Vänligen, Sören: Hur ska vi tolka Bibeln?

Vänligen | +Sören Dalevi

Hur ska vi tolka Bibeln?

Frågan är gammal. Den ställs till exempel redan i Babyloniska Talmud, en judisk textsamling som sammanställdes runt år 500 e Kr men där många delar är betydligt äldre. Där berättas om hur en rabbin, som hette Eliezer, en gång trätte med några andra rabbiner om huruvida en viss ugn var rituellt ren eller inte. Till slut pekade Eliezer på ett Johannesbrödträd och sa: ”Må det där trädet lyftas upp ur marken och plantera om sig själv där borta om jag har rätt.” Och Johannesbrödträdet lyftes upp och planterade mirakulöst om sig själv inför deras ögon. Men de svarade: ”Äsch, vilka bevis kan man härleda från ett träd som planterar om sig själv?” Då sa Eliezer: ”Må denna bäck som rinner här börja strömma uppströms om jag har rätt.” Och genast ändrade bäcken riktning, och började rinna uppströms. Men de svarade: ”Äsch, vilka bevis kan man härleda från en bäck?”

Men Gud, som i himlen sett och hört det hela, blev nu mycket upprörd. Så plötsligt hördes en arg röst från himlen, som lät som åskan: ”Hur kan ni fortsätta ifrågasätta Rabbi Eliezer?! Ser ni inte att jag gett er alla tecken på att han har rätt?!” Då ställde sig de andra rabbinerna upp, tittade upp mot himlen och sa argt med en röst: ”Och vem har bett om din åsikt?! Bibeln finns här, och inte uppe i himlen!”

Berättelsen slutar inte med detta. För Talmud fortsätter att ställa den mycket relevanta frågan: och hur reagerade Gud på detta? Rabbi Jeremiah vet svaret: ”Han skrattade. Ja, Gud skrattade gott!”. (Rabbinerna hade ju dessutom använt Bibeln när de argumenterade mot Gud, för uttrycket ”Bibeln finns här, och inte uppe i himlen” har ju en tydlig koppling till Femte Moseboken 30:12). Och den tolkning av berättelsen som jag stött på i judiska sammanhang är följande: Gud har gett oss Bibeln, men det är människans uppgift att tolka den. På så sätt hedrar vi såväl Bibeln som Gud när vi tolkar. I judiska sammanhang finns därför ofta en förtjusning när någon kommer med en ny tolkning eller en ny vinkling på en bibeltext. Den judiske forskaren Jacob Neusner konstaterar i linje med detta att en judisk rabbi har två uppgifter: att föra vidare traditionen och att tillföra något nytt från sin egen tid. Det räcker inte bara med att rabbla upp det som tidigare sagts. Texten måste brytas med den tid som är. Om rabbinen bara för vidare traditionen, men inte bryter den

med den tid som är, är han därför inte en rabbi. Utan en relikt.

Så hur ska man tolka Bibeln? Ödmjukt, skulle jag säga. Ödmjukt. Vi talar trots allt om en bok som, om vi räknar in apokryferna, består av 77 böcker på närmare 2 000 sidor i svensk översättning. Där de äldsta delarna, som i nedskriven form är på hebreiska, är drygt tusentalet år äldre än de yngsta delarna, som är skrivna på grekiska. Där lagtexter och poesi och brevtexter och profetord och apokalypser och evangelier och vishetstexter och många andra genrer samsas i en och samma boksamling. Och där forskningen hela tiden bistår oss med nya fynd och nya insikter som förändrar och berikar vår förståelse och tolkning. Det är ju det som gör att det är så kul att läsa och tolka Bibeln – att det hela tiden finns nya sätt att tolka texterna. ”Varje text har 70 ansikten” som man säger i den judiska traditionen. Att texten får nya betydelser varje gång jag läser om den

är en styrka, inte en svaghet. Det gör ju att Ordet lever.

Fortfarande kan man stöta på människor som tror att det bara finns en rätt tolkning av bibeltexterna, och att man kan – och att man ska – tolka Bibeln bokstavligt. Problemet blir ju bara att välja ut vad av allt som står i Bibeln som ska tolkas bokstavligt. Alltför ofta plockas några få bibeltexter godtyckligt ut, för att sedan få säga något helt taget ur sitt historiska sammanhang. Medan andra texter, som de om att inte äta räkor eller griskött och som det finns ganska många av, tyst gås förbi.

Man liksom silar mygg och sväljer räkor, ursäkta, kameler.

+Sören

Fotnot: berättelsen om Rabbi Eliezer är rejält förkortad och förenklat återgiven här. Vill du läsa den i sin helhet, finner du den i boken: The Misunderstood Jew: The Church and the Scandal of the Jewish Jesus av Amy-Jill Levine, s. 203-204.