En pedagogik som ger hopp och handlingskraft

Ekopedagogiken tar fasta på hur människan ska kunna förändra sina tankar, attityder och värderingar för att ge handlings- och samverkanskraft. Ett särskilt studiematerial finns tillgängligt via studieförbundet Sensus.

Lärandet för hållbarhet har identifierats som en nyckelstrategi av FN och Sveriges regering för att nå globala hållbarhetsmål. Men vad är det för lärande man har i åtanke? Vi har under det senaste decenniet matats med fakta om vad som sker med naturen och klimatet och vilka förödande konsekvenser detta kommer att medföra. Ändå sker inte den omställning som världen och vår planet behöver. Varför?

Frågan har blivit central för flera klimatforskare. Det saknas fler perspektiv än de tekniska, ekonomiska och politiska som ofta dominerar i den offentliga debatten. Vi behöver också kunskap om människan som individ och som kulturell varelse. Vilka kulturella berättelser, värderingar och attityder påverkar våra tankar och handlingar? Ja, vi behöver åter lyfta fram och reflektera kring de existentiella frågorna: Vem är människan? Vad utmärker ett gott och rikt liv? Varför är vi här? Om kunskapen skall åstadkomma förändring behöver vi också komplettera med en pedagogik.

Ekopedagogik är en rättighetspedagogik som knyter samman människans och naturens rättigheter. Den har sina rötter i de förtrycktas pedagogik som utvecklades av pedagogen Paulo Freire i Brasilien på 1960-talet. Han visade på att människan har förmåga att förändra sina tankar, attityder och värderingar. Hon kan befrias från passivitet och fyllas av längtan, hopp och handlingskraft att agera via en lärprocess där hela människan får vara med – hennes tankar, känslor, erfarenheter och drömmar. Lärandet sker genom ömsesidiga möten med andra människor, med naturen, med sig själv och med världen. Deltagare får möjlighet att lära med och av varandra genom dialog och kritisk reflektion där det inre och det yttre går hand i hand, i en lärmiljö som bygger på tillit och respekt. Ekopedagogiken vill bidra till att stärka människor att frigöra hopp och handlingskraft som medskapare av en hållbar fredskultur med alla levande varelser. Det är ett sammanhang och ett lärande som knyter ihop huvud, hjärta och hand i relation till klimatkrisen.

Ekopedagogik är inte en teori utan en lärprocess som vägleder deltagarna via åtta förhållningssätt. Först fokuserar deltagarna på fyra inre förhållningssätt som speglar existentiella frågor. Dessa lägger en grund för att sedan gå vidare till fyra yttre förhållningssätt som stärker handlings- och samverkanskraft.

Idag finns det ekopedagogiska studiecirkelmaterialet: Hur vi skapar fred med jorden , framtaget i ett samarbete mellan Svenska kyrkan, Sensus och Medskaparna. Det är en del av Svenska kyrkans satsning Färdplan för klimatet.

Materialet vill bidra till framväxten av trygga lär-gemenskaper i det lokala och vägleda deltagarna via de åtta förhållningssätten. Målet är att stärka självorganisering och delaktighet så att människor tillsammans upptäcker den inneboende kraft som finns i att vara medskapare av en hållbar fredskultur. Genom fokus på teologiska och existentiella samtal i kombination med handling, fördjupar studiecirkeln förståelsen för vår roll och vårt ansvar i hållbarhetsarbetet.

Studiecirkeln är uppdelad i fem träffar och utformad utifrån flera texter. Den knyter an till Svenska kyrkans Färdplan för klimatet och dess uppsatta mål, särskilt om värderingsförändring och klimatarbetet som kyrkans uppdrag.

Text: Jenny Rogestedt

Bild: Sensus/Medskaparna