Livet handlar om att våga lyssna

Är det ett svaghetstecken att börja läsa Bibeln när man varvar ner från det ”riktiga livet”? Nej, det är tvärt om säger bibelläsare i Färgelanda. Med livserfarenheterna kommer insikten att livet inte bara handlar om att jaga drömmar och uppnå mål.

Inbäddad i lummig grönska, uppe på en höjd, ligger Färgelanda kyrka. I Dalsland, i Karlstads stift. Församlingshemmet är stort och luftigt, det är den gamla prästgården som förvandlats. 1868 började en ny kyrka byggas, den gamla, en medeltida stenkyrka, hade blivit för liten. Men den gamla dopfunten av täljsten från 1200-talet behöll man. Uppemot sextio frivilliga församlingsbor hjälpte till att bygga den nya kyrkan, endast en handfull var anställd personal.

Ett arv av frivilligas hängivenhet, som dagens församlingsbor förvaltar. Bland annat i den bibelgrupp som funnits nu i många år. Innan coronapandemin ställde allt på ända samlades sexton intresserade kvinnor och män regelbundet varannan vecka till samtal ledda av komminister Maria Reschke.

Gruppen läser valda delar ur Bibeln och sen diskuterar de. Vad betydde det då? Vad betyder det idag? Apostlagärningarna är den senaste boken och den avhandlades förstås med karta. När de läste Ruths bok funderade de på om gruppens Ruth påminner om Bibelns Ruth. – Jo, men det stämmer. Bibelns Ruth är en vän kvinna, som har omsorg om andra, funderar gruppen. Och det passar på vår Ruth. Din pappa var ju präst, så han visste nog vad han gjorde när han valde ditt namn.

Samtalet flyter lätt vid kaffebordet. De fyra kvinnorna som har kommit för samtal med avstånd i coronatid, känner varandra ganska väl vid det här laget. Frågan om hur de skulle beskriva Bibeln för någon som inte vet något alls om den, blir en ny tanke att grubbla över. – Jag skulle nog börja med att berätta om skapelseberättelsen, säger Ruth Edner. Och att det verkar som om Bibelns folk hade en så nära kontakt med Gud jämfört med idag. ”Herren sade”, ”Herren uppenbarade” står det ju ofta, på ett sätt som vi inte alls pratar idag. – Jag tänker att Bibeln är ett rättesnöre, säger den nyaste medlemmen i gruppen, Else-Marie Wigselius. Jag tar till mig det som fungerar för mig själv. Men man blir ju aldrig färdig med Bibeln, jag vill hela tiden veta mer.

Det är 1,5 år sedan Else-Marie började sin regelbundna bibelläsning, innan dess hade hon inte alls läst Bibeln. Men hon gick till kyrkan och så började hon intressera sig för Bibeln allt mer. Nu har hon redan hunnit med att läsa hela Bibeln och är på gång för en andra genomläsning. Hon har en studieplan hon följer. – Av nyfikenhet vill jag läsa allt, inte bara

valda delar. Nu i sommar när jag varit mycket ute i trädgården har jag inte läst så mycket, men annars läser jag säkert en timme om dagen. Jag är ju en van läsare, efter att ha arbetat på bibliotek i 30 år!

Också Birgitta Bäckström var tidigare en sporadisk bibelläsare. När hon var liten följde hon med mormor till kyrkan varje söndag. Det gav henne en grundtrygghet i vardagen som har följt henne sen dess. – De senaste åren har jag velat veta mer och mer, även om mycket av det man läser i Bibeln är hemskt och grymt. – Bibeln är ju en samling böcker, kompletterar Maria Reschke. Det är olika litterära genrer, det är historia, lyrik och myter med ett tidsperspektiv på 3 000 år. Bibeln är också en helig bok både för judar och kristna. Vi har rätt att hantera den och brottas med den, men samtidigt lämnar den oss ofta med en upplevelse om en berättelse om något större.

För gruppens präst är givetvis Bibeln också ett arbetsinstrument. – Men den är också en ledsagare i mitt liv, förklarar Maria. När jag läser funderar jag över vad som händer med mig, hur jag berörs av texten.

– Jag följer en plan och det innebär att jag inte själv väljer vad jag har lust att läsa just då. Så jag läser det som kommer upp och det blir som att Gud talar till mig. Just idag var det detta jag skulle höra. – Jag läser fyra kapitel om dagen och då ingår alltid en evangelietext som speglar de andra kapitlen. Det är en lättnad, tycker jag. När det är några eländiga passager i Gamla testamentet, med krig och grovheter så kommer samma dag en fin evangelietext eller psaltarpsalm som väger upp.

Gruppen talar en stund om att det finns mycket som är svårt och hemskt att läsa. Men också alldeles fantastiska texter. Maria lyfter fram att Johannesprologen räknas som världslitteratur:

I begynnelsen var Ordet och Ordet var hos Gud, och Ordet var Gud. Detta var i begynnelsen hos Gud. Genom det har allt blivit till, och utan det har intet blivit till, som är till. I det var liv, och livet var människornas ljus. Och ljuset lyser i mörkret och mörkret har icke fått makt därmed. – Det är bland det vackraste som mänskligt språk har frambringat!

Om gruppen skulle uppmana någon annan att läsa Bibeln, tycker de man ska börja med

Maria Rechke, Else-Marie Wigselius, Birgitta Bäckström och Ruth Edner är överens om att med erfarenheter och livsbagage förstår man bättre värdet av att läsa Bibeln.

evangelierna. De är viktigast. Men favoritböcker är också Psaltaren och Ordspråksboken!

I det sekulära Sverige, naturligtvis också i Färgelanda, finns det en blygsel i att berätta att man läser Bibeln. Att säga: jag tror på Gud, jag tror på Jesus. Men i bibelstudiegruppen får alla som vill vara frimodiga, vara öppna. – Det är skönt att vara bland likasinnade, att ha en gemenskap, konstaterar Ruth. I början var vi lite försiktiga, men nu pratar vi mer och mer.

Också för Maria har gruppen blivit viktig. – Att få lyssna på människor som läst och funderat och sen delar med sig, det ingjuter en kolossal respekt i mig och gör mig ödmjuk. Tänk att få höra när någon säger: Jag har grubblat över detta. Länge. Det är stort. Bibeln får liv genom deltagarna.

Maria har många gånger sagt till gruppen att de verkligen ger varandra något. När man går med i en grupp tänker man oftast att man ska få något. Men det handlar också om att deltagarna ger.

Else-Marie, Ruth, Birgitta och Maria känner att de faktiskt är viktiga för varandra. De får dela varandras livsöden, lyssna på olika vinklingar och funderingar, något som ger många nya tankar.

Ruth berättar att hon som prästdotter läste Bibeln mycket som liten. Hon var tvungen att gå i kyrkan varje söndag. – Så jag tog avstånd under många år, jag var aldrig i kyrkan. Jag hade kvar min tro, även om jag också tvivlat. Jag har tänkt mycket på pappa, fick han tvivla? Jag tror att det finns tillfällen i livet när man har starkare eller svagare tro. Men nu kan jag inte tänka mig att inte läsa Bibeln.

Else-Marie och Birgitta håller med. Nu betyder Bibeln mycket för dem, de kan inte tänka sig att vara utan den. När de var mitt i livet var inte Bibeln så central som nu.

Ofta ses det som ett svaghetstecken att ju äldre man blir ju mer läser man Bibeln. När man varvar ner från det ”riktiga” livet, så kommer Bibeln fram. Men Maria tycker det är tvärtom. – När vi har levt ett långt liv och passerat kulmen. När vi har tagit ansvar, skaffat familj, uppfostrat barn, utbildat oss, arbetat, dragit vårt strå till stacken. Det är nu som vi är eliten, lite tillspetsat uttryckt. Vi har så många erfarenheter, så mycket i vårt livsbagage, så vi förstår att livet inte bara handlar om att jaga drömmar och uppnå mål. Utan istället våga lyssna. – När man blir äldre förstår man värdet av att läsa Bibeln bättre!

Text & foto: Agneta Riddar