälpa till. Nu blir det Emil gör ofta fel i de vuxnas värld, men jag sitter där efter att ha läst en av berättelserna eller sett filmen om Emil, om till exempel det stora tabberaset och tänker för mig själv att han faktiskt gjorde dagen eller livet bättre för många i sin omgivning. De som bodde i fattigstugan var välkomna hem till Emil och de kände stor glädje över att Emil agerade på deras situation. Stridsropet du håller i berättar också om människor som gör något i mötet med svåra utmaningar som hemlöshet, social ensamhet och isolering. De har funnit nya vägar att agera för att nå ut till andra människor med god gemenskap

och möjligheten att förmedla de goda nyheterna om Jesus. Jesus var ju den som utmanade en vis man att göra något i mötet med människor som hade det svårt. Det kan du läsa om i berättelsen om Den barmhärtige samariten som visade en man som hade råkat ut för rövare barmhärtighet. Då sade Jesus till den vise mannen: ”Gå du och gör som han.” Lukas 10:37 ”Gör någonting!” Detta var också Frälsningsarméns grundare William Booths ord till den unge sonen Bramwell i slutet av 1800-talet då han upptäckte att Londons fattigaste befolkning bokstavligen saknade tak över huvudet och var hänvisade till att sova ute. ”Gå för all del och gör någonting för dem!” sa han. Bramwell frågade inte sin pappa; ”Varför måste jag göra det här”, utan han gjorde det han hade möjlighet till. Och sedan har det varit en drivkraft i Frälsningsarmén för att agera i möten med människor i många svåra livssituationer. Något av det kan du läsa om i det här numret av Stridsropet, och kanske kan det inspirera dig till att gå och göra något för andra också.

Kommendör Marianne Adams Ansvarig för Frälsningsarméns kvinnoarbete i Sverige och Lettland

s.14

s. 20 Innehåll

#4.2020 VERKSAMHET

PERSONLIGT

Nya initiativ möter den växande nöden hos redan utsatta i vårt land.

Clive Adams liv blev inte som han hade tänkt då Gud har envisats.

MIN VÄG TILL GUD

BARNHÖRNAN

Anna-Catharinas möte med Jesus bytte ut mörkret mot sprudlande livsglädje.

En fåraherdes jobb är att se till att fåren mår bra.

EN DAG PÅ JOBBET

BIBEL OCH BÖN

När gudstjänsterna under pandemin flyttat till ”nätet” lockas nya grupper.

”Välkommen hem – livet med Jesus” är Frälsningsarméns nya vision.

FOKUS

VÄRLDEN

Samarbete mellan hjälpinstanser är viktigt för att kunna stötta människor i social utsatthet.

Pandemin drabbade redan socialt utsatta hårt. Men nya vägar ger effekt framåt.

6. Fortsätter stötta under pandemi

10. Förälskad i Jesus

14. Vasakåren online

20. Professionalism

24. När Guds vilja får styra

30. Dagens bibelord - Herde

29. Välkommen hem

32. Nya vägar i Nederländerna

Stridsropet är en tidning från Frälsningsarmén om tro, arbete och de människor som engagerar sig där. Stridsropet distribueras gratis till Frälsningsarméns medlemmar, anställda och andra intresserade. Den delas också ut i samband med gudstjänster och friluftsmöten. Stora delar av innehållet kommer även att kunna läsas på www.fralsningsarmen.se Tidningsutgivning är förknippat med kostnader och du erbjuds att via bifogat inbetalningskort bidra med en gåva till dessa. Stridsropet finns också som e-tidning. Webbadress: www.fralsningsarmen.se/ stridsropet-etidning Mejla stridsropet@ fralsningsarmen.se om du inte längre önskar få Stridsropet i pappersupplaga utan i stället endast vill läsa den som e-tidning. 3

Bilden

PÅ FRÄLSNINGSARMÉNS

foto: Jonas nimmersjö

akutboende i Midsommarkransen erbjuds 30 sängplatser, varm mat, dusch, tvätt av kläder och hjälp med mediciner. Men också ett stöd på vägen mot en friskare vardag. I vardagsrummet kopplar gästerna av, läser en tidning eller ser på tv. Under årets pandemi har bostadslösa varit extra utsatta, men här erbjuds en tids trygghet. Bara en sådan sak som att kunna tvätta händerna kan vara skillnaden mellan att insjukna eller hålla sig på benen i en redan svår tillvaro.

verksamhet | xxx

Fortsätter stötta under pandemin Isolering och ensamhet, oro för sjukdom och sviktande ekonomi. Coronapandemin slår mot de redan utsatta men Frälsningsarmén lämnar dem inte i sticket. Genom en rad omställningar och nya initiativ möts den växande nöden i vårt land. TEXT: TERESIA JANSSON FOTO: CARINA TYSKBO OCH FRÄLSNINGSARMÉN 6

verksamhet | under coronapandemin

rälsningsarmén möter människor i olika former av utsatthet och coronaviruset har gett upphov till än mer nöd för de redan drabbade. På flera håll upplever man ett större behov av samtal och själsligt stöd. Ensamheten är utbredd och saknaden av fysisk gemenskap med släkt och vänner är stor. Många är rädda för att de själva eller närstående ska bli sjuka. Samma sak angående varsel, uppsägningar och konkurser. Ensamstående mammor oroar sig för vem som ska ta hand om deras barn om de själva drabbas och inte orkar med. Flera av Frälsningsarméns kårer (församlingar) uppmanar människor att höra av sig om de behöver hjälp eller har behov av att prata med någon. Kårpersonal ser

till att hålla kontakt med medlemmar, i synnerhet med dem i riskgrupper. — Det är så uppskattat! Många känner oro men efter ett samtal så tackar de och säger att det betyder så mycket att inte bli bortglömd, säger Elisabeth Carlsén, föreståndare för kårens sociala arbete i Luleå. I april öppnade Frälsningsarmén en telefonlinje med samtalsstödjare som finns tillhands klockan 18-22 om kvällarna. — Om man lever i påtvingad ensamhet och dessutom matas av information om sjukdom och död så tror jag att tankar och oro är svårare att skjuta bort, säger Kjell Karlsten, sektionschef på Frälsningsarmén. — En del människor har ett brett kontaktnät men andra har inte det eller så känner man sig inte bekväm med att prata om den typen av frågor med familj och vänner, fortsätter han. Vissa grupper tycks bära på mer fruktan än andra. — Vi märker att asylsökande och invandrare ofta har en större rädsla för virus och sjukdomar och inte alltid samma tilltro till sjukvården, säger Bertil Divert, kårledare i Malmö. Det upplever även personalen på EU-centret i Göteborg. Likaså de på Akalla kvinnocenter i Stockholm där kvinnor i asylprocess deltar i aktiviteter och lär sig om det svenska samhället. På dessa ställen och andra är man därför flitig med att sprida information om coronaviruset, inte sällan i skrift på olika språk. Under pandemins framfart har det varit fler som söker ekonomisk hjälp i form av matkassar exempelvis, bland annat på kåren i Malmö. Enligt Bertil Divert rör det sig om dem som är nya i vårt land och inte har en stadig fot på arbetsmarknaden. Akalla kvinnocenter larmade i våras om att maten som delas ut till behövande inte räcker till då nöden har blivit större. — Jag ser desperation i mammornas ansikten nu. Maten till de kvinnor som kommer till vår matutdelning räcker inte.

Coronapandemin har lett till att fler söker sig till Frälsningsarméns kårer och verksamheter får att få matkassar och annan ekonomisk hjälp. Efter ett nödrop från Akalla kvinnocenter i våras kom medel in från givare så att man kunde stötta många fler.

Vi har en kö på 30 kvinnor i stort behov av mat till sina familjer, sade Jenny Alm, verksamhetschef. Efter att detta uppmärksammats resulterade en lokal insamling i 40 000 kronor på en vecka. Tack vare det kunde de nya hjälpsökande, utöver de annars 50, få mat vid minst tre tillfällen. Till sociala centret vid Hornstull i Stockholm kommer de som lever i hemlöshet för att äta, få en matkasse, duscha och samtala med någon av kuratorerna. Där har trycket ökat i takt med pandemins utbredande. Hjälpen till målgruppen har fortsatt även om olika försiktighetsåtgärder har vidtagits, såsom begränsningen av antalet som får vistas i lokalen samtidigt. Kåren Templet i Stockholm tar emot människor i samma situation och har övergått från matservering till frukostpåse och matkasse vid entrén. Frälsningsarméns härbärgen har ställt om så att gästerna får stanna 14 dagar i följd istället för enstaka nätter i taget. Detta för att minska omsättningen av gäster och risken för smittspridning. Många av Frälsningsarméns verksamheter erbjuder, sedan pandemins utbredande, hemkörning av matkassar. Bland annat kårerna i Malmö och Borås. 7

verksamhet | xxx

Många aktiviteter flyttas ut för att minska smittspridningen. I Kristinehamn har flera drive in-gudstjänster anordnats, och de som är scouter har ju redan vanan inne att vara ute.

verksamhet | under coronapandemin

— Häromdagen brast en kvinna ut i gråt när hon såg hur många kassar hon fick, säger Carmencita Bou Ezz, social medarbetare på kåren i Malmö. I exempelvis Kalmar, Falun och Norrköping kan riskgrupper även få praktisk stöd med handling och annat. Södra Vätterbygdens kår samarbetar med kommunen, andra kyrkor och frivilligorganisationer i omnejden för att stötta personer över 70 år. Dessa får hjälp med inköp av livsmedel, apoteksvaror och hämtning av paket. Kommunen tar emot förfrågningar och fördelar varorna mellan dem som ingår i nätverket. — Våra socialarbetare säger att personer de möter är väldigt glada över hjälpen och det trevliga bemötandet, säger Theres Frisk Svensson, kårledare. I Norrköping har barnen i kåren fått hem paket med choklad och pyssel medan de som passerat 70 år har fått korsord, bibelläsningsplan och en blomma för att muntras upp. Halmstads och Södra Vätterbygdens kår har under våren delat ut familjepåsar, separat eller tillsammans med matkassar. I dessa finns ritblock, pennor, sällskapsspel, pussel, leksaker, lego, serietidningar och godis. Den sistnämnda kåren hade innan sommaren gett bort runt 30 påsar och fortsätter göra det allteftersom nya familjer dyker upp. — Besökarna har blivit glatt överraskade och tacksamma att få det där lilla extra till barnen, säger Jenny Carlsson, familjekonsulent vid kåren i Halmstad. Över hela landet sänds gudstjänster online, liksom en del andakter, bönesamlingar och bibelstudier. Frälsningsarmén Ung har även en hemgrupp på nätet och annat skoj. Flertalet aktiviteter har flyttats utomhus, till och med vissa gudstjänster, exempelvis i Sala och Norrköping. I bland annat Örnsköldsvik anordnas bönevandringar och även jogging-gudstjänster som ersatt bibelstudier och alphagrupper. I Strängnäs har Strängnäs musikkår haft äran att hålla i friluftsmöte på utomhusscenen i Ugglans park. Detta på uppdrag av kommunen med önskan om att de skulle sprida lite hopp i centrum.

På flera håll erbjuds de i riskgrupp hjälp med inköp och att få sina matkassar hemkörda. Här är två glada chaufförer i Södra Vätterbygden.

— Vi sjöng en hel timme för tacksamma Strängnäsbor, vilken förmån!, säger Daniel Viklund, kårledare. Kåren i Kristinehamn har infört drive in-gudstjänster vid sommarhemmet sedan mitten av april och innan sommaren hade det blivit sex stycken. Verandan används som scen och högtalare riktas mot bilarna som kör in och ställer sig framför scenen. — Några modiga har vågat sig ut och suttit på stolar, med behörigt avstånd från varandra, säger Sara Törnå, kårledare. De timslånga mötena innehåller guds-

tjänst med sång och predikan och vid några tillfällen har det varit inslag för barnen också. En del besökare tar med sig fikakorg så att de kan dricka ”kyrkkaffe” efter samlingen. Ett 20-tal personer brukar vara på plats och responsen har varit väldigt positiv. — Stämningen har varit underbar! Fast man sitter i en bil kan man delta i gudstjänsten aktivt. Jag blev så rörd på påskdagen när jag uttalat välsignelsen över alla deltagare och vid ”amen” får jag ett spontant bifall från flera tutande bilar, säger Sara Törnå. g

Behöver du hjälp eller vill du stötta andra? Om du behöver praktiskt stöd, ekonomiskt stöd eller någon att samtala med: • Kontakta Frälsningsarméns kår/verksamhet på din ort: https://www.fralsningsarmen.se/Har-finns-vi/ • Se även om kåren har en Facebook-sida, en Youtube-kanal eller ett Instagram-konto där du kan följa sändningar och programpunkter. Vad du kan göra för att hjälpa en utsatt under pandemin: • Fundera över vem du har i din närhet bland familj, vänner, bekanta och grannar som tillhör en riskgrupp. Erbjud din hjälp med inköp, hundrastning, att skicka och hämta paket med mera. • Finns det någon som är isolerad och/eller rädd som du kan ringa upp och samtala med för att bryta ensamheten och bidra med uppmuntran och lugn? • Besök gärna din lokala kårs hemsida eller sociala medier, vars onlineverksamheter du kan bjuda in till. 9

Bakom Ankis varma leende döljer sig ett förflutet med mycket sorg och smärta. Men så började hon söka i den kristna tron och när hon fick förbön första gången fick hon ett oerhört starkt gudsmöte.

min väg till gud | Anna-Catharina Billström Södergren

Förälskad i Jesus En svår uppväxt, självmordstankar, spädbarnsdöd och för mycket alkohol finns i Anna-Catharina Billström Södergrens bagage. Men så fick hon ett omvälvande möte med Jesus och mörkret har nu bytts mot sprudlande livsglädje. TEXT: TERESIA JANSSON FOTO: PRIVAT

nna-Catharina Billström Södergren, som kallas för Anki, hade en orolig tillvaro i hemmet när hon växte upp. Pappan var alkoholist och de allvarliga bråken mellan föräldrarna gjorde att grannarna fick komma till undsättning. — Jag var rädd och brukade sitta under symaskinen i hallen när mamma och pappa höll på, minns Anki. Lyckligtvis gick fadern på behandling och slutade dricka när Anki var i skolåldern men mamman dog och pappans nya fru var svartsjuk och behandlade Anki väldigt illa. Hon lät henne inte ha någon relation med sin far och nästan ingenting Anki gjorde var rätt i hennes ögon. Anki mådde fruktansvärt dåligt och var alldeles ensam med sina tankar och när hon gick första året i gymnasiet övervägde hon att cykla iväg till tågspåret och ställa sig där för att avsluta sitt liv. — Jag hade en sådan ångest och var så förtvivlad. Jag stod inte ut och kunde inte andas, förklarar Anki. Men någonting fick henne att istället styra kosan mot en manlig bekant som hon lättade sitt hjärta för. Han följde med henne hem och påpekade att Anki inte kunde bo där, varpå hon fick en egen liten lägenhet. Det gjorde hennes tillvaro väldigt mycket bättre. Hon blev tillsammans med en kille som hon fick en son

NÄR JAG BAD SÅ KÄNDE JAG MER HARMONI I LIVET OCH JAG HOPPADES OCH VILLE SÅ GÄRNA ATT JESUS FANNS FÖR JAG VILLE HA DEN TRYGGHETEN. med men när paret separerade efter åtta år började Anki leva ett destruktivt liv. Hon var ständigt på krogen och träffade män på löpande band. Efter några år insåg hon att hon måste bryta det mönstret. Hon gifte sig med en man men båda drack en hel del och deras första dotter förlorade de efter två månader i plötslig spädbarnsdöd. — När jag tog upp henne en morgon var hon alldeles iskall och andades inte och jag kände direkt att det inte fanns något liv i henne. Jag fick jättepanik och skrek rakt ut. Det var en hemsk sorgeperiod och det blev mer alkohol än innan, berättar Anki. Ett år senare födde hon en dotter igen men makarna drack för mycket, bråkade

och till och med slogs och Anki insåg att hennes egen barndom höll på att upprepa sig. Mannen hamnade i fängelse på grund av ett alkoholrelaterat brott och satt inne i ett år och då tog Anki tag i situationen och blev nykter. Samtidigt hade hon börjat söka och be till Gud. Hon hade gått i söndagsskola som liten och även om hon inte riktigt haft någon gudstro så fanns hoppet där. — När jag bad så kände jag mer harmoni i livet och jag hoppades och ville så gärna att Jesus fanns för jag ville ha den tryggheten. Jag tittade på gamla lovsångsprogram på tv och det strålade om dessa människor och jag ville ha det som de hade, säger hon. Snart fick Anki jobb på härbärget/stödboendet Gnistan i Örebro som på den tiden drevs i Frälsningsarméns regi. Där lärde hon känna en kristen kollega som hon hade många fina samtal med och som svarade på alla de frågor hon hade om den kristna tron. Anki började även läsa Bibeln. En kväll jobbade hon tillsammans med kollegans bror som också han är frälst. Efter en stund frågade han om han fick lägga handen på Anki och be för henne. Hon svarade ja direkt. — Då hände något fantastiskt. Det blev en sådan atmosfär i rummet och i hela huset. Tillochmed de stökiga killarna blev tysta, utbrister Anki. 11

min väg till gud | Anna-Catharina Billström Södergren

JAG KÄNDE SÅ FYSISKT PÅTAGLIGT ATT JESUS OMSLÖT MIG MED SIN KÄRLEK OCH VÄRME OCH HAN SA: ”OROA DIG INTE, DET ORDNAR SIG. JAG ORDNAR DET HÄR”. — Och han som bad för mig sa: ”Wow, det var länge sedan jag kände det här!” Och jag blev så totalt förälskad i Jesus, säger Anki. Detta var sex år sedan men det uppstod en situation på arbetsplatsen som gjorde att Anki blev sjukskriven och återigen kände hon sig trasig inuti. Vid ett tillfälle satt hon hemma och grät och ropade till Gud. Även denna gång blev hon översköljd av hans närvaro. — Jag kände så fysiskt påtagligt att Jesus omslöt mig med sin kärlek och värme och han sa: ”Oroa dig inte, det ordnar sig. Jag ordnar det här”. Och han helade det sargade inom mig fullständigt. Hur jag

betett mig mot andra och andra mot mig bara försvann, säger Anki. Samma dag återvände maken från fängelset och då han kom ut nykter lyckades paret hålla ihop. Och efter bönestunden var Anki så uppfylld av Guds kärlek att hon förklarade för mannen att hon förlät honom för allt hon tyckt att han gjort fel och sa att hon aldrig mer skulle ta upp det igen. Och det har hon heller inte gjort. Maken tog snart också emot Jesus, liksom en av döttrarna, och de började gå i kyrkan tillsammans. Idag ser Anki det bevarade äktenskapet som ett mirakel och sig själv som ett bevis på Guds existens då hon fullkomligt bubblar av glädje numera. — Jag är så frälst så det är inte klokt. Jag är så tacksam till Gud att jag nästan börjar gråta, kvittrar Anki. Efter sjukskrivningsperioden fick hon en tjänst som omsorgskonsulent på Frälsningsarméns kår i Örebro, något hon trivs utmärkt med eftersom hon får hålla i stödsamtal och bry sig om människor. Idag har hon lätt att sätta sig in i andras situation när de har det tufft i livet. Hon berättar om en händelse för fem år sedan. Ena dottern som då var 19 år gammal råkade ut för en svår ridolycka. Hon ramlade av hästen som i sin tur

Anki tillsammans med Marianne Ljungholm, vän och kårledare i Örebro.

föll över henne. Hon fördes i ilfart med ambulans till sjukhuset där det konstaterades att bäckenregionen var mycket skadad. Påföljden brukar bli stora blödningar men dessa uteblev tack och lov. Det var många benbrott som läkarna inte riktigt visste hur de skulle laga och även om operationen gick bra så väntade omkring två år i rullstol. Familjen hade fått ett stort bönestöd från vännerna i Frälsningsarmén och bara fyra dagar efter operationen reser sig dottern mirakulöst upp med lite hjälp. Sedan tränade hon varje dag på detta. Två månader efter operationen var det tid för röntgen och läkarbesök. — Läkaren säger då: ”Fråga mig inte hur detta har gått till men du är återställd till 95 procent.” Min dotter lämnade tillbaka rullstolen och kryckorna och vi gick därifrån tacksamma till Gud, säger Anki. Hon tackar också Gud varje dag för allt hon har i livet. Även för det mörker hon har gått igenom eftersom det fått henne att närma sig Gud och resulterat i en så stark tro. Och vandringen med Jesus blir bara bättre och bättre som hon själv säger. — Jag har aldrig mått så här bra i hela mitt liv, jag har en sådan livsglädje och så mycket att se framemot med Gud, påpekar hon. — Gud är en way maker, miracle worker, promise keeper, light in the darkness. Det är vad Gud är för mig, avslutar Anki. g

fakta Anna-Catharina Billström Södergren Ålder: 56 år. Bor: I radhus i Örebro. Familj: Man, en son och två döttrar. Sysselsättning: Omsorgskonsulent på kåren i Örebro. Läser gärna: Bibeln och kristen litteratur. Hobby: Handarbete, familjen, barn och barnbarn.

foto: carina tyskbo

foto: kerstin tillenius

aktuellt

Försoningens budbärare LÖRDAGEN DEN 22 AUGUSTI välkomnades Simon Paulin har varit programledare tillsammans med Heiner Helm, teologistuderande.

Frälsningsarméns podcast FRÄLSNINGSARMÉNS podcast ”Vägen hem” lyfter ämnen som församling, tro och lärjungaskap. Namnet går hand i hand med Frälsningsarméns nya strategi- och visionsarbete ”Välkommen hem – Livet med Jesus”, som startar under hösten 2020. Avsnitten är cirka 30 minuter långa och sändes en gång i veckan från april och fram till midsommar. Simon Paulin, kårledare på Kår 393 i Stockholm som har varit programledare hoppas

att podden ska kunna fortsätta sändas även under hösten. — Vi vill vara ett redskap för den lokala församlingen att hitta hem och kunna resonera om lärjungaskapet som en vandring, där vi får följa Jesus och bli mer lika honom, säger han. Programmet finns att lyssna på bland annat på Podbean: http://vagenhempodd. podbean.com/ samt på Facebook för Kår 393 och Kungsholmskåren. g Carina Tyskbo

åtta nya kadetter till utbildning på Frälsningsarméns officerskola under en coronaanpassad gudstjänst i Templet på Östermalm, Stockholm. Under Gudstjänsten spelade Vasa band, Daniel Viklund med flera sjöng och ledde lovsång. Predikade gjorde kommendör Clive Adams om Kristi försoning. Årets kadettring har namnet Försoningens budbärare. De åtta kadetterna är: Rickard och Jenny Carlsson, Halmstad Monica Lovén, Haparanda Robert och Carina Lindgren, Örnsköldsvik Bana Berhane, Haparanda Amir Moghadam, Mora Anders Fryk, Visby g Jonas Nimmersjö

foto: Julia adolfsson

Kollo för alla i Akalla UNDER TVÅ VECKOR I JUNI inbjöd Frälsningsarmén 30 barn dagligen till sommarkollo i förorten Akalla, väster om Stockholm. De åtta ledarna höll i aktiviteter som lekar, tävlingar, pyssel och sport. Värmeböljan i början av sommarlovet gjorde att vattenaktiviteter var särskilt uppskattade. — Jag hittade till kollot genom mina kusiner. Jag var med förra veckan också, det är jättekul här. Vi har varit på Akalla 4H-gård, pysslat och haft vattenkrig. Jag längtar mycket efter att bada i morgon på Järvabadet, sade Sara som deltog för första gången och uppskattade de kristna kollots andakter fastän familjen hemma är muslimer. — Vi hoppas med kollot att få ge en fin, rolig och minnesvärd sommar för dem som inte hade råd eller möjlighet att komma iväg på semesterresor ens inom Sverige, sade Julia Adolfsson, nationell barnkonsulent på Frälsningsarmén. g Carina Tyskbo

en dag pĂĽ jobbet | Digital gemenskap

Vasakåren online – född i coronatid — Viruset kommer inte bara med död och sjukdom, det växer nytt också. Det säger Jon-Anders Marthinussen, kårledare på Vasakåren i Stockholm, som flyttat gudstjänsterna till ”nätet” under pandemin. Stridsropet deltog under en av inspelningarna som lockat helt nya grupper till kyrkan. TEXT: CARINA TYSKBO FOTO: JONAS NIMMERSJÖ 15

16.00 Trottoaren utanför Frälsningsarméns församling i Vasastan, Vasakåren badar i vårljus. Uppe i Observatorielunden leker en pappa med sitt barn under de höga träden som vecklar ut späda gulgröna löv mot stockholmshimlen. Fåglarna svävar högt över grönskan, ovetandes om vad som skakat huvudstaden, landet och hela världen de senaste två månaderna — Här sitter jag! Vi har passerat kaféet, som just nu är stängt inför stambyte, och gått ner till kårens serveringsrum. Där väntar kårledare Jon-Anders Marthinussen i ljusblå skjorta och välansat rött skägg. Några unga musiker kommer och går, i övrigt är lokalerna tomma. Så som de varit sedan coronapandemin på allvar fick fäste i landet och krävde ett helt nytt tänkande inom kyrkan och även i Frälsningsarmén. Här på kåren står alla samlingar och 16

16.00 Kårledare Jon-Anders Martinussen på Vasakåren väntar in Linnea, Frida och Niklas, som ska arbeta med dagens gudstjänstinspelning. Sångerna är välkända om än i lite modernare tappning och predikan kommer att utgå från den Gyllene regeln.

grupper på paus utom tonårsgruppen och träffen för mellanstadiebarn. Och sedan dess är också kyrksalen förvandlad. Där bedjande och lovsjungande människor brukade sitta är nu rummet delat i två av ett högt, svart draperi. På ena sidan finns en flygel, på den andra gitarrer, piano och trummor. Och så inspelningsapparatur, mikrofoner, mixerbord, dator och sladdar. — När vi förstod att vi inte kunde samlas i lokalen längre bestämde vi oss ganska direkt för att skapa webbgudstjänster. Vi började sända redan i mitten av mars och satsade sedan stort inför påsk när vi utformade en andakt till Palmsöndagen. Sedan sände vi Skärtorsdag, Långfredag och till sist under Påskdagen, säger Jon-Anders.

Efter den intensiva påskveckan tog han semester. — Sedan har jag kört på. Musikerna riggar i källaren och spelar in här, säger han och visar. Sedan tidigare hade vi spelat in material från musikgrupperna och det kan vi använda nu när vi inte får samlas. Man får använda det man har. Till hjälp har Jon-Anders tre frivilliga. Tristessa Åberg ansvarar för all grafik, Hugo Marthinussen för ljud och så Marcus Hammarberg och Jon-Anders själv som redigerar, eller klipper, som man säger. Arbetet har gjorts hemifrån förutom själva inspelningen. — Ljudteknik är vi välrustade med tack vare vår kör Vasa Gospel. Körledaren Mikaela Häger har dessutom medverkat i flera av webbprogrammen, påpekar han.

NÄR VI FÖRSTOD ATT VI INTE KUNDE SAMLAS I LOKALEN LÄNGRE BESTÄMDE VI OSS GANSKA DIREKT FÖR ATT SKAPA WEBBGUDSTJÄNSTER.

En gång i tiden sysslade Jon-Anders med både närradio och teveinspelningar och visste från början att andakterna från kåren måste anpassas till formatet. Han är generellt tveksam till att gudstjänster direktsänds på till exempel Facebook, då det riskerar att bli alldeles för internt. — När man sänder på teve eller webben kan en predikan inte vara 20 minuter lång utan snarare sju, menar han och drar med handen över bordet. Den som inte är van med gudstjänst och predikningar ska kunna vara med, orka stanna och förhoppningsvis ta till sig det som sägs. Glädjande nog har responsen varit stor, över förväntan och i samtliga fall positiv. ”Tack för att jag fick lyssna”, ”Detta var välsignat att höra” är kommentarer som synts på kårens och Frälsningsarméns Facebooksida efter sändningarna. — Av 100 personer skriver kanske åtta: ”Detta var precis vad jag behövde höra!”. Det är väldigt roligt, medger Jon-Anders. 16.20 — Hej Frida, välkommen!

Frida Gyll ska strax sätta sig vid flygeln och ackompanjera. Hon är deltidsanställd för barnarbetet på kåren och även sångare i Vasa Gospel, parallellt med studier till musiklärare. Fanjunkare

16.00

Niklas Hjerpe har också dykt upp. Han ska sköta en av dagens kameror. — Ni kan väl börja repa lite så länge, vi ska vara på den här sidan idag, säger Jon-Anders. 16.31 Sångerskan Linnea Nilsson anlän-

der efter en stund och därmed är eftermiddagens musikerduo komplett. Men Linnea letar efter en äggmaracas. — Har du tittat nere i ungdomsrummet? undrar Jon-Anders. Innan hon kilar iväg berättar Linnea att hon går på afrolinjen på Bromma Folkhögskola och sjunger i Vasa Gospel. Dessutom spelar hon i samma ensemble som Jon-Anders son Hugo på skolan. — Det var självklart jättekul att bli tillfrågad om att medverka vid andakten, säger hon på sjungande Ö-viksdialekt. 16.40 Ägget är funnet och Frida sätter sig vid pianot. Linnea tar plats bakom mikrofonen. ”Närmare Gud till dig” i gospelversion övas medan Jon-Anders och Niklas sätter på kameror och ställer in skärpa, ljud, datorer och mixer. ”Änglar där vinkar mig närmare, Gud, till dig, närmare Gud till dig, närmare dig” sjunger Linnea gungande med slutna ögon. Frida avspeglas på insidan av flygelns lock, där hon kompar och sjunger stämma.

— Stanna lite. Kan ni ta det sista ackordet igen. Jag hör ett skorrande ljud, säger Niklas bakom filmkameran. Teamet undersöker vad ljudet kan komma ifrån och Jon-Anders tror att flygelns egna strängljud kan slå igenom på filmen. Man bestämmer sig för att köra ändå. När ”Närmare Gud till dig” har sjungits rakt igenom tre gånger är Linnea nöjd. — Härligt! säger Jon-Anders, och sparar inspelningen på datorn. 16.57 ”Jag skulle vilja våga tro, att Gud

ser bortom...” Linnea slutar tvärt att sjunga psalm 219. Hon böjer sig fram mot notstället och läser med rynkad panna. — Ursäkta, texten försvann helt ur mitt huvud, säger hon och ler. Kan vi köra igen? Nästa tagning går bättre. Jon-Anders håller koll på hennes solomikrofon för att undvika att ljudet ”distar”, alltså förvrängs. Efter en stund är han nöjd. Som sista sång spelar man in nummer 615 i Frälsningsarméns sångbok: ”Kristus kallar, jag vill följa”. Jon-Anders kliver ljudlöst runt de musicerande med ett höjt stativ där Iphonen är fästad. Toner och text flödar och stiger mot kyrksalens tak där eftermiddagsljuset målar varmt gula fält i taket. 17

16.57 Som sista sång spelar man in nummer 615 i Frälsningsarméns sångbok: ”Kristus kallar, jag vill följa”.

16.20

16.40

16.20

16.57

”Kristus kallar jag vill följa, han är nära fruktan flyr. Strid och möda blir med honom heligt äventyr.” sjunger Linnea och ser in i kameran. — Strålande bra, tusen tack - då var vi klara! säger kårledaren lite senare och ser nöjd ut. 17.20 Jon-Anders berättar lite om pre-

dikan, som strax ska spelas in. För att slippa titta ner i papper eller komma bort sig har han valt att göra avbrott i den sju minuter långa texten och hellre redigera i efterhand. Under söndagens tema ”Att växa i tro” ska han med utgångspunkt i ett samtal hos frisören och den ”Gyllene regeln” i Matteusevangeliet, tala om att göra det goda mot andra som man vill att de ska göra för mig. — Jag ska också lyfta begreppet metamorfos, alltså grekiskans uttryck för att förvandlas. I Romarbrevet står det att vi ska låta oss förvandlas genom förnyelsen av våra tankar. Många tänker kanske inte att de har en tro. Men bara genom att göra gott och förändra världen visar man att fröet redan är sått, säger han. Idag när människor hamnat i helt nya situationer på grund av pandemin är Jesus tal om förvandling väldigt praktiskt. Jon-Anders vill därför uppmana gudstjänstbesökarna att konkret be om hjälp hos Frälsningsarmén när tankarna kan-

ANTALET BESÖKARE PER GUDSTJÄNST ÄR HÖGT: 400-600 UNIKA BESÖKARE PER PROGRAM. SÖNDAGENS PROGRAM SKA REDAN EFTER ETT PAR VECKOR KOMMA ATT HA FLERA TUSEN VISNINGAR. ske fylls av uppgivenhet, dåligt självförtroende eller brist på livslust. Så länge coronakrisen pågår tänker Vasakåren fortsätta sända sina gudstjänster över nätet, intygar kårledaren och prisar sina tjänstvilliga kårmedlemmar som spelar, sjunger, läser in texter och bidrar på andra sätt. Och antalet besökare per gudstjänst är högt: 400-600 unika besökare per program. Söndagens program ska redan efter ett par veckor komma att ha flera tusen visningar.

— Det är lättare att gå i kyrkan när man inte syns, då sänks tröskeln för många. Därför tror jag att mycket gott kan komma ur detta också, säger han. För att behålla kontakten med sin egen församling insåg Jon-Anders att kåren behövde egna samlingar. Därför träffas församlingen varje söndag genom mötesverktyget Zoom. Hela 200 personer har fått en länk att logga in med och även här dyker personer upp som inte varit i kyrkan på länge. Vi talar en stund om att somliga samfund under krisens gång har uttryckt viss svårighet med att få till sina webbsända andakter. Tekniken kan krångla, ljudet svaja eller en nervositet för mediet skina igenom. Men Jon-Anders är av den bestämda åsikten att även vingliga gudstjänster behövs. — Det vi gör behöver inte vara så ”flashigt” och några missar spelar ingen roll. Det viktiga är att innehållet är genuint. Att mötet är unikt och inte går på rutin, säger han innan det är dags att förbereda ytterligare en inspelning. g 19

FOKUS | hemlöshet

Sandra och Marika klipper personer i hemlöshet på Sociala centret. Inspirationen fick Marika i New York och besöken är alltid uppskattade. Under åren har frisörerna och centrets gäster lärt känna varandra mer och mer. Samtal, uppmuntran och skratt blir, förutom det fräscha håret, en viktig del av mötet.

Tar vara på varandras professionalism För att ge människor i social utsatthet ett så gott stöd som möjligt är samarbete mellan berörda hjälpinstanser viktigt. På Frälsningsarméns sociala center vid Hornstull i Stockholm arbetar man gemensamt med Socialförvaltningen, sjukvården och med privata aktörer. TEXT: CARINA TYSKBO FOTO: JONAS NIMMERSJÖ OCH KERSTIN TILLENIUS 20

FOKUS | hemlöshet

Sjuksköterskorna Helene Berg och Wictoria Tersmeden från Pelarbackens vårdcentral hjälper en man med ett skadat ben in i vårdbussen, som står parkerad i närheten av Sociala centret. Varje vecka får centrets gäster besök av vårdcentralen, för att lägga om sår, vårda eksem eller vaccinera sig.

ehoven bland personer i missbruk, hemlöshet, hög ålder och psykisk ohälsa kan tyckas som ett svåröverblickbart gytter i en stor stad som Stockholm. Då är samarbete mellan olika instanser en viktig nyckel till att mer framgångsrikt kunna lindra och förebygga nöden. Sedan ett drygt år samarbetar med Uppsökarenheten på Socialförvaltningen, där en så kallad äldrelots söker upp och hjälper personer över 65 år som lever i hemlöshet eller riskerar att hamna där. I Stockholm har antalet äldre och pensionärer i hemlöshet utan missbruk ökat. För dessa har det skapats nya drogfria akutplatser istället för de traditionella härbärgena. Uppsökarna arbetar däremot även med dem som befinner sig i missbruk. Maria Emanuelsson är kurator på

Sociala centret och möter varje vecka många utsatta. I hennes arbete ingår bland annat att uppmärksamma gästerna, erbjuda enskilda samtal och konkret hjälp med dagsbehov. — Jag åker med skadade till sjukhus, hjälper till att göra en budget och stöttar vid myndighetskontakter. Jag hjälper till att söka lägenhet och följer med på viktiga möten - det kan vara advokatbesök eller som tolk på körkortskurs, berättar hon. En viktig del i Socialtjänstens och äldrelotsens arbete är att sprida information till samverkanspartners. Marias långa erfarenhet av socialt arbete tillför kontakter och förtroendet mellan henne och Uppsökarenheten gör att de kan lämna över klienter till varandra och nå en effektivare hjälpinsats kring varje person.

— Ja, från vårt håll är vi helt beroende av att samarbeta med andra, till exempel frivilligorganisationer eller sjukvården. Äldrelotsen och jag kan mötas snabbt om det behövs. Våra funktioner kompletterar varandra så att färre faller mellan stolarna. Dessutom förenklar det möten med andra instanser när de känner igen oss båda, säger Maria. SEDAN ETT ÅR TILLBAKA samarbetar

Sociala centret även med Pelarbackens vårdcentral (Capio Vård för hemlösa Pelarbacken). Sjuksköterskorna Wictoria Tersmeden och Helene Berg möter under ett par timmar varje fredag gästerna på centret för att lägga om sår, vårda eksem, vaccinera eller titta på gamla skador. I den vårdbuss som de ibland har med sig 21

Per är en av gästerna som får synundersökning och glasögon av optikerna. Han besöker även centret för att fika och få kläder när försörjningsstödet inte räcker till.

Hon berättar att de båda kommer från familjer med missbruksproblem och att de hemlösa ligger dem väldigt varmt om hjärtat. — Det är skönt att få hjälpa någon i liknande situation och känna att jag i mitt yrke kan göra sådan skillnad i någons vardag, säger Marika. Numer har hon lämnat sin salong i Lappland och bor i Stockholm, där hon bland annat har en timanställning på sociala centret.

VI SAMLAR IN GLASÖGON, RENGÖR, MÄTER UPP OCH SORTERAR DEM. SEDAN ÅKER VI RUNT BLAND UTSATTA PÅ EXEMPELVIS HÄRBÄRGEN I STOCKHOLM. finns grundläggande vårdutrustning och värkmediciner. Vården är gratis för personer i utsatthet och hemlöshet och gäller i hela Stockholms län. — Många i utsatthet söker aldrig själva vård. De kan ha dåliga erfarenheter av sjukvården från att inte upplevt sig välkomna eller förstådda. Eller så missar de kallelser och andra viktiga papper eftersom det inte finns någon hemadress, berättar Wictoria Tersmeden, som är imponerad av sociala centrets välorganiserade arbete och välkomnande attityd mot alla. De som mestadels vistas utomhus och sällan kan ligga ner får ofta svullna ben 22

och fötter med besvärliga och svårläkta sår. De kan ha lungsjukdomen KOL, behöva antibiotika eller lida av sömnlöshet. Sjuka slutar kanske sköta sin medicinering mot exempelvis diabetes, blir snabbt väldigt slitna eller får svårskötta sår. Därför är Maria Emanuelsson glad också över detta samarbete. Trycket på sociala centret ökar ständigt och varje dag kommer runt 130 gäster för kaffe och smörgås, matkasse, kläder, dusch eller samtal. Eftersom så många av dem far illa hälsomässigt har hon tidigare följt med dem till Pelarbacken eller gett en bussbiljett för att gästerna ska kunna åka själva. Men ofta blir det ändå inte av. — Det här underlättar vårt arbete enormt. Vi har så många gäster som vi nu istället kan uppmana att komma hit på fredagarna och möta sjuksköterskorna, säger hon. SEDAN FEM ÅR har personer i hemlöshet

haft möjligheten att få sitt hår klippt på sociala centret. En av initiativtagarna är Marika Lindahl, som tillsammans med sin kollega Sandra Eriksson blev inspirerad av en frisör i New York som börjat klippa hemlösa i parkerna. — Då slog det oss att vi också kan göra skillnad, säger Marika.

VARJE ÅR BESÖKER den ideella föreningen Vision.nu sociala centret vid Hornstull för att erbjuda personer i hemlöshet att göra syntest och prova ut glasögon. Idén föddes för tio år sedan när fyra optiker ville göra något bra av alla begagnade glasögon som ligger i byrålådor runt om i landet. — Vi samlar in glasögon, rengör, mäter upp och sorterar dem. Sedan åker vi runt bland utsatta på exempelvis härbärgen i Stockholm. Det värmer i hjärtat att kunna utnyttja vår kompetens till något bra, säger Katarina Linman, ordförande i Vision.nu. Optikerna samarbetar med bland annat Polaroid och har som huvudsponsor byggföretaget Dipart, som hjälper till både ekonomiskt och med arbetskraft. — Det här är en viktig del av vår humana företagsfilosofi. Det har gett oss uppskattning från kunder, stolthet, lojala medarbetare och låg personalomsättning, säger Diparts VD, Jens Hoffman. Per är en av gästerna som får synundersökning och glasögon av optikerna. Han besöker även centret för att fika och få kläder när försörjningsstödet inte räcker till. — Jag förstod inte riktigt hur dåligt jag faktiskt såg på långt håll, säger Per, som är glad över de nya glasögonen. g Källa optiker: Vision.nu samt tidningen Volontär i Nacka.

debatt

PANDEMIN synliggör behovet av samverkan mellan olika stödinsatser för samhällets mest utsatta. Frälsningsarmén rustar nu för att ta ett större ansvar för denna samverkan. Varje dag möter jag kompetenta, helhjärtade människor med stor erfarenhet som går den extra milen och som drivs av passionerad kärlek och stor tro på människans obestridliga värde. Människor som väljer att inte tro och agera utifrån att det finns ”omöjliga fall”. Jag möter dem inom socialtjänsten, bland behand-

ETT UTEBLIVET FYSISKT MÖTE ELLER EN BRISTANDE LÅNGSIKTIG PLANERING ÄR FÖRÖDANDE FÖR EN MÄNNISKA UTAN SKYDDSNÄT. lingsassistenter, inom sjukvården, bland medmänniskor och inom psykiatrin. Enskilda individers engagemang är enormt viktigt för en människas upprättelse. Men, det som ofta blir avgörande är samverkan. Att landsting, kommun och ideella aktörer samarbetar med individens bästa i fokus. Därför har Midsommarkransens akutboende sett över stora delar av sin verksamhet.

Idag ser vi att gemensamma skatteresurser delas ut på många olika aktörer. Vården är specialiserad och fungerar i stuprör med minimal kontakt. Vi har ett system där den hjälpsökande möter många olika personer som är experter på just sitt område. Samverkan mellan dessa är ytterst liten. För en människa i hemlöshet som lider av psykisk ohälsa och dessutom har ett aktivt missbruk, blir detta system förödande. Möjligheten att se och arbeta utifrån att människan är en helhet är liten. Vi måste utveckla vården och omsorgen tvärs igenom dessa stuprör. Så att varje expertområde kan samverka med helhetssyn på människan. Först då kommer vi att se goda resultat. Ett uteblivet fysiskt möte eller en bristande långsiktig planering är förödande för en människa utan skyddsnät. Frustration över att inte få tag på sin socialsekreterare eller inte komma in på den vård man önskar har alltid varit stor bland våra gäster. Under pandemin har den blivit större. Det liv de lever gör det svårt att ringa på utsatta tider eller bara ha sporadiska samtal via telefon. Forskningen visar att viktiga faktorer för att ta sig ut ur hemlöshet är kontinuitet och flexibilitet. Sverige har ett trögt system som inte gynnar den utsatta människans väg mot hälsa. Det är dessutom enormt kostsamt. Dagligen ser jag otroligt sjuka människor gå runt på våra gator, lämnade till sitt missbruk och sitt psykiska lidande. Om hjälp i form av behandling sätts in, dröjer det inte länge förrän personen är tillbaka på gatan igen, ofta i

foto: kerstin tillenius

Frälsningsarmén tar större ansvar för samverkan

Sofia Fållsten, Verksamhetsansvarig Midsommarkransens akutboende, Stockholm

en ännu djupare problematik. Med en större samverkan skulle kostsamma behandlingars effekter inte behöva bli bortkastade och människans rätt att må bra kunna tas tillvara. Relation och samverkan är byggstenar till förändring. Midsommarkransens akutboende kliver nu in och tar ett större ansvar än det uppdrag man tidigare fått av Stockholms stad. Vi vill kroka arm med socialtjänsten och psykiatrin och ha en aktiv roll i samverkan mellan olika stödinsatser. Både under tillfällig placering på akutboendet men också genom den vårdkedja som finns upprättad för människor, från gatan till eget boende. Det finns ingen brist på kompetens och erfarenhet inom svensk missbruksvård. Bristen gäller samverkan mellan samhällets olika aktörer. Vi behöver ett system där den enskilde får vara experten på sitt eget liv och en samverkan där vi, som dagligen träffar dessa människor, får ha en aktiv roll. g

Clive Adams är ledare för Frälsningsarmén i Sverige och Lettland sedan år 2018. Han och fru Marianne trivs utmärkt i villan och trädgår24 den i Täby.

personligt | clive adams

När Guds vilja får styra Clive Adams liv blev inte som han tänkt. Chefsroller inom Frälsningsarmén fanns inte på kartan men finns nu på hans CV. Han växte upp som färgad under apartheidsystemet i Sydafrika men brevväxlingen med en vit norska fick en oväntad vändning. TEXT: TERESIA JANSSON FOTO: ANNETTE EMMOTH OCH PRIVAT

ag skulle aldrig gifta mig, aldrig skaffa barn och aldrig bli frälsningsofficer. Clive Adams slår ut med armarna och ler. Han är nämligen gift med Marianne som han har två barn tillsammans med. Dessutom är han i sin officersroll sedan drygt två år tillbaka territoriell ledare för Frälsningsarmén i Sverige och Lettland. Clive sitter tillbakalutad i kontorsrummet på Frälsningsarméns högkvarter på Östermalm i Stockholm. Utanför fönstren visar sig maj från sin molniga sida denna tisdagseftermiddag. Klädseln för dagen, marinblå pullover och byxor, matchar heltäckningsmattan och stolstyget i samma kulör. Clive utstrålar både pondus och värme och emellanåt slänger han ur sig skämtsamma repliker. Trots det grånande håret gör hans unga och stundvis pillemariska framtoning det svårt att ta in att han inte har långt kvar till pensioneringen. Samlat men engagerat berättar Clive om uppväxten i Sydafrika. Livet blev alltså inte som han tänkt men nu vid 63 års ålder konstaterar han att det blev väldigt bra ändå. Han beskriver barndomen med två bröder i Kapstaden som mycket lycklig. Detta trots apartheidsystemet som genomsyrade hela samhället sedan införandet år 1948. Clives familj är färgad. — Då ser både vita och svarta ner på en men vi sa istället att vi är speciella, sä-

ger Clive med glimten i ögat och norsk brytning. Samtidigt rankades den klassen som något högre än den svarta. Familjen fick dock flytta en gång på grund av hudfärgen då området skulle reserveras för enbart vita. Clive minns ett tillfälle när han fick syn på en simbassäng och ville gå dit. — Då svarade min far att vi inte fick det. Jag förstod inte varför men han sa inte att

DÅ SVARADE MIN FAR ATT VI INTE FICK DET. JAG FÖRSTOD INTE VARFÖR MEN HAN SA INTE ATT DET VAR FÖR ATT VI VAR FÄRGADE. det var för att vi var färgade, säger Clive. Han förstod heller inte varför de inte kunde sitta på vissa säten i bussen trots att de var tomma. Clive nämner ett besök i ett väldigt fattigt område. Där kom han på sig själv med att förvånas över hur organiserade människorna var i en religiös kommitté och väl inne i ett sparsmakat hem slog det honom hur rent det var där. — Då insåg jag; Clive, du är ju rasist!

Jag var så emot de vitas behandling av andra men så hade jag liknande tankar själv. Jag hade också blivit offer för det rasistiska systemet, utbrister han. Clives släkt är engagerad i Frälsningsarmén sedan fyra generationer. Själv var han aktiv i kårens scouter, han spelade trombon i hornmusikkåren och trummor i en trum- och hornbrigad, sjöng och deltog i bibelstudier och ungdomsgrupper. Hans farfar som bodde med familjen var en viktig, kristen förebild för Clive. — Han visade mig vad det innebär att vara en troende utanför kyrkolokalen och utan uniform. Han lärde mig hur man bör bete sig mot andra människor, säger Clive och gestikulerar för att ge tyngd åt orden. Clive läste till lärare och undervisade i främst engelska och geografi. Det var ett drömjobb för honom då han älskar att se människor växa och utvecklas. Det gör honom kjempeglad som han själv utrycker det. Efter tre år kände han dock hur Gud kallade på honom att bli frälsningsofficer men det ville han absolut inte. Bland annat var han då tvungen att ge upp cricketen där han spelade på hög nivå. — Det blev en sex månader lång diskussion med Gud då jag pekade på andra som skulle bli bättre officerare än jag, säger Clive. Hur han än försökte slå undan tankarna på officerskap så kände han Guds maning. Snart fick han det bekräftat från 25

personligt | clive adams

Sportintresset är stort, särskilt för rugby, fotboll och cricket där han hade en lovande karriär. Här syns Clive som nummer tre från vänster på bakre raden.

Clive gillar att promenera och cykla och uppleva naturen tillsammans med Marianne.

fakta Clive Adams Ålder: 63 år. Bor: I villa i Täby. Familj: Gift med Marianne, en son och en dotter. Sysselsättning/officersroller: • Kårledare i England, år 1990-1992. • Ungdomssekreterare i Norge, år 1992-1995. • Koordinator för den internationella ungdomskongressen i Kapstaden, England, år 1996-1997. • Rektor Officersskolan, divisionschef i Sydafrika, år 19982002/2003-2004. • Programchef, chefssekreterare i Norge, år 2004-2010. • Territoriell ledare för Norge, år 2010-2013. • Territoriell ledare för England och Irland, år 2013-2018. • Territoriell ledare för Sverige och Lettland, år 2018-. Fritidsintressen: Cricket, rugby och fotboll men nu som åskådare. Promenera, cykla och träffa familjen. Läser helst: Kriminallitteratur. Favoritbibelord: Luk 24:15: ”… närmade sig Jesus själv och vandrade med dem.” Motto: ”Size doesn´t matter.” Syftar på bibelberättelsen när Jesus förvandlade fem bröd och två fiskar till mat som räckte till mängder av människor. Och historien om David och Goliat. Blir glad av: Att se människor växa/utvecklas och när de förvandlas av ett möte med Jesus. När saker lyckas trots utmanande omständigheter såsom coronapandemin. Och när Sydafrika vinner i rugby eller cricket. 26

Läsa böcker, spela instrument och lyssna på musik hör också till hans hobbies.

personligt | clive adams

olika källor och under en guds»tjänst överrumplades Clive av en spe-

Clives och Mariannes gemensamma liv i tjänsten började i England. Under en sjuårig period med flängande mellan Norge och England kom en son och dotter till världen. Därefter bosatte de sig i Sydafrika och stannade i åtta år så att barnen fick en sammanhängande skolgång.

ciell känsla. — Det var som om att det var slut med argumentationen, att Gud gett mig nog med bevis på att jag skulle bli officer, förklarar han. Han utbildade sig i Johannesburg och placerades sedan på en missionsstation i KwaZulu-Natal. Där fick han arbeta på kontoret men också undervisa i skolan på området. Men redan efter tre månader ville han kliva av och började brottas med Gud igen. Även denna gång blidkade han sig dock och insåg vikten av att göra Guds vilja. Något annat Clive absolut inte hade i planerna var att gifta sig. Han var lycklig som singel och dessutom introvert. — Jag kunde inte se att någon skulle kunna komma så nära utan att kväva mig, förklarar han. Men en norsk kamrat gav honom ett tidningsurklipp på en uniformsklädd kvinna, hennes namn och adress och uppmanade Clive att kontakta henne. Han menade på att de två var väldigt lika varandra. Clive tänkte att det kunde vara intressant med en vän i Norge och började brevväxla med Marianne som hon hette. Också hon är frälsningsofficer. Clive underströk att han inte var ute efter en romantisk relation och hon intygade detsamma. Men snart befann de sig i en situation då de skrev till varandra dagligen. — Skriver man så mycket med någon så skriver man ju om allt, även de djupa ämnena, så jag lärde känna Marianne så mycket bättre än någon annan, påpekar Clive. — Jag blev förälskad via breven, fortsätter han. När han bekände sin kärlek för Marianne undrade hon skeptiskt hur han kunde älska någon han aldrig hade sett men då kontrade han med att hon ju inte har sett Gud men ändå älskar honom. Snart åkte Marianne och hälsade på i Sydafrika och en tid senare ringde bröllopsklockorna i Norge. Vännen som parat ihop dem var också den som vigde dem, men enligt Clive hade 27

om personalen. Det var också den period han uppskattar mest som officer. — Det var några av mina bästa år då jag hade ansvar men också god kontakt med kadetterna i klassrummet och fick bygga upp dem. Mina naturliga gåvor hörde hemma där, anser Clive.

VI ÄR BÄTTRE NÄR VI ÄR TILLSAMMANS OCH JAG ÄR EN BÄTTRE LEDARE PÅ GRUND AV DET.

han haft helt fel angående makarnas likhet. I själva verket är de varandras motsatser. Marianne har omsorg om människor medan Clive är resultatinriktad. Under en bilfärd exempelvis så tänker Clive bara på att komma fram medan Marianne lägger märke till den vackra naturen utanför. De gillar olika mat och Clive är en sportfantast. Men på så vis har de fått varandra att utvecklas. — Vi är bättre när vi är tillsammans och jag är en bättre ledare på grund av det. Idag skulle jag inte kunna tänka mig ett liv utan Marianne tätt inpå. Och jag äter till och med fisk nu, skojar Clive. Alla deras brev finns samlade i en stor kartong. Clive mäter med händerna i luften. — Men vi må bränna breven innan vi dör, säger han och drar på smilbanden. Tanken på dess innehåll får honom att 28

skratta stort och slå handflatorna i knäna. Jag är välsignad som har fått vara med om detta, konstaterar han glatt. På grund av rassystemet fick makarna inte bo i Sydafrika och de fick rådet att välja ett land där de skulle vara någorlunda jämlika beträffande språkkunskaper exempelvis. På så vis hamnade de i England i början på 90-talet. Under de följande sju åren alternerade de mellan England och Norge och två barn såg världens ljus. Därefter kom en efterlängtad flytt till Sydafrika där familjen stannade i åtta år så barnen fick en sammanhållen skolgång. Tre år tidigare, år 1994, hade apartheid avskaffats i landet så för Clive och Marianne innebar det att de nu kunde visa sin kärlek och tillhörighet till varandra trots olika hudfärg. — När Marianne hälsade på mig första gången år 1989 stirrade folk på oss när vi var ute och gick. Vi höll inte ens varandra i handen för vi ville inte provocera men ändå tittade de på oss. Nu bodde vi i ett tidigare vitt område där det fanns en hel del mixade par så det var inget konstigt. Det är ett under hur snabbt Sydafrika kunde ställa om, säger Clive. Clive var den första tiden rektor på Officersskolan där Marianne hade hand

ATT INNEHA CHEFSROLLER har faktiskt inte alls lockat honom och stundvis har han känt sig riktigt irriterad på Gud för att han envisats med att ge honom sådana. Men då har han tillrättavisats och påmints om att han måste veta vem Gud är och att han själv som ledare ska göra det han måste och överlåta det han inte kan till Gud. En utmaning i hans position tycker han är att komma just som ledare till ett nytt land. Då gäller det att sätta sig in i samhället snabbt nog för att hinna uträtta något bra där innan det är dags för en ny tjänst i en annan del av världen. Men Clive tror att hans bakgrund är en resurs. — Jag har rest mer än många andra och det jag har sett i Sydafrika gör att jag tycker det är viktigt att vi finner plats för våra nya landsmän. Vi måste se människor som människor, inte utefter vilken nationalitet eller hudfärg de har, menar han. Han och Marianne är tacksamma över att vara i Sverige nu och det mest väsentliga framöver är att komma igenom krisen kring pandemin. Clive brinner mycket för lärjungaskapet och att det ska förankras i församlingarna via Frälsningsarméns nya visionsarbete ”Välkommen hem – Livet med Jesus.” — Jag vill att det ska vara normalt att tänka att är du frälsningssoldat så är du en lärjunge, då lever du ditt liv med Jesus. Det beror inte på om du har uniform eller spelar horninstrument, säger Clive. Ett av hans favoritbibelord är Lukasevangeliet 24:15 som handlar om hur Jesus efter sin uppståndelse visade sig för sina lärjungar och vandrade vid deras sida. — Det säger allt om mitt förhållande till Jesus. Mitt i lärjungarnas förvirring kom han till dem. Jag har ett behov av Guds närvaro, att han går bredvid mig i livet, avslutar Clive. g

Välkommen Hem – Livet med Jesus

älkommen hem – livet med Jesus, är Frälsningsarméns nya vision, som sjösätts under hösten och ska gälla fram till 2025. Visionen kommer som nästa steg efter ”Jesus till alla” som var namnet på visionen för 2015-2020. — Gud bjuder in oss till gemenskap med honom själv och med hans familj, för att leva det liv som han har tänkt för oss. Vårt uppdrag är att bjuda in andra till Guds familj och livet med Jesus, säger Kjell Karlsten, som är programchef på Frälsningsarmén. — Under temat ”Jesus till alla” har vi levererat budskapet om evangeliet. Med Välkommen hem vill vi betona relationer och erbjuda tillhörighet. Gud och evangeliet förändras inte men kyrkan måste möta samtidens behov för att bli relevant och meningsfull, fortsätter han. Människor har alltid sökt efter trygghet, tillhörighet och att bli sedda. I dagens samhälle är det tydligare än någonsin, och många undersökningar pekar på att ensamheten och rotlösheten ökar. Med den bakgrunden har Frälsningsarméns vision tagits fram i dialog med ledarna för kårerna (församlingarna) och verksamheterna. Viktiga delar har sitt ursprung från ett dygn för unga vuxna som hölls under våren 2019. — Där lyftes bland annat att ”kyrkan måste vara ett hem” för att vara relevant för unga vuxna. Vi har haft otroligt mycket

bra verksamhet, men det har inte i så stor grad som vi önskat lett till att människor har ”hittat hem” till en gemenskap, säger Ewa-Marie Kihlagård, biträdande divisionschef och nationell ungdomssekreterare på Frälsningsarmén. Visionen är nu en förflyttning från att ha varit verksamhetsfokuserade till att

FRÄLSNINGSARMÉN VILL VARA EN TRYGG MILJÖ DÄR MÄNNISKOR KAN BLI HELA TILL KROPP OCH SJÄL OCH DÄR ALLA HITTAR SIN PLATS. bli relationella, från att erbjuda program och tjänster till att skapa gemenskap och delaktighet. — Vi vill gå från att ha varit präglade av vad vi gör till att ha vår identitet i vilka vi är. Vi har byggt ärvt en kyrkokultur med en ”underhållningsdramaturgi”, att förkunna från plattformen till en grupp av åhörare. Det finns en risk att det ska-

bibel & bön

foto : unsplash/ billy pasco

Frälsningsarmén är ett internationellt evangeliskt trossamfund inom den världsvida kristna kyrkan. Vårt budskap är grundat i Bibeln. Vår tjänst motiveras av Guds kärlek. Vårt uppdrag är att sprida budskapet om Jesus Kristus och att utan åtskillnad möta människors behov i hans namn.

VÄLKOMMEN HEM LIVET MED JESUS

par ett ”vi och dom”. Vårt samhälle är präglat av konsumtion och det finns en risk att vi blir en av alla producenter av program och tjänster. Men kanske dagens människor har tillräckligt med underhållning och inte främst behöver fler aktiviteter, säger Kjell Karlsten. ”Välkommen hem – livet med Jesus” ska hjälpa kårer och verksamheter att mer rikta in sig på att skapa relationer, erbjuda tillhörighet, samtala och att bygga Guds rike tillsammans. Frälsningsarmén vill vara en trygg miljö där människor kan bli hela till ande, kropp och själ och där alla hittar sin plats. Vi vill också utmana varandra att se livet som en helhet där vårt vardagsliv och vårt liv i församlingen går tillsammans. — Alla behöver hitta sin funktion i Guds rike. Det personliga lärjungaskapet i vardagen är jätteviktigt. Hela livet med Jesus måste hänga ihop, avslutar Ewa-Marie Kihlagård. g

DIN PROCENT GÖR SKILLNAD. Visste du att du kan välja vart din kyrkoavgift ska gå? www.fralsningsarmen.se/kyrkoavgift

Stridsropet ges ut med fem nummer under 2020. Namnen på medlemmar som befordrats till härligheten, liksom minnesrunor, publiceras på Frälsningsarméns webbsida www.fralsningsarmen.se/medlemssidor. Minnestexter läses även in på Stridsropets ljudtidning.

Välkommen till Barnhörnan, platsen för dig som är eller tänker som ett barn. Här hittar du spännande fakta, bibelberättelser, kluringar och massa annat kul.

foto: shutterstock

Barnhörnan

TEXT: GABRIEL WAHL

foto: shutterstock

Dagens bibelord Psalm 23

En psalm av David.

Dagens ord

Herde HERDE KALLAS EN PERSON som jobbar med att valla betande djur, ofta får. Att valla betyder att herden visar fåren vart de ska gå, får är flockdjur och herden blir deras ledare. Herden skyddar också fåren mot rovdjur som försöker äta upp dem. Fåren förstår att det är bra för dem att följa herden för det ger dem både mat och skydd.

Herren är min herde, mig ska inget fattas. Han låter mig vila på gröna ängar, han för mig till vatten där jag finner ro. Han ger liv åt min själ, han leder mig på rätta vägar för sitt namns skull. Även om jag vandrar i dödsskuggans dal fruktar jag inget ont, för du är med mig. Din käpp och stav, de tröstar mig. Du dukar för mig ett bord i mina fienders åsyn, du smörjer mitt huvud med olja och låter min bägare flöda över. Ja, godhet och nåd ska följa mig i alla mina livsdagar, och jag ska bo i Herrens hus för alltid.

Vad kan vi lära oss av bibelordet: En fåraherdes jobb är att se till att fåren mår bra och har vad de behöver. På samma sätt vill Gud vara en herde för oss människor och hjälpa oss vila när vi är stressade, få frid när vi är oroliga, ge oss ny kraft när vi är trötta, hjälpa oss ta rätt beslut, skydda oss från faror och leda oss till platser som är bra för oss. Det är saker vi kan be Gud att hjälpa oss med. Nu är sommarlovet över och för många har livet förändrats, till exempel genom att börja på en ny skola. När livet förändras är det lätt att bli orolig, vi människor vill ha kontroll och oroar oss ofta när vi inte vet vad som kommer hända. När vi är oroliga är det skönt att tänka på att Herren (alltså Gud) är vår herde, vi är aldrig ensamma. Bibeltexten är hämtad från Svenska Folkbibeln.

färglägg!

’

Vill du veta vad som händer för barn och unga inom Frälsningsarmén så kan du prenumerera på vårt nyhetsbrev. Där berättar vi om läger och andra spännande aktiviteter. Gå in på fralsningsarmen.se/ung för att registrera dig!

KAN DU HITTA vilka tio saker som saknas i den högra bilden?

Läs svaren i spegeln!

Visste du att?

’

På Nya Zeeland bor det 30 miljoner får, men bara fem miljoner människor. Alltså bor det sex gånger fler får än människor på Nya Zeeland.

färglägg!

I Sverige bor det ungefär en halv miljon får.

Kalendern Under oktober och november arrangerar Frälsningsarmén tre ungdomshelger och fyra Jätteroliga Superhelger för barn (JS-h elger). Gå in på fralsningsarmen.se/ung för att läsa aktuell information och anmäla dig. Åldersindelning: JS-helger: 7-12 år Ungdomshelger: 13 år och uppåt Helgerna följer rådande restriktioner.

.tedärt allil ted ,nesum ,neksam asor ned ,nednuh allil div ammolb ne ,neliräjf ålb ned ,arö snednuh arots ned ,teråf atsnim ted ,num steråf div neporglims ,teråf mo regöh llit teib ,anralgåf va nE :ticaf lef oit nniF

Finn tio fel

Tips!

världen | Nederländerna

Nya vägar att möta människors behov Corona-restriktionerna tvingade Frälsningsarmén i Nederländerna att stänga ned stora delar av verksamheten. Bland annat blev arbetet för personer i hemlöshet lidande. Men snart hittade man nya vägar som även kan ge positiva effekter framöver. TEXT: EVA GUSTIN FOTO: FRÄLSNINGSARMÉN 32

Under julen kommer många till Frälsningsarmén i Almere för ekonomisk hjälp, gemenskap och mat.

världen | Nederländerna

PÅ GRUND AV REGERINGENS CORONARESTRIKTIONER TVINGADES VI STÄNGA DÖRRARNA TILL VÅRA KÅRER OCH GRANNCENTER.

Frälsningsarmén i Nederländerna genomförde i våras en coronakampanj kring hemlöshet: “Stanna hemma, hur då?!” Snigeln frågar snäckan: “Lätt för dig, men vart ska jag åka...?”

ntalet personer i hemlöshet har de senaste åren ökat i Nederländerna och Frälsningsarmén driver flera akutboenden och sociala boenden runt om i landet. I Nederländerna har Frälsningsarmén en lite annorlunda struktur än i andra länder. Verksamheten är uppdelad i två delar – en kyrklig del och en professionell organisation för vård och socialt arbete. Den senare går under namnet W&G (Welzijns- en Gezondheidszorg). — Men för människor utanför organisationen är allt samma Frälsningsarmé, säger Jojanneke van Schaik, som tillsammans med sin make Jan-Willem är kårledare i Almere. Det mer resurskrävande sociala arbetet fördes över till W&G 1988, medan praktisk hjälp och grundläggande stöd och råd blev kvar inom kårerna (församlingarna). Dessa driver även second hand-butiker och hjälper de utsatta genom utdelning av mat och hjälp med praktiska saker.

W&G har i dag vuxit till en väldigt stor organisation med flera tusen medarbetare. De flesta är bekännande kristna, men många tillhör andra kyrkor än Frälsningsarmén. I januari 2020 startade programmet ”Faith in the Neighbourhood” (Tro i grannskapet), som drivs gemensamt av kyrkan och W&G med fokus på att stärka lokala grannskap. — Kyrkan och det sociala arbetet blev mer och mer separerade fram till en punkt när vi insåg att vi behövde bli EN armé igen. Med grannskapsprogrammet vill vi visa att vi tror på invånarna i dessa områden, bygga nya nätverk och sprida det kristna budskapet, berättar Jojanneke van Schaik. Kåren i Almere har också ett nära samarbete med W&G och den första söndagen varje månad åker en grupp med en kårmedarbetare och några volontärer till ett socialt center eller akutboende i Almere och har en kort samling, musik, delar Guds ord och samtalar med gästerna.

— Det ger en stunds frid i centret och både vi och gästerna ser fram emot det. För mig är Frälsningsarméns främsta uppgift att finnas till för dem som inte har något, lyssna på dem och berätta för dem att Gud älskar dem. Det är viktigt att vi går till dem i stället för att vänta på att de ska komma till oss, säger Jojanneke. Jojanneke van Schaik har en bakgrund som sjuksköterska och hennes man arbetade i IT-branschen medan de båda var frälsningssoldater. — Många frågade oss om vi inte skulle bli frälsningsofficerer, men vi viftade alltid bort det. Men när vi just hade fått vårt andra barn talade Gud till Jan-Willems hjärta när vi sjöng sången “Allt jag ger till dig”, och sade: “Du ger mig inte allt, bara en del.” Vi bad och lade våra liv i Guds hand och nästa morgon bestämde vi oss att bli officerer, säger Jojanneke. Efter utbildning och tre års tjänst tillsammans tog de över ledarskapet för Almere, som är en av de största kårerna i det nederländska territoriet. Under våren påverkades arbetet i Almere liksom i hela landet av coronapandemin och de restriktioner som myndigheterna införde. — På grund av regeringens coronarestriktioner tvingades vi stänga dörrarna till våra kårer och granncenter. Vårdinstitutionerna stängdes för besökare och många äldre led mer av att de inte fick träffa familj och vänner än av coronahotet, berättar Jojanneke. 33

världen | Nederländerna

Frälsningsofficererna Jan-Willem och Jojanneke van Schaik är kårledare i Almere.

VI FICK BÖRJA TÄNKA ANNORLUNDA OCH BLEV MEDVETNA OM ATT MYCKET AV VÅRT ARBETE HADE FOKUS PÅ VÅRA LOKALER. De sociala centren drabbades hårt då gästerna inte fick gå ut längre. Stressen över risken att bli sjuk förstärktes av sysslolösheten och bristen på privatliv. De som visade symptom blev tvungna att stanna på sina rum. När de befint34

liga lokalerna inte räckte till inledde Frälsningsarmén på flera håll i landet samarbeten med olika hotell och semesteranläggningar för att tillfälligt kunna tillhandahålla boende där. — Det var en utmanande tid. Till en början såg jag mest vad vi inte kunde göra, men nu har jag lärt mig fokusera på vad vi kan göra, säger Jojanneke. Till exempel gällde det att snabbt komma på nya vägar att hålla kontakt med människorna i grannskapet. Medlemmarna, som man hade telefonnummer till, var lättare att hålla kontakten med. Andra, som brukade besöka centren, var en större utmaning. — När människor inte kunde komma till oss för att äta så började vi åka ut med måltider till dem som behövde i stället. Vi fick börja tänka annorlunda och blev medvetna om att mycket av vårt arbete hade fokus på våra lokaler. Jojanneke framhåller att Frälsningsarmén inte grundades för att vara i en byggnad, utan för att William Booth såg människors behov. — Och behoven ser vi inte om vi stannar i våra byggnader, utan bara när vi går ut och möter människor där de är. Vi kan inte heller bara prata om Jesus inne i våra byggnader, utan behöver visa Jesus för människor utanför. Bara genom att Frälsningsarmén syns utomhus kan vi visa att vi lever ut vår identitet i Kristus. Bara så kan vi bli levande vittnen för Guds kärlek, slår hon fast. Men hon pekar också på betydelsen av att använda sig av modern teknik och att det har utvecklats en lång rad bra idéer där man har spelat in videos, använt sociala medier och verktyg som Zoom och Skype. När det gäller gudstjänsterna övergick Frälsningsarmén i Nederländerna till en nationell live-sändning via webben, från olika kårer varje vecka. Men även användandet av traditionell telefoni har kunnat utvecklas. — Telefonsamtalen har blivit djupare och jag avslutar nu alla samtal med en bön, säger Jojanneke.

Hon menar att det nu är viktigt att fortsätta fokusera på att bli relevanta för de grannskap som kåren är en del av. — Det handlar om lärjungaskap där vi lever och arbetar. Och smågrupper är jätteviktigt, speciellt så länge möjligheterna att hålla större gudstjänster och samlingar är begränsade. Till sist handlar det om att tjäna Gud genom att tjäna människor. Och det är inte sättet vi gör det på som är viktigt utan att vi faktiskt gör det, avslutar Jojanneke. g

fakta Frälsningsarmén I NEDERLÄNDERNA Startade: År 1887. Antal kårer: Cirka 60 kårer och utposter. Grannskapscenter på cirka 110 platser. Antal soldater, civilmedlemmar och juniorsoldater: cirka 5 000 st. Officerer i aktiv tjänst: 100 st. Anställda: Cirka 7 000 st. Volontärer: Cirka 14 000 st. Antal personer i hemlöshet i Nederländerna: 18 000 år 2009, 40 000 år 2019. Organisation: Verksamheten är uppdelad i en kyrklig del och en professionell organisation för vård och socialt arbete, W&G (Welzijns- en Gezondheidszorg). Dessutom ingår det flera stiftelser i organisationen; en som hanterar second hand-verksamheten, en som har hand om insamlingsarbetet och en omfattar funktioner som IT, HR och kommunikation.

bibel & bön

Befordrade till härligheten

Världen ber för människohandelns offer DEN 27 SEPTEMBER har Frälsningsarmén världen över den årliga bönedagen för människohandelns offer. Som vanligt bjuder verksamheterna in till bön som även innefattar förövare och dem som står i frontlinjen för bekämpningsarbetet. Temat för i år är ”Hela brutna relationer!” efter bibelordet

i 2 Korintierbrevet 13:11: ”…var glada, låt er upprättas och förmanas, var eniga och håll fred. Då ska kärlekens och fridens Gud vara med er.” Ett nytt redskap för dagen är boken ”Fight for Freedom”, Frälsningsarméns guide för kampen mot det moderna slaveriet. g Teresia Jansson

Dikt i Coronatider

Som träden släpper sina höstlöv till marken får vi tacka för det som burit frukt och släppa det som är förverkat. Låt oss behålla kraften i vårt livs stam, den som kommer från dig. Påminn oss om att du är oföränderlig, var vi än befinner oss på vägen. I hälsa, sjukdom, misslyckanden eller framgång, är du densamma. Och hos dig segrar alltid livet genom Jesus Kristus. Amen.

Det har sagts att det är svårt få gamla (hundar) att sitta. Om motsatsen skulle bevisas, var det nödvändigt att sprida en världsvid smitta? Men, nu är det som det är och vi håller oss inne. Kanske dock en kort promenad för att rycka upp vart sinne.

illustration: vecteezy.com

foto: unsplash/simon berger

Gode fader,

För att orka sitta still bör man träna, och se’n är det helt okey att kaffe med kaka förtjäna. Vi har ett enskilt litet gym i källaren minsann, fem da’r i veckan och vi hoppas kakan den förbrann.

Morgan Almström, soldat i Oskarshamn, bosatt i Trollhättan Ing-Marie Andersson, Skillingaryd Pirkko Ziethén, Karlskrona Gun-Britt Gregefors, Jönköping Gunnar Gregefors, Jönköping Hjalmar Lundborg, Ronneby Bengt Holmertz, Mjölby Gunilla Silverberg, Malmö Gunhild Gustafsson, Stockholm Anders Johansson, Skillingaryd Sven-Olov Carlsson, Skillingaryd Leif Andersson, Skillingaryd Marianne Hellqvist, Stockholm Paul Forsell, Stockholm

Be för Frälsningsarméns ekonomiska situation i konsekvenserna av coronaviruset.

Den ena av oss gjorde re’n i mars upp ett schema. ”Nu i vår, när vi är hemma, ska städning bli vårt tema.” Så varje dag ett skåp eller hylla, rensa och sortera. Men ibland blir det tvärstopp: ”Spara eller kassera”? Från balkongen kan vi faktiskt se Skansens Breda Blick. Det är inte utan att minnet då får sig en kick. Tänker på alla kongresser med marscher och blås. Minnen som hjärtat då griper. En bra diagnos! Men, att på söndag från möte vara tvungen stanna hemma det är allt, milt sagt, ett särdeles besvärligt dilemma. En sådan helig vana vi vill snarast ha tillbaka, ju förr dess bättre, det hoppas Gunnar med maka. Gunnar Kronberg, frälsningssoldat, Templet

Posttidning B Stridsropet Box 5090 10242 Stockholm

BEGRÄNSAD EFTERSÄNDNING Vid definitiv eftersändning återsänds försändelsen med den nya adressen på baksidan (ej adressidan)

sista ordet

Små och stora händelser i coronatid

foto : jonas nimmersjö

VI HAR LEVT I CORONAKRISEN ett bra tag och ännu är det inte över. Det kommer att gå över och den dagen blickar vi alla fram emot och väntar på och om vi ändå vore där. Under den här tiden har vi talats vid på telefon och Skype och som församlingsledare har jag försökt att ringa så många som möjligt av dem som är isolerade. Det har blivit de små händelsernas samtal och likadant har det varit på Facebook. Vi har lagt ut bilder på pyntade hem som ingen har besökt och på ensamma, distanserade promenader. Det har varit de små händelsernas tid. Ändå har jag upplevt en av de största händelserna i mitt liv. En händelse jag aldrig kommer att glömma, som berörde mig och min man på djupet. Under den här tiden fick vi en solig lördagseftermiddag ta farväl av en god vän och frälsningssoldat i Södertälje. Det blev en fin begravning, men med få deltagare på grund av coronaviruset. Så många fler hade velat delta och säga farväl till en trogen och genuin soldatkamrat. Efter begravningen bars kistan ut till begravningsbilen till tonerna av sorgemusik av musikkåren som var starkt decimerad på grund av situationen. Vi stod där, en liten grupp vid de florbehängda fanorna framför kårlokalen för att delta vid vår väns sista färd. Men där på andra sidan gatan där stod de, frälsningssoldaterna som inte fått vara med på begravningen. Där stod de med avstånd till varandra. Och längst fram stod en av musikanterna i full uniform med sitt eufonium och spelade med på långt avstånd från musikkåren som han vanligtvis spelar med i. Där stod de och hälsade med honnör på Frälsningsarmévis när bilen med kistan passerade. Detta är ett av mitt livs starkaste minnen nu och jag kommer att bevara det. För det säger något till oss. Det säger att det finns något som håller oss samman, en gemenskap som är unik. En gemenskap i tro på vår Herre, Jesus Kristus, vår frälsare. Och den gemenskapen slår man inte sönder, inte ens med ett coronavirus. Mildred Färjsjö

Frälsningsarméns tidning Stridsropet nr 4 - 2020

Articles inside

Välkommen hem

Professionalism

Förälskad i Jesus

När Guds vilja får styra

Fortsätter stötta under pandemi

Vasakåren online