Barn, glädje och kärlek i Barnens gudstjänst

En gång i månaden firas Barnens gudstjänst i Masthuggskyrkan i Göteborg. En gudstjänst som skapats tillsammans med barnen.

Barnen och deras föräldrar droppar in och pedagogerna Susanne och Elisabeth tar emot. Prästen Joakim startar samlingen en stund innan gudstjänsten ska börja och de går igenom vad som ska hända. Ivriga händer sträcks upp och vill hjälpa till, även om det är lika självklart att bara få vara.

Förutom barnen är ett stort hjul centralt i gudstjänsten. Här snurras innehållet fram, med förväntan och nyfikenhet över vad som ska komma härnäst.

Axel ska läsa dagens bibeltext och han övar tillsammans med prästen Joakim.

– Det här är den roligaste gudstjänsten i hela världen, säger Axel.

Han har gått på Barnens gudstjänst i flera år. Nu är han nio år och han har varit delaktig i alla delar som finns på hjulet: bibeltext, procession, predikan, bön, välsignelse och tre olika psalmtillfällen. De sjunger alltid samma psalmer, det skapar en igenkänning och det blir enkelt, för både barn och vuxna. Dagens predikan är en film som spelats in i barnverksamheterna. De flesta av barnen som kommer på gudstjänsten kommer också till kyrkan under veckan.

– Jag har inte snurrat på hjulet på jättelänge, konstaterar Axel lite besviket, men idag är det andra som får snurra.

Barnen sätter sig på den gröna mattan längst fram i kyrkan intill barnens altarskåp och hjulet, det är här gudstjänsten händer. Några har tagit på sig en mässhake, en stola eller änglavingar. Några ligger ner, andra sitter tätt intill en kompis och några tillsammans med en förälder. Det finns stolar att sitta på för dem som vill. Få sitter i bänkarna längst fram. Prästen Joakim sätter sig också på mattan.

Alla som vill får gå med i processionen. Idag är det Billie som bär processionskorset.

Sonja och Vera inleder gudstjänsten. De tänder ljus och hälsar välkomna.

– I den här gudstjänsten får du vara präst, ängel eller bara dig själv, säger Sonja.

Mitt i gudstjänsten snurras procession fram. Både barn och vuxna är snabbt på tårna. Det är ett uppskattat inslag. I dag är det Billie som bär korset, något hon längtat att få göra.

– Det är spännande att få bära korset och jag testade att bära i torsdags, det är Guds kors, säger hon innan gudstjänsten börjar.

– Jag har velat göra det för jag såg en kompis göra det en annan gång, säger hon. Bredvid sitter kompisen Elke som är med för första gången i kyrkan. Hon är lite bekymrad över Billies mässhake, i vitt och guld.

– Är inte den lite opraktisk när du ska bära korset? frågar Elke.

– Jag valde den för att den är snygg, säger Billie och fingrar på guldbrodyren och tror att det ska gå bra.

Processionen går runt i kyrkan, Billie håller korset stolt och högt så att det tydligt syns. Och mässhaken är inget problem. Andra barn bär ljus, en ikon och någon en oblatask. Jonas är musiker under gudstjänsten och följer med runt i kyrkan medan han spelar dragspel. Både barn och vuxna nynnar med och det är ett glatt följe som kommer tillbaka längst fram i kyrkan där det återigen ska snurras på hjulet.

När välsignelsen dras fram vet alla barnen vad de ska göra. De ställer sig upp och sträcker upp sin ena hand med handflatan ut mot varandra och ut mot alla som är i kyrkan.

– Välsignelsen är en hälsning från Gud och han vill att det ska gå bra för oss, och vi har Guds ansikte i handen när vi tillsammans läser välsignelsen, säger Joakim som läser först. Barnen och övriga gudstjänstbesökare läser efter.

Bära ett ljus, skriva bönekort eller ta emot en strut med popcorn av präst Joakim – barnen är delaktiga i alla gudstjänstmoment, på sina villkor.

På sista snurret för denna söndag kommer bönen fram. Det bli återigen rörelse i kyrkan. Joakim förklarar att det finns flera olika stationer. Det går bra att rita sin bön, skriva en bön, tända ljus, viska sin bön i en bönestrut eller välja ett känslokort. Sedan lägger man bönen i en korg som Ernst-Henry och Axel håller fram.

Pedagogen Elisabeth hjälper barnen vid ljusbäraren och pedagogen Susanne står vid känslokorten. Ett vördnadsfullt sorl sprider sig och de flesta av barnen går till olika stationer.

När det är dags att samla ihop oss igen tar Axel tag i mikrofonen.

– Nu lyssnar vi på snubben i glasögon och skägg, säger han och syftar på prästen Joakim. Axel, Ernst-Henry och Joakim läser tillsammans upp de böner som lämnats.

– Ja, säger Axel för varje känslokort där det står glad.

Joakim avslutar med att läsa Vår fader, ett bärande element som finns med i varje gudstjänst och vid varje samling i barnverksamheten. Fast det är inte slut. För enligt Love och hans kompis är det nu det bästa kommer. Glass och popcorn. De lutar sig mot altarringen och njuter medan de äter. (Och jag får förklaringen till varför det står en popcornmaskin intill barnens altarskåp)

– Det här är bästa platsen och vi sitter här varje gång, säger Love bestämt. Och onekligen är det en bra plats och de har full koll på vad som händer. Nedanför breder kyrkorummet ut sig där barn och vuxna umgås och pratar. De vuxna med kaffekopp i handen medan barnen äter upp sina popcorn eller det sista av glassen. Det är tydligt att det är en gudstjänst med mycket glädje som just avslutats.

Det finns flera bönestationer under gudstjänsten och många sätt att utrycka sin bön.

Jessica är en av föräldrarna som brukar komma till gudstjänsten, även om hennes dotter Sally är tre år och ännu inte börjat vara med “på riktigt”. Dottern vill gärna använda mikrofonen så hon kommer säkert att läsa dagens bibeltext om några år.

– Det är en fantastisk gudstjänst, säger Jessica, och ett fint tillfälle där barnen får lov att vara delaktiga på sina villkor.

Barnen får ta plats både i gudstjänstens innehåll och i kyrkorummet. En lust att upptäcka med glädje och nyfikenhet. Utan att vara låsta vid ett vuxet synsätt eller utifrån hur det “brukar vara”.

– Vi är lyhörda för barnens lust och kreativitet. Vi formar tillsammans och ändrar om när det behövs, vi har ingen metod utan ett synsätt. Det ska vara barnvänligt men inte barnsligt, säger Joakim. Det är barn, glädje och kärlek som både känns och syns i Barnens gudstjänst.

– Barnen måste också få möjlighet att umgås med Gud, säger Susanne när de sista lämnar kyrkan och det är dags att plocka undan för den här söndagen.

Text: Tina Augustsson

Foto: Kristin Lidell

Krönika | Alice Källberg