Bibeln lär oss vem Gud är Havet är gnistrande blått, det smattrar i segelbåtarnas master och fiskmåsarna skriar. Vid infarten till Lysekil reser sig kyrktornet högt över hustaken. Det är en av de varmaste dagarna under sommaren och Korsväg ska få möta Anita, Johannes och Karina i ett samtal om Bibeln.
A
nita har dukat kaffebordet i sin trädgård, i skuggan under träden. De är alla tre kyrkvana och har olika uppdrag inom församlingen. Anita Gustafsson, som bjudit in till träffen är kyrkvärd, förebedjare, medlem i kyrkoråd och församlingsråd mm, Johannes Strand hjälper till i söndagsskola och Bibelskola, sitter med i församlingsrådet och Karina Nordholm är frivilligarbetare i kyrkans sociala arbete. Under samtalets gång kommer det att visa sig att de tre har mycket gemensamt, men också olika förhållningssätt. – Jag tänker att Bibeln är en sammanfattning av Guds karaktär, Guds person och Guds vilja, säger Johannes. Så vill man veta vem Gud är så är väl ett första steg att läsa igenom hela Bibeln. Det är där källan till kunskap finns. Tror ni att hela Bibeln är Guds ord, att varje ord är sant? – Nej, nej, säger Anita och Karina, då blir det man läser alldeles för motsägelsefullt. Det finns ju böcker som man bara bläddrar förbi, en del är ju ganska kusligt. – Jag kan inte få ihop allt i mitt huvud, säger Johannes, men jag väljer ändå att tro att allt är Guds ord. När man läser Bibeln kan jag ha två förhållningssätt; antingen läser jag Bibeln och ser på vilket sätt jag borde förändra mig i förhållande till Bibeln eller också läser jag och funderar hur jag ska förändra mina tolkningar så det passar in i mitt liv! Om jag nu tror att det är Guds ord, och att summan av Gud finns
där, så vill jag försöka låta Bibelns ord forma mig och istället för tvärtom. Vad betyder Bibeln för er?
– För mig betyder den ganska mycket, konstaterar Anita. Det är en trygghet att läsa den. Jag har många bokmärken och understrykningar och går ofta tillbaka till vissa favoritställen, till exempel Romarbrevet. Karina Nordholm, Anita Gustafsson och – Men ibland Johannes Strand. ifrågasätter jag Gud. Det gjorde jag när min man blev svårt demenssjuk, han kände inte ens igen våra barn. Samtidigt blev vår pastor sjuk. Han var tio år yngre och dog inom några månader och jag förstod inte varför han dog och inte min man! – Jag hade så dåligt samvete, för jag önskade ju att min man skulle dö. Men då gick jag till förbön och de lyfte det dåliga samvetet från Korsväg 3 | 2020
65
