Det här är mitt sätt att göra teologi

Biskop Sören Dalevi har doktorerat på barnbiblar. Nu skriver han sin egen. Barnens Bästa Bibel kommer ut i höst. Titeln är kaxig. Men också lite rolig, tycker han.

Sören Dalevi har tidigare kritiserat barnbiblar för att servera moralkakor, trista bilder och slarviga översättningar. Att gå från att analysera andras verk till att ge ut ett eget kan vara vanskligt. Förväntningarna är högt ställda.

Boken är nästan klar, hur är känslan? – Jag är jättenöjd. Tycker verkligen att det har blivit barnens bästa bibel.

När föddes tanken att du skulle skriva en barnbibel? – Jag föreläste och fick ofta frågan. Men nej. Gör du en doktorsavhandling om deckare ska du inte skriva deckare. Det samma gäller barnbiblar. Man ska inte ge ut böcker om det område man forskar på. Men jag är inte forskare längre, då kan jag göra en barnbibel utan att bli patetisk.

Barnens Bästa Bibel är ditt herdabrev, vad betyder det? – Att barn och unga är viktiga i kyrkan. Och att vi står inför en pedagogisk utmaning. Det här är mitt sätt att göra teologi. Vi måste föra vidare de här berättelserna. Kunskapsläget är värre än vi tror. Vi håller på att tappa vår egen tradition och måste börja om. Vad skiljer din bibel från andra barnbiblar? – Jag vill att barn ska tas på allvar. För att göra en bibel på ett schysst sätt ska du kunna grekiska och hebreiska. Men när det görs till barn kan vilken klåpare som helst presentera vilka fasansfulla tolkningar som helst. Många barnbiblar är ok, en del riktigt bra. Men en del är riktigt dåliga.

Hur har du gått tillväga? – Barnens Bästa Bibel är upplagd som en berättelse. Jag har utgått från originaltexterna, sen tolkat och byggt på. Tidigare barnbiblar är ofta en översättning av en översättning. Det här är min tolkning av Bibeln, men den utgår från den grekiska och hebreiska texten.

Kan du ge något exempel? – I skapelseberättelsen står det ”Allt var öde och tomt”. Jag skriver istället ”Allt var huller om buller”. Många översättningar missar känslan för språket. Robert Alter, professor i hebreiska, har inspirerat mig att våga återge den lek med språket som finns i hebreiskan.

Hur har du tänkt kring urvalet av texter? – Att ta barn på allvar betyder också att inte vara rädd för de svåra texterna eller att skydda från det hemska. Hemska berättelser är ett sätt för barn att hantera en komplex verklighet. De måste finnas med. Det gäller också sånt som är komplicerat och dubbeltydigt. Förlåtelsen och de svåra frågeställningarna, som till exempel att Kain kan mörda sin bror Abel och ändå omfattas av omsorg och förlåtelse.

Har bilderna inspirerat dig i språket? – Absolut, vi har mejslat fram helheten

”Hans höghet biskopen”, skriver de så till dej också? undrar Marcus-Gunnar och bläddrar vidare i J.A. Eklunds 50-års Bibel från 1913.

tillsammans och varit i dialog kring i stort sett varje text. Intentionen är att text och bild ska växelverka. Marcus-Gunnars illustrationer är så fascinerande. Det går att gå tillbaka till bilderna flera gånger och upptäcka nya delar och detaljer.

Gillar du något särskilt? – Att han jobbar med glimten i ögat. Humor är en viktig del i vår barnbibel. Kristendom har ibland i vår tid blivit något tråkigt. Det har kanske att göra med att en del kristna är ruggigt tråkiga. Men de flesta av oss har humor. Gud har humor.

Hur länge kommer Barnens Bästa Bibel att kännas aktuell? – Årtionden tänker jag. Skulle den sälja slut kan vi göra en andra upplaga, ändra och lägga till.

Vad hoppas du på? – Jag hoppas att Bibeln ska bli levande bland barn och unga igen. Om vi inte ger vidare den här traditionen kommer andra och sämre berättelser att fylla tomrummet.

Var vill du att den ska finnas? – I hemmet, skolan och kyrkan. Den ska funka på alla tre arenorna. Karlstads stift kommer att erbjuda alla lågstadieskolor i Värmland och Dalsland en klassuppsättning. Den kommer också att erbjudas till församlingar som utdelningsbibel.

Vilken är din favoritberättelse? – Oj vad svårt. Moseberättelsen tycker jag är fantastisk. Om jag bara får välja en blir det Moseberättelsen.

Hur många timmar har du lagt på din barnbibel? – Det går inte att mäta. Först en avhandling, sen reflektion och översättning. Jag har ju haft den i huvudet i åtminstone 15 år. En del texter har jag skrivit om tio gånger. Jag räknar inte tiden. Det här är ett intresse. Och det är kul.

Barnens Bästa Bibel, låter det inte kaxigt? – Det är jättekaxigt. Men också lite roligt. Förlaget hittade titeln. Det finns så många som redan är upptagna. Vi försökte först med Världens bästa bok, men den titeln fanns redan.

Text: Helena Söderqvist Foto: Jessica Segerberg