Skapandet startar ofta i en kaffefläck

Nya testamentet är 97 sidor. Gör jag ett uppslag om dagen går det bra, då ligger jag bara lite efter. Är inte panikstressad längre.

Ensam i en öde fabrikslokal sitter barnboksillustratören Marcus-Gunnar och spiller kallt kaffe på pappret. Ur kaffefläckarna växer bilder till en ny barnbibel fram. Det börjar ”huller om buller” som skapelseberättelsen och fortsätter till en Jesus som inte är så ”jesusig”. Det är viktigt att det blir en lovsång och inte en saga.

Han tror inte på Gud, i all fall inte just nu, men känner sig hemma i Bibeln. Fast på helt andra villkor än vid barndomens flanellograf och skimrande Jesusbilder.

Korsväg har följt illustratören MarcusGunnar Petterssons arbete med Barnens Bästa Bibel. Från första kaffefläck till färdigt manus. Eller nästan. Två veckor återstår av två års skeende. – Jag vill att barnen ska känna, tycka och tänka. Boken ska vara spännande och kul. Vad de vuxna tycker bryr jag mig inte om. Teoretiskt sett borde jag inte hinna. MarcusGunnars lågmälda sidoreplik mellan Sörens entusiasm och redaktörens struktur har hängt kvar hela sommaren, från den där digitala och rätt hejdlösa avstämning i biskopsgården, strax innan det riktiga upploppet började. – Vi slutar med ett korsord, där alla svaren blir Jesus. Han kommer in som Stålmannen.

Tokskratten studsar mellan de högvördiga porträtten. Det är en befriad stund inför det monstruösa arbete alla vet väntar. Innan 279 sidor bibel går till tryck.

Han skissar fram en uppnosig gris ur en kaffefläck. Den har överlevt syndafloden.

Marcus-Gunnar har inte börjat med Nya testamentet än. Guds son finns bara som tanke. Hur ser han ut? Jesus by MG.

Frälsaren föddes visserligen i tryck redan förra hösten, men då som bebis i krubban. Julevangeliet gavs ut som en teaser till den nya barnbibeln. Nu ett år senare handlar det om den vuxne mannen och hans lärjungar. Alla de där figurerna som stereotypt tagit plats i mångas barndomar. Och framförallt i illustratörens egen.

I vintras, då han fortfarande ägnade sig åt paradisets frestelser, hade Marcus-Gunnar en tanke om att han ville utmana bilden av Jesus. Göra honom lite vild, absolut inte ”jesusig” med vit fotsid klänning och öppna armar. Som på målningen i pingstkyrkan eller i den egna rätt slitna barnbibeln från åttiotalet. Den ligger förövrigt på ett bord i ateljén, med handtextad inskription: ”Till Marcus från mamma och pappa”. – Jag tänker mig en snubbe på en fest, som orerar och folk skrattar. Men det där blir en utmaning. Jag hamnar nog nån stans mittemellan.

Så sa han då och jämförde med de första änglarna. – De hade sex vingar och såg ut som demoner. Det blev för spejsat. Mer fantasy än bibel.

Marcus-Gunnar provar sig alltid fram i processen; lägger till, drar ifrån, funderar, börjar om. Det tar tid. Som med Babels torn där på skrivbordet. Nästan färdigt. – Njaaa, det fattas något. Bilden är tråkig och obalanserad på ett dåligt sätt.

Ingen mer ser det just då. Inte förrän det fjärde tornet dyker upp på Instagram. Och han skriver ”good enough”. Babel har fått nytt perspektiv och en liten fågel kraschar rätt in i betongen. – Gillar slapstick. Det är där jag och en fyraåring möts.

Humor i bilderna är viktigt. Det återkommer hela tiden längs den långa bibelvägen. – Kanske för att jag minns allt som så allvarligt och vill ge barnen en annan känsla. Förstår att det är berättelser på liv och död som betyder mycket för många människor men det behöver inte vara humorlöst.

Han skissar fram en uppnosig gris ur en kaffefläck. Den har överlevt syndafloden.

Skapandet är långsamt och ytterst noggrant. Det startar oftast i just en kaffefläck. På riktigt. Marcus-Gunnar spiller ut kallt kaffe på pappret, duttar i fläckarna och låter mönstret inspirera. Första gången han berättade om den udda metoden lät det som när en god historia görs lite bättre. Ett postmodernistiskt sätt att stärka det personliga varumärket. Så tänker den luttrade. Inget var mer fel. Men det var också innan mötet irl/fysiskt, i ateljén högst upp över innergården i Arvikas gamla Thermia-fabrik.

Trappan är mörk och farligt brant. Till höger håller stans strongmen hus. De som lyfter traktordäck och stora stenar. Till vänster öppnar sig hundratals tomma och rätt dammiga kvadratmeter. – Jag älskar sunk.

Ett ensamt bordtennisbord bryter av mot tegelväggar och industrifönstrens pigga morgonljus. Marcus-Gunnar har precis bytt plats och sitter i ett avlångt rum längst ner i bortre hörnet. Det är en alldeles egen och lite osannolik oas. Han är ändå en av landets mest hyllade barnboksillustratörer, nyligen invald på stol nummer tre i Svenska barnboksaka

– Jag tycker om att rita världar. MarcusGunnar vill utmana bilden av Bibeln.

Bilderna är inte historiekorrekta. De måste hålla länge men ändå kännas 2020. Marcus-Gunnar tänker ”obunden tid”.

– Oj, Sara har fått Kristina Lugns hår.

demien. Och så lever han här. Ensam i en öde fabrikslokal.

Sambon och deras treårige son är inte så långt borta, bara på andra sidan Minnebergsbacken. Men det är här i arbetsrummet han har tillbringat de sista månadernas nästan alla vakna timmar. För ett jobbs skull. – Jo, ja … om jag bara inte var så petig. Det skulle gå fortare då. Men det ska bli slut med att köra hela somrar. På riktigt har jag bestämt mig.

En bok åt gången är mer vilsamt. Barnens Bästa Bibel innehåller 43 välkända, historiska berättelser som ska tolkas och finna sin plats i nuet. Ett jättejobb. Endast en svensk barnboksillustratör före Marcus-Gunnar har gett sig på det uppdraget.

Att säga ja, hur gick det till? – Det var nog det där med huller om buller.

Han berättar om första mötet med Sören. På bokmässan i Göteborg för två år sedan. De hade samma förlag och redaktören ordnade en träff. Hon förstod förmodligen att männen skulle matcha varandra. – Skapelseberättelsen har alltid börjat med att allt var tomt. I Sörens översättning direkt från hebreiskan står det istället ”Allt var huller om buller”.

Formuleringen träffade rätt och rakt in i Marcus-Gunnars bildvärld. Han såg tolkningen. – Jag vet inte om jag vågat utan huller om buller. Allvaret fanns i ett roligt ord. Det är min fjäder, likt Dumbo, som gör att jag kan flyga.

Så var det arvet från kyrkan också. Den egna uppväxten. Tron som han vänt och vridit på hela sitt liv. Och som han tappat. Eller kanske aldrig haft. Oavsett vilket, att göra en bibel för barn var mäktigt. – Nu blir mamma och pappa glada, tänkte jag.

Han tycker att arbetet varit roligt. På ett sätt han inte hade väntat sig.

Hagar, hur gör man en nutida slav? MarcusGunnar funderar mellan penseldragen.

– Mångfalden i berättelserna och i karaktärerna. Friheten har Fakta om barnbiblar varit stor. • Martin Luther skrev den första barnbibeln redan 1528.

Och trots en egentligen helt • Barnens Bibel av Anne de Vries är den mest kända barnbibeln omöjlig deadline och ett stresspåi Nordeuropa. Den gavs ut på holländska första gången 1948 slag som stundtals varit ohälsooch kom på svenska 1961. Barnens bibel är den mest sålda i samt står han där i ateljén bara Sverige med cirka 850 000 exemplar. Den trycktes på nytt i några veckor innan manusstopp med en helt egen Jesus och känner sig nöjd. • Ylva Eggehorns översättning 2004 och sälj fortfarande. Bibel för barn av Karin Andersson, Lisa Östh och Inga Wernolf med illustrationer av Ulf Löfgren har på senare tid kommit att ta Barnens bibels plats. Den kom 1995 och har – Med den här bilden blev jag sedan dess sålts i många hundratusen exemplar. det. Nöjd. Det är inte ofta. • Stora Seriebibeln kom år 2000.

Han avslutar akvarelldragen • Bibeln som pekbok kom första gången 2006 i Sverige. innan han tar fram Jesus på • Första Mangabibeln kom 2008. datorn. • Första bibel-appen för barn lanserades på svenska 2017. – Det blev en lite tunnhårig man med relaxed attityd. Tycker att han påminner om pappa. Sandalerna är kvar. Den vita skruden har

För Marcus-Gunnar var det viktigt att ta blivit byxor och tröja. bort det vackra skimret. Men absolut inte göra – Testade att göra det rutigt och randigt, honom grotesk eller som en karikatyr. men nej. Basplagg i vitt än så länge.

… saker bara blir och sen lever de sitt eget underfundiga liv.

Det är några Jesus-berättelser kvar att illustrera. Än finns tid att ändra. Men Getsemane är klart och korsen skissade. – Jag blev berörd av dödsscenen. Det är här det händer, i Getsemane. Våndan innan korsfästelsen. Jag tycker det är en nyckelbild.

Marcus-Gunnar beskriver känslan av att vilja ta sig ur något som man vet inte går. En förtvivlan i hjärtat. Ensamheten. – Den är lätt att förstå. Jag hoppas att våndan syns i bilden. Jesus gör korsfästelsen här. Ljuset och det tekniska förstärker känslan. Men kanske är det så att förtvivlan känns mer än den syns, funderar han.

Att jobba så länge och så nära det teologiska, hur har det påverkat dig? – Jag tror ju inte på det här längre, men jag känner och ser Bibeln på mitt sätt. Det är viktiga existentiella budskap som berättas, samtidigt gör jag en bilderbok.

Men han vill inte göra en saga av den heliga skriften. Så får det inte upplevas. – Jag tänker att det blir som en lovsång. Man möts i känslan av att det finns något större. Att hitta logik är döfött. Jag tror på känslan. Min värld stannar där. Och jag vill inte gå längre.

Det är första gången Marcus-Gunnar gör en bilderbok och tänker mer på barnen än de vuxna, berättar han. – Jag vill att de ska känna, tycka och tänka. Boken ska vara spännande och kul. Vad de vuxna tycker bryr jag mig inte om.

Han sneglar mot klockan. Ett uppslag om dagen måste bli klart, annars spricker tidsplanen. Bara en sak till, en sista grej: Namnet.

Marcus-Gunnar, hur blev det så? – Det är ju pinsamt. Jag heter bara Marcus egentligen och Gunnar efter morfar, men jag målade in mig i ett hörn under en anställningsintervju i en pappershandel … hon trodde att jag hade dubbelnamn. Och jag sa inte emot. Ibland är det roligt att vara lite konstig.

Historien är lika detaljrik och osannolik som alla hans bilder, saker bara blir och sen lever de sitt eget underfundiga liv. – Ja, det var inte meningen och nu har det gått sju år. Fortfarande är det lite jobbigt. Alla som känt mig länge säger Marcus.

Text: Helena Söderqvist Foto: Jessica Segerberg

Barnens Bästa Bibel i siffror Sidor: 279 Bibelberättelser: 43 Psalmer: 14 Böner: 10 Projektår: 2 Trycks: september 2020 Säljs: november 2020

Lärjungarna, tolv helt olika karaktärer. Mångfalden är viktig i alla berättelserna. Det ska finnas möjligheter för barnen att hitta någon att identifiera sig med, vill Marcus-Gunnar.

– Vi måste få ordning på kaffet. Han har köpt en ny bryggare och undrar om det ingår i hyran att använda köket.