Återvätning är ett sätt att tända hopp

En färgsprakande soluppgång, en långsam promenad i en susande skog och vårkvittrande fåglar i busken intill. Vi är många som njuter av det goda som skapelsen bjuder oss. Det vill vi fortsätta att göra och det vill vi att våra barn och barnbarn ska kunna göra.

Vi behöver påminna oss om hur människor och nationer genom historien överträffat sig själva och gjort det som ingen trott var möjligt. Kristen tro bärs av erfarenheten av att det till synes omöjliga kan bli verklighet. Det gäller att ha stor ödmjukhet inför de utmaningar som klimatkrisen ställer oss inför, och samtidigt våga agera.

Vi har tillsammans nyss fått fira påskens glädje. När det gäller klimatförändringarna kan påskaftons ovissa väntan ibland kännas som en mer verklig bild. Är det rimligt att ta ut glädjen och segern i förskott? Det hör till människans storhet att vi kan göra flera saker samtidigt. Vi kan lära av det förflutna, leva i nuet och samtidigt blicka framåt.

Kyrkan bärs av tron på det otroliga –att Jesus Kristus har uppstått och lever! Han möter sina vänner med ord som

Frid och Var inte rädda. Orden från det förflutna har burit generationer av kristna i oroliga tider. De har fått människor att omvandla oro och rädsla till medkänsla och kärlek. De har gett människor hopp, mening och riktning i tider av ovisshet.

När det gäller klimatförändringarna och skapelsens framtid gäller det att pröva varje möjlig förändring och förbättring, att se att det är många delar som tillsammans kan hjälpa oss i rätt riktning. I dag släpper vårt lands dränerade torvmarker ut mer än personbilstrafiken. Det finns alltså stora möjliga vinster om mark som har förlorat sin väta får den tillbaka. På den mark Göteborgs stift förvaltar har vi två avtal med Skogsstyrelsen om återvätning. Det rör sig om en yta så stor som 11 fotbollsplaner, ungefär 5,3 hektar mark. Vi har ytterligare två avtal på gång om sammanlagt 11,7 hektar och letar vidare efter fler områden.

Rent praktiskt innebär återvätning att grävda diken täpps till och att vattnet på sikt ska återvända. Målet är att hela området ska bli orört och ingen framtida skötsel av något slag genomföras. Att skapa områden som binder mer kol än de släpper ut i form av koldioxid och metangas – hjälpa i stället för att stjälpa. Förutom minskade utsläpp får vi en ökad biologisk mångfald i markerna, en bonus som heter duga.

Som människor behöver vi konkreta handlingar som tänder hopp och ger ny kraft. Jag ser hoppfullt på att frågan med återvätning lyfts som en del i att hantera klimatkrisen. Att plugga igen våra diken är inte hela lösningen, men vi måste göra allt vi kan för att rädda vår planet. Och Gud såg att det var gott! För mig är det en kallelse att vända blicken mot framtiden med ett hopp om att förändring är möjlig. Uppgivenheten ska inte få sista ordet.

Tillsammans får vi låta påskens jubel över att ljuset övervinner mörkret blåsa in hoppets vind i oss och forma våra handlingar. Påsken handlar om Guds passion för sin värld – om vägen genom död till liv. En väg som med Guds hjälp är möjlig att vandra. I hoppet är vi räddade, säger aposteln Paulus. Ett hopp, som är tryggt förankrat i Guds löften och nyskapande kraft. Och som bjuder in oss alla att vara delaktiga i rörelsen från mörker till ljus.

+Susanne