Ickevåld – en motpol till militära lösningar

I en tid när försvarspolitik står högt på agendan vill Stefan Risenfors från Kristna fredsrörelsen lyfta frågan om ickevåld. Han menar att de avvikande motkulturella rösterna behövs som allra mest just nu.

Kriget i Ukraina maler på till synes utan slut med ständigt nya offer. I Gaza räknas de döda i tiotusental när stadsdel efter stadsdel läggs i ruiner. Västvärlden rustar upp sina vapenarsenaler som den inte gjort sedan kalla krigets dagar. Sverige ansluter sig till Nato utan någon djupare diskussion om konsekvenserna. Militärer och politiker uppmanar oss att vara beredda på krig.

Men det finns motröster. Kristna fredsrörelsen bildades 1919 av människor som drevs av övertygelsen att det är oförenligt med kristen tro att bära vapen och delta i krig. Till inspiratörer under åren kan Mahatma Gandhi och Martin Luther King räknas.

I dag är människor med olika tro med, enade som de är i övertygelsen om ”ickevåldets transformerande kraft”. På 80-talet var fredsrörelsen stor, kampen gällde då bland annat motstånd mot kärnvapen som placerades ut på båda sidor om järnridån. Ett stort nordiskt fredsmöte 15 maj 1982 på Ullevi samlade 100 000 personer med kravet på ett kärnvapenfritt Norden. Men sedan har aktiviteterna dalat.

Stefan Risenfors har varit med sedan tidigt 80-tal och startade lokalgrupper av Kristna Freds i såväl Lund som Göteborg. Nu är han t f kyrkoherde i Varberg under våren, en stad som har en särskild fredstradition (se faktaruta).

Han är besviken över utvecklingen – men inte uppgiven.

– När världen ser ut som den gör måste några sätta klackarna i marken och streta emot, det finns ett stort behov av eftertanke. I media är de enda experterna som uttalar sig militära. I Göteborgsposten frågades häromdagen: Var finns fredsrörelsen?

Ja, var finns den?

– Vi finns men vi släpps inte fram. När det plötsligt är väldigt inopportunt att vara pacifist, då behöver inte minst vi kristna stå fasta. Tar man in Jesus i de här frågorna, så får man ett helt annat perspektiv.

Hur grundar du ickevåld i din kristna tro?  – Grunden i skapelseberättelsen är att Gud skapar människan till sin avbild, alltså finns det något av Gud i varje människa, och då har jag inte rätt att kränka detta gudomliga genom att ta liv. Pacifism handlar om att, som Paulus säger, besegra det onda med det goda.

Det ”rättfärdiga kriget”, ett begrepp Augustinus myntade och som många kristna omfattar, hur ser du på det?

– Då har man avlägsnat sig från Jesus. Tänk tanken att Jesus har en k-pist i handen, det går inte. Det ser jag som den kristna kyrkans främsta uppgift; att föra in Jesus, hans obekväma närvaro, in i samhälls- och militärdebatten.

Stefan Risenfors i Varberg kyrka.

Vem tror du kommer att lyssna på det?  – Vi får vädja till det mänskliga, att se det värde varje människa har. ”En papperslapp gjorde dessa människor till våra fiender, en papperslapp kan lika snabbt göra dem till våra vänner”, för att citera författaren Erich Maria Remarque.

Vad säger du till dem som tycker att du är naiv?  – Då är Jesus också naiv. Och de martyrer som vägrat ta till vapen är också naiva. Om vi är likt en röst som ropar i öknen, okej då, hellre det än vara en medlöpare då västvärlden skenar in i militarismen. Vi behöver inte vara passiva, vi kan åstadkomma mycket mer hållbar fred med andra metoder, om vi bara börjar bygga freden innan den väpnade konflikten bryter ut. Vi måste vädja till de andras medmänsklighet.

Lyssnar Putin och hans män på tal om medmänsklighet?

– Han är fostrad i militärt tänkande och är fast i en förvriden verklighetsuppfattning. Vi får vädja till goda människorna i Ryssland.

Hur ser det ut i våra församlingar, är ickevåld ett samtalsämne?

– I alltför liten grad, där tror jag att vi i hög utsträckning är en spegel av samhällsopinionen. Vi har svårt att vara saltet, vi är så utsatta för den krypande progandan i vår kultur, det gäller ju också ekonomin och materialismen.

– Församlingarna är ju i sig själv fredsgrupper, som åberopar Jesu fredsbudskap; att inte löna ont med ont, peka på en annan väg, också om den går emot förnuftet. Vi måste ha hoppet i centrum, att det som verkar omöjligt kan bli möjligt. Jämför med när elva stukade lärjungar gick ut enligt missionsbefallningen, hur rimligt var det att kristen tro skulle spridas över världen. Vi måste våga tro på den radikalitet i kärleken som Jesus förkunnar.

Kristna freds vill att skolan ska ha undervisning om fred och ickevåld inskrivet i läroplanen, detta kopplat till FN:s globala mål om ”främjandet av en kultur av fred, ickevåld och globalt medborgarskap samt värdesättande av kulturell mångfald och kulturens bidrag till hållbar utveckling”. Kristna freds erbjuder sig att hjälpa till med den saken.

– Det låter fullt rimligt. Se hur skolorna i Ryssland matar barnen med militärisk hardcore nationalism. Vi skulle behöva en moteld och peka på pacifistiska budskap i alla världsreligioner, säger Stefan.

Hur ska vi finna hopp?

– Genom att ta in Jesus i debatten, då får vi ett annat och nytt perspektiv som ger hopp.

Varberg har ju en särskild fredshistoria. Vad tänker du om den?

– Jättekul, fint att den traditionen finns här, det kan man sannerligen inte finna överallt.

Hur ska den förvaltas?

– Genom att hålla frågorna vid liv och samarbeta med människor av god vilja. Där kan vi hitta varandra, och också skapa bryggor till dem som är nyfikna på kristen tro. Vi drar oss för att dra in Jesus, de mest radikala bitarna i hans undervisning har vi lätt att sopa under mattan. Fredsbudskapet har inte varit kontroversiellt på länge, men nu är det så. Desto större anledning för oss som ser oss som kristna och vill följa Jesus att lyfta fram just de radikala och kontroversiella sidorna, även om det provocerar. Då kommer vi närmare kärnan i kristen tro.

Text och foto: Lasse Bengtsson

STOD FN:S VAGGA I VARBERG?

I juni 1915, mitt under första världskriget, samlades representanter från 200 organisationer runt om i Norden till ”Allmänna fredskongressen” på Rosenfredsskolan i Varberg. Inbjudan kom från kyrkor, arbetarrörelsen, kvinnorörelsen och fortbildningsorganisationer. Delegaterna tog fram strategier för en hållbar fred och skickade budskap till världens ledare. Kongressen blev ett startskott för internationellt fredsarbete och många ser mötet som ett embryo till Nationernas förbund, senare FN.

Sommaren 2015 firades hundraårsjubileet med en lång rad arrangemang runt om i kommunen under temat ”Varberg Calling for Peace”. I dess anda bildades nätverket Varberg För Fred med ett 20-tal kyrkor, föreningar, studieförbund och partier som deltagare. Nätverket ordnar möten och manifestationer några gånger per år då man fokuserar på frågor kring klimat, fred och mänskliga rättigheter, ofta i Varbergs kyrka.