Ledare: Kartan och kompassens betydelse

Ledare | +Susanne Rappmann

Kartan och kompassens betydelse

Hösten 1982 åkte jag som utbytesstudent till USA. I den överfulla resväskan låg min röda konfirmationsbibel nerpackad. Den var i det närmaste oöppnad men jag var fast beslutad om att sträckläsa den under det kommande året. Jag var nyfiken på innehållet och sökte klarhet i min tro på Gud.

När jag återvände till Sverige hade tron på Gud fördjupats och bilden av kyrkan vidgats. Men Bibeln förblev till stora delar oläst. Känner du igen dig? Mitt misstag var att jag klev in i Bibelns snårskog med allt för lätt packning. Jag saknade både karta och kompass vilket gjorde att jag rätt snart gick vilse och återvände hem med en känsla av att ha misslyckats.

Det finns många hinder för att ta till sig Bibelns texter; de är skrivna i en annan tid, omfånget är stort och det är inte självklart att förstå hur olika delar av Bibeln hänger samman med varandra. För dig som tvekar inför att ge dig i kast med kyrkans heliga texter så hoppas jag att detta nummer av Korsväg ska väcka nyfikenhet och lust. Jag skulle önska att du trotsar motståndet och vågar dig ut på en upptäcktsfärd som kan vara livet ut. För egen del öppnades Bibelns texter genom bibelstudier i Kyrkans Ungdomsgrupp. Det hjälpte också att jag köpte en ny Bibel med 1981 års översättning av Nya testamentet och den varsamma revisionen av Gamla testamentet. Kunniga ledare gav nycklar som gjorde att texterna fick liv och de ibland högljudda samtalen i gruppen vidgade horisonten.

I samband med att jag skrev denna text letade jag fram min ungdoms Bibel. Den har ett skyddande bokomslag i tyg och är full av understrykningar. Att hålla den i mina händer väckte en känsla av avundsjuka. För jag kan än minnas glädjen när jag läste texterna för första gången och kände igen berättelser och ordspråk. Understrykningarna och utropstecknen vittnar om Guds levande tilltal. Det var en svindlande känsla.

Genom åren har jag samlat på mig många redskap för bibelläsning. Min verktygslåda rymmer bland annat språkkunskaper, textutläggningar, meditationer och böcker som ger insikt i dåtidens sätt att leva. Jag är tacksam för allt jag fått med mig och samtidigt kan jag sakna mitt första möte med bibelböckerna.

Svenska kyrkan har ett program för lärande och undervisning. En viktig del av det är att sprida bibelkunskap. Det är förvisso sant att det går att vara kristen utan att ha läst hela Bibeln. Så växte till exempel min tro under året som utbytesstudent. Men som gemenskap och som enskilda kristna blir vi fattiga utan en djupare kunskap i våra Heliga skrifter. Det är en angelägen uppgift vi har framför oss och vi

behöver gripa oss an den från flera håll samtidigt. Vi behöver berätta berättelserna, förmedla faktakunskap som sätter in texterna i sitt sammanhang och främja läsningar som öppnar för tilltal på djupet.

Med denna tidskrift tar vi oss ett stycke på vägen. I bästa fall tar den med oss till platser vi inte ens visste fanns!

+Susanne

BIBELN I LIVET

”Höga visan, Sångernas sång, är en kärlekens revolution. Det här är berättelsen om en jämbördig sexualitet. Om kåthet och lust. Den sinnliga kärleken som en helighet som sker mellan oss, i våra kroppar och genom våra kroppar. Den är ett hopp om att det som en gång gått förlorat kan återtas. Att vi kan läka. ”

Susanne Dahl, studentpräst Umeå, ur boken Kyss som utkommer på Skruv förlag oktober 2020. Boken innehåller även Kent Vistis bilder från utställningen Kyss, Höga Visan och texter av Maria Küchen utifrån Höga Visan.

”Hur vi än vrider och vänder så bygger vår kultur på Bibeln och Bibelns myter. Framför allt bygger vår historia på hur vi har förhållit oss till dem. Det är därför det är så viktigt att vi känner till detta.”

Kerstin Ekman, författare, ur Svenska Bibelsällskapets hemsida bibeln.se

”De bibliska texterna är Gudstilltal i varje ögonblick och vi behöver lyssna in det tilltalet. Jag tänker på en liten flicka som sa att hon skulle vilja ha sitt födelsedagskalas på ett lekland. Hon fortsatte att med stor entusiasm tala om bollbadet där man borrar sig ned bland olikfärgade bollar. Kanske skulle den bilden kunna gå att använda om Bibeln – som ett lekland med bollbad där vi får tumla runt bland texterna och upptäcka nya tankar, svinga oss och hoppa på olika sätt med hjälp av olika redskap och annat. Bibeln som ett lekland med bollbad där leken inte handlar om att nedvärdera eller förminska utan att med lekens hjälp upptäcka nya djupt väsentliga och livsbärande dimensioner i tillvaron.”

Åke Bonnier, biskop i Skara stift, ur morgonbön augusti 2020 under konferensen Berättelsens livskraft

”Man blir inte troende genom att läsa böcker. Men om något inträffar i livet som får människan att stanna och tänka om då kan man vara mottaglig för en ny filosofi eller ny livsåskådning. Det liknar tonåringen som har fått första kyssen. Det smakar så gott och man vill ha mer. Gudstron börjar också som ett kärleksförhållande”

Awad Olwan, Pensionerad imam och en av initiativtagarna till Guds Hus i Fisksätra, ur SR P1 Sommar, 2020

”En bok En tråd En enda väg En dröm

En tår Och en sång Ett enda språk En enda röst

Är det så jag ska leva?”

Eva Dahlgren, sångare, låtskrivare och barnboksförfattare, ur En bok, 2020

– Bibeln är 5000 års människovisdom i koncentrerad form. Det finns något stort att finna i den och det behöver vi ta vara på. I Europa har vi i mer än tusen år läst Bibeln. Vårt språk och vårt tänkande är fullt av anspelningar på det som står i den. Bibeln tillhör vårt kulturarv och jag tycker att alla har rätt att förstå vad den vill säga och vad den kristna tron innebär. Frågan om tro eller inte tro är sedan upp till var och en.

Ulf Nilsson, författare, ur Svenska Bibelsällskapets hemsida bibeln.se

STADSMISSIONENS TILLKOMST. I förra numret av Korsväg uppmärksammades tillkomsten av Göteborgs kyrkliga stadsmission. Utöver Isaac Béen och Ebbe Hagard bör också Allan Halléns viktiga insatser vid Stadsmissionens bildande framhållas. Allan Hallén tog flera liknande initiativ och var från 1971 föreståndare för Kyrkans Jourtjänsts akutintag. Bo-Lennart Johansson har skrivit om Stadsmissionens historia där man kan läsa mer om detta.