Krönika: Det är svårt att ändra vanor

Krönika | Sofia Esbjörnsson

Det är svårt att ändra vanor

Jag är en vanemänniska. Har jag hittat något jag gillar, så håller jag fast vid det. Jag beställer exempelvis nästan alltid samma mat på restauranger. Detta trots att jag vet att jag kanske går miste om något mycket godare. Men nu vet jag ju vad jag får och det känns tryggt. Hittar jag kläder som jag tycker om så varför leta efter andra modeller, om samma modell finns i olika färger eller mönster så kan ju det vara variation nog. Jag tycker om att göra saker så som jag alltid har gjort dem och aktiviteter som jag känner till. Då känns livet stabilt och jag behöver inte bli osäker.

För mig är det liknande med Bibeln. Jag läser den inte i närheten av så ofta som jag skulle vilja, och när jag gör det så går jag nästan alltid tillbaka till samma texter. De kan jag sen tidigare och har ett hum om vad det kommer handla om. Dessa texter vet jag att jag tycker om och att de tilltalar mig. Ofta hamnar jag i Markusevangeliet, Efesierbrevet eller några av psaltarpsalmerna. Markusevangeliet var det evangelium som vi läste under min konfirmationsläsning och som jag sen fortsatte att arbeta med under mina år som konfirmationsledare. Psaltarpsalmerna tror jag många människor går till. De är vackert skrivna och det är lätt att hitta en som tilltalar ens rådande sinnesstämning. Efesierbrevet har jag nog faktiskt hittat lite på egen del. Och som den vanemänniska jag då är, så har jag helt enkelt stannat där. Jag vet ju att jag gillar det. I alla fall stora delar av det.

Jag kan ärligt säga att jag har fortfarande inte läst allt i Bibeln, trots att jag har varit kristen i ca 15 år. Jag har försökt mig på bibelläsningsplaner, men det blev mest att jag skulle bocka av dagliga kapitel, jag läste inte på riktigt vad som stod. Det kändes inte rätt, snarare lite påtvingat. Som att jag gjorde det för att jag skulle, snarare än att jag ville. Då är det tur att det finns bibelstudier och studiegrupper och annat som anordnas i församlingarna, det ger mig i alla fall möjligheten att ibland vidga mina vyer och få mer Bibel i livet. Jag är så imponerad av människor som vill och som ofta studerar Bibeln på fritiden. Inte bara präster och andra kyrkligt anställda som har det som en del av sitt arbete, utan människor som gör det för att berika sina liv. Jag minns till exempel när jag för några år sedan

gick in för att äta i en snabbmatskedja. Där inne satt en av mina vänner och läste i sin Bibel, bara för att han hade tid över i väntan på ett tåg. Tänk om jag kunde göra så, jag vill ju också berika mitt liv, så varför gör jag inte det?

Förmodligen är det den där bekvämligheten. Den där vanan. Jag har inte fått in det som någon tydlig rutin i mitt liv att läsa Bibeln, utan det handlar om väldigt aktiva val de gånger de nu händer. Då läser jag det jag känner till, utan att riskera nya upptäckter som måste brottas med. För brottas gör jag ändå, jag behöver inte mer. Jag behöver inte läsa något och inte förstå vad det betyder, eller kan betyda. Eller ännu värre, som ger mig uppgifter att göra som jag kanske inte vill, vågar eller orkar. Jag tar helt enkelt den enkla vägen ut. Jag vet vad jag får och utmanas och hittar nya saker i de för mig kända texterna ändå.

Men jag kan ju också gå miste om en massa härligt. Det som jag inte läser kan ju innehålla nya sätt att uppleva

Guds kärlek på. Det kanske ger mig svar på frågor som jag nu går och bär på. Tänk om det finns texter som tilltalar mig ännu mer och som blir superviktiga i mitt liv. Varför låter jag bekvämligheten och rädslan styra mitt bibelläsande? Bibeln är ju trots allt väldigt viktig för mig. Nog borde jag prioritera om den i mitt liv, lägga den högre upp på listan av saker som jag ska göra för att må bra. För det är ju när jag vågar ta steget mot det som inte är min vana som saker och ting kan hända. Man kan ju få smaka på fantastisk mat, hitta en ny personlig stil, hamna i en härlig församling och lära sig något nytt om sig själv, sin relation till Gud och till Bibeln.

Det är visserligen lätt sagt, och kanske svårare att genomföra. Men ibland måste man bara utmana sig själv och våga bryta sina vanor.

Sofia Esbjörnsson Barnskötare