Bibeln lär oss vem Gud är

Havet är gnistrande blått, det smattrar i segelbåtarnas master och fiskmåsarna skriar. Vid infarten till Lysekil reser sig kyrktornet högt över hustaken. Det är en av de varmaste dagarna under sommaren och Korsväg ska få möta Anita, Johannes och Karina i ett samtal om Bibeln.

Anita har dukat kaffebordet i sin trädgård, i skuggan under träden. De är alla tre kyrkvana och har olika uppdrag inom församlingen. Anita Gustafsson, som bjudit in till träffen är kyrkvärd, förebedjare, medlem i kyrkoråd och församlingsråd mm, Johannes Strand hjälper till i söndagsskola och Bibelskola, sitter med i församlingsrådet och Karina Nordholm är frivilligarbetare i kyrkans sociala arbete. Under samtalets gång kommer det att visa sig att de tre har mycket gemensamt, men också olika förhållningssätt.

– Jag tänker att Bibeln är en sammanfattning av Guds karaktär, Guds person och Guds vilja, säger Johannes. Så vill man veta vem Gud är så är väl ett första steg att läsa igenom hela Bibeln. Det är där källan till kunskap finns.

Tror ni att hela Bibeln är Guds ord, att varje ord är sant? – Nej, nej, säger Anita och Karina, då blir det man läser alldeles för motsägelsefullt. Det finns ju böcker som man bara bläddrar förbi, en del är ju ganska kusligt. – Jag kan inte få ihop allt i mitt huvud, säger Johannes, men jag väljer ändå att tro att allt är Guds ord. När man läser Bibeln kan jag ha två förhållningssätt; antingen läser jag Bibeln och ser på vilket sätt jag borde förändra mig i förhållande till Bibeln eller också läser jag och funderar hur jag ska förändra mina tolkningar så det passar in i mitt liv! Om jag nu tror att det är Guds ord, och att summan av Gud finns där, så vill jag försöka låta Bibelns ord forma mig och istället för tvärtom.

Vad betyder Bibeln för er? – För mig betyder den ganska mycket, konstaterar Anita. Det är en trygghet att läsa den. Jag har många bokmärken och understrykningar och går ofta tillbaka till vissa favoritställen, till exempel Romarbrevet. Karina Nordholm, Anita Gustafsson och – Men ibland Johannes Strand. ifrågasätter jag Gud. Det gjorde jag när min man blev svårt demenssjuk, han kände inte ens igen våra barn. Samtidigt blev vår pastor sjuk. Han var tio år yngre och dog inom några månader och jag förstod inte varför han dog och inte min man! – Jag hade så dåligt samvete, för jag önskade ju att min man skulle dö. Men då gick jag till förbön och de lyfte det dåliga samvetet från

mig. Samtidigt läste jag ändå Bibeln mycket och blev tröstad av det många gånger.

Karina berättar att hon börjar varje dag med att läsa Bibeln och det har hon gjort i många år. Det är naturligtvis lättare att kunna göra det eftersom hon lever ensam och inte som för Johannes, som har tre barn hemma. Hon läser några korta stycken enligt Bibelsällskapets plan och sen har hon även en annan bok där hon läser en sida varje dag och som hänvisar till olika bibelställen. – Jag känner frid och glädje när jag läser. Det jag alltid söker i Bibeln är kärlek, Guds kärlek. Jag tycker mycket om att läsa breven, det är Gud som talar till oss genom profeterna och genom breven.

Johannes berättar att han funderade på väg till vårt möte över vad Bibeln betyder för honom. Han vill jämföra den med en näringsdryck, som han vet är bra för kroppen. – Så jag vet att jag behöver Bibeln likaväl som en näringsdryck, men ändå dricker jag den inte så ofta som mitt liv skulle behöva. Jag är inte så strukturerad, jag är mer impulsstyrd och det finns så många impulser …

Men ibland är Johannes ansvarig för söndagsskolan och då finns det en bibeltext att förhålla sig. Ibland undervisar han på Bibelskolan och då läser han en bibelbok kanske fem, sex gånger för att få ett helhetsgrepp om den och fundera, hur kan detta beröra oss idag? – Men min bibelläsning är mer påverkad när jag upplever ett Gudstilltal i någon situation, berättar Johannes.

Förklara hur du menar! – Det kan vara tankar eller upplevelser som sticker ut lite extra. En gång såg jag liksom som en helikopter som ville landa på vår gräsmatta. Det var ju bara en fantasibild, men jag upplevde att det var något mer. Och då fick jag tanken att jag borde plocka undan barnens alla leksaker och förbereda platsen, så att helikoptern kunde landa. Jag upplevde sen att Gud sa: så är det med mig. Jag vill gärna landa i ert hem med min närvaro. – Och visst finns det saker i mitt liv som kan plockas undan. Det kan vara att jag ska be om förlåtelse till någon som jag har sårat eller något liknande. I funderingarna hur jag ska ge plats för Guds närvaro, då kan jag öppna Bibeln och se vad jag hittar.

Johannes vill också använda en annan bild för att göra Guds närvaro tydlig. Han jämför med den digitala världen där det finns ett ”moln”, ”the cloud” dit man kan ladda upp bilder, filmer, minnen som man sen kan tanka ner igen när man behöver det. – Så kan jag tänka om Gud. Jag vill ”tanka ned” från molnet, tanka ned genom den helige Anden.

Ofta återkommer de tre i samtalet kring kaffebordet om förebedjarna och bönekedjans roll i Lysekils församling. – Vi har en bönekedja här, vi ber ofta för människor och vi märker att det gör skillnad, förklarar Anita. Lysekil är ju en ganska liten stad och jag som bott här hela mitt liv, känner ju många. Jag har jobbat på sjukhuset, varit aktiv inom fotboll och handboll genom mina söner och varit gift med en brevbärare, så det är klart att jag har beröringspunkter med väldigt många. Så får jag reda på att någon är sjuk eller har det svårt, oavsett om de är kristna eller inte, så ber jag för dem.

Är då Bibeln en självklar del i ”arbetet” med förebedjarna? – Nja, inte direkt, förklarar Anita. Jag har aldrig med mig Bibeln utan går bara på känslan, där och då. Men några av förebedjarna har alltid en Bibel med sig och brukar slå upp något bibelord.

Tillbaka till Bibeln. En av de mest älskade psaltarpsalmerna är ”Herren är min herde, mig skall intet fattas, han låter mig vila på gröna ängar. Han för mig till vatten där jag finner ro”, en psalm skriven av kung David för nästan 3000 år sedan. Många människor kan den utantill, eller åtminstone delar av den och det är fascinerande att så mycket i Bibeln är så hållbart.

– Ja, det är ett svindlande perspektiv, konstaterar Anita. Det är så mycket man inte kan förklara, så mycket som man bara får acceptera.

Anita och Karinas vänskap är sprungen ur Bibelskolan. Det började med att Anita gick skolan och sen talade hon så väl om den en dag i kyrkan. Karina satt i kyrkbänken och hörde. – Jag läste Bibeln varje dag redan då, berättar Karina, och jag kände att jag ville lära mig mer, jag ville ha kunskap. Jag hamnade i en bra grupp, vi var väl tio personer och vi hade väldigt bra diskussioner. Vi var alla olika åldrar, så vi hade olika infallsvinklar på det vi läste.

2009 blev Chitego församling i Tanzania en vänförsamling till Lysekils pastorat. Församlingen startades 1994 med att massajen Mzee Isaya lät döpa sig med sin bosättning. Från början var man 17 vuxna och 23 barn och gudstjänst firades under det stora trädet vid Isayas bosättning. Sen dess har församlingen vuxit och mycket har hänt. – De som går bibelskolan får åka med på en missionsresa, berättar Anita, så Karina och jag åkte ner på samma resa. Sen dess är jag Karinas afrikanska syster!

Engagemanget har fortsatt. De båda har varit volontärer i Göteborgs vänstift Swaziland. De åkte med organisationen Senapsfröet till byn Bulembo, med ett barnhem för föräldralösa barn. Den ena gången åtta veckor och den andra sex veckor. Därutöver har Anita varit i Swaziland fem gånger! – Det har varit fantastiskt att få följa med på de här resorna!

Text & foto: Agneta Riddar