2 minute read

PS: En enda kropp – en enda mänsklighet

Har du flyttat eller är adressen fel? Kontakta i första hand din församling så att du har rätt adressupgifter registrerade i databasen Kyrksam. Du kan annars mejla till: goteborg.korsvag@svenskakyrkan.se

ps | Beata Åhrman Ekh

Advertisement

BEGRÄNSAD EFTERSÄNDNING Vid definitiv eftersändning återsänds tidskriften med nya adressen på baksidan. Returadress: Göteborgs stift, Box 11937, 404 39 Göteborg.

En enda kropp – en enda mänsklighet

Pang. Smällen är tung. Kolonistugan gungar till. Sedan är det knäpptyst. Jag ligger blickstilla. Har gjort natt. Haspat dörren. Stoppat om mig. Rättat till kuddarna som gör min ensamma kropp mindre ensam. Det är som om allt levande håller andan. När jag ser blåljusen pustar jag ut. Jag kan andas igen.

I samma stund drabbar insikten. Det är som om smällen, kroppens avvaktande och ensamheten i ögonblicket gör mig vidöppen. Det ryms en hel värld i att jag har en kropp som gör att jag kan andas och känna mig trygg när jag ser blåljusen. ”Jag kan inte andas”. Det var det han sa. Det han upprepade. Om och om igen. George Floyd. Innan han dog. Och här ligger jag – helt utom fara – och blir lugnad. Samtidigt som samma samhällsinstrument skapar befogad rädsla i andra kroppar. Vad betyder den grundtryggheten, respektive otryggheten, för oss som samhällsmedborgare när vi rör oss i världen?

Tre dagar efter min nattliga upplevelse av sprängdåd i Majorna, skjuts ännu en svart man i ryggen i Wisconsin i USA. Lär vi oss ingenting gemensamt om hur maktstrukturer verkar och hur dess instrument invaderar respektive frigör kroppar? Hur de tar makt över vårt undermedvetna och styr vårt agerande? I vår kristna tradition talar vi om en enda mänsklighet. Varken man eller kvinna, slav eller fri, jude eller grek. Vi är lemmar i samma kropp. Lider en lider alla. Berättelserna rätar krökta ryggar. Får gråtande att skratta igen. Manar att sträcka oss ut mot nästan. Samtidigt görs mycket ont med Bibeln i hand och i religionens namn.

Sensommarens debatt om Skolverkets förslag till ny kursplan för grundskolan har varit angelägen. Några röster oroades över att bibeln skulle raderas ur undervisningen när Skolverket i själva verket ville förstärka undervisningen kring religiösa texter. Skara stifts biskop och Svenska Bibelsällskapets generalsekreterare argumenterade istället utifrån värdet av att förstå religion och religiositet, påminde om förståelse och begriplighet på djupet. Både vad gäller historia, kultur och nutid.

De krafter som verkar i traditionen är betydande och nödvändiga att känna till. Både de som förtrycker och de som befriar. Det motverkar destruktiv aningslöshet och underlättar när vi tar ställning, lever och handlar i enlighet med det vi säger oss tro på. Och det fi nns många sätt att underbygga de val vi gör. De kan vara teologiska men behöver inte nödvändigtvis vara bibliska i bokstavlig mening.

I den kollektiva kroppen behöver vi undvika självcentrering och istället underlätta den andning som redan är given. Kroppen är fullmatad med pulserande liv, mångfald och religiösa referenser. Och den kroppen är beroende av nästans händer. Ingen ska ohörd behöva upprepa ”jag kan inte andas”.

Beata Åhrman Ekh

This article is from: